Yrket med den mytiska auran

12.09.2018 kl. 15:28

Bild: Bernhard Forstén

 

Att bli guldsmed var något helt oplanerat för Matilda Mannström. En semester i Hong Kong och en ny bekantskap ledde till yrket som omges av både okunskap och mystik.

 

24-åriga guldsmeden och yogaläraren Matilda Mannström har alltid varit intresserad av smycken. Som liten älskade hon att pilla på sin farmors diamantringar och rota i mormors Björn Weckström-samling.

- Att jag blev guldsmed var helt oplanerat. Jag var på semester i Hong Kong för många år sedan och blev vän med en tjej, Nathalie Melville, som jobbade som juvelerare. Hon bjöd mig till sin verkstad och uppmuntrade till att börja studera yrket. Hon tyckte att jag nog skulle passa som guldsmed jag med. Den hösten inledde jag mina studier. Senare åkte jag tillbaka till Hong Kong och gjorde min praktik hos Nathalie!

 

Från studier till verkstad

Idag jobbar hon i en delad verkstad i Kronohagen i Helsingfors. Innan hon påbörjade sina studier hade hon visserligen ett hum om materialen, men skapandeprocessen var ännu obekant. När studierna började öppnade sig en ny värld. Smyckestillverkning kan innebära att en oformlig, svart klump plötsligt förvandlas till en dyrgrip. Arbetsprocessen involverar precision, kemikalier och häftiga maskiner.

- Jag upplever att guldsmide är mystiskt, eller nästan mytiskt, för många. Råvarorna är dyra, ädelstenarna bländande vackra och själva smidet tidskrävande och komplicerat. Människor vet att materialen är värdefulla, men det tar liksom slut där. Många tror till exempel att ädelstenar limmas fast och att guld glänser som en spegel av naturen. Jag tycker det är jättekul att sprida kunskap kring yrket så att allmänheten kan förstå, se och uppskatta hantverket bakom deras egna. 

 

Foto: Staffan Sundström

 

Ädelmetaller vs. oäkta smycken

Matilda uppmuntrar alltid till att investera i ett noga utvalt smycke som kan hänga med genom hela livet. Om det handlar om  ädelmetaller kommer det aldrig att sjunka i värde och det kan alltid smältas ner och bli något annat senare. I och med dagens slit-och-släng-kultur producerar dock många stora modekedjor smycken som inte är till för att hålla, och mycket av dem är producerade utan hänsyn till ursprung och tillverkning. Ibland kan de till och med vara direkta kopior av kända smyckesdesigners alster.

- Dock måste inte ett kvalitetssmycke vara gjort i en ädelmetall för att hålla. I dagens värld har vi tillgång till alla möjliga hållbara material från naturen och att återanvända börjar bli mer och mer allmänt. Viktigast är att smycket är gjort med omsorg - så undvik massproduktion! 

 

Fullständig kreativ frihet

Att jobba inom både yoga- och smyckesbranschen medför fullständig kreativ frihet där Matilda själv kan välja hur hennes dagar ser ut. Även om byråkratin kring eget företagande är mindre kul är hon van vid pappersarbetet och hon poängterar även att hon kan åka på semester när hon vill.

- Tyvärr har jag en tendens att jobba sju dagar i veckan så jag försöker jobba på att lägga in lediga dagar i kalendern.

 

Kolla in hemsidan till Matildas smyckesmärke Mannström Jewellery här. Märkets instagram går att hitta här och Matildas personliga instagram finns här.

 

Foto: Staffan Sundström

 

Nanó Wallenius
Kommentarer (0)
Skriv siffran 7 med bokstäver:

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Intervju med Arvid Mörne-vinnaren Mathilda Larsson

Jag var helt i chock. Jag började gråta. Jag ringde till mamma och kunde inte alls förstå vad som hade hänt." Så beskriver Mathilda Larsson känslorna efter att ett mejl damp ner i inkorgen i april och titulerade henne som vinnare i Arvid Mörne-tävlingen 2019. Saga träffade henne för att prata mer om skrivande och vad som händer efter tävlingen.

Läs hela intervjun på Århundradets bokklubbs blogg.

idag kl. 12:06

Morsdag

idag kl. 12:03

Duktighetens kilopris

Jag har ett konstigt förhållande till duktighet. Jag känner mig duktig när jag äter sallad istället för chips till middag. Jag känner mig duktig när jag skriver uppsats istället för att ligga i sängen och scrolla instagram. Jag känner mig duktig när jag vågar vara social, fast den rädslan har tunnats ut under åren och numera visar sig bara ibland. Så duktigheten finns i vardagen, liksom. Den är en ständigt närvarande måttstock där antal kilogram duktighet på kvällen bestämmer huruvida jag ska få känna mig bra över dagen som varit. Om jag får tillåtelse att känna mig bra över mig själv. Om jag är värdig.

 

Om duktighet på den nya Ratatabloggen Tofflor.

idag kl. 12:02