Lite skrik från Hong Kong till Helsingfors

20.04.2018 kl. 13:40

 

Ett kortvarigt jobb utomlands, tillräckligt långt för att lära känna en ny kultur, tillräckligt kort för att inte få en allt för dramatisk hemlängtan, är en dröm för manga unga i dagens globala värld. För 29-åriga frilansjournalisten Liisa Mendelin blev detta verklighet. Under tre månader hösten 2016 jobbade hon som volontär för Finska Missionssällskapet i Hong Kong. Sedan några år tillbaka har hon bloggen Lite skrik. Ratata fragade Liisa om livet både i öst och väst.

 

 

Hur skulle du beskriva din tid i Hong Kong?

Det var omvälvande att bo i en så annorlunda kultur, mitt i en miljonstad. Det var tungt på många sätt (ensamt, svårt att hitta vegetarisk mat, trångt på gatorna och mycket avgaser i luften ) men också roligt. Hong Kong har fantastiska vandringsleder, väldigt trevliga människor och välorganiserade system för allt från lokaltrafiken till offentliga toaletter.

 

Berätta lite om hur du bodde!

Jag bodde i en minilägenhet på tre kvadrat. Rummet var lika brett som en enkelsäng (90 cm) och sängen var uppe på ett loft. Under sängen fanns ett litet skrivbord och krokar att förvara grejer på. Jag hade tur som hade ett litet fönster som gick att öppna. Jag delade badrum och ett provisoriskt kök (utan spis) med ca 30 andra.

 

 

 

Vad var mest meningsfullt med dina arbetsuppgifter?

Att intervjua människor och få höra deras livsberättelser. Likaså att umgås med barn och ungdomar i församlingen jag jobbade i. De lever under väldigt hög press att prestera bra i skolan för att inte bli gatsopare när de blir vuxna. Allt är dyrt i Hong Kong så för att undvika fattigdom måste du verkligen prestera på topp för att få ett toppjobb för att kunna bekosta det som i mina ögon är ett helt vanligt liv, med anspråkslöst boende och mat.

 

Vad är tre saker du skulle vilja ta med dig från Hong Kong till det finska samhället?

1) Glädjen över att vara tillsammans. Det syntes i Hong Kong oftast i att alla ville ta selfies och gruppfoton, inte bara några gånger utan flera gånger på en kväll. Den här glädjen syntes också i att jag fick ett entourage från församlingen som följde med mig till flygfältet på natten när jag skulle åka hem från HK.

2) Frimodigheten att öppet visa att man tycker om gulliga saker. Flera av farbröderna jag jobbade med i församlingen hade mjukisdjur som hängde från jackans dragkedja eller pennor med gulliga suddgummin, och de älskade verkligen att jobba med barn, hur odrägliga de än kunde vara stundvis. Att barnen var så gulliga verkade kompensera det mesta.

3) Gatumatskulturen. Hongkongare älskar att ta middag på gatan: man går ut med sina vänner till fullsmockade gator och plockar olika rätter från olika gatuförsäljare. Så äter man medan man strosar runt i människomassan.

 

 

Och sedan, över till något annat! Du har bloggat i ett par år på bloggen Lite Skrik. Hur ser du på bloggandet idag, vilken roll spelar det i ditt liv?

Jag är väldigt kluven inför det. Mina bästa inlägg är de allra personligaste, där jag blottar min sårbarhet. Men på sistone har jag blivit väldigt tveksam till om det är så klokt att hålla på med detta "oversharing". Men det känns inte heller meningsfullt att blogga utan att bjuda på den här inre kärnan av mig själv.

 

För ett tag sedan fick du negativa reaktioner nar du skrev om massagefastan du utövade i påskas. Finns det vissa "ideal" som man ska leva upp till som kristen finlandssvensk?

Det finns små kretsar som har starka ideal kring hur en kristen människa bör vara. De här idealen är ofta omedvetna och outtalade, därför är det svårt att diskutera dem. Men jag märker att jag ofta faller utanför idealen, bara genom att leva det liv som ter sig kristet för mig. Men det känns som att majoriteten av de kristna finlandssvenskarna håller mig om ryggen och tycker att det jag gör är bra. Jag får jättemycket positiv respons när jag skriver om tro. Det är väl en gång vartannat år som en eller två personer så här öppet säger till mig att mitt sätt att vara kristen är fel enligt dem.

 

 

Du var också nyss på en resa man kunde följa med genom din Instagram, berätta lite om den.

Jag åkte på studieresa till Nepal med Finska Missionssällskapet. Just nu känns det här som det enda försvarbara sättet för mig att resa till fjärran länder: att sätta mig ordentligt in i landet före resan och att medvetet lära mig något under resans gång. Vi besökte väldigt många av Missionssällskapets samarbetspartners och lärde oss om deras projekt. Det var så roligt att se vilka vettiga utvecklingsprojekt som finländarna är med och stöder där. Arbete för att höja människovärdet för: hiv-smittade, personer med funktionsnedsättning, personer med psykisk ohälsa, fattiga kvinnor. Det moderna biståndsarbetet handlar väldigt lite om att göra människor beroende av utomstående hjälp, utan om att genom utbildning och mikrolån ge egna försörjningsmöjligheter för personer som är marginaliserade i samhället. Det var också inspirerande att besöka en ledarskapskurs för kvinnor. 

 

Sist men inte minst, dina tre bästa lifehacks!

1) Sov minst 8 h per natt. Kroppen behöver det!

2) Öva dig i att våga visa din sårbarhet, åtminstone för några få utvalda. Det kommer minska dina känslor av skam och ångest. Läs Brené Brown för mer info!

3) Sätt väckarklockan några meter från sängen

 

Lisas Instagram och blogg Lite Skrik hittar ni här och här.

 

Alla bilder är lånade av Liisa med hennes tillstånd.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 10 med bokstäver:
                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

När resan är målet

Ändå pratar man ju hela tiden om att "det är resan som räkas", inte målet. Både när det gäller lycka och framgång brukar man tala om att satsa på resan och inte målet, för då kommer lyckan och framgången när man minst anar det. Men tydligen tror vi ju inte på det alls när det gäller våra semesterresor eller liknande. Det viktigast är att komma så snabbt som möjligt till destinationen, inte att uppleva resan dit.

Och därför älskar jag att bloggare såsom Linnea Portin på sin blogg Brygd, lyfter fram det här i sitt blogginlägg "Drömmen om att inte flyga".

 

Jasmine har skrivit tankeväckande om att resa.

20.10.2018 kl. 18:25

Fager Dam 10 år

 

Grattis säger vi till Fager Dam vars blogg fyller tio år idag! Här följer en liten jubileumsintervju.

 

Vad är dina bästa bloggminnen från dessa tio år?

Den första Ratata-festen var det mest magiska jag varit med om. Bloggportalen Ratata hade nyss öppnat och det ordnades en fest för att fira det på reklambyrån Peoples kontor. Jag minns hur jag steg in där och det fanns cupcakes och folk var klädda i granna färger för vi hade något tema för klädseln. Alla var så öppna och glada och intresserade av att prata med en. Det kändes magiskt att så där på en kväll plötsligt lära känna en hel hop med roliga och kreativa mänskor och festa till sena natten.

Bloggkryssningen jag var på sommaren 2011 var också något alldeles extra. Vi fick hälsa på hemma hos superbloggaren Ebba von Sydow! Det var visst tidningen Papper som ordnade kryssningen.

De gånger Bloggpriset ordnades på Korjaamo i Helsingfors var också något alldeles extra. Minns hur jag på det första Bloggpriset bara gick omkring och pratade och pratade för det fanns så många härliga bloggare på plats.

 

Hur har din blogg förändrats?

I början ville jag fokusera på inredning och mode. Modebloggar var stora när jag började hösten 2008 och jag har alltid haft ett stort modeintresse. Men det som verkligen blev gnistan till att börja blogga var att jag renoverade min nya lägenhet samma höst som det blev finanskris och allt såg väldigt mörkt ut. Jag behövde lägga upp bilder på vackra tapeter på nätet för att orka med allt.

Efter att jag flyttat bloggen från Blogspot till Ratata började jag lära känna andra finlandssvenska bloggare. 2010-2011 var dom stora bloggåren för mig. Jag fokuserade mycket på mode, jag tog outfitbilder och recenserade de internationella modevisningarna.

Sedan började jag jobba som journalist, och där var bloggen en stor orsak till att jag vågade mig på att skriva professionellt. Men samtidigt så ledde journalistjobbet till att tiden och energin för bloggandet stadigt har minskat.

Lite av en nytändning för bloggandet fick jag i januari 2017 när jag började med bulletjournal. Då blev jag ivrig att visa upp hurdana sidor jag gjort i min anteckningsbok. Sedan expanderade jag och startade ett Instagramkonto som fokuserar på min bulletjournal.

 

Hur skulle du beskriva din blogg?

Just nu står det i bloggbeskrivningen bara ”spretiga dagboksanteckningar från mitt liv”. Det som alltid har gällt min blogg är att jag fokuserar på sådant som är fint och positivt. Ibland kan jag också ta upp något svårare ämne, som min syn på #meetoo. Men ja, bloggen har varit ett andningshål för mig, ett ställe där jag får vara mig själv och tänka på sådant som är kul. Jag bloggar alltid just så mycket som jag har lust med och planerar väldigt lite.

 

Hur kommer du fortsätta med bloggen?

Tror jag fortsätter i samma lugna takt som de senaste åren. Har jag varit på en bra resa vill jag berätta om den på bloggen, som när jag for till Ischia den här hösten. Tycker jag innehållet i min handväska matchar fint lägger jag upp ett i-min-väska-inlägg. Om jag lagt upp en ny video på Youtube så gör jag ett blogginlägg om det. Instagram och Youtube har stulit av min tid, men bloggen behövs för att samla ihop allt jag gör i sociala medier.

17.10.2018 kl. 19:30

Aktivaste bloggare

1 posterEstrids bokklubb