Måndagsprofil: Kadi Lindman med Psykpepp

12.03.2018 kl. 15:54

I juni 2017 började Kadi, 21 år, blogga öppet om psykisk ohälsa. Efter att ha kämpat med det själv i flera år vill nu Kadi slopa stigman kring psykisk ohälsa, på hennes blogg "Psykpepp" får man både läsa om hennes egna och andras erfarenheter. 


 

Bild: Kadi Lindman
 

Hej Kadi, vad kul att du ville ställa upp som denna veckas måndagsprofil! Kan du berätta lite om dig själv och din blogg ”psykpepp”?
Hej och vad kul att ni hörde av er till mig. Jag heter Kadi Lindman och är 21 år gammal, fyller snart 22. Jag studerar till socionom på Novia och är även aktiv i två föreningar. Dessutom går jag i terapi 2 gånger i veckan så jag har fullt upp! Psykpepp står mig väldigt nära. Där bloggar jag om psykisk ohälsa, både om mina egna tankar och erfarenheter samt andras. Bloggens huvudsyfte är att slopa stigman kring psykisk ohälsa.

Varför ville du börja blogga om psykisk ohälsa och vad är dina mål med din blogg?
Jag ville börja blogga om psykisk ohälsa eftersom jag själv vet hur jobbigt det är att hålla sina problem hemliga och att skämmas över dem. Ingen ska behöva skämmas över sin hälsa, därför tänkte jag att det kanske är lättare för folk att våga tala om det om de märker att de inte är ensamma. Mitt mål med bloggen är att få människor att förstå att psykisk ohälsa är lika värt att tala om som fysisk ohälsa.

Vad har du fått för respons på din blogg?
Jag har fått otroligt bra respons! Bara positiva kommenterar. Vissa läsare har önskat att jag skulle blogga mera än vad jag gör. Men jag har valt att publicera sådana inlägg som faktiskt kan göra skillnad hos någon istället för att blogga varje dag.

Psykisk ohälsa är ett väldigt vanligt fenomen i vårt samhälle men ändå pratas det inte tillräckligt om det, varför tror du att det är så? Vad tror du vi skulle kunna göra som samhälle för att det skulle bli enklare att prata om det samt enklare att våga söka hjälp?
Jag tror att det ännu idag talas så lite om psykisk ohälsa pga att folk vet väldigt lite om det. Det är ett väldigt obekant ämne för många trots att ett flertal ändå någongång i sitt liv kämpar med sin psykiska hälsa. Hela saken har tystats ner av samhället. Förr var det ännu mer tabubelagt än vad det är idag, så vi är nog på väg mot rätt håll! Genom att tala om psykisk ohälsa så blir det mindre stigmatiserat, vilket i sin tur skulle leda till att folk söker hjälp. Det är lättare att våga söka hjälp om man vet att man inte är ensam om sina problem.

Vad är dina tre bästa tips för någon som mår dåligt?
Det finns många tips jag skulle kunna ge. Men om jag ska välja tre så är det väl nog dessa: 1. Våga söka hjälp innan det blir för jobbigt. 2. Berätta åt dina närstående (en räcker) om hur du mår. 3. Kom ihåg att du inte är ensam.
 

Tack Kadi för svaren! Ni kan besöka hennes blogg Psykpepp HÄR.

 

Sofie Råholm

Lite skrik från Hong Kong till Helsingfors

 

Ett kortvarigt jobb utomlands, tillräckligt långt för att lära känna en ny kultur, tillräckligt kort för att inte få en allt för dramatisk hemlängtan, är en dröm för manga unga i dagens globala värld. För 29-åriga frilansjournalisten Liisa Mendelin blev detta verklighet. Under tre månader hösten 2016 jobbade hon som volontär för Finska Missionssällskapet i Hong Kong. Sedan några år tillbaka har hon bloggen Lite skrik. Ratata fragade Liisa om livet både i öst och väst.

 

 

Hur skulle du beskriva din tid i Hong Kong?

Det var omvälvande att bo i en så annorlunda kultur, mitt i en miljonstad. Det var tungt på många sätt (ensamt, svårt att hitta vegetarisk mat, trångt på gatorna och mycket avgaser i luften ) men också roligt. Hong Kong har fantastiska vandringsleder, väldigt trevliga människor och välorganiserade system för allt från lokaltrafiken till offentliga toaletter.

 

Berätta lite om hur du bodde!

Jag bodde i en minilägenhet på tre kvadrat. Rummet var lika brett som en enkelsäng (90 cm) och sängen var uppe på ett loft. Under sängen fanns ett litet skrivbord och krokar att förvara grejer på. Jag hade tur som hade ett litet fönster som gick att öppna. Jag delade badrum och ett provisoriskt kök (utan spis) med ca 30 andra.

 

 

 

Vad var mest meningsfullt med dina arbetsuppgifter?

Att intervjua människor och få höra deras livsberättelser. Likaså att umgås med barn och ungdomar i församlingen jag jobbade i. De lever under väldigt hög press att prestera bra i skolan för att inte bli gatsopare när de blir vuxna. Allt är dyrt i Hong Kong så för att undvika fattigdom måste du verkligen prestera på topp för att få ett toppjobb för att kunna bekosta det som i mina ögon är ett helt vanligt liv, med anspråkslöst boende och mat.

 

Vad är tre saker du skulle vilja ta med dig från Hong Kong till det finska samhället?

1) Glädjen över att vara tillsammans. Det syntes i Hong Kong oftast i att alla ville ta selfies och gruppfoton, inte bara några gånger utan flera gånger på en kväll. Den här glädjen syntes också i att jag fick ett entourage från församlingen som följde med mig till flygfältet på natten när jag skulle åka hem från HK.

2) Frimodigheten att öppet visa att man tycker om gulliga saker. Flera av farbröderna jag jobbade med i församlingen hade mjukisdjur som hängde från jackans dragkedja eller pennor med gulliga suddgummin, och de älskade verkligen att jobba med barn, hur odrägliga de än kunde vara stundvis. Att barnen var så gulliga verkade kompensera det mesta.

3) Gatumatskulturen. Hongkongare älskar att ta middag på gatan: man går ut med sina vänner till fullsmockade gator och plockar olika rätter från olika gatuförsäljare. Så äter man medan man strosar runt i människomassan.

 

 

Och sedan, över till något annat! Du har bloggat i ett par år på bloggen Lite Skrik. Hur ser du på bloggandet idag, vilken roll spelar det i ditt liv?

Jag är väldigt kluven inför det. Mina bästa inlägg är de allra personligaste, där jag blottar min sårbarhet. Men på sistone har jag blivit väldigt tveksam till om det är så klokt att hålla på med detta "oversharing". Men det känns inte heller meningsfullt att blogga utan att bjuda på den här inre kärnan av mig själv.

 

För ett tag sedan fick du negativa reaktioner nar du skrev om massagefastan du utövade i påskas. Finns det vissa "ideal" som man ska leva upp till som kristen finlandssvensk?

Det finns små kretsar som har starka ideal kring hur en kristen människa bör vara. De här idealen är ofta omedvetna och outtalade, därför är det svårt att diskutera dem. Men jag märker att jag ofta faller utanför idealen, bara genom att leva det liv som ter sig kristet för mig. Men det känns som att majoriteten av de kristna finlandssvenskarna håller mig om ryggen och tycker att det jag gör är bra. Jag får jättemycket positiv respons när jag skriver om tro. Det är väl en gång vartannat år som en eller två personer så här öppet säger till mig att mitt sätt att vara kristen är fel enligt dem.

 

 

Du var också nyss på en resa man kunde följa med genom din Instagram, berätta lite om den.

Jag åkte på studieresa till Nepal med Finska Missionssällskapet. Just nu känns det här som det enda försvarbara sättet för mig att resa till fjärran länder: att sätta mig ordentligt in i landet före resan och att medvetet lära mig något under resans gång. Vi besökte väldigt många av Missionssällskapets samarbetspartners och lärde oss om deras projekt. Det var så roligt att se vilka vettiga utvecklingsprojekt som finländarna är med och stöder där. Arbete för att höja människovärdet för: hiv-smittade, personer med funktionsnedsättning, personer med psykisk ohälsa, fattiga kvinnor. Det moderna biståndsarbetet handlar väldigt lite om att göra människor beroende av utomstående hjälp, utan om att genom utbildning och mikrolån ge egna försörjningsmöjligheter för personer som är marginaliserade i samhället. Det var också inspirerande att besöka en ledarskapskurs för kvinnor. 

 

Sist men inte minst, dina tre bästa lifehacks!

1) Sov minst 8 h per natt. Kroppen behöver det!

2) Öva dig i att våga visa din sårbarhet, åtminstone för några få utvalda. Det kommer minska dina känslor av skam och ångest. Läs Brené Brown för mer info!

3) Sätt väckarklockan några meter från sängen

 

Lisas Instagram och blogg Lite Skrik hittar ni här och här.

 

Alla bilder är lånade av Liisa med hennes tillstånd.
20.04.2018 kl. 13:40

"Jag kan vara rädd att ens se på en plastförpackning i butiken"

 

 

24-åriga Julia Degerth känner väl så gott som alla ratataiter igen. Hon startade Grön i Åbo-bloggen på Ratata för ett par år sedan, och i takt med att bloggen växte kom beslutet om att ta bloggandet till en ny nivå. Nuförtiden håller hon till på www.groniabo.fi, föreläser om Zero Waste-livsstilen som hon följer och kommer även att ge ut en bok inom en snar framtid. Vi kollade tempen med Julia och vad hon håller på med idag, efter tiden på Ratata.

 

Vad sker i ditt liv just nu, Julia? Vi har hört rykten om en bok!

Hej!! Vad roligt att höra från er! Just nu sker faktiskt mycket, mitt liv är ett annat liv än för ett år sedan då jag ännu bloggade på fina Ratata. Nu har jag plötsligt startat företag inom vilket jag föreläser och håller workshops om ämnet Zero Waste som jag lever enligt. Dessutom har jag fått en praktikplats i Köpenhamn och kommer att vara där liksom på riktigt hela sommaren!! SÅ glad, har aldrig bott utanför Åbo! Innan dess skall jag dessutom hinna få mitt slutarbete om hur man påverkar med hjälp av bilder på Instagram klart och ja, helt rätt har ni hört om boken! Efter att slutarbetet är inlämnat och godkänt skall jag börja göra om vissa bloggtexter som både finns och inte finns från tidigare och slå ihop dem till en inspirerande bok! Är minst sagt pepp och tacksam! Är helt klart också en tidsoptimist haha.

 

 

 

Du var nyss på en resa till New York. Som Svenskfinlands Zero Waste-ansikte utåt får du ibland ta en del skit på bloggen om du gör nåt som avviker från din livsstil. Du skrev även ett särskilt inlägg om flygplan och New York var du förklarade och försvarade din flygresa. Det verkar som att många offentliga profiler med politiska ståndpunkter eller särskilda livsstilar får leva med negativa kommentarer som ramlar in så fort de gör "fel". Är detta inte jobbigt att leva med? Hur hanterar du det? Och är offentligheten värt rädslan att "göra fel" och bli "påkommen"?

Jag fick faktiskt höra något gällande min livsstil och flygplanen, trots förklaringar på bloggen. Och så får jag höra om annat också nu och då. Och visst är det jobbigt!! Man blir alltid lite ledsen men måste komma ihåg att hålla god ton eftersom man annars upplevs som otrevlig eller omogen. Det vill jag ju inte vara, men sedan hoppas jag att folk skulle förstå att jag är människa. Ibland blir min mat möglig innan jag hinner äta upp den och även om det inte är särskilt Zero Waste, så är jag ju ingen dålig person för det. I början när jag började få kritik blev jag himla sårad och kunde gråta och göra mig liten, men ju oftare jag blir kritiserad, desto mindre bryr jag mig egentligen hehe. Man lär sig helt enkelt och vissa människor vill bara såra en och då tycker jag att man inte behöver ta åt sig eftersom de antagligen har egna sorger som gör att de vill klanka ner på en. Det är lite synd om internettroll!

Sedan kan jag ibland uppleva att jag är iakttagen var jag än är, vilket jag inte orkar med. Jag kan vara rädd att ens se på en plastförpackning i butiken för då tror jag att någon tittar på mig och går och berättar till sina bekanta att jag köpte plast (fastän jag inte ens gjorde det). Tror jag blivit lite paranoid men jag arbetar på att sluta bry mig om vad andra tänker. Som svar på frågan skulle jag ändå säga att det ÄR värt att vara offentlig på det viset. Jag har fått helt otroligt bra möjligheter tack vare min blogg och det skulle jag inte vilja göra annorlunda.

 

 

Vilken roll vill du att bloggen ska spela i din framtid? Vilken roll spelar den nu i det du gör runt bloggen?

Jag vill att bloggen blir mitt arbete! Jag har velat det redan länge och nu är jag äntligen påväg åt det hållet då jag startat företag för att kunna arbeta med den och föreläsningarna. Jag arbetar otroligt hårt på bloggen och lägger ner några timmar (eller hela dagen) på den varje dag, antingen i form av brainstorming, fotografering, bildredigering, skriva texter eller lite av allt.

Nu har jag dessutom en otroligt kreativ och bra praktikant hos mig, Jemina, som är en riktig idéspruta. Hon hjälper mig att komma på bloggrubriker och tillsammans lär vi oss hur man skall tänka när man skapar innehåll till blogg, Instagram, Facebook, Pinterest och så vidare. Roligt! Så just nu jobbar jag mest för att bloggen skall växa och bli en blogg med hög klass, vilket den inte alltid varit. Men det är helt okej! Det bästa som finns är ju när saker utvecklas i stället för att vara perfekta från början.

 

Avfallsfri matshopping à la Julia Degerth. 

 

Du har nyligen gått igenom ett uppbrott. Är det lättare att leva Zero Waste som singel? Vad är för- och nackdelarna med att ha en specifik livsstil och att vara i ett förhållande vs singel?

Det är nog en stor skillnad tycker jag, åtminstone med tanke på det förhållandet jag var i. Det är bara sex månader sedan det hände vilket betyder att såret är ganska oläkt fortfarande. Så jag har kanske inte för tillfället positiva Zero Waste-hurfungerardetiettförhållande-tankar, men skall försöka formulera det någorlunda vackert haha. Jag tycker det är lättare att leva så här nu eftersom ingen kommenterar negativt det jag gör eller det jag inte gör på grund av mina värderingar. Jag får köpa den mat jag vill, jag får vara som jag vill, jag får tänka vad jag vill. Jag får vara precis så konstig jag vill utan att känna att någon som står mig nära kanske inte riktigt förstår eller är på samma sida. Jag blir min egen bättre hälft och anser därför att det är lättare nu.

Å andra sidan var det här uppbrottet det som gjort mest ont i mig i hela mitt liv, vilket helt klart fick mig ur balans. Det gjorde att allt som heter ekologisk hållbarhet och Zero Waste i början kändes ganska ointressant. Tror liksom att det kanske var ganska svårt för mig att leva upp till mina egna värderingar när det var nytt, när jag mest bara ville kräkas på allt. Sedan fanns det ju så klart roliga saker med Zero Waste och ett förhållande: vi drog Zero Waste-skämt och han småbråkade med mig sådär vänligt som man gör om han tyckte jag var lite crazy med mina konstiga ZW-produkter jag köpte hem. Det kan absolut fungera tillsammans med en annan människa, det handlar bara om attityd och vilja!

 

 

Samtliga bilder är från Julias blogg som ni hittar här.

 

18.04.2018 kl. 18:06

"Du är inte tjock, du är fin" Guess what? Jag är båda.

Veckans måndagsprofil är Moa Ericson, som med sitt instagramkonto lyfter kroppspositivism. Idag svarar Moa på frågor om samhällsnormer, elaka kommentarer och hur hennes relation till sin kropp förändrats under åren.




 Hello Moa! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Vem är du och hur ser en vanlig dag ut i ditt liv?

Hej! Ja oj, vem är jag? Haha. Jag tycker alltid att det är lika svårt att presentera mig själv utan att det ska bli och låta så torrt och påklistrat. Jag är ganska rolig tror jag, en kvinna på snart 25 vårar som har ett ganska ospännande liv egentligen. Jag är mamma, sambo, hundägare, sjukskriven och lägger ner osunt mycket tid på min instagram @moaericsons. 


Ditt instagram-konto fokuserar väldigt mycket på body positivity, vad handlar kroppspositivism om för dig? 

För mig handlar kroppspositivism om att se både sin egen och andras kroppar med ett snällare öga. Ingen kropp är den andra lik och alla kroppar är bra kroppar. I dagens samhälle har vi en bild av hur idealkroppen ska se ut. Du ska vara smal, du ska ha runda fasta bröst och en rumpa likt Kim Kardashian. Många kämpar hela livet med att uppnå idealkroppen, kosta vad det kostar vill – de ska dit. Vi är alla naturligt byggda olika men ändå vill samhället att vi ska se precis likadana ut. Kroppspositvismen vill sätta stopp för normen där tjock är lika med ful, för det är så långt ifrån sanningen. "Du är inte tjock, du är fin" Guess what? Jag är båda. 
 


Hur har din relation till din kropp ändras under åren? 

Den relationen har varit som en berg-och dalbana under hela mitt liv. I huvudsak har den varit rätt kass faktiskt. Mycket jojo-bantning, matvägran, dieter och även en del tröstätande. Det är inte förrän för kanske två år sedan som relationen till min kropp stadigt började bli mer kärleksfull. Med mina gosiga 120 kilo är jag nu tjockare än vad jag någonsin varit men jag har heller aldrig känt mig mer bekväm än vad jag gör just nu. Tack och lov säger jag bara, tack för att jag tillslut insåg att problemet hela tiden suttit i mitt huvud och faktiskt aldrig i siffrorna på vågen. Det trodde jag allt för länge och därför är det så himla skönt att bara kunna slappna av nu och strunta i att jag oftast är störst i sällskapet. Så länge jag är frisk och mår bra i mig själv så är jag glad och nöjd med kroppen jag bor i.  
 


Du har skrivit på din instagram att du dagligen får synpunkter angående ditt utseende, hur hanterar du det? Varför tror du att det finns de som har ett behov att kommentera andras kroppar? 

Ibland blir jag ledsen och ibland inte. Oftast så försöker jag att i tanken skicka över lite kärlek tillbaka, då jag tror att det egentligen är precis vad dom behöver. Jag tror inte att en person som mår bra i sig själv har ett behov av att påpeka och klanka ner på någon annan. Därför tycker jag mest att det är tråkigt att personen i fråga inte kommit lika långt som jag i sitt sätt att se på kroppen. Förhoppningsvis så kommer hen dit tillslut.  
 


Vad tror du att vi som samhälle skulle kunna göra för att ”krossa normerna” när det kommer till tjejers och killars utseende? 

Det är en väldigt stor fråga. Jag tror att vi kommer långt med att börja med oss själva. Att verkligen börja se sitt eget värde, sluta jämföra oss med varandra och se våra olikheter som tillgångar istället för någonting att vilja förändra. En annan viktig sak är att aldrig vara tyst! Klaga, ifrågasätt och säg ifrån. När klädbutiker bara säljer kläder för en typ av kroppsform eller när media pratar och skriver om bantningskurer, säg ifrån. Jag tror att vi kommer långt på det också. 
 


Vad har du för tips för unga som kämpar med sin relation till sin kropp och sin självkänsla? 

Åh, jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa alla. Denna kroppshets förstör så himla mycket för så många människor och inte allra minst för våra unga. Några konkreta tips som har hjälpt mig en bit på vägen är att avfölja sociala medier konton som påverkar dig negativt. För mycket "för- och efter bilder" och juicedieter är inte bra att läsa om när självkänslan till din kropp redan är dålig. Börja följ kroppspositiva konton! Det hjälper mer än vad man kan tro när instagramflödet fylls av härliga cellulitmagar och en dallrande dans här och där. Alla olika kroppsformer normaliseras för ditt öga fortare än vad man kan tro, vilket i sin tur hjälper dig att se på din egen kropp på ett snällare sätt. Sist men inte minst, börja ge dig själv komplimanger. Det kommer förmodligen att kännas som lögner allt ihop till en början men till slut så luras hjärnan och orden du sagt till dig själv blir till en omedveten sanning i ditt huvud. Tänk att du pratar till dig själv som ett litet barn, du kan omöjligt säga till ditt 8-åriga jag att hen är ful, värdelös och otillräcklig. Barnet i dig förtjänar bara de allra finaste. Lycka till! 

 

Tack Moa! Här hittar ni hennes instagramkonto.

Bilder: Moa Ericson
 

Sofie Råholm
16.04.2018 kl. 11:14

Måndagsprofil: Elin Skoglund

Denna måndag snackar vi om sociala medier och karriär med Nouws chefredaktör Elin Skoglund.



 

Hej Elin! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund med oss! Kan du berätta lite om dig själv och din blogg?

Hej på er, tack för att jag fick vara med. Jag heter Elin Skoglund och har drivit min blogg i över 9 år, ja vet, det är helt galet. Jag är ursprungligen från Göteborg men bor numera i Stockholm där jag även jobbar som chefredaktör för Nouw.com, Nordens största bloggportal. Jag är en tjej med höga ambitioner och har alltid satt mycket mål för mig själv. 

Du jobbar ju också som chefredaktör på bloggportalen Nouw, hur ser en vanlig dag ut på jobbet för dig?

Mina dagar ser oftast väldigt olika ut. Men en typisk måndag i mitt liv - är på gymmet vid 07 för att beta av dagens träningspass. Sedan är jag på kontoret vid 09 och har ett uppsamlingsmöte med redaktionen, då går vi igenom veckans schema och om det hänt några nyheter under helgen. Innan lunch har vi också ett möte med vårt säljteam för att gå igenom affärerna som är ute just nu samt bygger upp lite kommande kampanjer. Jag brukar även vilja klämma in möten under lunchen för det är effektivt. På eftermiddagen sätter jag på mig mina hörlurar och går igenom mailkorgen som i princip alltid är fylld. Vid 16-tiden brukar jag sätta mig och skriva dagens blogginlägg. Jag är hemma olika tider varje dag men brukar gå ifrån kontoret runt 18-19. Jag brukar lämna datorn på kontoret för att kunna koppla av.
 


Vad är det roligaste med ditt jobb?

Att jag får tänka kreativt och träffa så otroligt många spännande människor. 

När det kommer till bloggvärlden är det ju en hel del press, man ska bjuda på intressant innehåll, fina bilder och bra texter, så hur hanterar du prestationsångesten som kan uppstå nu som då?

Jag har några vänner som jag inte pratar jobb med alls, det får mig att koppla bort jobbet på fritiden. Annars är det ett jobb som pågår dygnet runt. Jag har även fått jobba mycket med min självkänsla, för att bli trygg i mig själv. Jag vet att jag har människor som älskar mig för exakt den jag är. Sedan är jag även helt mig själv i mina kanaler och det gör att jag slipper fakea att jag är någon annan.
 

 

Om du inte skulle jobba med sociala medier, vad tror du att du skulle jobba med då?

Det är mycket som går hand i hand med sociala medier. Men något jag kommer vilja göra ännu mer längre fram är att föreläsa samt inspirera unga människor till att våga följa sina drömmar. 

Vad har du för framtidsvision när det kommer till din karriär?

Jag har många visioner men även målsättningar. Jag vill starta flera bolag. Jag vill ha något att kolla tillbaks på när jag är äldre och tänka ”Shit, det där skapade jag”.
 

 

Vad är dina tips för de som vill jobba med sociala medier?

Stick ut, var personlig, uppdatera regelbundet och häng med i trenderna. Dvs om du driver en blogg nu så borde du även starta en youtube-kanal, för det är väldigt stort.  

 

Tack Elin! Ni kan besöka hennes blogg här.

Bilder: Elin Skoglund.

 

 

Sofie Råholm
09.04.2018 kl. 12:36

Måndagsprofil: Matilda Wahl

Hon är instagramfeministen med elvatusen följare, på sitt konto både diskuterar hon feminism samt lyfter fram andra kvinnor som inspirerar henne. Denna veckas måndagsprofil är Matilda Wahl. 


Hej Matilda, vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Vill du ta och berätta lite om dig själv till att börja med?
Jag heter Matilda Wahl, är 26 år gammal och bor i Malmö! Jag är en feministisk aktivist och har ett Instagramkonto och en podcast som handlar mycket om det.

Vad handlar feminism om för dig?
Feminism handlar för mig om att kvinnor ska kunna leva på samma villkor och med samma rättigheter som män och dit har vi en lång jävla bit kvar!
 



När och hur fick du upp ögonen för feminism?
Jag har alltid haft feministiska åsikter och brunnit för kvinnors rättigheter men jag började sätta mig in i och förstå feminism på riktigt när jag var runt 20 och då startade också min aktivism.

Precis som med allt här i världen finns det blandade åsikter om feminism, ibland får du en del ”hate”/ kritik för dina texter på instagram, hur hanterar du det?
Jag får så himla mycket mer positiv feedback på det jag gör och det väger mycket tyngre än några kränkta tönt-män som sitter hemma och gråter över att kvinnor tar plats.
 


Du har ju också nyligen startat din egna podcast ”Låt en kvinna leva”, vad går den ut på?
Min pod handlar om allt möjligt! Jag är med i varje avsnitt och så har jag olika gäster. Ibland spelar jag in med en kompis och ibland kommer jag att spela in med feminister eller andra som inspirerar mig som jag inte känner. Vi pratar bland annat om sådant som är aktuellt just när poden spelas in, psykisk ohälsa, sex och såklart feminism! In och lyssna med er!

Om du fick makten att genomföra tre politiska beslut här i Norden, vilka skulle det då bli?
Oj, vilken svår fråga! Vi måste skärpa lagarna för sexual och hatbrott och undervisningen i skolan måste bli mer inkluderande och normkritisk. Jag tycker också att alla män ska tvingas gå i terapi och lära sig hantera sina känslor! Det skulle lösa extremt många av de problem vi har i samhället idag.
 

 

Att vara sig själv och köra sitt eget race är någonting som ofta uppmuntras till bland unga, men ibland kan det ju vara läskigt så hur vågar man? Har du några tips?
När man är ung så är man ofta i en process där man lär känna sig själv och försöker förstå vem man är och det är såklart svårt att vara sig själv när man inte vet vem det är. Jag tänker att man inte ska pressa sig själv utan ta det lugnt och låta saker och ting ta sin tid: det blir mycket lättare när man blir äldre! Sedan så tror jag att det är jätteviktigt att försöka omge sig med personer som accepterar och uppskattar en för den man är!

 

Tack Matilda, ni hittar hennes instagram här. 

Bilder: Matilda Wahl.

 

Sofie Råholm
02.04.2018 kl. 10:33

Måndagsprofil: Olivia Hageus

Veckans måndagsprofil är den 20-åriga bloggaren och skribenten Olivia Hageus. Förutom sin blogg och sitt instagram konto med över tiotusen följare, har hon en podcast tillsammans med Emelie Olsson och skrivit en bok om hur man går vidare efter ett uppbrott.



Hej Olivia! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Kan du berätta lite kort om dig själv och din blogg till att börja med?

Hejsan, vad kul att ni ville ha med mig! Jag heter Olivia Hagéus, är 20 år och bosatt i Stockholm. När jag inte driver bloggen, podden och övriga sociala medier jobbar jag som skribent för SvD Perfect Guide. Jag har skrivit i hela mitt liv och gav i september ut min första bok Bli kvar, som handlar om tiden efter att man blivit lämnad.

Min blogg är textbaserad och jag har ett väldigt nära förhållande till mina läsare. Jag ser gärna att vi skapar ett innehåll tillsammans så att det inte blir en ensidig kommunikation utan mer av en gemenskap. På min blogg skriver jag om mina tankar, åsikter, funderingar över livet, eller bara vad jag har hittat på under dagen. Mitt mål med bloggen är att skapa en plats där alla känner sig välkomna och inspirerade, men samtidigt är jag noga med att spegla verkligheten och inte försköna mitt liv. Är ju i första hand bara en ung, lätt förvirrad tjej som brottas med frågor som de flesta 20-åringar gör; identitet, kärlek, existens och så vidare.

Du är väldigt ärlig på din blogg och skriver en hel del om psykisk ohälsa, olycklig kärlek osv. Varför är det viktigt för dig att det du delar med dig av på sociala medier är mer än bara en rosaskimrande fasad?

Jag hoppas att jag, genom att visa mig mänsklig, kan ge mina läsare ett utrymme att växa i. Skapa marginaler för felsteg, misstag och annat som helt enkelt inte passar in i bilden av “den perfekta människan”. I och med sociala medier är det lätt att det istället skapas mallar för hur man ska vara och leva, vad som är rätt och fel.
 

 

Du är även flera gånger nämnt att du tycker diverse influencers har ett ansvar på sina sociala kanaler. Vad menar du med det?

Jag tycker inte att det är moraliskt försvarbart att frånsäga sig ansvaret över hur man påverkar sina följare, som dessutom ofta är yngre. Visst, man har “inte valt att vara en förebild” men det argumentet är ju helt irrelevant.

Alltså, jag kan förklara såhär; min tre år yngre syster och jag har alltid varit väldigt nära varandra. Trots det så har jag under vår uppväxt medvetet valt att inte dela med mig av vissa saker, typ som när jag bodde i Paris och testade kokain. Tänk om jag hade berättat om det, och därmed normaliserat knarket för henne så att hon också testade? Den risken tänker jag inte ta. Som storasyster är jag mina systrars förebild och mitt ansvar ligger i att vara noga med vilket inflytande jag har över dem. Det är inte värt att dela med mig av vissa grejer om man riskerar att orsaka lidande för någon annan. Det är helt enkelt inte värt det. Håll vissa saker privat, diskutera med dina vänner, men kom inte och säg att det inte är ditt fel för det är det. Se det som att du är storasyster. Det är inte så svårt.
 


Förutom bloggen har du ju också skrivit boken ”Bli kvar”. Vad handlar boken om?

Den handlar om en tjej, Erika, som precis har blivit lämnad av sin kille. Boken cirkulerar kring hur hon hanterar uppbrottet dag för dag, hur hon mår och hur hon känner. Det är på många sätt en bok om att gå vidare, men framförallt ville jag skriva något som var realistiskt; vägen till att komma över ett uppbrott är inte spikrak utan helt hysterisk.

Har du länge haft författardrömmar?

I hela mitt liv! Skrev min första novell när jag var åtta, den handlade om ett spöke som härjade på Gröna Lund haha. Jag har alltid velat bli författare, det har aldrig funnits en plan B.
 


Hur börjar man skriva en bok? Har du några tips för andra unga som drömmer om att bli författare?

Släpp kraven. Jobba bort känslan av att bli “sedd”. Att skriva ska vara en lättnad, inte en plåga. Bli lite mer lekfull, tänj på gränserna och se aldrig din text genom någon annans ögon. Det är ofta pressen som gör att man tappar lusten, får ångest av processen, förkastar idén för att den inte är tillräckligt bra och så vidare. Hitta tillbaka till varför du vill skriva och påminn dig själv hela tiden.
 

 Vad upplever du att är svårast under en skrivprocess?

Skrivkramp är ju inte kul alls, det gör mig oerhört frustrerad när jag inte känner att jag får till det. En gång blev jag så knäckt över att jag inte kunde förklara en speciell känsla att jag började gråta, haha. Väldigt stabilt. Men skrivandet är i största allmänhet svårt och kan vara smärtsamt när man skriver om något jobbigt. Ibland har man grävt upp vissa känslor och så plötsligt är de där i dagsljus och man vill bara värja sig. Det är terapiform.


Sist men inte minst, våren närmar ju sig med stormsteg, vad är dina planer inför våren?

Åh, har längtat så himla mycket. Jag ska dricka vin i solen, bära långa kjolar och alltid ha ett par solglasögon i väskan. Promenera på Djurgården, få sömnbrist pga att solen alltid är uppe, somna i gräset i Humlegården och äta lunch på en parkbänk. Fy fan vad trevligt

 

Tack Olivia för att du ställde upp! Ni hittar hennes blogg här.

Bilder: Olivia Hageus

Sofie Råholm
26.03.2018 kl. 12:36

Måndagsprofil: Bröderna bakom Najslifestyle

Veckans måndagsprofiler är bröderna bakom klädföretaget Najslifestyle. Janne, 25 år, och Joni, 28 år, startade klädföretaget sommaren 2016 och beskriver deras kläder som lokalt, minimalistisk gatumode.



Bröderna bor i Vasa och till deras sortiment hör kläder och accessoarer såsom kepsar, mössor och tygkassar. De började smått men vidareutvecklar sitt företag hela tiden, designar fler plagg och skapar ett större sortiment.





Har ni alltid drömt om att starta ett eget klädföretag eller varifrån kom idén?
Nej, för fem år sedan hade jag nog inte ens tänkt tanken att starta ett eget klädföretag, svarar Janne. Det började helt enkelt med att vi började trycka upp kläder till oss själva som en kul grej. Folk tyckte vi hade bra idéer och gillade det, så vi började fundera, varför inte börja sälja våra egna designade kläder också?

Vad är det mest utmanande med att starta ett eget företag? Och vad är det roligaste?
Bröderna anser att det mest utmanande har varit allt byråkratiskt och allt pappersarbete. Det har mycket att hålla koll på när det kommer till momsberäkningar, beskattningar, saldon osv. Den roligaste delen enligt bröderna är absolut att designa nya produkter och vara på olika evenemang. Under det senaste året har de ett par gånger haft pop up försäljning både i Vasa och Seinäjoki, sedan har de varit på bland annat Aura fest i Åbo och nyligen på Vaasan nuorisovaltuustos evenemang i WS Arena.





Vad blir ni inspirerade av när ni designar era kläder?
Allt – musik, folk på gatan och det man ser på sociala medier. Idagens läge är sociala medier så stort och det finns så mycket där man kan bli inspirerad av och sätta sin egen twist på, säger Joni.

Hur upplever ni att det är att jobba med ett syskon? Hur delar ni upp jobbet, jobbar båda två med allting eller har ni era egna ”områden”?
Bröderna är överens om att för dem har det fungerat väldigt smidigt att jobba tillsammans. De tänker väldigt lika och tidsmässigt tror de att det fungerat smidigare på detta sätt, än om man skulle jobba tillsammans med någon annan.

När det kommer till hur de delar upp jobbet så jobbar de tillsammans med många saker t.ex. planerar design osv. Joni sköter mer av det kreativa så som gör logon och fotar, de har även sitt lager hemma hos honom så då blir det naturligt att Joni packar lite mera beställningar, medan Janne jobbar mer med tryckeriet, förfrågningar gällande evenemang och även redigerar deras videon.
 



Vad är eran framtidsvision?
Vi har väl ingen egentlig plan, vi tar det lite som det kommer. Det har fungerat hittills och vi hoppas folk kommer gilla det vi skapar i framtiden. En dröm är ju att någon gång i framtiden kunna jobba heltid med NAJS, nu jobbar vi ju båda heltid med våra vardagsjobb och har NAJS på sidan om, svarar bröderna.
 



Vad är era tips för andra unga som drömmer om att bli egenföretagare, t.ex. starta ett klädmärke?
Läsa på mycket gällande byråkratin, det är mer jobb än vad man kan tro. Många kanske tror att det bara är "fun and games" hela tiden, men att driva ett eget företag kräver mycket jobb. Annars att helt enkelt våga testa på, börja smått och se vad folk tycker och utveckla det därifrån.

Ni kan besöka NAJS webbutik här.

Bilder lånade, med Joni & Jannes tillåtelse, från deras instagramkonto: najslifestyle.

 

 

Sofie Råholm
19.03.2018 kl. 10:30

Måndagsprofil: Danielas dagbok

Daniela är en glad finlandssvensk tjej som bloggat i flera år och förra året kammade hon hem titeln "Årets blivande stjärnskott 2017" på blogg.se. Denna vecka är hon ratatas måndagsprofil och svarar på frågor gällande bloggandet.




Hej Daniela! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Kan du berätta lite om dig själv och din blogg? 
Hej och tack! Absolut kan jag det. Jag är väl en helt vanlig (eller ovanlig, beror lite på hur man ser på saken) 25-åring, som man kanske i bloggvärlden kunde beskriva som svenskfinlands Egoina. Gillar både att skämta och snacka allvarliga saker, är klumig som få och fruktansvärt trött på allt det perfekta som målas upp i sociala medier. Jag och min blogg i ett nötskal.

Vad är det bästa med att blogga enligt dig?
Nästan allt! Alla fina kommentarer, alla vänner jag fått via bloggen och alla möjligheter bloggen gett mig. Men, det allra, allra bästa, är väl helt enkelt att det bara är så himla roligt. Älskar att blogga.

Har du några tips vad man kan blogga/skriva om när man saknar inspiration?
Än så länge har jag faktiskt aldrig haft bloggtorka (peppar, peppar), så har lite svårt att svara på denna fråga. Men, skulle jag någon gång få brist på inspiration, tror jag faktiskt jag skulle ta bloggpaus ett par dagar, och helt enkelt vänta på att blogglusten kommer tillbaka? Blir knappast speciellt bra om man försöker skriva blogginlägg med våld.

Finns det något ämne du aldrig skulle skriva om på din blogg?
Man borde ju aldrig säga aldrig, men vågar nog påstå att jag aldrig skulle skriva ut privata saker som t.ex. vänner, bekanta, familjemedlemmar eller pojkvän berättat åt mig. Eller privata saker, överlag. Är väldigt personlig i min blogg, men ALLT som känns privat hålls utanför bloggen.
 



Hurdana bloggar läser du själv? Har du någon favorit bloggare?
Läser massvis med bloggar, säkert upp till femtio stycken - en salig blandning av vardagsbloggar, resebloggar, modebloggar, humorbloggar, träningsbloggar och åsiktsbloggar. Bland de svenska storbloggarna är Hugo Rosas blogg en stor favorit just nu, hans blogg känns äkta och är en härlig blandning av träning, resor, humor, business och familjeliv!

Tack Daniela, för svaren. Ännu en sista fråga, våren är ju snart här så hur ser dina planer ut inför den?
Jobba, träna, blogga och pendla mellan Vasa och Helsingfors - ungefär så. Tack själv för att jag fick vara med!

 

Läs Danielas blogg här.

Bilder: Daniela Skoglund. 

Sofie Råholm
05.03.2018 kl. 10:11

På djupet med Malin Öhman

bilder - Malin Öhman

 

24-åriga Malin Öhman driver bloggen Färgklickar på Ratata sedan år 2010. Hon bor sedan sex år tillbaka i Helsingfors var hon studerar nordisk litteratur och nordiska språk. När hon inte jobbar som layoutjournalist sitter hon oftast hemma och skriver, läser eller lagar mat. Eller, om hon ska vara helt ärlig, kanske hon också ser om en tv-serie för sjunde gången.

 

Hej Malin! Berätta historien bakom ditt bloggnamn Färgklickar.

Jag har egentligen bloggat på olika ställen sedan 2008 (hjälp) och hade då det väldigt 2008-iga bloggnamnet ”Life in suburbia”. Cute. När jag flyttade till Ratata 2010 böt jag så småningom namn till ”Färgklickar” för att jag ville ha ett svenskt namn och något som speglade min tanke med min blogg – att det skulle vara en plats där jag skrev om höjdpunkterna i vardagen, om färgklickarna bland allt det gråa. Jag tycker fortfarande att det är ett ganska mysigt namn.

 

Du är ju med i århundradets bokklubb som även har en blogg på Ratata. Hur började ditt läsande?

Jag har egentligen inte varit en så flitig läsare som ung. Jag var mycket mer dragen till film och jag hade svårt att koncentrera mig på text. Det var nog först i gymnasiet som min modersmålslärare fick mig att börja älska litteratur och se vilka möjligheter litteraturen har och hur stort inflytande en välformulerad text kan ha. Älskar känslan när man läser något som känns utvecklande och som provocerar ens tankegångar. Nu läser jag hela tiden, gärna fler böcker på samma gång.

 

 

Berätta lite mer om samarbetet mellan Schildts & söderströms som du nämnt i din blogg. Du har stått för klippningen av något ni kallar Möte med Märta Tikkanen, vad handlar det om? Vi är nyfikna!

Det var i höstas som vår bokklubb blev tillfrågade att göra en videointervju med Märta Tikkanen för att dokumentera hennes berättelser och prata om sånt vi har gemensamt — litteratur, feminism och skrivande. Vi har ju namngett vår bokklubb efter Märtas mästerverk Århundradets kärlekssaga så vi hakade självklart på direkt. Vi hängde med henne en hel eftermiddag i november medan solen gick ner och kastade solkatter på väggarna. I januari tog jag över det råklippta materialet och nu ska vi ha releasefest den 6 mars där vi förhandsvisar den längsta av filmklippen. Vi har gjort ett helt gäng kortare klipp också som kommer att dyka upp på olika sociala medier efter releasen. Vi hoppas att många kommer på festen och skålar med oss och firar feminism och litteratur tillsammans! 

 

Tillbaka till dig personligen - hur har ditt år 2018 börjat?

Det har varit en ganska skakig början. Jag led av den numera klassiska ungdomsångesten, alltså ”vad ska jag göra med mitt liv” och kände mig lite vilsen på alla plan i livet. Så måste det ju vara ibland också och jag tänker att det egentligen är väldigt positivt att ha sådana perioder för man får en chans att reflektera över sitt liv och eliminera sånt som inte känns bra och jobba på sånt man kan jobba på. Och också att släppa sånt man inte kan klamra sig fast vid längre.

 

 

Ifall vi får fråga - i din blogg nämner du något om en paus i din relation. Att nämna pågående faser i relationer är ett ämne som känns rätt tabubelagt i bloggvärlden. Hur kommer det sig tror du? Hur känns det att gå igenom en sådan sak och nämna det på bloggen? Kommer du skriva mer om det? Kan skrivandet fungera som terapi?

Man får alltid fråga! I alla fall av mig. Jag är en väldigt öppen person och får ibland höra att jag är lite väl öppen. Det tycker jag är ett väldigt tråkigt synsätt – jag tror att många skulle må bättre av att vara lite mer öppna med sina problem och inte hålla allt för sig själv. Men över till frågorna: Jag har varit tillsammans med min pojkvän i sju år och efter en lång tids velande hit och dit bestämde vi oss för att ta en paus från varandra. I praktiken handlar det om att vi ska flytta ifrån varandra och inte ses lika ofta och mer har vi inte egentligen bestämt. Vi vet inte ännu vart det kommer leda och det känns skrämmande och hemskt men också som helt rätt beslut. Det är ett i högsta grad gemensamt beslut och jag tror att det är anledningen till att jag ”vågar” blogga om det. För det handlar inte om att någon har varit otrogen eller att vi hatar varandra utan det är mycket mindre dramatiskt än så. Vi har vuxit ifrån varandra och älskar varandra fortfarande men just nu funkar det bara inte längre att bo tillsammans.

Jag tänkte helt ärligt inte så mycket kring om jag skulle skriva om det eller inte. Bloggen har blivit som en säker plats för mig at skriva ner vad jag tänker och känner och efter att ha varit ledsen i flera veckor och känt mig blockerad var det tydligt att jag måste skriva ärligt om vad som händer för att också kunna skriva om typ mat eller filmer jag sett. Jag visar alltid inläggen som handlar om Oliver för honom men han har aldrig haft något emot att jag skriver öppet om vår situation, det är ju ingen hemlighet, så varför dölja det?

Jag tror att det är lite tabu att skriva om relationer just för att den andra parten inte kan försvara sig – det man läser är ju bara den ena partens upplevelse och den behöver inte vara sann för båda i relationen, men den är i alla fall sann för den som skriver det och jag tror att det handlar mycket om hur man skriver också. Och varför man skriver. Om man skriver för att smutskasta eller trycka ner den andra är det ju inte okej. Men jag tror starkt på att man måste få äga sin upplevelse, inte bara när det kommer till bloggvärlden, utan också i annan litteratur. Det finns såklart bra och dåliga sätt att göra det på. Jag ska kanske inte bli nästa Knausgård och blotta alla i min närhet men när jag skriver utgår jag alltid från mitt eget liv och det jag varit med om. Jag kan inte skriva något annat än det jag vet. Det behöver ju inte betyda att alla andra håller med eller har upplevt situationer på samma sätt som mig – men det är min upplevelse. Och den måste jag få skriva. 

Hur det blir i fortsättningen är oklart, jag tror och hoppas att jag till slut inte känner ett behov av att skriva om vår relation så mycket. Att det kommer annat att fokusera på och skriva om. Och det beror ju till stor del på vad som händer i förhållandet också. Om det gör för ont för någon av oss att jag skriver om det så skriver jag såklart inte. Det är inte meningen att såra någon med mina texter. 

När jag går igenom något svårt får jag alltid mer inspiration att skriva. Det känns som att jag faktiskt har något av substans att skriva i stället för att bara berätta om min frukost. Jag har själv aldrig fastnat för en blogg där det bara är yta som gäller, det måste finnas både och för mig. Jag måste kunna relatera till personen bakom alla frukostbilder och fina inredningsbilder i eftermiddagssol för att bloggen ska ge mening. 

För mig fungerar skrivande utan tvekan terapeutiskt. Det har det alltid gjort. När jag bråkade med mamma när jag var liten skrev jag alltid ner allt jag kände i dagboken eller i ett brev till henne för att kunna uttrycka mig. Det har alltid varit naturligt för mig att använda skrivande som ett sätt att få utlopp för mina känslor. Så är det fortfarande. Genom att skriva får jag allt svart på vitt. Allt fult, allt svårt och allt jag inte vill känna blir mindre stort och jobbigt när det står på ett papper. 

 

 

 

Du har ett väldigt vackert hem! Var hittar du inspirationen?

Tack! Jag är jobbigt besatt av inredning ibland. Har inte ännu hittat en ny lägenhet men jag planerar liksom redan vilken soffa jag ska ha och hur jag ska måla om min byrå. Jag har en ganska vanlig inredningsstil – nordiskt och ljusa träslag blandat med lite färg och massor av krukväxter och får ganska ofta ryck när jag vill göra om allt och flytta på möbler och hänga upp nya tavlor och jag tycker att det är så barnsligt roligt. Inspirationen kommer mest från Pinterest och Instagram och från att gå omkring i inredningsbutiker. 

 

Vad betyder kultur för dig? Hur vill du jobba med kultur i framtiden?

För mig är kultur en tillflyktsplats som ger mig ny energi. Som dels kan vara vackert men också svårt och provocerande och som får mig att utvecklas som person. Jag vill väldigt gärna jobba med litteratur i framtiden, men också olika former av design och speciellt mötet mellan illustrationer, bilder och text inspirerar mig. Skulle gärna jobba med lite mer banbrytande layoutarbete än det vi gör inom dagspressens snäva ramar. Jag studerar just nu för att få behörighet som lärare i modersmål och litteratur på gymnasienivå och jag vet inte om jag kommer att jobba som lärare utan att jobba inom förlagsbranschen känns mest lockande just nu. Något med litteratur måste det hur som helst bli. Film är också grymt spännande och jag drömmer i hemlighet om att bli skådespelare eller regissör men det får väl bli något jag ångrar att jag aldrig satsade på när jag är 80. 

 

 

Du har även Instagramkontot hudresan. Vill du berätta lite om det?

Jag startade instagramkontot för två år sen när jag just hade inlett min Topical Steroid Withdrawal (tsw)- resa. Jag har haft atopisk hud hela mitt liv och haft sämre perioder till och från. Sedan högstadieåldern använde jag starka kortisonsalvor och en ännu mer obehaglig salva, Protopic, dagligen och alla hudläkare sa att jag bara ”måste lära mig att leva med mina besvär” och smörja mer med starkare kortison hela tiden. Jag lydde blint läkarna och huden blev sämre hela tiden. Till slut började jag läsa på om folk som slutade använda kortison och gick genom en lång reningsprocess för att sedan bli helt friska i huden. Jag hade testat allt och bestämde mig för att slänga alla salvor. Det var sommaren 2015 jag började trappa ner med smörjningen och om jag visste den där sommardagen 2015 vilket helvete som väntade vet jag inte hur jag skulle klarat det. Det har varit två år av sömnlöshet, viktnedgång, håravfall, öppna sår i ansiktet som aldrig ville läka, mun som inte gick att öppna för att huden var så stram, dietändring på dietändring, dyra homeopatbesök och timmar av badande. Miljoner tårar. Det har utan tvekan varit det jobbigaste jag har gått igenom i mitt liv. Jag är fortfarande inte helt återställd och jag kommer nog fortfarande alltid ha mer känslig hud än andra, men jag går varje dag omkring och smeker mina lena armar och eksemfria rygg och jag är så obeskrivligt tacksam för att jag fått mitt liv tillbaka. Jag trodde inte att jag skulle överleva. Helt ärligt hade jag perioder när jag var säker på att jag skulle dö. Att jag en dag bara skulle ge upp.


På instagramkontot har jag dokumenterat hela den här resan. Jag tycker att det är helt fantastiskt att se hur min tomma blick sakta blir livfull igen och hur fantastisk min kropp är. Att den helt av sig själv, bara av att äta bra mat och ta hand om sig själv kan förvandlas från röd och brännande och vätskande till len och hel igen. Helt otroligt. 

Det här har gjort mig väldigt skeptiskt till sjukvården och hela industrin bakom den – hur läkare kan skriva ut de här salvorna och förstöra människors liv är helt ofattbart för mig. Jag har många gånger tänkt tanken på att besöka min hudläkare och visa vilket helvete jag gått igenom för att visa vad som händer om man inte ser till ursprungsproblemet till eksemen utan bara trycker undan eksemen tillfälligt med salvor. Eksem är inget man ”måste leva med”. Inte alls. Det tyder på en obalans i kroppen och högst troligen en diet som kroppen inte mår bra av. Det svider i mitt hjärta när jag hör om hur läkare rekommenderar kortisonsalvor till spädbarn med eksem. Det är helt fel väg att gå. Helt fel. Jag svarar flera gånger per vecka på mejl från folk som just påbörjat sin tsw-resa eller från oroliga föräldrar med barn som har eksem och det är väldigt jobbigt att se hur vanligt det är men jag är alltid glad när jag kan bidra till förändring. Jag berättar mer än gärna allt jag vet och lät mig och jag hoppas att jag i alla fall kan hjälpa några så att de inte behöver gå igenom det jag gått igenom.

 

Och till sist - vad gör du för att överleva slutet av vintern? Vad gör du medan du väntar på våren?

Vinter betyder luftfuktare som går på högvarv hemma hos mig, te i mängd och massor och många luncher och solskenspromenader inbokade i kalendern. I väntan på våren försöker jag fylla tiden med att umgås med vänner så mycket som möjligt, äta god mat, gå på bio eller gå ut och dansa. Tycker att det är viktigt att fylla livet med små färgklickar (hehe) för att orka. 

 

Följ Malins blogg Färgklickar här.

 

 

03.03.2018 kl. 23:23

Intervjuer

 

Här dyker alla intervjuer från Ratatas framsida upp.
 

 

Profiler:

 

 Henrika Bonn

 Karin Lindroos

 Johanna Bruun & Ida Enegren

 Amanda Grönroos

 Nayab Noor Ikram

 Ila Nordman

 Linnea Portin

 Déa Solin

 Jennifer Sandström

 Leena Sahlström

 Fia Doepel

  Erik Palm

  Vanessa Forstén

  Michaela von Kügelgen

  Emma Kanckos

 Emilia Nyberg

  Madelen Holmström

 Sandra Beijer

 Flora Wiström

 Elin Skoglund

 Matilda Wahl

 Olivia Hageus

 Moa Ericson

 Janne & Joni Keko (NAJSlifestyle)

 Kadi Lindman

 Daniela Skoglund

 Malin Öhman

 Jonna Jinton

 Jarina Leskinen

 Siri Fagerudd

 Ellen Strömberg

 Julia Degerth

 Liisa Mendelin

 Elin Willows

 Caroline Eriksson

 TildaSofia

 Michaela Finne

 Celine Granlund

Veckans blogg-intervjuer:

 

 Nanó - nano.ratata.fi

 Malin - malin.ratata.fi

 Alexandra - hedenandis.ratata.fi

 Astrid - astrid.ratata.fi

 Niklas - niklasgerkman.ratata.fi

 Sofia - filosofias.ratata.fi

 Amy - amy.ratata.fi

 Elin - elins.ratata.fi

 Jenny - andas.ratata.fi

 Adrienne - pepperminttoad.ratata.fi

 Rebecca & Sofia - fangslandevishet.ratata.fi

 Fia & Jarkko - thebluekitchen.ratata.fi

 Amanda - amandaiunderlandet.ratata.fi

 Jasmine - mittgronasamhalle.ratata.fi

 Louise - laserlouise.ratata.fi

 Melinda & Malin - estradpoesi.ratata.fi

 Kajsa - stormen.ratata.fi

 Julia - groniabo.ratata.fi

 Mikael - mikaelr.ratata.fi

 Bloggkoll - bloggkoll.ratata.fi

 Malin - malin.ratata.fi

 Sandra - grimbiard.ratata.fi

 Sara - pulsfrekvens.ratata.fi

 Ida - kudibyspoteter.ratata.fi

 Satu - satumainen.ratata.fi

 Elias - bringthenoise.ratata.fi

 Sonneblom - sonneblom.ratata.fi

 Fanny - argusti.ratata.fi

 Hanna Sofia - systrami.ratata.fi 

 Frida - bergochdalvana.ratata.fi

 Emilia - emiliakan.ratata.fi

 Koltrast - koltrast.ratata.fi

 Hanna - hani.ratata.fi

 Miilo - miilo.ratata.fi

 Anne - annehietanen.ratata.fi

 Julia - book.ratata.fi

 Louise - ordagrant.ratata.fi

 Fia - slainmejifolie.ratata.fi

 Rolf - kaffepausen.ratata.fi

 Kaneli - spicegirl.ratata.fi

 Sanna - detsannalivet.ratata.fi

 Linn - linnbyrkjeland.ratata.fi

 Amanda - magnolia.ratata.fi

 Lina - finalina.ratata.fi

 Jenna - bestfaceforward.ratata.fi

 Matilda - risgryn.ratata.fi

 Johanna - curroergosum.ratata.fi

 Saara - birdy.ratata.fi

 Caroline - lescouleursdesnuages.ratata.fi

 Inga-Stina - ingastina.ratata.fi

 Jenna - jenna.ratata.fi

 Emily - emily.ratata.fi
 

 

Ny blogg - Elias

 

 

Hej eliasjforsman.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Den frågan är en gammal favorit! Väntar oftast på ett svar till den från mig själv klockan två på natten framför badrumsspegeln. Trots att existensiella kriser kan slå till vid de flesta tidpunkterna har jag nog något hum om vem jag är (frågan framför spegeln kanske mest handlar om vad jag riktigt håller på med). Jag älskar att gå omkring i svarta jeans, svarta kragskjortor, svarta turtlenecks och svarta rockar. Ibland måste jag variera, så att jag kan tvätta allt svart. Mjölk, musik, filmer och udda, hipstriga eller annors bara speciella människor tycker jag också om! Tycker om att sitta på mörka, mysbelysta pubbar och ta ännu mörkare bilder på mina vänner. Jag är ärlig om de saker jag talar om. För vad är det för idé att tala om saker man inte vill vara ärlig om? Allt kan på gott och ont vara ett potentiellt skämt för mig. Anser även mig själv vara feminist. Det är väl relativt upplysande?

 

Vad kommer du att blogga om?

Det beror lite på vilken sinnesstämning jag befinner mig i. Jag har en viss förkärlek för nonsens och för inlägg som i princip bara finns till för att vara roliga, men så tycker jag också om att kommentera på något som kanske har väckt relativt mycket uppmärksamhet. Min stil kan jag inte ändra på fast jag ville det. Mina vänner har informerat mig om att jag skriver som jag talar. Det kanske inte är en akademisk vinst, men it is what is. Vill skriva mer konstruktiva inlägg om saker som försiggår i vårt samhälle. Problemet är ju det att det är lite lättare att skriva raljerande om någon annans synpunkter på hur saker borde vara. Hehe. Kommer också blogga mer om filmer.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Jag har lite försökt jobba på att bli mer personlig, dela med mig om mitt liv och vad jag håller på med. Jag är oftast inte den som faller i bitar och delar med mig om alla mina problem, utan lyssnar, ger något dåligt råd eller inflikar med ett opassligt skämt och får en irriterad blick före den berättande parten fortsätter. Men jag hade planerat skriva om veckan som gått. Den var lite annorlunda och dröp dessutom av sådan dekadens att huhhuh. Plus så fick jag också nyss om lite intriger, men dem kan jag ju inte avslöja ännu. Så förvänta er det, hör ni.

 

24.01.2017 kl. 11:41

Ny bloggare - Anomalina

 

 

Hej anomali.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Hejsan! Jag heter Lina Hassel, är soon-to-be 21 år och studerar till modersmålslärare i Åbo. Jag är den prototypiska ratata-bloggaren som pluggar litteraturvetenskap, har en pinsamt stor förkärlek till Instagram och åskådar världen genom mina feministiska glasögon (bildligt och bokstavligt talat).

Vad kommer du blogga om?

Jag tror mej ha ett övergripande tema i bloggen men ärligt talat så är de flesta inlägg väldigt spontana, de kan handla om allt från bajs till böcker och allt där emellan. Men utgångspunkten är oftast en arg, grubblande eller finurlig feminists betraktelser. Jag kan sällan hålla mej borta från debatter som puttrar i bloggosfären och jag har allt som oftast ett behov av att få spy ut mina tankar över tangentbordet. 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

I bakhuvudet ligger några idéer om kropp, hår och kalsonger. So stay tuned!

 

15.01.2017 kl. 23:51

Ny på Ratata - Världens bästa Karlsson

 

 

Hej karlsson.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Jag är en cynisk 25-årig Pargasbo som för tillfället bor i Helsingfors tillsammans med min flickvän och jobbar veckoslut på Radio X3M. Blev förra veckoslutet i sändning utmanad att starta en blogg, och här är jag nu. Har varit en rolig upplevelse hittills. Annars är jag samhällsintresserad, feminist och håller på med ståuppkomik samt skriver manus. 

 

Vad kommer du blogga om?

En svår fråga eftersom hela bloggvärlden är så obekant för mig. Men jag tror det blir en hel del samhälle, förhoppningsvis ibland med en rolig vinkling. Jag hoppas mina blogginlägg får läsaren att tänka. Det blir nog ingen dagboksliknande personlig blogg, har ett alltför tråkigt liv för det.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid. 

På min lista av saker jag vill skriva om har jag bland annat om att det är okej att vara en pessimist, varför det finns så få kvinnliga ståuppkomiker och om mitt djupa hat för Eurovisionen. "

 

27.11.2016 kl. 18:55

Ny på Ratata - Filosofias.ratata.fi

 

 

Hej filosofias.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Tjena! Jaa-a, jag är en semi-vuxen 27 årig studerande, halv-norsk med rötterna i Ekenäs och numera bosatt i Åbo. Är otroligt rastlös, socialt beroende och humoristiskt lagd - beskrivs även som glad, allt för snäll, känslig och världsvan. Intresserad av fotografering, gastronomi, musik, social media av alla de slag, resor och har nyligen upptäckt skrivandet! Nice!

 

Vad kommer du att blogga om?

Jag kommer att blogga om mitt liv, mina funderingar och allt det innebär - ärligt, klumpigt och utan filter.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Har ingen aning om vad nästa inlägg kommer att handla om just nu, men har en massa funderingar på g. Allt från småstadsintriger till tränings ohälsa. Stay tuned! :D

 

 

 

 

08.11.2016 kl. 13:28

Ny på Ratata - Nicolina

 

Hej nicolinaa.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Jag heter Nicolina och är 19 år, fyller snart 20. Jag kommer från en liten by i Österbotten, men just nu bor jag i Vasa och studerar första året till socionom. Jag har en svaghet för fina kvällshimlar och havet, och tycker om att gå på kaffedejter med mina vänner. När jag inte är i skolan eller dricker kaffe hittar man mig i soffan med en bra bok i handen.

Vad kommer du att blogga om?

Jag har inte något speciellt tema på min blogg, utan jag kan blogga om lite vad som helst. Ofta skriver jag om mig och mitt liv, och då brukar det bli ganska ärliga texter. Däremellan kan det bli en hel del bilder också, för jag tycker om att fotografera. En blogg om min vardag helt enkelt.
 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Det var en svår fråga! Men kanske ett inlägg om min depression och ångest, eftersom jag vill att det ska bli vanligare och lättare för folk att prata om psykisk ohälsa. Och för att det för tillfället är en så stor del av mig, som jag inte vill gömma undan.

 

14.10.2016 kl. 23:12

Ny på Ratata - Mikaels ögonblick

 

 

Hej femhundra.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Mitt namn är Mikael. Jag kan ingenting helt och hållet men vet lite om allt. Alla konstformer intresserar mig och jag är en amatörutövare inom allt. Rätt så nyligen flyttade jag tillbaka till min hemort, Jakobstad, för att studera grafisk design. 

 

Vad kommer du att blogga om?

Jag vet ingenting om bloggar och hoppas att detta inte urartar i katastrof, men tanken är att min blogg ska innehålla bilder, film och musik som jag skapar på min fritid för vem som helst att ta del av. Kanske en och annan dikt på dialekt.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Tanken är att vi skall skapa ett nytt kollektivkonstverk inom en snar framtid, denna gång med utförligare dokumentering av processen. Förmodligen med tillhörande vernissagevideo.

 

04.10.2016 kl. 12:22

Ny på Ratata - Sastronauten.ratata.fi

bild - Sastronauten.ratata.fi

 

Vem är du egentligen?

Jag heter Sandra, jag är 21 år gammal och jag studerar grafisk design. Just denna höst lever jag loppan i Stockholm, men i november flyttar jag tillbaka till Jeppis. Det finns några saker jag tycker extra mycket om att göra: sy, gå på loppis, måla med vattenfärger och spela pokémon go. Jag har en hund också, hon heter Liv och hon är en chihuahua, hundar är det bästa jag vet.

Vad kommer du att blogga om?

Mest kommer jag väl blogga om min vardag, om ytliga ting så som kläder och inredning. Kanske kommer jag visa upp nånting jag målat eller skapat på andra vis. När jag kommer tillbaka hem ska jag fortsätta sy igen, och då kommer jag blogga mycket om just sömnad.

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Det kommer nog bli en hel del inlägg om Stockholmsäventyr jag varit med om. Kanske att jag snart lägger ut ett boktips eller kanske till och med en vlogg!

 

03.09.2016 kl. 16:13

Ny på Ratata - Milia.ratata.fi

 

Hej milia.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Jag heter Milia och jag är konsthistoriker. För tillfället bor jag i Köpenhamn och arbetar med kulturexport, men jobbar också på min master i konstvetenskap. Jag är en rätt spontan individ som tycker om att resa och uppleva nya platser och saker, men också att grubbla över filosofiska, djupa existentialistiska och samhällspolitiska frågor, gå på loppis och äta sallad.

 

Vad kommer du att blogga om?

Jag kommer att blogga om konst och lite om min vardag som konsthistoriker. Mycket kommer att vara sådant som jag på ett eller annat sätt stöter på i mitt dagliga liv. Det blir allt från intressanta utställningar och fenomen till aktuella teman, böcker, tips, personliga erfarenheter och filosofiska funderingar.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid:

Om en dryg vecka åker jag till Berlin för att se den nionde Berlinbiennalen, så som man säger på engelska, stay tuned!

 

24.08.2016 kl. 17:32

Ny blogg - Hållbarhetsbloggen

 

 

Hej hallbart.ratata.fi! Vem är du egentligen?
Jag är en som tänker ganska mycket på många olika saker och gärna testar sådant som verkar vettigt. Har länge betraktat mig som en miljömedveten person men efter att jag började läsa om zero waste var det verkligen som att se på världen med nya ögon. Jag insåg att det finns en helt ny nivå av miljömedvetenhet att sträva efter och att det inte behöver vara svårt! När jag läst på ett tag tyckte jag att jag också hade något att säga om ämnet, därav bloggen. Jag försöker dokumentera mina egna vardagsreformer och hoppas på att samtidigt kunna inspirera andra.

Vad kommer du att blogga om?
Hållbara grejer! Sådant som var och en kan göra, som inte behöver vara svårt eller komplicerat och som är skonsamt för både människor och miljö. Jag kommer att blogga om hur jag strävar efter mindre plast och mera zero waste och dela med mig av min bästa tips för hur det ska lyckas. Dessutom har jag på känn att det också blir ganska mycket blogginnehåll som handlar om veganmat. Jag lagar gärna mat och gillar att nörda ner mig i kokböcker och fina matbloggar.

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en vecka:
Förmodligen ett inlägg om hur en på något enkelt sätt kan minska på sitt skräp i vardagen genom pyttesmå förändringar och utan stor ansträngning. Och så alldeles säkert ett inlägg om lättlagad och god veganmat!

 

01.06.2016 kl. 12:58

Hej där, nya bloggare!

 

 

Hej fangslandevishet.ratata.fi! Vem är ni egentligen?
Vi skulle kunna beskrivas som två spralliga personer med humor som lutar mot det lite sarkastiska hållet. Båda två studerar statskunskap i Vasa och älskar spontana utgångar och att resa. 
 

Vad kommer ni att blogga om?
Vi kommer att blogga om guldkornen i vår vardag, funderingar kring olika samhällsfrågor och i ett senare skede kommer bloggen också att handla en hel del om våra utbyten utomlands. Eftersom vi är två personer som delar på ett bloggutrymme så kommer ämnena på inläggen att hoppa från högt till lågt, från regeringens nedskärningar i den offentliga sektorn till sorgen över en spräckt telefonskärm.
 

Ett typiskt inlägg som vi kan förvänta oss på bloggen inom en vecka:
Hmm.. Det var en svår fråga! Men ni kan antagligen förvänta er en sammanfattning av veckan som gått tillsammans med en hel del bilder som kompletterar. Förhoppningsvis kommer även en spaning eller ett tips med gällande feminism/politik. Sist och slutligen kommer troligen någon av oss att beklaga sig över högen av skolarbete som samlats haha. 
 
15.05.2016 kl. 17:06