Skitsnack om konstvärlden och andra överlevnadsstrategier

20.09.2018 kl. 13:42
Foto: Theo Elias

 

En värld som dikteras av affärer och investeringar, med samma maktstrukturer och hierarkier som i dagens globala samhälle - att konfronteras med problemen i konstvärlden kan vara deprimerande. Fotografen och skribenten Helen Korpak rekommenderar snällhet som taktik i konstbubblan där det ofta ses upp till människor med pengar och makt.

 

Konstkollektiv, podcast, fullbordade magisterstudier och nyligen en flytt till Stockholm. 29-åriga Helen Korpak menar att hon dock är ganska lat och att soffan är en kär plats. De senaste åren har man kunnat följa Helen som konstkritiker i Hufvudstadsbladet. Maktförhållanden och brist på analys inom konstvärlden är något som både upprör och intresserar henne.

- Det krävs bara ett litet besök på någon internationell konstmässa för att vilja avsäga sig konstvärlden för evigt och i stället satsa på att bli snäcksamlare eller något annat ickevidrigt. Allting är politiskt, från museers styrelser till sättet på vilket antik konst ställs ut. Det kan vara en ganska deprimerande sak att konfronteras med. Strategier för att förändra det hela kan man säkert skriva avhandlingar om, men det centrala tror jag är att helt enkelt vara en bra person med intersektionell analys och att försöka få andra att också vara det. Att vara snäll och att inte se upp till människor med pengar och makt skulle jag rekommendera som taktik, även om det kanske inte alltid är bra för karriären.

 

Hur är det att vara konstkritiker samtidigt som man själv skapar konst? Blir man mera medveten om vad andra tänker? Vad är ditt förhållningssätt?

- När jag är konstkritiker är jag inte konstnär och vice versa. De två rollerna måste för mig vara helt frånkopplade varann för att det hela ska fungera. Jag tror jag insåg det ganska direkt efter att jag började skriva om konst eftersom detta aldrig egentligen gett upphov till personlig kris. Ibland kan jag inse att jag antagligen förstör en massa chanser för mig som konstnär genom att skriva ganska kritiskt om konstvärlden men jag orkar inte riktigt bry mig om det. That ship has sailed för väldigt många år sedan liksom, så det är bara att fortsätta hålla på och att tro på integritet.

- Vad gäller konstnärsrollen tror jag faktiskt jag blivit mindre medveten om vad andra tänker eftersom jag går på så många utställningar. Man inser ganska snabbt att det finns så mycket konst här i världen att det bara lönar sig att göra sig själv tillfredsställd snarare än att försöka tillfredsställa andra.

 

Skitsnack om konstvärlden

Tillsammans med Otso Harju driver Helen även podcasten Lite Problematisk, ett av flera gemensamma projekt. Helen menar att podcasten krasst uttryckt består av skitsnack om konstvärlden.

- Vi pratar en hel del om maktstrukturer och institutioner, men eftersom vi är elaka är det förhoppningsvis roligt snarare än torrt. Annat som halkar med är föråldrat kändisskvaller och förnedrande anekdoter men också prat om konst som är bra och glädjande och ärlig. Podden utkommer mycket sporadiskt eftersom vi gör den utöver våra andra jobb, men ett antal avsnitt finns redan online. Planen är att bli mera disciplinerade med detta, eftersom det är otroligt roligt och eftersom vår vän Jaakko Kestilä gjort oss en så bra jingel på basen av riktlinjer i stilen “den får gärna vara lite rask och lustig”.

 

Konstkollektivet Kosminen driver Helen tillsammans med Liina Aalto-Setälä, Lotta Blomberg och Anna Niskanen.

 

Ett annat konstrelaterat projekt på gång i Helens liv är Konstkollektivet Kosminen på Eriksgatan 15-17 i Helsingfors. Utöver Helen består kollektivet av Liina Aalto-Setälä, Lotta Blomberg och Anna Niskanen. Tillsammans publicerar de zines, gör konst och organiserar utställningar. Konstutrymmet  och konstbokarkivet i den gamla mjölkbutikslokalen på Eriksgatan har de drivit sedan 2016. På adressen huserar även Iina Eskos förlag Khaos Publishings bokbutik.

- Vi har öppet två dagar i veckan och då kan man komma förbi och titta på pågående utställning, shoppa böcker och tidningar eller bläddra i bokarkivet. Vi har också ganska ofta olika releasefester för tidningar, böcker och zines utöver våra egna vernissage. De är så gott som alltid öppna evenemang, så alla är välkomna! Ideologin bakom det hela är att driva ett ställe i centrala Helsingfors som det inte kostar att använda. Och att försöka lyfta fram unga begåvade konstnärer som inte haft egna soloutställningar.

 

Den resande konstnären

Idag är konstnärsresidenser och resestipendier återkommande element i många konstnärers liv och på både gott och ont har turismen i världen ökat år för år. I konstkretsar kopplas ofta inspiration ihop med att vara på resande fot. Helen förhåller sig skeptisk till resandet som norm bara för att man är konstnär.

 

Hur ser du på resandet? Kan man vara konstnär idag utan att resa?

- Jag tycker inte att det nödvändigtvis finns något som helst samband mellan att resa och att vara konstnär. I och med att det i nutid finns otaliga konstnärsresidenser och resestipendier tror jag konstnärer vill intala sig att resandet stimulerar och möjliggör skapandet, men jag förhåller mig skeptiskt till det som norm. Det är förstås ett intressant sätt att arbeta på, men lika bra kan det också bli om man bara sitter hemma – det lokala är globalt. Otroliga konstnärer som Nikifor Krynicki, Miroslav Tichy eller Bruno Schulz lämnade mer eller mindre aldrig sin hemort och resultatet är desto mer unika och underbara verk. Samma sak torde vara möjlig även idag, trots att det finns press på att leva konstnärsjetsetliv och hoppa från en creddig institution till en annan. Iiu Susiraja är ett exempel på en framgångsrik samtida konstnär som fram tills helt nyligen i princip exklusivt arbetade hemma i Åbo.

- Sen tycker jag det är viktigt att som människa (och speciellt som konstnär) alltid sträva efter att lära sig mera om sin omvärld och i det kan resandet vara till stor hjälp. De som har privilegiet att kunna resa ska ta vara på det, för det är verkligen en fantastisk sak att själv få uppleva andra kulturer och klimat. För mig som privatperson är resandet otroligt viktigt, men jag ser det snarare som något som utvecklar mig på en personlig nivå än som något som ska avancera karriären. Jag har nog blivit en bättre person på grund av de resor jag gjort snarare än vad jag blivit en bättre konstnär.

 

En trevlig kliché

Flytten från Helsingfors till Stockholm skedde på grund av kärlek. En mycket trevlig kliché, menar hon.

- Mina planer är inte så spektakulära: att jobba i Sverige samtidigt som jag fortsätter med mina frilansuppdrag i Finland. Helst knyta nya vänskapsband också. Det är skönt och väldigt konstigt att plötsligt få leva vardagen på sitt modersmål.

 


I vinter ser Helen fram emot att jobba i egen ateljé. Foto: Helen Korpaks instagram.

 

I vinter ser Helen fram emot att fokusera på egna projekt i sin ateljé i norra Stockholm. När vi frågar henne om kulturtips säger hon att hon blir glad när hon genom konsten kan relatera till människor genom historiens gång, särskilt kvinnor och barn. För sådana upplevelser rekommenderar hon Sapfos poesi, Sei Shonagons Kuddboken och Murasakis Historien om Genji.

- Om man är lat och inte orkar annat än att surfa lite online kan jag rekommendera att läsa om Onfim på wikipedia, att kolla på @discardingimages på instagram eller att googla fram Fanny Burneys beskrivning av bröstcancer och mastektomi anno 1812. Det låter kanske torrt men allt detta är lättläst och engagerande. I filmväg brukar jag ofta rekommendera Claire Denis' Beau Travail som är en av mina favoriter: en film om maskulinitet skriven och regisserad av en kvinna. Sist men inte minst är mitt musiktips Londonbandet Girl Rays debutalbum Earl Grey som jag lyssnat på helt löjligt mycket under det senaste året. Så bra pop!

 

Länkar:

Helens instagram

Kosminen kollektiivis hemsida

Podcasten Lite Problematisk

 

Nanó Wallenius
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Varje vecka lyfter vi intressanta personer och projekt på vår framsida.

Höstlistan 2018

 

Hösten ligger bakom hörnet och lurar - det är dags för Ratatas årliga höstlista.

 

Vad är dina mål i höst?

Vad ser du mest fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

 

 

Bloggat hos oss

När resan är målet

Ändå pratar man ju hela tiden om att "det är resan som räkas", inte målet. Både när det gäller lycka och framgång brukar man tala om att satsa på resan och inte målet, för då kommer lyckan och framgången när man minst anar det. Men tydligen tror vi ju inte på det alls när det gäller våra semesterresor eller liknande. Det viktigast är att komma så snabbt som möjligt till destinationen, inte att uppleva resan dit.

Och därför älskar jag att bloggare såsom Linnea Portin på sin blogg Brygd, lyfter fram det här i sitt blogginlägg "Drömmen om att inte flyga".

 

Jasmine har skrivit tankeväckande om att resa.

igår kl. 18:25

Fager Dam 10 år

 

Grattis säger vi till Fager Dam vars blogg fyller tio år idag! Här följer en liten jubileumsintervju.

 

Vad är dina bästa bloggminnen från dessa tio år?

Den första Ratata-festen var det mest magiska jag varit med om. Bloggportalen Ratata hade nyss öppnat och det ordnades en fest för att fira det på reklambyrån Peoples kontor. Jag minns hur jag steg in där och det fanns cupcakes och folk var klädda i granna färger för vi hade något tema för klädseln. Alla var så öppna och glada och intresserade av att prata med en. Det kändes magiskt att så där på en kväll plötsligt lära känna en hel hop med roliga och kreativa mänskor och festa till sena natten.

Bloggkryssningen jag var på sommaren 2011 var också något alldeles extra. Vi fick hälsa på hemma hos superbloggaren Ebba von Sydow! Det var visst tidningen Papper som ordnade kryssningen.

De gånger Bloggpriset ordnades på Korjaamo i Helsingfors var också något alldeles extra. Minns hur jag på det första Bloggpriset bara gick omkring och pratade och pratade för det fanns så många härliga bloggare på plats.

 

Hur har din blogg förändrats?

I början ville jag fokusera på inredning och mode. Modebloggar var stora när jag började hösten 2008 och jag har alltid haft ett stort modeintresse. Men det som verkligen blev gnistan till att börja blogga var att jag renoverade min nya lägenhet samma höst som det blev finanskris och allt såg väldigt mörkt ut. Jag behövde lägga upp bilder på vackra tapeter på nätet för att orka med allt.

Efter att jag flyttat bloggen från Blogspot till Ratata började jag lära känna andra finlandssvenska bloggare. 2010-2011 var dom stora bloggåren för mig. Jag fokuserade mycket på mode, jag tog outfitbilder och recenserade de internationella modevisningarna.

Sedan började jag jobba som journalist, och där var bloggen en stor orsak till att jag vågade mig på att skriva professionellt. Men samtidigt så ledde journalistjobbet till att tiden och energin för bloggandet stadigt har minskat.

Lite av en nytändning för bloggandet fick jag i januari 2017 när jag började med bulletjournal. Då blev jag ivrig att visa upp hurdana sidor jag gjort i min anteckningsbok. Sedan expanderade jag och startade ett Instagramkonto som fokuserar på min bulletjournal.

 

Hur skulle du beskriva din blogg?

Just nu står det i bloggbeskrivningen bara ”spretiga dagboksanteckningar från mitt liv”. Det som alltid har gällt min blogg är att jag fokuserar på sådant som är fint och positivt. Ibland kan jag också ta upp något svårare ämne, som min syn på #meetoo. Men ja, bloggen har varit ett andningshål för mig, ett ställe där jag får vara mig själv och tänka på sådant som är kul. Jag bloggar alltid just så mycket som jag har lust med och planerar väldigt lite.

 

Hur kommer du fortsätta med bloggen?

Tror jag fortsätter i samma lugna takt som de senaste åren. Har jag varit på en bra resa vill jag berätta om den på bloggen, som när jag for till Ischia den här hösten. Tycker jag innehållet i min handväska matchar fint lägger jag upp ett i-min-väska-inlägg. Om jag lagt upp en ny video på Youtube så gör jag ett blogginlägg om det. Instagram och Youtube har stulit av min tid, men bloggen behövs för att samla ihop allt jag gör i sociala medier.

17.10.2018 kl. 19:30