Veckans blogg - kudibyspoteter.ratata.fi

 

 

Namn: Ida Mansner
Ålder: 26
Bor: Beroende på var jag jobbar
Gör: Jobbar som aktivitetsguide
och äventyrsinstruktör

 

Hej kudibyspoteter.ratata.fi! Utifrån din blogg verkar du ha en förkärlek till natur och vildmark - hur började denna kärlekssaga?

Har ett citat som min kompis pappa en gång sa: "Det är så man blir om man vuxit upp på en åker". Och det är sant, är uppvuxen i Karis skogarna med föräldrar som jordbrukare. Så ända sedan jag var liten har det alltid varit väldigt naturligt för mig att vistas i skogen året runt. Allting har förstås vidareutvecklats sedan jag började scouterna, började studera på Solvalla där jag föll för äventyrspedagogik och valde att vidare studera i Kronoby på Outdoor Academy. 

 

Vad gjorde du på New Zealand?

Reste dit för att uppleva kulturen och naturen, så köpte en bil tillsammans med tre andra och körde mer eller mindre runt de båda öarna. Upplevde backpackingkulturen, sov i tält och jobbade lite på ett hostel och med att samla och klippa bort lökblommor från lökåkrar. Ett av mina största mål var att se livslevande pingviner och det gjorde jag.



Vad gör du just nu och vad är nästa plan?

Nu har jag semester- eller säsongsbyte, det betyder att utrustning skall tvättas, lagas, lagras och nu blir det att plocka fram sommarsäsongssakerna. Denna tidsperiod har jag även tid att träffa vänner, föräldrar och träna upp mig för säsongen som kommer. 

Min, eller vår plan med min pojkvän är att jobba tredje sommarsäsongen för Äventyrsupplevelser utanför Norrköping. Där jobbar vi på en höghöjdsbana, paddlar kajak, ordnar evenemang och olika teambildningar. Vintern säsongen är ännu öppen, men ute i snön hoppas även att vi detta år blir.

 

Kan man känna sig hemma på fler än ett ställe? Hur ser du på detta?

Absolut, alla ställen jag bott på har jag utvecklats och även fått en upplevelse för livet.  Brukar tänka att efter väskorna är uppackade och allting står på sin plats så är det mitt hem. Vi reser och flyttar med väldigt lite saker, men några saker tar vi alltid med, som en wc-matta, en filt, två te koppar och en träkista som är fylld med kryddor och annat som har blivit kvar från förra hemmet. Och så behöver jag ha tillgång till skog, sen är jag hemma.

 

Läs Idas blogg "Kudibys poteter" här.

 

23.04.2016 kl. 13:44

Veckans blogg - satumainen.ratata.fi

 


 

Namn: Satu Laukkanen
Ålder: 26 
Bor: Åbo
Gör: blir färdig bibliotekarie i
sommar, frilansar med kultur

 

Hej där, satumainen.ratata.fi! Du bloggar aktivt om både litteratur, feminism och att vara studerande. Vad skulle du ha börjat studera ifall du inte valt litteraturvetenskap?

Redan i gymnasiet visste jag att jag ville bli en bättre skribent, så mitt första år tillbringade jag som studerande i svenska vid ÅA. Att jag hamnade på litteraturvetenskapen var en härlig slump som resulterade i blixtförälskelse och huvudämnesbyte. Jag sökte aldrig annanstans än till ÅA efter gymnasiet, men lekte under gymnasietiden länge med tanken att jag skulle ha blivit ridinstruktör istället. Jag ångrar ingenting, trots att jag gärna ännu skulle ha hästar i min vardag. 


"Skriver fiktion om saker där tillsynes ingenting händer, men mycket känns" står det i din profilbeskrivning. Hur lever man sig in i en påhittad persons känslor när man skriver? Måste man ha upplevt något liknande själv eller handlar det om en förmåga att känna empati, eller kanske något helt annat?

För mig är det en lång process som jag också försökt sätta i ord på bloggen, det kan börja i en mening, i något jag ältar, saknar eller en tankelek om hur livet kunde se ut om det inte var för specifika val. Men jag tror det varierar från författare till författare och från gång till gång. Jag tror man måste ha upplevt känslan man skriver om, men sedan kan karaktärens omständigheter vara helt andra. Mitt råd är att ta vara på starka känslor som sorg och förälskelse, gör dem till någon annans känslor. De senaste dagarna har jag gått med en bubblig känsla i bröstet, en känsla av att en röst håller på att ta form, känslor som föds men som inte är mina egna. 

 

Hur stor roll spelar stödet från omgivningen när man är en skrivande person?

Mycket stor! Om det inte var för att mina kompisar för fem år sedan slukade mina texter hade jag knappast aldrig vågat gå på en skrivkurs. Omgivningens stöd lyftes upp till en helt annan nivå på Litterärt skapande, där vi regelbundet träffades med ambitiösa kurskamrater och författare under två år, bland annat Riina som också bloggar här på Ratata. Skrivandet är en väldigt ensam syssla, därför blir den sociala aspekten så viktig. Det kan handla om att bara få prata om processen eller få feedback på texten, men också om att få vara en del av någon annans process. Jag upplever att jag tack vare Litterärt skapande fått ett livslångt närverk. Vad det kommer till de närmaste pepp-trupperna, så kämpar jag just nu som nybliven sambo med att hitta nya skrivrutiner. Däremot är min sambo världsbäst och får mig att kämpa med hela processen när jag själv får stopp. Det är viktigt att ha personer omkring sig som fortsätter tro på en också när man själv inte gör det, oavsett vad man håller på med. 
 

Har du något skrivprojekt på gång just nu? Berätta!

Den där nya rösten som bubblar i bröstkorgen, ja! Eftersom jag saknar hästar och har så svårt att hitta böcker om hästar för unga vuxna eller vuxna, så följer jag rådet att skriva en bok jag vill läsa. Har tänkt mycket kring handling och karaktärer, men har länge saknat rösten. Det finns några råversioner. Igår skrev jag ett helt nytt kapitel och det känns jättebra, kan ju inte lova att det ens blir ett klart manus av det, men känner starkt att finns det någon bok jag ska skriva så är det den här. I alla fall just nu. 

 

08.04.2016 kl. 18:19

Veckans blogg - bringthenoise.ratata.fi


Namn: Elias Jaakko Ilkka Forsman
Ålder: 21
Bor: HKI
Gör: Jobbar vardagar inom telefonförsäljning
& veckosluten som dj

 

Tjenare bringthenoise.ratata.fi! Du skapade debatt med din ironiska skrivstil på Ratata för någon månad sedan. Hur ser du själv på ironi i text? Är det lättare att förstå ironiska texter rätt om man själv konsumerar mycket texter i samma stil?

Först av allt är jag smickrad, det värmer mitt hjärta när människor tror jag läser. Men det roliga (eller ironiska?) är ju att jag själv inte alls kan skilja på när människor är ironiska eller seriösa. Det blir då svårare att ha en specifik syn på ironi, när jag inte ens ser ironin i andras texter. 

Åt dem som är i samma, rainman-aktiga, båt som jag kan jag tipsa följande: Ifall du är osäker på om någon är ironisk eller seriös, lönar det sig att hitta en detalj i deras text du kan misstolka eller överdriva. På det sättet konfunderar du den andra parten ännu mer!

Jag vet inte heller om jag aktivt läser ironiska texter, men blir såklart undermedvetet påverkad av de rörliga- och orörliga bilder jag ser på och den enstaka artikel jag stöter på.
 

Berätta fem saker om dig vi bara måste få veta.

1. Jag är livrädd för skateboards. Första gången jag skeittade, som en yngre och mindre version av mig själv, lyckades jag slå näsan i marken och få näsblod. Detta hände fast jag stadigt satt på skateboarden och sakta rullade fram. 

2. Jaakko Ilkka är ju ett snäppe mer finskt mellannamn och det är p.g.a. att min far motstridigt gick med på att jag skulle få min mors efternamn, men valde att göra det ytterst klart att jag också till ena hälften är finsk. Jag tycker den här finsk-österbottniska-juntti-stoltheten är ganska komisk.

3. Jag har potential att bli nästa Paleface. För några år sedan gick jag i ett high school i Brooklyn och var under någon månad den enda vithyade i hela skolan. Många av kidsen kallade mig för ’’Vanilla’’, så om jag blir en hip hop artist kan jag använda det. 

4. Jag tillbringade min första jobbdag som dj med vätskebrist, krabbis och plaskvåt av kallsvett. Av någon anledning tog jag frivilligt arbetsturen dagen efter nyår. Dagen var inte bara dåliga p.g.a. krabbisen, utan också p.g.a. att jag inte hade någon tidigare erfarenhet av att vara dj. Kombinationen av panik, personal som frågar vad jag håller på med och krabbis är... inte kul. 

5. Jag har spelat gissla i en Station T sketch. Programvärden spelade terrorist och gjorde parodi på de där ultimatum videorna man ser. Jag kommer bara ihåg hans ytterst smaklösa ’’mellanöstern accent’’, yles parkeringshall, att jag som tur hade en huva på huvudet och den fakea Ak 47:an vid tinningen.

 

Hur ser en dag ut i ditt liv?

Vardag: Åka in till centrum, undvika feissaren, se om någon ännu hunnit moka något på jobbet, jobba själv så lite som möjligt, läs dagens hs och iltalehti, tykittä info från excel till klient efter att alla slutat ringa, fa hem, motionera once in a blue moon, checka bloggaktivitet, checka nya avsnitt från serier, titta på youtube, skriv inlägg, gör ett dope beat på datorn, sov och gör om igen.

Fredag: Vardagsjobb -› Bronda -› Get this drank on

Lördag: Bronda -› Get this drank on

 

Vilka element innehåller den ultimata bloggen enligt dig?

En av de viktigaste elementen är en bra header. Den behöver inte vara intrikat eller speciell och en simpel header är hur bra som helst. Men lite symmetri och en smart användning av färger behövs om man är in the headergame.

En blogg som inte huutelee för mycket är bra. Bloggare blir så ofta wrapped up i sina åsikter och känslor att de handikappar sig själv emotionellt och producerar en text som skulle ha kunnat vara mycket mer sansad och analytisk.

Det är dock bra att bry sig om vad man skriver.

Det här är en väldigt svår fråga. 

 

01.04.2016 kl. 15:46

Veckans blogg - sonneblom.ratata.fi

 


Namn: sonneblom
Ålder: tvåhundraentusenfyrahundraåttio timmar 
Bor: i min kropp
Gör: lever

 

Hej Sonneblom.ratata.fi! Du skriver texter som både är rätt så öppna och samtidigt subtila. Vad betyder skrivandet för dig?

skrivandet för mig är allt. men samtidigt ingenting. jag skriver dagligen. skulle nog inte klara mig utan fina ord. oftast skriver jag till bloggen, eller i dagboken eller sen för olika konstprojekt. jag tänker sällan vad jag skriver. jag bara låter fingrarna gå loss över tangentbordet. att skriva är så himla skönt och avslappnande och behövligt för mig. är en stortänkare och måste varje dag skriva av mig för att kunna sova gott om natten.

 

Var går gränsen mellan personligt och privat?

jag vet faktiskt inte. eller rättare sagt, jag bryr mig inte. inte när det gäller konst i skiven form, eller annan form. för all konst en gör, fastän den skulle vara hur nära eller hur inpå eller gå under skinnet, är alltid universell. för vi är människor. vi känner nästan alla nästan alla känslor. vi kan alla relatera på något plan till något som är personligt eller privat. många kritiserar ofta mig för att jag är för öppen och personlig eller privat. att jag inte borde öppna upp mig på det sättet jag gör. men jag tänker så här, jag har så många år hållit precis allting inombords, inte sagt till någon när jag håller på att gå under. så nu gör jag det. men vissa kan inte ta det. det är för svårt och smärtsamt tror jag. för att det väcker till liv undanträngda känslor hos dem. tänker jag.

men här på bloggen väljer jag att vara anonym. varför? jo för att jag inte vill att ni som läser ska veta vem jag är helt enkelt. för att ni inte ska kunna dra slutsatser, tro er veta saker eller veta saker om mig. jag väljer vad ni får veta om mig. det må vara superprivat och jättepersonligt. men då jag inte säger mitt namn högt eller skriver ut det, då blir det privata och personliga plötsligt automatiskt universellt. och det är just det jag vill.

 

Vad inspirerar dig?

jag inspireras av människor jag möter, olika kulturer, färger, naturens krafter, månen och solen och min egen fantasi. så i princip allt. musik och böcker och filmer tar jag också stor inspiration från. speciellt poesi. eller starka tankar skrivet på ett fint sätt. 

 

Vad för slags bloggar läser du?

jag läser bloggar som handlar om konst i alla dess former. bloggar som handlar om feminism klickar jag mig också in på dagligen. japp, det var väl det. sedan några matbloggar också.

 

Läs Sonnebloms blogg här.

 

16.03.2016 kl. 10:41

Veckans blogg - argusti.ratata.fi

 

 

Namn: Fanny Storlund
Ålder: 21
Bor: Åbo
Gör: Skriver kandidatavhandling,
tecknar, stickar och grubblar

 

Hej argusti.ratata.fi! Du både tecknar, skriver och har dessutom en supergullig katt. Hur är det med dig idag?

Hej! Ja, så är det, och det där med katten är speciellt viktigt eftersom jag och min sambo är crazy cat ladies in the making. I och för sig är han en man, men jag har då aldrig hört om någon crazy cat gentleman. Det är ganska bra med mig idag! Var otroligt trött efter en morgon med en härjande katt och blodprov istället för frukost, men en vän fick precis reda på att hon får fara på utbyte till the coolest place ever, så hennes iver smittade av sig. 

Berätta lite om vad begreppet språklig nudism betyder för dig.

Det betyder att jag strävar efter att vara så äkta som möjligt i mitt bloggande. Om jag har diarré efter att ha ätit för mycket grönsaker så skriver jag det - utan att försköna - om jag verkligen finner det relevant. Dock har jag kommit fram till att det är enklast att vara naken när jag skriver om kroppsliga ting framom relationer eller andra personer än mig själv. Det tänker jag på ganska ofta (till exempel här), och vill gärna utveckla det vidare. Inte bara i mitt bloggande, utan till vardags också. Jag avskyr att försköna verkligheten, annat än med genomtänkta ordkombinationer och formuleringar. 

När tecknar/målar du? På bussen, hemma, på lektioner eller någon annan plats?

När som helst egentligen, men det jag publicerar tecknar jag främst hemma, medan det jag skissar under föreläsningar mest är råddigt klott mitt bland mina anteckningar. Däremot får jag nästan alltid lust att skissa när jag sitter i bil eller när jag är väldigt stressad över deadlines, det vill säga när timingen är som sämst. Eller kanske som bäst? För tecknandet har en terapeutisk effekt också. Jag har tecknat ganska flitigt sedan i höstas efter att min sambo funnit kärleken i att laga handgjorda skor; när han sitter hela dagen i sin sporadiska verkstad i vårt sovrum i studentbyn inspireras jag också att göra någonting kreativt. Vi är ömsesidiga i vårt sporrande av den andras kreativa arbete, trots att det rör sig om ganska vitt skilda områden, och det är något av det finaste jag vet. 

Behöver man en viss sinnesstämning för att vara kreativ?

Det tror jag inte. Tidigare var jag övertygad om att jag aldrig kommer kunna skapa någonting värdefullt om jag är närapå lycklig, men sist och slutligen handlar det nog inte om vilken sinnesstämning man är i. Visst kan jag ha ett större behov för att uttrycka mig i en period när jag mår skit, men när jag har det bra kan kreativiteten handla om mer än ett uttryckssätt för känslor. Vad det skulle vara kan jag inte sätta fingret på, men jag tror det man skapar är kreativt vare sig man är euforisk eller melankolisk.

 

08.03.2016 kl. 01:22

Veckans blogg - systrami.ratata.fi

 

Namn: Hanna Ylöstalo
Ålder: 23
Bor: Åbo
Gör: Studerar litteraturvetenskap
och skriver

 

Hej systrami.ratata.fi! Du bloggar bland annat om kultur och läsning. Hur kom böckerna in i ditt liv?

Högläsning innan läggdags var bland det bästa då jag var liten. Jag tillrättavisade pappa med "läs ordentligt!" då han spexade med rösten eller försökte ändra på historien (för jag visste ju hur det skulle gå), och bad ofta mamma berätta en saga som hon själv hittat på. Den sociala aspekten är viktig för mig, jag tycker om att prata om böcker och att dela berättelser. Mitt bokintresse är också tätt sammanlänkat med mitt skrivintresse, de ger liksom syre åt varann.

 

Vilka är de tre bästa böckerna du någonsin läst?

Världens svåraste fråga? Jag säger Surfacing av Margaret Atwood, The Secret History av Donna Tartt och Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Och Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J.K. Rowling. Det blev fyra, förlåt!

 

Vilken är den mest otippade boken du faktiskt gillat?

Tre stycken otippade är En clowns åsikter av Heinrich Böll, Människan som skalv av Christer Kihlman och Brott och straff av Fjodor Dostojevskij.

 

Hur länge har du skrivit och hur har det förändrats genom åren? Berätta.

Jag älskade då vi fick skriva sagor i dagis och i skolan. Mitt första mästerverk heter Sagan om prinsesa och spöke. Jag skrev dagbok, fanfiction påhogwarts.nu, blödiga kärleksdikter på rim (?!) och tankeströmmar till en blogg. På gymnasiet gjorde jag några seriösa försök men hade mest ont i hjärtat för att jag ville skriva men inte kände mig tillräckligt duktig. Hösten 2013 började jag skrivkurs i Åbo och bestämde mig samtidigt för att skriva dikter till Arvid Mörne. Då jag belönades med pris i tävlingen fick mitt självförtroende en ordentlig boost. Jag gör hela tiden skrivandet till en större del av min vardag och jag har fina skrivande vänner att sporra och att bli sporrad av. Idag läser jag på scen, skriver noveller och går kursen Litterärt skapande VII.

01.03.2016 kl. 18:28

Veckans blogg - bergochdalvana.ratata.fi

 

 

Namn: Frida Svarvar
Ålder: 21
Gör: Studerar litteraturvetenskap
och journalistik vid ÅA
Bor: Åbo
 

 

Hej bergochdalvana.ratata.fi! Du skriver fint och vi är nyfikna på personen bakom texterna! Berätta något om dig själv som vi inte vet.

Hej hej, och tack så mycket! Okej, var ska jag börja. Jag är väldigt planerande av mig, exempelvis när jag och mina vänner styr upp planer för helgen vill jag ofta veta exakt när vi ska träffas, var, om det finns chans att vi går ut och allt sådant. Att inte veta gör mig helt enkelt osäker, vilket sen gör mig stressad och så fortsätter det bara. Jag har en tendens att vara 100% säker på att jag tappat bort något viktigt, för att sedan hitta det nästa dag någonstans i min lägenhet. Jag är rädd för fåglar, och Gilmore Girls kommer antagligen alltid vara min favoritserie. Fastän jag bara skulle bli fem minuter sen meddelar jag (nästan) alltid personen jag ska träffa, eftersom jag tycker det är väldigt respeklöst att komma sent. Min syn är löjligt dålig, jag älskar prosecco och är ett inbitet Håkan H fan. Har alltid varit intresserad av mode, ett intresse som jag delar med finalina.ratata.fi. Hon peppar mig alltid till att jag ska ha på mig det jag vill, och strunta i om andra tycker det är fult. Jag biter på naglarna. Jag och min mamma pratar i telefon nästan varje dag, hon är en av mina bästa vänner. 

Vad fick dig att börja studera just litteraturvetenskap?

Jag började studera littvet för att det bara kändes så rätt, och jag ville flytta till Åbo. Jag har alltid älskat att läsa, och med tiden började jag tycka att det också var roligt att skriva. Dessutom tyckte jag om tanken att inte studera sig fram till en yrkestitel, fast det nu mest känns skrämmande. Från och till sedan jag gick i högstadiet har jag velat bli journalist, och därför tänkte jag att istället för att börja studera till journalist så väljer jag något som är en bra grund för medieyrken.

Vilka bloggar läser du? Vilka element får dig att följa en annan blogg?

Jag har blivit allt sämre på att läsa bloggar, dock finns det några bloggar jag ännu följer troget. Jag läser mina vänners bloggar eftersom jag alltid blir så inspirerad av hur otroligt starka, modiga och begåvade de är. Deras bloggar finns länkade på min blogg, så gå dit och kika! Jag har följt Flora sedan hon började blogga, och som alla andra läser jag också niotillfem. Mitt bloggföljande går ganska mycket ihop med hur aktiv jag själv är, om jag uppdaterar ofta så läser jag mycket också. Här på ratata läser jag flera bloggar ganska sporadiskt, men de som jag är mest inne på är nog IdasJulias och Nanós.

Jag dras ofta till bloggar med vackra formuleringar, olika tips på musik, film och saker en borde prova på. Om det finns debattinlägg eller något samhällskritiskt läser jag det helt säkert. Det är också en av orsakerna varför jag gillar ratata så mycket, för det finns alltid något supersmart inlägg som någon skrivit att läsa.

Vad tänker du på när du skriver dina textfragment på bloggen? Skriver du mycket annat utöver det? Berätta!

För mig är skrivandet terapi. När jag känner för mycket, eller för lite, eller vet inte vad jag känner så skriver jag. Att skriva har alltid hjälpt mig att processa saker som hänt mig, eller människor i min närhet. Det är så jag reder ut känslokaoset. De texter jag publicerar på bloggen kan handla om något som hänt mig själv, mina vänner eller bara någon jag läst om. Jag är nästan för ostrukturerad när det gäller att skriva. När jag får någon idé eller tanke så skriver jag bara. Det är inte så mycket mer avancerat än så. Dock är det en helt annan sak om jag publicerar det eller inte.

I mina förra blogg vågade jag skriva mycket mer öppet, för där var jag mer anonym. Jag skriver varje dag, antingen i telefonen, på datorn, ett häfte eller bara på någon lapp jag hittar. Men det är sällan jag vågar publicera något. Jag tänker alltid för mycket på vad andra ska tänka, att alla ska tro att jag = Frida och att alla ska dra sina egna slutsatser om vad det handlar om. Därför är mitt bloggande ganska sporadiskt, för när jag ska blogga om något som känns så måste jag bara skriva och sen publicera. Annars hinner jag ångra mig.

Jag försöker verkligen komma ur den här onda cirkeln med prestationskrav och att bry sig alldeles för mycket om vad andra ska tänka, men det är ganska svårt när jag varit insnörad där väldigt länge. För det är ju faktiskt ingen skillnad vad andra tänker, bloggen är ju min plats. Min kreativa fristad.
 

12.02.2016 kl. 12:26

Veckans bloggare - Emiliakan.ratata.fi

 


Namn: Emilia Kannosto
Ålder: 28 år
Gör: Arbetar och frilansar som illustratör,
konstnär och aktivitetsinstruktör
Bor: Helsingfors


Hej Emilia! Du står för illustrationen till årets Ratatakalender, like a boss! Är det något särskilt du tänker på när du illustrerar eller dyker bilderna upp vartefter du tecknar?​

Jag brukar utgå ifrån 3-4 olika idéer och provar fram hur de olika alternativen fungerar genom skisser. Frågar lite åsikter av kompisar och vad deras första intryck är och gör uteslutningsmetoden och börjar arbeta fram den valda bilden för hand och med photoshop.


Vilka tekniker använder du dig oftast av när du tecknar?

Jag ritar för hand. 0,1 tusch är min favorit, samt promarkers, och vattenfärger. Är väldigt kräsen med papper. Det beror på projektet, men t.ex. för illustrationsjobb skannar jag bilderna och arbetar vidare med photoshop. Känner en stark frustation om pappret är inte tillräckligt strävt eller aldeles för vitt.


Din utställning på Luckan i Helsingfors "Din blick, din rödskimriga hud" var baserad på dina egna erfarenheter av att växa upp med en alkoholiserad förälder. Hur ser du på förhållandet mellan samhälle och konst?

Jag anser att våga arbeta och ställa ut konst som utrycker personliga svåra erfarenheter kan hjälpa att öppna diskussion kring ämnet och hjälpa folk som i det här fallet varit omkring en alkoholist, eller få en alkoholist att förstå hur sjukdomen påverkar dens omgivning.


Vem är dina förebilder/favoritillustratörer?

Jag har flera förebilder men bland annat John Bauer och Herman Vogel. En intressant konstnär är Noumeda Carbone.

Var ser du dig själv om 5 år?

Efter fem år har jag en ateljé med några andra var musiken spelar i bakgrunden dagarna lång. Det hörs skratt, ordnas workshops på kvällarna och obligatoriska vin- och mysmiddagar under helgerna. Vet inte vilken stad men drömmer fortfarande att flytta tillbaka till Marseille. 

 

16.01.2016 kl. 08:42

Veckans blogg - hani.ratata.fi

 


Namn: Hanna
Ålder: 27 år
Bor: Göteborg
Gör: jobbar på emma och malena


Hej där, hani.ratata.fi! Du har hängt på Ratata rätt länge och har ett arkiv fullt av snygg inredning och pyssel! När började du pyssla? Skulle du kalla det för din hobby?

Hej och ja! Känner mig som en ratata-räv faktiskt, har ju varit med sen början! Jag har nog pysslat så länge jag kan minnas. Hemma var det mycket skapande med händerna. Men det var nog för ungefär 3 år sen som jag blev riktigt pysslig av mig och började pyssla mer aktivt och letade inspiration och pysselidéer på nätet. Så en hobby är det absolut!


Du flyttade till Göteborg för ett par år sedan - vad gör staden till din pärla? 

Alltså, denna stad. Jag har bott här i över 4 år nu och är fortfarande hopplöst förälskad. Älskar att alla här är så glada (alltså folk är verkligen genuint glada och trevliga här) och stämingen är så avslappnad och skön. Det känns som en liten storstad där man kan springa på bekanta lite här och där, nästan så att alla känner alla. Och så gillar jag butikerna, restaurangerna, parkerna, spårvagnarna och människorna här. 

Det märks att du drivs av en viss estetik, var hittar du inspirationen? 

Jag älskar verkligen fina saker och att ha fint runt omkring mig. Inspirationen hittar jag i bloggar, på pinterest och hemma hos vänner. Men jag kan även bli riktigt inspirerad av att bara gå i en mataffär och se fina förpackningar. 

Sist men inte minst - nämn några saker som gör ditt julfirande extra fint. 

Okej, största först och det är att jag ska fira jul med min pojkvän i hemma Finland med min familj! Och bara att få komma hem några veckor är extra fint också och träffa alla vänner och släkten som jag träffar max 2 ggr/år. Tycker så mycket om julen och allt vad det innebär!
 

 

22.12.2015 kl. 12:37

Veckans blogg - Miilo.ratata.fi

 


Namn: Emilia "Miilo" Nyberg
Ålder: 25
Gör: är en kreativ mångsysslare och frilansar
som fotograf, skribent och kulturproducent
Bor: i Billnäs, Raseborg

 


Hej Miilo.ratata.fi! Du har hängt med i svängarna på Ratata länge. Berätta om din relation till denna bloggtjänst och vad du har gjort här de senaste åren!

Hallå där! Jajamän, jag hör väl nog till rävarna som strykt omkring här på Ratata sedan starten. På min blogg har man som läsare fått hänga med på mina små äventyr och de strapatser som jag har haft för mig i allt från Vasa till Helsingfors med lite utlandsresor där mellan varven. Nu är jag dock tillbaka i Karistrakten igen och studielivet är ett avslutat kapitel. Skriver främst om min vardag och tankar som föds ur den, men begränsar mig för det mesta till det som jag själv upplever fint, roligt och intressant. 

Under våren 2012 var jag dessutom praktikant här och då var jag med och ordnade Ratatas sommarfest samt uppdaterade startsidan (som då såg lite annorlunda ut) med bilder och citat från olika bloggar.  

Att blogga på Ratata känns superbra, och det skulle nog krävas mycket för att byta bloggportal. Stämningen här känns familjär och positiv och dessutom kryllar det av kreativa, engagerade, talangfulla och smarta typer här - och det är ju sånt folk  jag helst vill omge mig av. 


På din blogg dyker det väldigt många snygga vardagsbilder upp - är det en naturlig del av ditt liv att alltid ha en systemkamera till hands?

Först och främst, tack! Sedan jag skaffade min första egna digitalkamera som sextonåring har nog någon form av kamera fått hänga med på de flesta små vardagsupptåg och äventyr som kommit i min väg. Med tidens gång och teknikens utveckling (dvs. helt ok kameror i telefonerna & instagram) har jag dock blivit aningen lat, vilket har lett till att ibland får systemkameran stanna hemma och vila lite. Ibland känns det som att personer i min omgivning ser det mer som en naturlig del än vad jag gör, och kan bli paffa över att jag valt att lämna kameran hemma och de blir tvungna att dokumentera det som händer själva. Men har jag något extra kul på gång brukar systemkameran nog för det mesta få hänga med. 

Nämn tre bra saker med att bo i Karis/Billnäs.

Först och främst är stället jag bor på just nu väldigt vackert och naturskönt. Dessutom finns det mesta en behöver att få tag på i trakten, såsom trevliga cafeér, bra restauranger och en mysig biograf - jag behöver inte så mycket för att vara nöjd. Slutligen gillar jag den kariska mentaliteten samt dialekten - så himla skönt att kunna slänga ur saker som "vitsi så gleest", "nett dee sen" eller prata om hur "blaschot" kaffet är utan att någon höjer på ögonbrynet. 

Var ser du dig själv om tio år?

Om jag idag blickar tio år framåt bor jag kanske i ett mysigt gammalt hus på landet med familj, katter och höns. Har något kul kulturjobb eller driver eget företag. Vid det här laget har jag förhoppningsvis bemästrat nya grejer som jag länge velat lära mig ordentligt så som att dj:a, sticka och prata finska flytande. Dock ändrar mina framtidsvisioner med jämna mellanrum, så imorgon drömmer jag kanske om något annat. Katter skall jag i alla fall ha.
 

 

12.11.2015 kl. 14:11

Intervjuer

 

Här dyker alla intervjuer från Ratatas framsida upp.
 

 

Profiler:

 

 Henrika Bonn

 Karin Lindroos

 Johanna Bruun & Ida Enegren

 Amanda Grönroos

 Nayab Noor Ikram

 Ila Nordman

 Linnea Portin

 Déa Solin

 Jennifer Sandström

 Leena Sahlström

 Fia Doepel

  Erik Palm

  Vanessa Forstén

  Michaela von Kügelgen

  Emma Kanckos

 Emilia Nyberg

  Madelen Holmström

 Sandra Beijer

 Flora Wiström

 Elin Skoglund

 Matilda Wahl

 Olivia Hageus

 Moa Ericson

 Janne & Joni Keko (NAJSlifestyle)

 Kadi Lindman

 Daniela Skoglund

 Malin Öhman

 Jonna Jinton

 Jarina Leskinen

 Siri Fagerudd

 Ellen Strömberg

 Julia Degerth

 Liisa Mendelin

 Elin Willows

 Caroline Eriksson

 TildaSofia

 Michaela Finne

 Celine Granlund

Veckans blogg-intervjuer:

 

 Nanó - nano.ratata.fi

 Malin - malin.ratata.fi

 Alexandra - hedenandis.ratata.fi

 Astrid - astrid.ratata.fi

 Niklas - niklasgerkman.ratata.fi

 Sofia - filosofias.ratata.fi

 Amy - amy.ratata.fi

 Elin - elins.ratata.fi

 Jenny - andas.ratata.fi

 Adrienne - pepperminttoad.ratata.fi

 Rebecca & Sofia - fangslandevishet.ratata.fi

 Fia & Jarkko - thebluekitchen.ratata.fi

 Amanda - amandaiunderlandet.ratata.fi

 Jasmine - mittgronasamhalle.ratata.fi

 Louise - laserlouise.ratata.fi

 Melinda & Malin - estradpoesi.ratata.fi

 Kajsa - stormen.ratata.fi

 Julia - groniabo.ratata.fi

 Mikael - mikaelr.ratata.fi

 Bloggkoll - bloggkoll.ratata.fi

 Malin - malin.ratata.fi

 Sandra - grimbiard.ratata.fi

 Sara - pulsfrekvens.ratata.fi

 Ida - kudibyspoteter.ratata.fi

 Satu - satumainen.ratata.fi

 Elias - bringthenoise.ratata.fi

 Sonneblom - sonneblom.ratata.fi

 Fanny - argusti.ratata.fi

 Hanna Sofia - systrami.ratata.fi 

 Frida - bergochdalvana.ratata.fi

 Emilia - emiliakan.ratata.fi

 Koltrast - koltrast.ratata.fi

 Hanna - hani.ratata.fi

 Miilo - miilo.ratata.fi

 Anne - annehietanen.ratata.fi

 Julia - book.ratata.fi

 Louise - ordagrant.ratata.fi

 Fia - slainmejifolie.ratata.fi

 Rolf - kaffepausen.ratata.fi

 Kaneli - spicegirl.ratata.fi

 Sanna - detsannalivet.ratata.fi

 Linn - linnbyrkjeland.ratata.fi

 Amanda - magnolia.ratata.fi

 Lina - finalina.ratata.fi

 Jenna - bestfaceforward.ratata.fi

 Matilda - risgryn.ratata.fi

 Johanna - curroergosum.ratata.fi

 Saara - birdy.ratata.fi

 Caroline - lescouleursdesnuages.ratata.fi

 Inga-Stina - ingastina.ratata.fi

 Jenna - jenna.ratata.fi

 Emily - emily.ratata.fi
 

 

Hej där, nya bloggare!

 

 

Ampersand.ratata.fi - vem är du egentligen?

Jag heter Jenny och är en kreativ och kattgalen soon-to-be grafisk designer som älskar läppstift. Just nu är jag bosatt i Jakobstad, där jag och min sambo bor i en ljus tvåa med snedtak och fina fönster. Jag är allergisk för nagellack, har en grym tävlingsinstinkt och en oförklarlig fobi för tejp. Det är jag i ett nötskal.

 

Vad kommer du att blogga om?

Jag kommer att blogga om grafisk design, min vardag, olika kreativa påhitt och kanske ett och annat vegetips. Jag strävar efter att ha bra bildmaterial och uppdatera med jämna mellanrum, eftersom det är saker jag uppskattar hos bloggar jag följer.


Nämn ett typiskt inlägg som vi kan förvänta oss på din blogg inom en vecka.

Ett inlägg där jag delar med mig av ett grafiskt projekt eller en summering av min vecka i bilder.

 

24.04.2016 kl. 20:44