"Jag kan vara rädd att ens se på en plastförpackning i butiken"

18.04.2018 kl. 18:06

 

 

24-åriga Julia Degerth känner väl så gott som alla ratataiter igen. Hon startade Grön i Åbo-bloggen på Ratata för ett par år sedan, och i takt med att bloggen växte kom beslutet om att ta bloggandet till en ny nivå. Nuförtiden håller hon till på www.groniabo.fi, föreläser om Zero Waste-livsstilen som hon följer och kommer även att ge ut en bok inom en snar framtid. Vi kollade tempen med Julia och vad hon håller på med idag, efter tiden på Ratata.

 

Vad sker i ditt liv just nu, Julia? Vi har hört rykten om en bok!

Hej!! Vad roligt att höra från er! Just nu sker faktiskt mycket, mitt liv är ett annat liv än för ett år sedan då jag ännu bloggade på fina Ratata. Nu har jag plötsligt startat företag inom vilket jag föreläser och håller workshops om ämnet Zero Waste som jag lever enligt. Dessutom har jag fått en praktikplats i Köpenhamn och kommer att vara där liksom på riktigt hela sommaren!! SÅ glad, har aldrig bott utanför Åbo! Innan dess skall jag dessutom hinna få mitt slutarbete om hur man påverkar med hjälp av bilder på Instagram klart och ja, helt rätt har ni hört om boken! Efter att slutarbetet är inlämnat och godkänt skall jag börja göra om vissa bloggtexter som både finns och inte finns från tidigare och slå ihop dem till en inspirerande bok! Är minst sagt pepp och tacksam! Är helt klart också en tidsoptimist haha.

 

 

 

Du var nyss på en resa till New York. Som Svenskfinlands Zero Waste-ansikte utåt får du ibland ta en del skit på bloggen om du gör nåt som avviker från din livsstil. Du skrev även ett särskilt inlägg om flygplan och New York var du förklarade och försvarade din flygresa. Det verkar som att många offentliga profiler med politiska ståndpunkter eller särskilda livsstilar får leva med negativa kommentarer som ramlar in så fort de gör "fel". Är detta inte jobbigt att leva med? Hur hanterar du det? Och är offentligheten värt rädslan att "göra fel" och bli "påkommen"?

Jag fick faktiskt höra något gällande min livsstil och flygplanen, trots förklaringar på bloggen. Och så får jag höra om annat också nu och då. Och visst är det jobbigt!! Man blir alltid lite ledsen men måste komma ihåg att hålla god ton eftersom man annars upplevs som otrevlig eller omogen. Det vill jag ju inte vara, men sedan hoppas jag att folk skulle förstå att jag är människa. Ibland blir min mat möglig innan jag hinner äta upp den och även om det inte är särskilt Zero Waste, så är jag ju ingen dålig person för det. I början när jag började få kritik blev jag himla sårad och kunde gråta och göra mig liten, men ju oftare jag blir kritiserad, desto mindre bryr jag mig egentligen hehe. Man lär sig helt enkelt och vissa människor vill bara såra en och då tycker jag att man inte behöver ta åt sig eftersom de antagligen har egna sorger som gör att de vill klanka ner på en. Det är lite synd om internettroll!

Sedan kan jag ibland uppleva att jag är iakttagen var jag än är, vilket jag inte orkar med. Jag kan vara rädd att ens se på en plastförpackning i butiken för då tror jag att någon tittar på mig och går och berättar till sina bekanta att jag köpte plast (fastän jag inte ens gjorde det). Tror jag blivit lite paranoid men jag arbetar på att sluta bry mig om vad andra tänker. Som svar på frågan skulle jag ändå säga att det ÄR värt att vara offentlig på det viset. Jag har fått helt otroligt bra möjligheter tack vare min blogg och det skulle jag inte vilja göra annorlunda.

 

 

Vilken roll vill du att bloggen ska spela i din framtid? Vilken roll spelar den nu i det du gör runt bloggen?

Jag vill att bloggen blir mitt arbete! Jag har velat det redan länge och nu är jag äntligen påväg åt det hållet då jag startat företag för att kunna arbeta med den och föreläsningarna. Jag arbetar otroligt hårt på bloggen och lägger ner några timmar (eller hela dagen) på den varje dag, antingen i form av brainstorming, fotografering, bildredigering, skriva texter eller lite av allt.

Nu har jag dessutom en otroligt kreativ och bra praktikant hos mig, Jemina, som är en riktig idéspruta. Hon hjälper mig att komma på bloggrubriker och tillsammans lär vi oss hur man skall tänka när man skapar innehåll till blogg, Instagram, Facebook, Pinterest och så vidare. Roligt! Så just nu jobbar jag mest för att bloggen skall växa och bli en blogg med hög klass, vilket den inte alltid varit. Men det är helt okej! Det bästa som finns är ju när saker utvecklas i stället för att vara perfekta från början.

 

Avfallsfri matshopping à la Julia Degerth. 

 

Du har nyligen gått igenom ett uppbrott. Är det lättare att leva Zero Waste som singel? Vad är för- och nackdelarna med att ha en specifik livsstil och att vara i ett förhållande vs singel?

Det är nog en stor skillnad tycker jag, åtminstone med tanke på det förhållandet jag var i. Det är bara sex månader sedan det hände vilket betyder att såret är ganska oläkt fortfarande. Så jag har kanske inte för tillfället positiva Zero Waste-hurfungerardetiettförhållande-tankar, men skall försöka formulera det någorlunda vackert haha. Jag tycker det är lättare att leva så här nu eftersom ingen kommenterar negativt det jag gör eller det jag inte gör på grund av mina värderingar. Jag får köpa den mat jag vill, jag får vara som jag vill, jag får tänka vad jag vill. Jag får vara precis så konstig jag vill utan att känna att någon som står mig nära kanske inte riktigt förstår eller är på samma sida. Jag blir min egen bättre hälft och anser därför att det är lättare nu.

Å andra sidan var det här uppbrottet det som gjort mest ont i mig i hela mitt liv, vilket helt klart fick mig ur balans. Det gjorde att allt som heter ekologisk hållbarhet och Zero Waste i början kändes ganska ointressant. Tror liksom att det kanske var ganska svårt för mig att leva upp till mina egna värderingar när det var nytt, när jag mest bara ville kräkas på allt. Sedan fanns det ju så klart roliga saker med Zero Waste och ett förhållande: vi drog Zero Waste-skämt och han småbråkade med mig sådär vänligt som man gör om han tyckte jag var lite crazy med mina konstiga ZW-produkter jag köpte hem. Det kan absolut fungera tillsammans med en annan människa, det handlar bara om attityd och vilja!

 

 

Samtliga bilder är från Julias blogg som ni hittar här.

 

Nanó Wallenius
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Intervju med Arvid Mörne-vinnaren Mathilda Larsson

Jag var helt i chock. Jag började gråta. Jag ringde till mamma och kunde inte alls förstå vad som hade hänt." Så beskriver Mathilda Larsson känslorna efter att ett mejl damp ner i inkorgen i april och titulerade henne som vinnare i Arvid Mörne-tävlingen 2019. Saga träffade henne för att prata mer om skrivande och vad som händer efter tävlingen.

Läs hela intervjun på Århundradets bokklubbs blogg.

24.05.2019 kl. 12:06

Morsdag

24.05.2019 kl. 12:03

Duktighetens kilopris

Jag har ett konstigt förhållande till duktighet. Jag känner mig duktig när jag äter sallad istället för chips till middag. Jag känner mig duktig när jag skriver uppsats istället för att ligga i sängen och scrolla instagram. Jag känner mig duktig när jag vågar vara social, fast den rädslan har tunnats ut under åren och numera visar sig bara ibland. Så duktigheten finns i vardagen, liksom. Den är en ständigt närvarande måttstock där antal kilogram duktighet på kvällen bestämmer huruvida jag ska få känna mig bra över dagen som varit. Om jag får tillåtelse att känna mig bra över mig själv. Om jag är värdig.

 

Om duktighet på den nya Ratatabloggen Tofflor.

24.05.2019 kl. 12:02