"Just nu känns politisk konst viktigt och naturligt"

 

 

Vanessa Forstén, eller Ugglan som hon också kallat sig, är ett bekant ansikte här på Ratata. När det kommer till konsten jobbar hon helst med saker som står henne nära både fysiskt och psykiskt. Efter hennes utställning "Menorrhoea" på Asbestos Art Space i vintras blev hon invald i den feministiska tidskriften Astras styrelse. I höst ställs Menorrhoea även ut på Fotocentrum Raseborg 2-20.10.

 

Hur ser dina vardagar ut just nu?

Efter vinterns utställning Menorrhoea har jag haft mycket freelance uppdrag vilket är en skön omväxling, både mentalt och ekonomiskt. Efter en kreativ period är det viktigt att inte överanstränga sig konstnärligt. Något nytt konstprojekt är alltså inte på gång men Menorrhoea ställs ännu ut i höstas. Jag har jobbat, fotograferat mycket för designbyråer och inredning. Jag är ändå väldigt noga med återhämtning och ser till att jag sköter om mig. Hälsa och lycka väger mer än karriären. 

 

Vad jobbar du helst med inom konsten?

Något som berör mig både fysiskt och psykiskt. Just nu är det ganska självcentrerat fastän jag strävar efter att det skall ha enorm nytta för andra också, så egocentrisk är jag inte men för att förstå mig själv förstår jag andra bättre. När jag är äldre är jag kanske trött på att projekten utgår från mig själv. Det återstår att se. 

 

 

Du har nyligen blivit vald in i Astras styrelse. Hur kommer det sig att du sökte dig dit?

Det var ett ganska enkelt och logiskt beslut. Jag ville aktivera mig inom feminismen och känna att jag verkligen påverkar. 

 

Har din konst alltid haft ett politiskt ställningstagande?

Det är något som kommit med åldern. Jag har mognat, blivit modigare och lärt känna mig själv och vad jag vill göra. Just nu känns politisk konst viktigt och naturligt.  

 

 

Vad har du för framtidsplaner?

Jag har som plan att vara 100% egen företagare före jag är 30 år. Jag har alltså 2 år på mig. Jag vill vara 50% konstnär och 50% frilansande fotograf. 

 

Har du några kulturtips att dela med dig av nu såhär inför sommaren?

Om du inte äger ett museikort och har överlopps pengar på 68€ tycker jag du skall investera i ett omedelbart. Fantastico på Ateneum lönar sig att se och har en tid över tycker jag att en liten roadtrip utanför Helsingfors vore trevligt. Serlachius, Fiskars och Ekenäs hör till mina favoriter. I sommar tänker jag satsa på att resa runt i Finland. Ytterö i Björneborg intresserar när jag har semseter i Juli. 

 

Vanessa Forsténs instagram hittar ni här.

 

 

 

 

Nanó Wallenius
05.06.2018 kl. 16:54

Sommar och skriverier med Kugge

Samtliga bilder är lånade från Michaelas blogg.

 

Efter författarfrukosten vi på Ratata ordnade i höstas ville vi kolla läget med författaren och frilandsjournalisten Michaela von Kügelgen för lite skriv- och boktips. 31-åringen som bor i Berghäll i Helsingfors skriver som bäst på sin andra roman som kommer att handla om studielivet, ett ämne hon tycker det skrivs för sällan om på den finlandssvenska litteraturfronten.

 

Du arbetar just nu på din nästa bok, Nationen. Kan du berätta lite om den?

Nationen handlar om studielivet och några aktiva vid den fiktiva studentnationen Västra Nylands Nation i Helsingfors. Historien berättas ur tre olika perspektiv. Mikael studerar journalistik för första året på Soc&kom men drömmer om att bli nästa stora internationella handbollsstjärna. Astrid går tredje året på Hanken och vill bli Nationens ordförande. Saga är Nationens kurator, studerar historia för n:te året och undrar om hon någonsin kommer att bli ”vuxen” på riktigt.

 

Hur skiljer sig skrivprocessen med din nya bok från skrivprocessen med din första bok?

När jag skrev på min första bok hade jag ingen aning om vad jag sysslade med. Jag bara skrev och skrev och fick i efterhand skriva om väldigt mycket eftersom dramaturgin inte fungerade. Men jag skrev faktiskt råmanuset till Nationen under skrivutmaningen NaNoWriMo hösten 2014 efter att jag skickat in min debut för första gången till förlag – så jag har fått skriva om en hel del nu också. Jag hoppas ändå att jag har lite bättre koll på hur en skriver romaner.

 

 

 

Var har du hittat inspirationen till Nationen? Var du själv aktiv inom studentnationerna när du studerade?

Min studietid handlade i stor utsträckning om fester och alla kompisar. Den galna gemenskapen vi upplevde då, men också all osäkerhet och ångest inför framtiden har inspirerat mig att skriva Nationen. Jag tycker att det saknas en studielivsroman i Svenskfinland. Själv var jag mest aktiv inom min studentförening StudOrg vid Soc&kom men också lite vid Nylands Nation. Jag valde att skriva om en nation eftersom den lätt kunde göras fiktiv och inkludera personer med olika studieinriktningar.

 

När skriver du som mest?

Oj, svår fråga. Jag är nog en periodare! Men egentligen skriver jag mest när jag bestämt mig för att göra det. När jag är inne i en skriv- eller redigeringsperiod brukar jag ha rätt bra flyt, men om det har varit en lång paus emellan kan det vara jobbigt att ta itu med projektet igen. Allra bäst och mest skriver jag alltså när jag verkligen har tid och möjlighet att göra det.

 

 

 

Har du några boktips du vill dela med dig av?

Några bra böcker jag läst på sistone är Jaga vatten av Ellen Strömberg, Glöm mig av Alex Schulman och nu håller jag som bäst på att läsa den avslutande delen (Midnattsljus) i Idijärvitrilogin som är skriven av min svenska författarkompis Charlotte Cederlund. Det är fantasy baserad på samisk mytologi och både spännande och välskrivet.

 

Vad ska du göra i sommar?

Första veckan i juni ska jag åka på det anrika Debutantseminariet på Biskops Arnö med fjolårsdebutanter från alla nordiska länder. Efter det ska jag börja redigera Nationen ytterligare ett varv. I slutet av juli åker jag sen till en av mina favoritstäder Berlin för tre veckor. Där ska jag cykla mellan parker, dricka öl och bara njuta av livet. Sen hoppas jag på ljusa sommarnätter tillsammans med kompisar – både i Helsingfors och förhoppningsvis i skärgården på någon kompis lande.

 

Michaelas blogg, med ännu fler intressanta inlägg om resande, skrivande och litteratur, hittar ni här.

 

Nanó Wallenius
31.05.2018 kl. 16:51

Svärmorssviten som vann pris

 

 

Hemma från Österbotten och för tillfället doktorand i Åbo - Emma Kanckos, även bloggare här på Ratata, vann nyligen andra pris i Arvid Mörne-tävlingen. Detta år gällde tävlingen poesi. Emma skrev en svärmorssvit som hedrar tantperspektivet, men hon står fast vid att det inte handlar om just hennes svärmor. Vi frågade henne om skrivandet och poesin.

 

Grattis till priset i Arvid Mörne-tävlingen! Vad är dina känslor nu i efterhand?

Tack så mycket! Jag har nog ännu lite svårt att tro att jag faktiskt knep andra plats i tävlingen, men jag är fruktansvärt stolt över det. Det är ett fint erkännande att få priset. Det bekräftar att det jag skriver verkligen är bra och att jag har en röst. Det har höjt mitt självförtroende och sporrar mig att skriva mer. 

 

Vilka är dina favoritpoeter? Vem inspirerar dig mest?

Det där är en svår fråga. Jag har inte läst så mycket poesi de senaste åren, men jag har nog en viss förkärlek till rymdepos Harry Martinsons Aniara. Sen var jag också väldigt imponerad av Adrian Pereras White Monkey som jag läste helt nyligen.

 

 

Hur länge har du skrivit poesi? Hur började det?

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. I mina tidigaste barndomsminnen sitter jag och knåpar ihop små berättelser om mina leksaker. Poesi blev det mera av i tonåren, men det var mest typiska tonårsangstiga grejer. Under studietiden skrev jag knappt alls, det fanns liksom inte hjärnkapacitet över. Men sedan jag började som doktorand 2014 har jag skrivit både romanmanus och dikter. Just nu är jag inne i en fas då jag skriver dagligen, både poesi och prosa. 

 

Vad är dina bästa skrivtips?

Att bara sätta sig ner, börja skriva och se vad som händer. Det är nästan någonting magiskt när man bara låter orden flöda fram. Och att skriva regelbundet funkar för mig. Om man dessutom kan prata ihop sig med andra skribenter för att få stöd i sitt skrivande är det guld värt. 

 

 

Du verkar läsa väldigt mycket finlandssvenska böcker ifall man läser din blogg. Har du en fäbless för just finlandssvensk litteratur eller hur kommer det sig att du läser så mycket finlandssvenskt?

Eftersom jag studerat både engelska och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi så har jag ofta känt att jag är i en dragkamp mellan den engelskspråkiga litteraturen och den finlandssvenska. Jag läser mycket på engelska och har gjort det sedan studietiden, men jag vill också hålla koll på vad Svenskfinland håller på med. Det finns så mycket som är unikt med vår lilla ankdamm. Och som någon som drömmer om att en dag ge ut en egen bok tror jag också det är viktigt att läsa mycket finlandssvenskt. 

 

Har du några boktips du vill dela med dig av?

Ted Chiangs novellsamling Stories of your life and others fick mig att tappa hakan. Det är en bok jag bara kan drömma om att skriva själv någon dag. Jag älskar hur den drar in science fiction och steampunk, religiösa teman och det akademiska. Men ja, om man inte tycker om sånt ska man nog inte sträcka sig längre än till filmen Arrival som baserades på en av novellerna i boken. 

 

Läs dikterna på Emmas blogg HÄR.

 

 

 

Nanó Wallenius
29.05.2018 kl. 11:57

Kulturproducentens nya producentuppdrag

Bilder lånade från Emilia Nybergs blogg

 

Nyfikna som vi är kunde vi inte låta bli att snoka lite hos vår kära Ratataprofil Emilia "Miilo" Nyberg, vars graviditet uppdagades på bloggen för några veckor sedan. Miilo gick som tur med på att stilla vår törst och uppdatera oss om detaljerna. Hon beskriver den första tiden som utmattande och lite nojig, men eftersom halva graviditeten nu passerat vågar hon äntligen prata om det hela mera öppet.

 

Var det en planerad graviditet?

Nja, det var inte precis som om vi hade plockat fram våra kalendrar för att "pricka rätt", men inte var det heller en total överraskning då jag aldrig velat proppa i mig några hormonella preventivmedel. Med hus, äktenskap, relativt stabil inkomst och ett tryggt socialt nätverk kändes ändå inte en graviditet som det värsta som kunde hända om vi säger som så. 

 

Tre ord som beskrivit din graviditet so far:

Utmattande, utmanande och relativt smärtfri. 

 

... berätta mer om ett av de tre orden du nyss nämnde!

Utmattande, eftersom det i dryga tre månader kändes som att jag knappt skulle orka existera. Eftersom vi valde att inte berätta till någon innan det första ultrat var det även ganska tungt att hålla god min på jobbet och i sociala sammanhang då jag helst hade velat gräva ner mig på sängbotten och aldrig mer stiga upp. Utmanande har det varit på många olika vis, bland annat att lägga om mitt tankesätt att prioritera mig själv i första hand och inte ungefär allt annat som jag vanligtvis kan ha en tendens att göra. Trots detta har graviditeten ändå varit ganska smärtfri och stundvis har jag kommit på mig själv att glömma bort att jag är på smällen då symptomen varit få. 

 

 

 

Har det varit svårt att "dölja" din graviditet? 

Som person hör jag inte till de som har ett behov av att vifta omkring med de korniga ultrabilderna i tid och otid eller snöar in mig på gravidsnack med personer som kanske inte är så intresserade, så ur den synvinkeln: nej. Dessutom har jag en kropp som det finns "att ta av", så dröjde nog till närmare vecka 16 innan det överhuvudtaget började synas för ett otränat öga. Den svåraste delen var nog att bortförklara den ohemula tröttheten som härjade i början av graviditeten. Därtill har jag även tidigare skämtat med kompisar om att den dagen jag tackar nej till ett glas bubbel vet de att jag högst antagligen är på smällen, så när en bästis kom släpande med en flaska vin i näven i början av graviditeten kunde jag inte dra några rövarhistorier. 

 

Av vilka orsaker har du varit nojig med att berätta om den?

Eftersom vi tidigare var med om ett missfall har jag verkligen tagit noll saker för givet den här gången. Det är först nu, över halvvägs, som jag äntligen börjar känna att jag vågar slappna av en aning och det överhuvudtaget känns lättare att prata mer öppet om det. 

 

Hur funkar det med att få barn och att vara egenföretagare?

Nu råkade det sig så att jag tidigare i vintras fick en fast, åttioprocentig tjänst som kommunikatör, så har släppt den mesta huvudbryn vad gäller kombinationen barn och företagande och tänker att den biten förhoppningsvis ordnar sig utan desto mer byråkratiskt strul. Får se hur det går. 

 

 

 

Vad är dina planer inför sommaren? Förra året hade ni ju sommarcafé på Sutarkulla vilket såg helt otroligt mysigt ut! 

Ja, fjolårets café var nog en stor succé och väldigt roligt att genomföra, men det här året blir det ett aningen lugnare tempo utan några större extra projekt utöver mina "vanliga" jobb som kommunikatör och fotograf. Har inget speciellt inplanerat för sommaren, utan ser bara fram emot en sommar som jag förhoppningsvis kommer hinna njuta av en aning då jag t.o.m. skall ha semester några veckor! Kommer antagligen mest att ägna mig åt turisteri i hemtrakten och så skall vi väl kanske renovera lite här hemma också. 

 

Vad för kultur konsumerar du just nu?

Eftersom jag jobbar med kultur i olika former, tycker jag det på fritiden är skönt med ett lite mer "lättsamt" kulturintag. Just nu gillar jag att lyssna på poddar som t.ex. En Underbar Pod och Billgren Wood, samt titta på tv-serier, där Timeless och The Handmaid's Tale är favoriterna just nu. 

 

Och sist men inte minst - har du sommartips till folk som vill besöka Raseborgsområdet i sommar?

Aldrig händer det så mycket i Raseborg som under sommaren så ett besök hitåt skulle jag definitivt rekommendera. Mina egna sommarmåsten är ett besök på Raseborgs sommarteater i Snappertuna, chokladkaka på Café Gamla Stan i Ekenäs (prickar gärna in detta på en trubadurtisdag), en dagsutflykt till Fiskars för att kolla in sommarutställningarna samt brunch på Köttkontrollens soliga terrass i Karis. Och så kvällsdopp vid någon mysig strand, som t.ex. Vitsjön, Flacksjö eller Lagmans.

 

För att följa Miilo online hittar ni hennes blogg och instagram här och här.

  

Nanó Wallenius
25.05.2018 kl. 08:23

"Att jobba med Kenza på heltid var en dream come true"

Bilder - Madelen Holmström

 

Ålänningen Madelen Holmström bor i Stockholm var hon fotograferar både bloggpersonligheter och modekampanjer. För fem år sedan blev hon färdig estenom vid Yrkeshögskolan Novia och efter en praktikplats i Stockholm blev hon kvar i staden, men drömmarna tar inte slut där. 29-åringen från Saltvik planerar som bäst att flytta till Köpenhamn.

 

När flyttade du till Stockholm och varför?

Efter att jag gjort den sista praktikperioden från min utbildning 2012 blev jag erbjuden jobb och lägenhet på en bra adress på Södermalm. Svårt att tacka nej till ett sådant erbjudande, så jag blev kvar. Jag har dock aldrig varit superförtjust i staden utan har flera gånger varit fem före att dra vidare till både Paris och Köpenhamn och snart verkar det som att det äntligen blir av! 

 

Vad har du gjort den senaste veckan?

Vi har ju haft en sommarvarm start på maj i Stockholm. Så jag har kört fullt semestermode med slappa dagar ute i solen och vin till maten varje dag. Fotar lite studiogrejer på eftermiddagarna och sitter med retuschen när solen gått ner.

Jag gick in i väggen förra våren och har fortfarande inte återhämtat mig helt, så mitt arbetstempo är anpassat efter hur mycket jag känner att jag orkar. Kommer aldrig att ignorera min kropps varningssignaler igen. 

 

 

Vad drömde du om att göra när du var liten? Fanns fotografi alltid på kartan?

Jag har alltid velat gå min egen väg och kreativiteten har absolut följt mig hela livet. Min mamma är hobbyfotograf och min första och enda fotokurs gick jag med henne när jag var 10 månader gammal. Så man kan väl säga att det alltid funnits där. Till en början i form av diverse engångskameror och mammas analoga systemkamera. Men när digitalkameran och bloggosfären kom med bara några års mellanrum så hittade jag verkligen hem. 

 

Vad är det coolaste du gjort i karriärsväg?

Jag tycker att mitt jobb är himla coolt och kul på många sätt. Jag har fått chansen att resa över hela världen och speciellt Coachella och allt vad det innebar är verkligen ett minne för livet. Men rent karriärsmässigt var det kul och utvecklande att skapa kampanjer för Ivyrevel. Att utveckla koncept, nya idéer och sätta ihop kreativa team är verkligen helt up my alley och känns också som ett naturligt nästa steg för mig i karriären. 

 

 

Många känner igen ditt namn från bloggar som Kenza Zouiten och andra modebloggare som du samarbetat med. Hur hamnade du i de kretsarna?

Det började med ett mail till Lisa Olsson där jag erbjöd mina tjänster gratis i utbyte mot länkar. Det visade sig vara perfekt timing, för många modebloggare stod just då i ett skifte där de vuxit så mycket att de behövde en professionell fotograf att jobba med. Så det rullade på ganska snabbt rent arbetsmässigt. Men jag började inte tjäna pengar på det förrän jag började jobba med Kenza. Då hade jag fotat gratis i ungefär ett år, så att hon frågade om jag skulle vilja jobba ihop på heltid var en dream come true. 

 

Att vara ålänning - var hamnar man rent kulturellt? Känns det naturligare att vara i Sverige eller Finland då?

Det är ganska svårt att sätta fingret på det. Antingen kan man se det som att man inte passar in någonstans - i Finland tar man för mycket plats och står ut med sin ”svenska” dialekt och i Sverige är man ett reserverat mumintroll. Men det finns många fördelar med att stå ut ur mängden. Man blir alltid ihågkommen och många säger att dialekten är charmig. Jag skulle inte påstå att något land känns mer naturligt än det andra. Jag kommer alltid se mig själv som 100% finsk men just nu passar det bättre för mig att bo i Sverige. 

 

 

Finns det saker du saknar från Finland eller Svenskfinland? Hur ofta är du i Finland nuförtiden?

Min familj och mina vänner bor nästan alla kvar på Åland eller på annan ort. Det är väldigt jobbigt såklart. Jag växte upp på en bondgård mitt på en stor slätt så jag saknar också närheten till naturen och djuren. Men sen också löjliga saker som lösgodisutbudet, Tupla, Berlinermunk, Muminläsk och Åländsk ost. 

Som ni hör så kommer det inte dröja allt för länge innan jag skaffar något fritidshus på Åland. Jag älskar min ö och försöker åka över åtminstone en gång i halvåret. 

 

Hur ser du på framtiden?

Målet är ju att fortsätta utvecklas yrkesmässigt men också på det personliga planet. När man har ett så roligt och fartfyllt jobb är det lätt att missa varningssignalerna och glömma bort hur viktigt det är med återhämtning, något som jag fick lära mig den hårda vägen. Mitt 2017 var riktigt tufft så framöver är fokus att ha kul och uppfylla drömmar. Har övertygat min kille om att vi ska flytta utomlands inom ett år så förhoppningsvis blir det Köpenhamn 2019! 

 

Alla bilder är lånade från Madelens Instagram, följ henne här och kolla in hennes hemsida här.

 

Nanó Wallenius
23.05.2018 kl. 08:49

Ratata intervjuar Michaela Finne

Egenföretagare, yogainstruktör, mångsysslare, energiknippe osv. Ja, kärt barn har många namn. Denna fredag får vi träffa 27-åriga Michaela och hon delar med sig av sin karriär, hur hon laddar om batterierna och vad det värsta som skett henne varit.



Hej Michaela! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund här på vår hemsida. Vem är du och hur ser en vanlig dag ut i ditt liv?

Hej, så kul att vara med. Jag är Michaela, 27 år gammal och utexaminerad ekonom från Hanken. Jag älskar digital marknadsföring och driver just nu min alldeles egna PR-byrå. Ja, jag jobbar alltså som kreativ konsult om dagarna vilket betyder att jag bland annat skapar innehåll, uppdaterar kanaler och brainstormar fram olika eventkoncept, saker som jag verkligen brinner för. Men jag älskar också min Jeppisprins, frisk luft och att vandra i skogen. Ja, och när ni inte hittar mig utomhus hittar ni mig oftast inne på yogamattan. Det är jag i ett nötskal.
 

Du är ju lite av en mångsysslare, bland annat så har du företaget "Frukostflickorna", kan du berätta lite om det?

Haha, att jag är. Jag gillar att ha mycket på gång. Frukostflickorna är ett community och eventkoncept som kom till i slutet av 2015. I december det året hade vi vårt första event på Sweet Vaasa och efter det har allt bara växt sig större och större, både eventen och communityt. Frukostflickorna är alltså ett feel good community, bestående av driftiga, härliga tjejer. Vi (läs jag) driver ett aktivt Instagramkonto där vi delar med oss av daglig inspiration och sen ordnas fysiska event alltid nu som då. Konceptet under eventena är alltid detsamma: god mat, inspiration, goodiebags och good vibes. Alla är välkomna på dessa event, vilka alltid ordnas i samarbete X antal olika företag som vill synas och höras lite extra.
 


Förutom ditt företag är du även yoga instruktör, hur och när fick du upp ögonen gör yoga?

Det stämmer. Jag hittade yogan när jag bodde på Manhattan i New York 2013. Det var den perfekta motvikten till det stressiga och pressiga livet som jag annars då levde och lever. Så i New York blev jag helt fast och efter det har jag fortsatt här hemma i Finland.
 


Hur hinner du med allt? Vad gör du för att ladda om batterierna?

Bra fråga. Jag skriver listor. Appen anteckningar är min bästa vän. Sen är jag bara en sån som gillar att planera och hålla ordning och reda. Jag ägnar till exempel alltid en halvtimme på söndagkväll åt att gå igenom den kommande veckan. Skriva nya listor och inte minst lägga upp nya mål. Men sen är jag också himla viktig med återhämtningen. Den behöver jag varje dag. Jag laddar mina batterier när jag får svettas och röra på mig, gärna i ute frisk luft eller i en uppvärmd yogasal. Att få umgås med min älskade Jeppisprins ger mig också massa energi.
 


På ditt instagram konto sprider du mycket positiv energi, men man har även fått följa jobbigare stunder i ditt liv, t.ex. dina hudproblem. Vill du berätta lite om den processen och hur mår du nu på den fronten?

Oj, mitt hudhelvete. Det gjorde mig till en så himla ödmjuk person. Ja, speciellt då det kommer till min egen kropp. Tidigare tog jag den helt för givet. Tänkte att min kropp kommer väl alltid att fungera. Men nej, när man minst anar kan kroppen slå bakut. I mitt fall blev det en hel massa bölder, cystor och enorma finnar i ansiktet och på bröstet och ryggen. Så mycket att jag blev sjukskriven och inte kunde vistas ute bland folk. Det här hudhelvetet är definitivt en av det värsta sakerna som jag hittills varit med om i mitt liv. Men också någonting som fick mig att växa till en himla stark individ. För efter att jag var igenom det (tog 1,5 år innan jag var återställd) känns det som om jag klarar av vad som helst. Plus att jag nu idag har en mycket större kunskap om huden, hudvård och mitt eget välmående överlag.
 


Sist men inte minst, sommaren är ju snart här - vad har du för planer inför den?

Ja, halleluja för sommar. Min favoritårstid. I sommar ska jag njuta av vår sprillans nya lägenhet. Lapa sol på villan. Åka båt i Jakobstads skärgård. Förhoppningsvis dra iväg på olika vandringsresor med prinsen. Sova i tält. Äta massa glass. Och sen förstås se på en hel del ljuvliga solnedgångar.

 

Tack så mycket Michaela! Alla bilder är tagna från hennes instagram, som ni hittar här.

 

Sofie Råholm
18.05.2018 kl. 12:00

Måndagsprofil: Celine Granlund

Denna måndag får vi träffa Celine Granlund. En tjugoettårig estenom som just nu är praktikant hos en stylist och lever livet i Stockholm. Hon har under dessa månader hunnit med mycket, både fått jobba med olika företag och kända personer.


Hej Celine! Vad kul att du ville ställa upp på en liten intervju hos oss. Kan du berätta lite om dig själv?

Hej, vad kul att jag fick vara med! Kort sagt så heter jag ju då Celine och är tjugoett år. Jag studerar tredje året till estenom i Vasa och just nu är jag på praktik i Stockholm. Har ett stort intresse för mode och skönhet, gillar katter och att hänga med vänner.
 

Som sagt, denna vår gör du en tre månaders praktik hos en stylist i Stockholm. Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Ingen dag är den andra lik. Jag hjälper ju då främst till att planera och utföra klädstylingar. Förutom modefotograferingar jobbar vi ju även med tv profiler i diverse program. Annars blir det ju nog att springa mycket i butiker (t.ex. hämta/föra tillbaka kläder), göra mycket research och hjälpa till att göra stil collage till metromode.
 


Vad har det varit roligaste under din praktik?

Absolut det att verkligen få se hur en stylist jobbar och sedan det att få träffa så mycket nya människor.

Ja, du har ju fått vara med och jobba med kända profiler, hur har det känts? Är det svårt att inte bli lite "starstruck"?

Jag skulle vilja våga påstå att jag inte blir starstruck. Man går ju in i sin yrkesroll och då gäller det att vara professionell. Ofta är det så att i stunden tänker man inte på att man jobbar med en känd person, utan då fokuserar man bara på själva jobbet, men efteråt t.ex. om man ser personen i tv känns det lite extra kul när man vet att man fått jobba med hen.
 


Hur har de känts att vara utomlands på praktik?

Eftersom Sverige är så pass nära Finland så har det inte känts så skrämmande, dessutom är vi rätt många tjejer som åkt tillsammans hit på praktik så det har varit skönt. Men det har ju såklart varit spännande, detta är min första gång jag "bor" utomlands, jag tror absolut jag utvecklas som person fast man inte nu kanske reflekterat över det. 
 



Har du några tips till de som vill åka på utlandspraktik?

När man söker plats, ge inte upp vid första försöket - det kan hända att man får en del nej före man får ett ja. Annars kan det löna sig att söka boende i tid, bo tillsammans med vänner (blir mer ekonomiskt) och att läsa på företaget man ska göra praktik hos. Det ger genast ett bättre intryck när du väl är på plats. 

 

Tack Celine! Om ni vill se mer hittar ni hennes instagram här.

Bilder: Celine Granlund

 

Sofie Råholm
14.05.2018 kl. 11:03

Måndagsprofil: Caroline Eriksson

Denna veckas måndagsprofil är den finlandssvenska bloggaren Caroline Eriksson. Vi frågar henne om husbygget vi fått följa med på hennes blogg, om bloggande överlag och var egentligen gränsen mellan privat & personlig på sociala medier går. 



Hej Caroline! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund! Vem är du och vad handlar din blogg om?

Jag heter Caroline. Född ålänning, uppvuxen i Jakobstad, studerade i Vasa och nu bosatt i Petalax där jag fann kärleken. Arbetar som vårdare och är en crazy cat lady som slukar böcker på min fritid. Min blogg handlar om livet och allt som det för med sig. Lite gott och blandat, helt enkelt.

 




Din blogg har ju på senaste handlat mycket om husbygge, kan du berätta lite om den processen?

Eftersom jag inte nischat min blogg, som alla säger man ska göra, så var det naturligt för mig att blogga om husbygget, eftersom mitt liv kretsade kring det i ett år. Varken jag eller min sambo hade tidigare byggt något mer avancerat än bord eller IKEA-möbler, så vi visste inte riktigt vad vi gav oss in på. Men *spoiler alert* allting gick bra, och resultatet blev ett hus vi byggt med egna händer och en relation som var starkare än någonsin.

Dessutom var det behändigt att ha allt dokumenterat, från att man grävt ner anslutningar i marken till att se var vi har våra mellanväggar, eftersom man lätt glömmer bort vad man har gjort och de känslor man känt under bygget.
 



Du vann titeln ”Årets personliga blogg” 2016 på den finlandssvenska bloggalan, tycker du det någonsin är svårt som bloggare att avgöra om någonting är för privat för bloggen? Finns det något du aldrig skulle blogga om?

Jag har slutat säga aldrig, eftersom jag ändå bloggar om det mesta. Min regel när jag bloggar är att jag ska våga säga det öga mot öga mot en person i verkliga livet, vilket jag tycker annars fler borde ta till sig när det kommer till kommentarer på internet. Det är lätt hänt att man glömmer bort att det är riktiga människor med äkta känslor som sitter bakom datorskärmen. Det innebär också att jag inte bloggar så mycket om andra människor, eller andras upplevelser, eftersom jag inte vill hänga ut någon.

Men överlag är jag en trevlig typ som är väldigt öppen och har lätt att tala om allt, och det syns även på min blogg, även om jag kan hålla mycket för mig själv.
 


Vad är enligt dig, dina tre bästa blogginlägg du någonsin skrivit?

Gah, vilken svår fråga. De bästa blogginläggen enligt mig själv måste vara de då det pirrat extra mycket i magen när jag tryckt på "publicera", eller då människor kommit fram till mig och tackat för ett visst blogginlägg.

(Ser man på statistiken så är det blogginlägg då jag önskade att folk kunde uppskatta vårdare och deras arbete mer, då jag fick en allergisk reaktion och mitt ansikte svällde upp fem gånger sin storlek eller då jag berättade att jag och kärleken skulle bygga hus.)
 


Vad är en bra blogg enligt dig? Vad för bloggar läser du?

Jag följer inga speciella bloggar, utan läser allt från trädgårdsbloggar till vardagsbloggar. Istället för att läsa vissa bloggar, så läser jag blogginlägg där jag kan se att en människa verkligen brinner för det hen skriver om.

Det spekuleras en del och att bloggvärlden kommer dö ut så småningom, och ”snabba” sociala medier, t.ex. instagram kommer ta över. Har du några tankar kring det?

Mina tankar om det är att jag ännu har mycket att lära mig om snabba sociala medier, och trots det inte skulle hänga med. Personligen har jag inget snyggt instagramflöde och känner att  inte heller det är viktigt. Min instagram är en förlängning av bloggen och en inblick i min vardag, där du får se mig göra allt från skotta snö, till kattmys eller höra mig sjunga om jag är på humör för det.
 


Sist men inte minst – sommaren börjar ju närma sig så småningom (hoppas vi!) så har du några speciella planer inför den?

Jag och sambon insåg senast igår att vi inte firat någonting alls förra året, så det här året ska vi fira alla högtider och se till att ha roligt och skapa minnen.

Dessutom ska terrasser och en bastu byggas, hus ska målas och en trädgård planeras, så vi blir nog inte utan att göra.

 

Alla bilder är tagna från Carolines blogg, som ni hittar här.

 

Sofie Råholm
07.05.2018 kl. 10:40

Måndagsprofil: Tildasofia

Veckans måndagsprofil är finlandssvenska Matilda som både driver sitt eget fotoföretag och har en blogg fylld med fina bilder & tips. 
 


 

Hej Matilda! Vill du berätta lite om dig själv och din blogg?

Hej! Jag heter alltså Matilda, kallas för Tilda och heter Sofia i mellannamn, därifrån kommer mitt bloggnamn tildasofia. Jag har nyligen fyllt 21 och studerar journalistik för andra året vid svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors. Jag har bloggat regelbundet sedan jag var fjorton, så det har blivit en hel del bloggar och portaler, men just nu hittas jag på nouw där jag trivs bra. Min blogg kunde kanske kallas för något mellan en livsstilsblogg och en fotoblogg. Jag varvar inslag om min vardag med fototips och inlägg från fotojobb jag har haft.

 

Du har ju nyligen startat ett fotoföretag, varifrån kommer ditt fotointresse?

Jo! Jag har haft mitt företag Matilda Saarinen Fotografi nu i fyra månader och det har kommit i gång riktigt bra! Mitt fotointresse har jag haft sedan alltid känns det som. Min första systemkamera köpte jag redan då jag var tio år, och sedan dess har det bara gått utför. För några år sedan började vänner och bekanta visa intresse för mina bilder och jag började få frågor om jag kunde fota åt dem. Så då intresset ökade bestämde jag mig för att starta ett företag för att kunna göra något större av min hobby.
 




Hurdana bilder fotar du helst?

I allmänhet är det porträttfoton jag satsar på och som jag mest gillar att ta. Men inom porträttfotograferingen har jag mest tagit studentfoton och jag älskar verkligen att få vara studentfotograf. Det är en så glad dag för studenterna så att få föreviga den dagen är verkligen härligt. I sommar ska jag även få fota ett par bröllop vilket jag ser väldigt mycket fram emot! I övrigt har jag då och då också egna projekt då jag får egna idéer som jag tror att skulle bli bra bilder.
 


Vad använder du dig av för utrustning när du fotograferar?

I fotovärlden finns det Nikon-gänget och Canon-gänget, och jag har alltid hört till team Canon. För ett år sedan uppgraderade jag min kamera från en Canon eos 60D till en Canon eos 5D mark IV som jag älskar. Till porträttfotograferingar använder jag till största delen mig av ett 50mm f/1.4 objektiv för att jag älskar kort skärpedjup. Förutom det har jag också ett 24-70mm f/2.8 objektiv från tamron som jag tar mer vardagsbilder och situationsbilder med, men även porträtt då jag vill ha lite annorlunda vinklar t.ex.
 


Du är ju också hundägare, vad är dina bästa knep när det kommer till att fota djur?

Oj, ska man fota djur ska man först förbereda sig med mycket tålamod, och gärna en assistent också som kan ha djurets uppmärksamhet så att du kan fokusera på att fota. Visst har jag med min egen hund och familjens hundar sportat med att kasta en leksak åt hunden och sedan blixtsnabbt gått ner på huk för att hinna fånga hunden som springer tillbaka mot kameran på bild. Jag tycker mest om bilder då djuret är i rörelse, de är mer spännande än då djuret sover eller bara sitter stilla. Annars tycker jag att det är viktigt att man går ner på djurets ögonhöjd för att bilderna ska bli så fina som möjligt, precis som man gör då man fotar människor också.
 


Vad är din absoluta favorit bild du någonsin tagit? Motivera!

Vilken svår fråga. Har ju som sagt fotat i över 10 år och att hitta en enda favoritbild från den långa tiden är verkligen svårt. Det finns ju många bilder som man gillar av olika orsaker. En bild kan vara fin på grund av ljuset, en för att man har fina minnen från fotograferingen och en annan för att modellen var jättebra framför kameran. Men en bild jag verkligen gillar är den här som jag tog på min syster fr ett par år sedan. Ljuset är fint, förgrunden gör bilden mer spännande, den är enhetlig, och så gillar jag uttrycket i hennes ansikte.
 

Matildas favoritbild.

 

Vad är dina tre bästa fototips?

Tänk på ljuset och lek med det! Det är otroligt stor skillnad på när på dygnet du fotar och hur ljuset landar i bilden. Själv älskar jag att fota i motljus, i solnedgång är det lätt att fota i direkt motljus, men till exempel mitt på dagen kan man ha något som täcker solen lite, till exempel växtlighet är bra hjälp då man vill leka lite med ljuset.

Lär dig hur din kamera fungerar så att du kan använda den manuellt, då har du större möjligheter att få precis den bild du vill ha och vet vad som är fel då en bild inte blir som du vill.

Kör ditt eget race. Hämta inspiration och lär dig av andra men försök inte härma någon annans fotostil, pröva dig fram så hittar du till slut din fotostil.
 

 

Tack Matilda! Alla bilder är tagna från hennes blogg, som ni hittar här. 

 

 

Sofie Råholm
30.04.2018 kl. 11:55

Måndagsprofil: Elin Willows

Radio, debutroman och nu Berlin. Denna måndag delar Elin Willows med sig av vad som händer i livet just nu och skrivandet som process.



Bilder: Elin Willows

 

Hej Elin, vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Vem är du och hur ser en vanlig dag ut i ditt liv?

Jag är en person som gillar att använda mitt språk på flera olika sätt. Jag är utbildad till kulturjournalist och i år gavs min debutroman, Inlandet, ut. Jag är 36 år och född i Stockholm som jag lämnade när jag var nitton. Sedan dess har jag bott på flera olika ställen och sedan 2009 i Finland, först i Åbo och sen Vasa. Där har jag i många år jobbat med radio på Yle. Men, just nu bor jag i Berlin och därför ser mitt liv väldigt annorlunda ut, jag jobbar nämligen inte som journalist just nu. Istället hänger jag med min familj, vi går långa promenader och upptäcker Berlin, och så skriver jag mycket mer än jag brukar ha tid med. Och läser mycket mer, och ställer inte väckarklockan. Ett underbart mellanår som vi tar hela familjen!

 

Du är nu aktuell med din debutroman ”Inlandet”, vad handlar den om?

Inte om så mycket alls, faktiskt! Innan jag skickade den till förlag var jag osäker på om andra skulle tycka att det var intressant, men det har det visat sig att många ändå gjorde! Men förstås finns det en grundhistoria i den. En tjej flyttar från Stockholm till en liten ort i Norrlands inland där hennes kille bor, men de gör slut. Hon blir ändå kvar där. Och vi får följa henne på hennes nya plats under ungefär ett och ett halvt år. Det är mer än bok om känslor än en historia med tydlig utveckling, även om det finns där, ganska subtilt.

 

Att skriva kan ju vara en rätt plågsam och utdragen process med mycket självkritik, vad är dina bästa tips för att fortsätta kämpa och inte ge upp?

Skapa rutiner är mitt bästa tips. De flesta har inte obegränsat med tid, när jag skrev Inlandet jobbade jag, hade två små barn och läste en kurs i skrivande. Jag skrev bara tio minuter varje dag, men jag gjorde det. Den rutinen var viktig för mig, det var all tid jag hade. Nån annan kanske har möjlighet att skriva en eller två timmar i veckan? Schemalägg!

Mitt andra tips är nästan lika viktigt, ha någon som du kan prata med ditt skrivande om. Gå en kurs och träffa folk där eller hitta en skrivare nån annanstans, jag har hittat en av mina viktigaste skrivkompisar i ett forum på Facebook! Att prata om skrivande är något av det bästa jag vet.
 

 

Hur blir man en bättre skribent, har du några konkreta tips?

Läs! Läs massa olika böcker, man lär sig också av sånt som man inte gillar.

Skriv! Hur mycket som helst. Tänk inte så mycket just i skrivögonblicket, tänkandet kan man ta i nästa runda, det blir en hel del rundor innan en text är färdig.

Gå en kurs! Där får du tips, lär dig förstå dig själv som skrivande person bättre samt har möjligheten att träffa skrivkompisar.

 

Om du bara fick läsa tre böcker under resten av i ditt liv, vilka tre böcker skulle du välja då?

Homegoing/Vända hem av Yaa Gyasi. Jag läste den på engelska men det är inte det viktiga, det viktiga är att det här är en bok som har allt. Som skrivande människa är det svårt att inte bli imponerad och tänka på hur det har gått till att skriva det här mästerverket. Boken har historia (i ordets båda betydelser), upplägg, språk och idé.

Det här är natten av Karolina Ramqvist. En liten essäbok om skrivande som personligen betytt väldigt mycket för mig. Bra lästips för folk som skriver.

Marken av David Väyrynen. Läser mest prosa och inte så mycket poesi men Marken blev jag helt knockad av. Den är en samling av röster om Malmfälten i nordligaste Sverige.  En del av Marken finns också tonsatt!

 

Sist men inte minst – vad är dina planer nu? Har du börjat jobba på något nytt skrivprojekt?

Jag skriver på det jag hoppas kan bli min andra bok, det är skönt att ha lämnat Inlandet på det sättet, att inte behöva peta mer i den, det gjorde jag ändå i fyra och ett halvt år. Det nya är en bok i tre delar varav den tredje delen till största del utspelar sig i Åbo. Samtidigt skriver jag ibland på ett helt annat projekt och ännu ett, faktiskt, men det är inte så farligt, det är bra att ha något att växla till när jag kör fast.

 

Tack Elin!

 

Sofie Råholm
23.04.2018 kl. 10:45

Intervjuer

 

Här dyker alla intervjuer från Ratatas framsida upp.
 

 

Profiler:

 

 Henrika Bonn

 Karin Lindroos

 Johanna Bruun & Ida Enegren

 Amanda Grönroos

 Nayab Noor Ikram

 Ila Nordman

 Linnea Portin

 Déa Solin

 Jennifer Sandström

 Leena Sahlström

 Fia Doepel

  Erik Palm

  Vanessa Forstén

  Michaela von Kügelgen

  Emma Kanckos

 Emilia Nyberg

  Madelen Holmström

 Sandra Beijer

 Flora Wiström

 Elin Skoglund

 Matilda Wahl

 Olivia Hageus

 Moa Ericson

 Janne & Joni Keko (NAJSlifestyle)

 Kadi Lindman

 Daniela Skoglund

 Malin Öhman

 Jonna Jinton

 Jarina Leskinen

 Siri Fagerudd

 Ellen Strömberg

 Julia Degerth

 Liisa Mendelin

 Elin Willows

 Caroline Eriksson

 TildaSofia

 Michaela Finne

 Celine Granlund

Veckans blogg-intervjuer:

 

 Nanó - nano.ratata.fi

 Malin - malin.ratata.fi

 Alexandra - hedenandis.ratata.fi

 Astrid - astrid.ratata.fi

 Niklas - niklasgerkman.ratata.fi

 Sofia - filosofias.ratata.fi

 Amy - amy.ratata.fi

 Elin - elins.ratata.fi

 Jenny - andas.ratata.fi

 Adrienne - pepperminttoad.ratata.fi

 Rebecca & Sofia - fangslandevishet.ratata.fi

 Fia & Jarkko - thebluekitchen.ratata.fi

 Amanda - amandaiunderlandet.ratata.fi

 Jasmine - mittgronasamhalle.ratata.fi

 Louise - laserlouise.ratata.fi

 Melinda & Malin - estradpoesi.ratata.fi

 Kajsa - stormen.ratata.fi

 Julia - groniabo.ratata.fi

 Mikael - mikaelr.ratata.fi

 Bloggkoll - bloggkoll.ratata.fi

 Malin - malin.ratata.fi

 Sandra - grimbiard.ratata.fi

 Sara - pulsfrekvens.ratata.fi

 Ida - kudibyspoteter.ratata.fi

 Satu - satumainen.ratata.fi

 Elias - bringthenoise.ratata.fi

 Sonneblom - sonneblom.ratata.fi

 Fanny - argusti.ratata.fi

 Hanna Sofia - systrami.ratata.fi 

 Frida - bergochdalvana.ratata.fi

 Emilia - emiliakan.ratata.fi

 Koltrast - koltrast.ratata.fi

 Hanna - hani.ratata.fi

 Miilo - miilo.ratata.fi

 Anne - annehietanen.ratata.fi

 Julia - book.ratata.fi

 Louise - ordagrant.ratata.fi

 Fia - slainmejifolie.ratata.fi

 Rolf - kaffepausen.ratata.fi

 Kaneli - spicegirl.ratata.fi

 Sanna - detsannalivet.ratata.fi

 Linn - linnbyrkjeland.ratata.fi

 Amanda - magnolia.ratata.fi

 Lina - finalina.ratata.fi

 Jenna - bestfaceforward.ratata.fi

 Matilda - risgryn.ratata.fi

 Johanna - curroergosum.ratata.fi

 Saara - birdy.ratata.fi

 Caroline - lescouleursdesnuages.ratata.fi

 Inga-Stina - ingastina.ratata.fi

 Jenna - jenna.ratata.fi

 Emily - emily.ratata.fi
 

 

Hej där, nya bloggare!

 

 

Ampersand.ratata.fi - vem är du egentligen?

Jag heter Jenny och är en kreativ och kattgalen soon-to-be grafisk designer som älskar läppstift. Just nu är jag bosatt i Jakobstad, där jag och min sambo bor i en ljus tvåa med snedtak och fina fönster. Jag är allergisk för nagellack, har en grym tävlingsinstinkt och en oförklarlig fobi för tejp. Det är jag i ett nötskal.

 

Vad kommer du att blogga om?

Jag kommer att blogga om grafisk design, min vardag, olika kreativa påhitt och kanske ett och annat vegetips. Jag strävar efter att ha bra bildmaterial och uppdatera med jämna mellanrum, eftersom det är saker jag uppskattar hos bloggar jag följer.


Nämn ett typiskt inlägg som vi kan förvänta oss på din blogg inom en vecka.

Ett inlägg där jag delar med mig av ett grafiskt projekt eller en summering av min vecka i bilder.

 

Nanó Wallenius
24.04.2016 kl. 20:44