"Du är inte tjock, du är fin" Guess what? Jag är båda.

16.04.2018 kl. 11:14

Veckans måndagsprofil är Moa Ericson, som med sitt instagramkonto lyfter kroppspositivism. Idag svarar Moa på frågor om samhällsnormer, elaka kommentarer och hur hennes relation till sin kropp förändrats under åren.




 Hello Moa! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Vem är du och hur ser en vanlig dag ut i ditt liv?

Hej! Ja oj, vem är jag? Haha. Jag tycker alltid att det är lika svårt att presentera mig själv utan att det ska bli och låta så torrt och påklistrat. Jag är ganska rolig tror jag, en kvinna på snart 25 vårar som har ett ganska ospännande liv egentligen. Jag är mamma, sambo, hundägare, sjukskriven och lägger ner osunt mycket tid på min instagram @moaericsons. 


Ditt instagram-konto fokuserar väldigt mycket på body positivity, vad handlar kroppspositivism om för dig? 

För mig handlar kroppspositivism om att se både sin egen och andras kroppar med ett snällare öga. Ingen kropp är den andra lik och alla kroppar är bra kroppar. I dagens samhälle har vi en bild av hur idealkroppen ska se ut. Du ska vara smal, du ska ha runda fasta bröst och en rumpa likt Kim Kardashian. Många kämpar hela livet med att uppnå idealkroppen, kosta vad det kostar vill – de ska dit. Vi är alla naturligt byggda olika men ändå vill samhället att vi ska se precis likadana ut. Kroppspositvismen vill sätta stopp för normen där tjock är lika med ful, för det är så långt ifrån sanningen. "Du är inte tjock, du är fin" Guess what? Jag är båda. 
 


Hur har din relation till din kropp ändras under åren? 

Den relationen har varit som en berg-och dalbana under hela mitt liv. I huvudsak har den varit rätt kass faktiskt. Mycket jojo-bantning, matvägran, dieter och även en del tröstätande. Det är inte förrän för kanske två år sedan som relationen till min kropp stadigt började bli mer kärleksfull. Med mina gosiga 120 kilo är jag nu tjockare än vad jag någonsin varit men jag har heller aldrig känt mig mer bekväm än vad jag gör just nu. Tack och lov säger jag bara, tack för att jag tillslut insåg att problemet hela tiden suttit i mitt huvud och faktiskt aldrig i siffrorna på vågen. Det trodde jag allt för länge och därför är det så himla skönt att bara kunna slappna av nu och strunta i att jag oftast är störst i sällskapet. Så länge jag är frisk och mår bra i mig själv så är jag glad och nöjd med kroppen jag bor i.  
 


Du har skrivit på din instagram att du dagligen får synpunkter angående ditt utseende, hur hanterar du det? Varför tror du att det finns de som har ett behov att kommentera andras kroppar? 

Ibland blir jag ledsen och ibland inte. Oftast så försöker jag att i tanken skicka över lite kärlek tillbaka, då jag tror att det egentligen är precis vad dom behöver. Jag tror inte att en person som mår bra i sig själv har ett behov av att påpeka och klanka ner på någon annan. Därför tycker jag mest att det är tråkigt att personen i fråga inte kommit lika långt som jag i sitt sätt att se på kroppen. Förhoppningsvis så kommer hen dit tillslut.  
 


Vad tror du att vi som samhälle skulle kunna göra för att ”krossa normerna” när det kommer till tjejers och killars utseende? 

Det är en väldigt stor fråga. Jag tror att vi kommer långt med att börja med oss själva. Att verkligen börja se sitt eget värde, sluta jämföra oss med varandra och se våra olikheter som tillgångar istället för någonting att vilja förändra. En annan viktig sak är att aldrig vara tyst! Klaga, ifrågasätt och säg ifrån. När klädbutiker bara säljer kläder för en typ av kroppsform eller när media pratar och skriver om bantningskurer, säg ifrån. Jag tror att vi kommer långt på det också. 
 


Vad har du för tips för unga som kämpar med sin relation till sin kropp och sin självkänsla? 

Åh, jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa alla. Denna kroppshets förstör så himla mycket för så många människor och inte allra minst för våra unga. Några konkreta tips som har hjälpt mig en bit på vägen är att avfölja sociala medier konton som påverkar dig negativt. För mycket "för- och efter bilder" och juicedieter är inte bra att läsa om när självkänslan till din kropp redan är dålig. Börja följ kroppspositiva konton! Det hjälper mer än vad man kan tro när instagramflödet fylls av härliga cellulitmagar och en dallrande dans här och där. Alla olika kroppsformer normaliseras för ditt öga fortare än vad man kan tro, vilket i sin tur hjälper dig att se på din egen kropp på ett snällare sätt. Sist men inte minst, börja ge dig själv komplimanger. Det kommer förmodligen att kännas som lögner allt ihop till en början men till slut så luras hjärnan och orden du sagt till dig själv blir till en omedveten sanning i ditt huvud. Tänk att du pratar till dig själv som ett litet barn, du kan omöjligt säga till ditt 8-åriga jag att hen är ful, värdelös och otillräcklig. Barnet i dig förtjänar bara de allra finaste. Lycka till! 

 

Tack Moa! Här hittar ni hennes instagramkonto.

Bilder: Moa Ericson
 

Sofie Råholm
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

När resan är målet

Ändå pratar man ju hela tiden om att "det är resan som räkas", inte målet. Både när det gäller lycka och framgång brukar man tala om att satsa på resan och inte målet, för då kommer lyckan och framgången när man minst anar det. Men tydligen tror vi ju inte på det alls när det gäller våra semesterresor eller liknande. Det viktigast är att komma så snabbt som möjligt till destinationen, inte att uppleva resan dit.

Och därför älskar jag att bloggare såsom Linnea Portin på sin blogg Brygd, lyfter fram det här i sitt blogginlägg "Drömmen om att inte flyga".

 

Jasmine har skrivit tankeväckande om att resa.

20.10.2018 kl. 18:25

Fager Dam 10 år

 

Grattis säger vi till Fager Dam vars blogg fyller tio år idag! Här följer en liten jubileumsintervju.

 

Vad är dina bästa bloggminnen från dessa tio år?

Den första Ratata-festen var det mest magiska jag varit med om. Bloggportalen Ratata hade nyss öppnat och det ordnades en fest för att fira det på reklambyrån Peoples kontor. Jag minns hur jag steg in där och det fanns cupcakes och folk var klädda i granna färger för vi hade något tema för klädseln. Alla var så öppna och glada och intresserade av att prata med en. Det kändes magiskt att så där på en kväll plötsligt lära känna en hel hop med roliga och kreativa mänskor och festa till sena natten.

Bloggkryssningen jag var på sommaren 2011 var också något alldeles extra. Vi fick hälsa på hemma hos superbloggaren Ebba von Sydow! Det var visst tidningen Papper som ordnade kryssningen.

De gånger Bloggpriset ordnades på Korjaamo i Helsingfors var också något alldeles extra. Minns hur jag på det första Bloggpriset bara gick omkring och pratade och pratade för det fanns så många härliga bloggare på plats.

 

Hur har din blogg förändrats?

I början ville jag fokusera på inredning och mode. Modebloggar var stora när jag började hösten 2008 och jag har alltid haft ett stort modeintresse. Men det som verkligen blev gnistan till att börja blogga var att jag renoverade min nya lägenhet samma höst som det blev finanskris och allt såg väldigt mörkt ut. Jag behövde lägga upp bilder på vackra tapeter på nätet för att orka med allt.

Efter att jag flyttat bloggen från Blogspot till Ratata började jag lära känna andra finlandssvenska bloggare. 2010-2011 var dom stora bloggåren för mig. Jag fokuserade mycket på mode, jag tog outfitbilder och recenserade de internationella modevisningarna.

Sedan började jag jobba som journalist, och där var bloggen en stor orsak till att jag vågade mig på att skriva professionellt. Men samtidigt så ledde journalistjobbet till att tiden och energin för bloggandet stadigt har minskat.

Lite av en nytändning för bloggandet fick jag i januari 2017 när jag började med bulletjournal. Då blev jag ivrig att visa upp hurdana sidor jag gjort i min anteckningsbok. Sedan expanderade jag och startade ett Instagramkonto som fokuserar på min bulletjournal.

 

Hur skulle du beskriva din blogg?

Just nu står det i bloggbeskrivningen bara ”spretiga dagboksanteckningar från mitt liv”. Det som alltid har gällt min blogg är att jag fokuserar på sådant som är fint och positivt. Ibland kan jag också ta upp något svårare ämne, som min syn på #meetoo. Men ja, bloggen har varit ett andningshål för mig, ett ställe där jag får vara mig själv och tänka på sådant som är kul. Jag bloggar alltid just så mycket som jag har lust med och planerar väldigt lite.

 

Hur kommer du fortsätta med bloggen?

Tror jag fortsätter i samma lugna takt som de senaste åren. Har jag varit på en bra resa vill jag berätta om den på bloggen, som när jag for till Ischia den här hösten. Tycker jag innehållet i min handväska matchar fint lägger jag upp ett i-min-väska-inlägg. Om jag lagt upp en ny video på Youtube så gör jag ett blogginlägg om det. Instagram och Youtube har stulit av min tid, men bloggen behövs för att samla ihop allt jag gör i sociala medier.

17.10.2018 kl. 19:30