Namn: Anne Hietanen
Ålder: 41
Gör: redaktör på svenska Yle,
mest kulturprogrammet Lasso på Yle Fem.
Bor: Helsingfors
Hej där, annehietanen.ratata.fi! Du är lite av en ikon här på Ratata och du har många följare. På din blogg ser man ofta en del kommentarer - hur tror du det kommer sig att dina läsare är så kommunikativa?
Jag tror att det helt enkelt beror på att jag ofta ställer små frågor i mina inlägg. Dessutom upplever jag att läsarna är mina vänner och jag tror att det är ömsesidigt. Man vill gärna kommunicera med sin vän. Tröskeln är låg.
Hur har din dag sett ut hittills?
Idag vaknade jag kl. 7 vilket betyder att jag hade en lugn morgon. Drack flera koppar kaffe i sängen medan jag surfade runt. Hade möte med min redaktion kl. 10 och kl. 12 lunchade jag med Hannah Norrena och Peter Westerholm, mina gamla kolleger och vänner från tiden då jag gjorde morgonradio. Efter det har jag skrivit en kolumn om lycka och en bokrecension om Jungerstens bok #döden. Kommer ännu att boka några intervjuer och efter det rultar jag hem.
"Allt verkar alltid så mycket bättre sett utifrån. Därför och enbart därför skriver jag gärna på min blogg om sämre saker." är ett citat från din blogg. Vad tänker du kring många bloggars förskönande av livet?
En del människor mår bra av vackra ting och att koncentrera sig på dem. Jag är tyvärr helt tvärtom, skönhet gör mig nästan ledsen för den känns för mig inte på samma sätt sann så som det söndriga och lite fula. Jag ogillar allt som ser perfekt ut, det är för mig ointressant. Ytan kan bilda murar som skiljer oss från varandra, medan våra inre är det som sammanför oss.
Ditt inlägg om att kvinnor har 10 år och 10 kg spelrum fick en hel del reaktioner. Hur upplever du ålderspressen?
Det är olika från dag till dag. Idag hade jag senast en ålderskris när jag i spegeln såg att jag klätt mig som en 12-årig pojke. Jag kan inte förstå att jag som just var 30 nu är över 40. Att man går från ung till gammal så snabbt! Det var en överraskning för mig. Men åren har fört mycket gott med sig, jag går inte runt och speglar mig hela tiden mera. Jag får inte uppmärksamhet mera på samma sätt som förr vilket är enbart skönt. Ibland kunde jag känna mig fången av alla blickar, imaginära eller verkliga. Jag har också blivit mycket mer förlåtande mot mig själv. Det är lite lättare att leva nu som äldre.