Svärmorssviten som vann pris

29.05.2018 kl. 11:57

 

 

Hemma från Österbotten och för tillfället doktorand i Åbo - Emma Kanckos, även bloggare här på Ratata, vann nyligen andra pris i Arvid Mörne-tävlingen. Detta år gällde tävlingen poesi. Emma skrev en svärmorssvit som hedrar tantperspektivet, men hon står fast vid att det inte handlar om just hennes svärmor. Vi frågade henne om skrivandet och poesin.

 

Grattis till priset i Arvid Mörne-tävlingen! Vad är dina känslor nu i efterhand?

Tack så mycket! Jag har nog ännu lite svårt att tro att jag faktiskt knep andra plats i tävlingen, men jag är fruktansvärt stolt över det. Det är ett fint erkännande att få priset. Det bekräftar att det jag skriver verkligen är bra och att jag har en röst. Det har höjt mitt självförtroende och sporrar mig att skriva mer. 

 

Vilka är dina favoritpoeter? Vem inspirerar dig mest?

Det där är en svår fråga. Jag har inte läst så mycket poesi de senaste åren, men jag har nog en viss förkärlek till rymdepos Harry Martinsons Aniara. Sen var jag också väldigt imponerad av Adrian Pereras White Monkey som jag läste helt nyligen.

 

 

Hur länge har du skrivit poesi? Hur började det?

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. I mina tidigaste barndomsminnen sitter jag och knåpar ihop små berättelser om mina leksaker. Poesi blev det mera av i tonåren, men det var mest typiska tonårsangstiga grejer. Under studietiden skrev jag knappt alls, det fanns liksom inte hjärnkapacitet över. Men sedan jag började som doktorand 2014 har jag skrivit både romanmanus och dikter. Just nu är jag inne i en fas då jag skriver dagligen, både poesi och prosa. 

 

Vad är dina bästa skrivtips?

Att bara sätta sig ner, börja skriva och se vad som händer. Det är nästan någonting magiskt när man bara låter orden flöda fram. Och att skriva regelbundet funkar för mig. Om man dessutom kan prata ihop sig med andra skribenter för att få stöd i sitt skrivande är det guld värt. 

 

 

Du verkar läsa väldigt mycket finlandssvenska böcker ifall man läser din blogg. Har du en fäbless för just finlandssvensk litteratur eller hur kommer det sig att du läser så mycket finlandssvenskt?

Eftersom jag studerat både engelska och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi så har jag ofta känt att jag är i en dragkamp mellan den engelskspråkiga litteraturen och den finlandssvenska. Jag läser mycket på engelska och har gjort det sedan studietiden, men jag vill också hålla koll på vad Svenskfinland håller på med. Det finns så mycket som är unikt med vår lilla ankdamm. Och som någon som drömmer om att en dag ge ut en egen bok tror jag också det är viktigt att läsa mycket finlandssvenskt. 

 

Har du några boktips du vill dela med dig av?

Ted Chiangs novellsamling Stories of your life and others fick mig att tappa hakan. Det är en bok jag bara kan drömma om att skriva själv någon dag. Jag älskar hur den drar in science fiction och steampunk, religiösa teman och det akademiska. Men ja, om man inte tycker om sånt ska man nog inte sträcka sig längre än till filmen Arrival som baserades på en av novellerna i boken. 

 

Läs dikterna på Emmas blogg HÄR.

 

 

 

Nanó Wallenius
Kommentarer (0)
Skriv siffran 4 med bokstäver:

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Intervju med Arvid Mörne-vinnaren Mathilda Larsson

Jag var helt i chock. Jag började gråta. Jag ringde till mamma och kunde inte alls förstå vad som hade hänt." Så beskriver Mathilda Larsson känslorna efter att ett mejl damp ner i inkorgen i april och titulerade henne som vinnare i Arvid Mörne-tävlingen 2019. Saga träffade henne för att prata mer om skrivande och vad som händer efter tävlingen.

Läs hela intervjun på Århundradets bokklubbs blogg.

24.05.2019 kl. 12:06

Morsdag

24.05.2019 kl. 12:03

Duktighetens kilopris

Jag har ett konstigt förhållande till duktighet. Jag känner mig duktig när jag äter sallad istället för chips till middag. Jag känner mig duktig när jag skriver uppsats istället för att ligga i sängen och scrolla instagram. Jag känner mig duktig när jag vågar vara social, fast den rädslan har tunnats ut under åren och numera visar sig bara ibland. Så duktigheten finns i vardagen, liksom. Den är en ständigt närvarande måttstock där antal kilogram duktighet på kvällen bestämmer huruvida jag ska få känna mig bra över dagen som varit. Om jag får tillåtelse att känna mig bra över mig själv. Om jag är värdig.

 

Om duktighet på den nya Ratatabloggen Tofflor.

24.05.2019 kl. 12:02