"Jag satt ett halvår med uppspärrade ögon och undrade vad jag missat. Varför är alla så arga?"

24.08.2018 kl. 11:14
Bilderna är lånade av Anna Lindholm med hennes tillstånd.

 

Tre år efter debuten Projekt Ines (Sets 2015) skriver författaren och gymnasieläraren Anna Lindholm på sin andra bok. Inspirationen kommer från en finlandssvensk kvinnas efterlämnade arkiv.

Anna Lindholms skrivande började i sjuårsåldern. Det första steget var en låst dagbok i rosa plast. 

- Sen dess har jag varit en skrivande människa som reder ut både samhällsfrågor och livsfrågor genom att få dem ut på papper först. Skrivandet gör mig klokare, skarpare, klarare med vad jag tycker och tror. När jag skrivit ner en tanke kommer jag lättare vidare från den tanken, ser om den håller eller inte.

Nästa kliv inom skrivandet tog hon under tonåren då hon började med brevskrivning. I slutet av högstadiet slogs hon av att hon i framtiden kanske också kunde skriva texter ämnade för publicering. Ändå valde hon lärarutbildningen framför journalistskolan, något hon är glad för idag då hon jobbar som gymnasielärare i Stockholm. 

Har du några nya skrivprojekt på lut?

- Yes! Jag är tjänstledig från mitt lärarjobb och djupdyker som bäst i ett arkiv som en finlandssvensk kvinna lämnat efter sig. Har fått arbetsstipendium från Svenska kulturfonden och är så lättad att jag därför har råd att skriva på heltid ett år! 

Idén till debutboken kläcktes när Annas morfar visade Anna hennes morfars mor Ines Nybergs brev från 1918. Där och då väcktes Annas nyfikenhet för inbördeskriget på ett sätt som hon inte tidigare upplevt.

- Utifrån hennes brev skrev jag en uppsats, inom religionsvetenskap, som jag ville skulle handla om fler kvinnor 1918 i Finland. Men tiden till deadline var för knapp och uppsatsen kom kort och gott att utgå ifrån Ines Nyberg. Ett år senare var jag en nyutexaminerad lärare som jobbade mitt första hundår, jag kände mig utmattad och hade panikattacker. I den ångesten blixtrade plötsligt en bokidé till i mitt trötta huvud, och det blev Projekt Ines!

Vad var den största utmaningen med just det skrivprojektet?

- Sista halvåret. Innan dess hade Projekt Ines varit min oas. Ett arbete som fick ta tid, jag fick fördjupa mig och ge mig hän i lust i stället för i prestationer och stress. Månaderna innan manuset gick i tryck var lärorika för att jag inte hade någon erfarenheter av förlagsbranschen. När min redaktör talade om “ombrytning” satt jag som ett frågetecken. Det var mycket nytt och inte helt bekvämt att fler än jag var inne i mitt heliga rum.    

Intresset för kvinnohistoria har dock inte alltid haft en självklart plats i Anna liv. Förändringen från ett sömnigt Ekenäs gymnasium till den ilskna stämningen på grundkursen i genusvetenskap på Södertörns högskola gav Anna en smärre chock.

- Jag satt ett halvår med uppspärrade ögon och undrade vad jag missat. Varför är alla så arga? Men där väcktes intresset, jag blev också arg och såg tillbaka på mina ungdomsår med ett helt nytt ljus.  

I höst ser Anna fram emot kyliga promenadet med ljudböcker i öronen. Som en del av researchen till bok nummer två konsumerar hon en del äldre litteratur.

- Jag läser just nu Alexandra Kollontajs noveller Arbetsbiens kärlek. När jag behöver vila på kvällarna tittar jag på svensk krim, till min sambos förundran. Men jag längtar till andra säsongen Vår tid är nu på SVT. Genom huvudpersonen Nina får vi ta del av en viktig och sorglig historia om kvinnors villkor. Sen ska jag absolut läsa Heidi Hakalas Bara lite till.

Har du något bra boktips att dela med dig av?

Därför är jag inte feminist: ett feministiskt manifest av Jessa Crispin. Hon ger en en del att tänka på. Hon menar bl.a att nu när världen är osäker och precis alla hänger löst har vi världens chans att på allvar förändra. Radikalt. Det tycker jag vi ska.

Under stipendieåret bloggar Anna Lindholm sporadiskt på Annalindholm.nu. Det går även att följa henne på Instagram.

 

 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 10 med bokstäver:
                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

När resan är målet

Ändå pratar man ju hela tiden om att "det är resan som räkas", inte målet. Både när det gäller lycka och framgång brukar man tala om att satsa på resan och inte målet, för då kommer lyckan och framgången när man minst anar det. Men tydligen tror vi ju inte på det alls när det gäller våra semesterresor eller liknande. Det viktigast är att komma så snabbt som möjligt till destinationen, inte att uppleva resan dit.

Och därför älskar jag att bloggare såsom Linnea Portin på sin blogg Brygd, lyfter fram det här i sitt blogginlägg "Drömmen om att inte flyga".

 

Jasmine har skrivit tankeväckande om att resa.

20.10.2018 kl. 18:25

Fager Dam 10 år

 

Grattis säger vi till Fager Dam vars blogg fyller tio år idag! Här följer en liten jubileumsintervju.

 

Vad är dina bästa bloggminnen från dessa tio år?

Den första Ratata-festen var det mest magiska jag varit med om. Bloggportalen Ratata hade nyss öppnat och det ordnades en fest för att fira det på reklambyrån Peoples kontor. Jag minns hur jag steg in där och det fanns cupcakes och folk var klädda i granna färger för vi hade något tema för klädseln. Alla var så öppna och glada och intresserade av att prata med en. Det kändes magiskt att så där på en kväll plötsligt lära känna en hel hop med roliga och kreativa mänskor och festa till sena natten.

Bloggkryssningen jag var på sommaren 2011 var också något alldeles extra. Vi fick hälsa på hemma hos superbloggaren Ebba von Sydow! Det var visst tidningen Papper som ordnade kryssningen.

De gånger Bloggpriset ordnades på Korjaamo i Helsingfors var också något alldeles extra. Minns hur jag på det första Bloggpriset bara gick omkring och pratade och pratade för det fanns så många härliga bloggare på plats.

 

Hur har din blogg förändrats?

I början ville jag fokusera på inredning och mode. Modebloggar var stora när jag började hösten 2008 och jag har alltid haft ett stort modeintresse. Men det som verkligen blev gnistan till att börja blogga var att jag renoverade min nya lägenhet samma höst som det blev finanskris och allt såg väldigt mörkt ut. Jag behövde lägga upp bilder på vackra tapeter på nätet för att orka med allt.

Efter att jag flyttat bloggen från Blogspot till Ratata började jag lära känna andra finlandssvenska bloggare. 2010-2011 var dom stora bloggåren för mig. Jag fokuserade mycket på mode, jag tog outfitbilder och recenserade de internationella modevisningarna.

Sedan började jag jobba som journalist, och där var bloggen en stor orsak till att jag vågade mig på att skriva professionellt. Men samtidigt så ledde journalistjobbet till att tiden och energin för bloggandet stadigt har minskat.

Lite av en nytändning för bloggandet fick jag i januari 2017 när jag började med bulletjournal. Då blev jag ivrig att visa upp hurdana sidor jag gjort i min anteckningsbok. Sedan expanderade jag och startade ett Instagramkonto som fokuserar på min bulletjournal.

 

Hur skulle du beskriva din blogg?

Just nu står det i bloggbeskrivningen bara ”spretiga dagboksanteckningar från mitt liv”. Det som alltid har gällt min blogg är att jag fokuserar på sådant som är fint och positivt. Ibland kan jag också ta upp något svårare ämne, som min syn på #meetoo. Men ja, bloggen har varit ett andningshål för mig, ett ställe där jag får vara mig själv och tänka på sådant som är kul. Jag bloggar alltid just så mycket som jag har lust med och planerar väldigt lite.

 

Hur kommer du fortsätta med bloggen?

Tror jag fortsätter i samma lugna takt som de senaste åren. Har jag varit på en bra resa vill jag berätta om den på bloggen, som när jag for till Ischia den här hösten. Tycker jag innehållet i min handväska matchar fint lägger jag upp ett i-min-väska-inlägg. Om jag lagt upp en ny video på Youtube så gör jag ett blogginlägg om det. Instagram och Youtube har stulit av min tid, men bloggen behövs för att samla ihop allt jag gör i sociala medier.

17.10.2018 kl. 19:30