Måndagsprofil: Olivia Hageus

26.03.2018 kl. 12:36

Veckans måndagsprofil är den 20-åriga bloggaren och skribenten Olivia Hageus. Förutom sin blogg och sitt instagram konto med över tiotusen följare, har hon en podcast tillsammans med Emelie Olsson och skrivit en bok om hur man går vidare efter ett uppbrott.



Hej Olivia! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Kan du berätta lite kort om dig själv och din blogg till att börja med?

Hejsan, vad kul att ni ville ha med mig! Jag heter Olivia Hagéus, är 20 år och bosatt i Stockholm. När jag inte driver bloggen, podden och övriga sociala medier jobbar jag som skribent för SvD Perfect Guide. Jag har skrivit i hela mitt liv och gav i september ut min första bok Bli kvar, som handlar om tiden efter att man blivit lämnad.

Min blogg är textbaserad och jag har ett väldigt nära förhållande till mina läsare. Jag ser gärna att vi skapar ett innehåll tillsammans så att det inte blir en ensidig kommunikation utan mer av en gemenskap. På min blogg skriver jag om mina tankar, åsikter, funderingar över livet, eller bara vad jag har hittat på under dagen. Mitt mål med bloggen är att skapa en plats där alla känner sig välkomna och inspirerade, men samtidigt är jag noga med att spegla verkligheten och inte försköna mitt liv. Är ju i första hand bara en ung, lätt förvirrad tjej som brottas med frågor som de flesta 20-åringar gör; identitet, kärlek, existens och så vidare.

Du är väldigt ärlig på din blogg och skriver en hel del om psykisk ohälsa, olycklig kärlek osv. Varför är det viktigt för dig att det du delar med dig av på sociala medier är mer än bara en rosaskimrande fasad?

Jag hoppas att jag, genom att visa mig mänsklig, kan ge mina läsare ett utrymme att växa i. Skapa marginaler för felsteg, misstag och annat som helt enkelt inte passar in i bilden av “den perfekta människan”. I och med sociala medier är det lätt att det istället skapas mallar för hur man ska vara och leva, vad som är rätt och fel.
 

 

Du är även flera gånger nämnt att du tycker diverse influencers har ett ansvar på sina sociala kanaler. Vad menar du med det?

Jag tycker inte att det är moraliskt försvarbart att frånsäga sig ansvaret över hur man påverkar sina följare, som dessutom ofta är yngre. Visst, man har “inte valt att vara en förebild” men det argumentet är ju helt irrelevant.

Alltså, jag kan förklara såhär; min tre år yngre syster och jag har alltid varit väldigt nära varandra. Trots det så har jag under vår uppväxt medvetet valt att inte dela med mig av vissa saker, typ som när jag bodde i Paris och testade kokain. Tänk om jag hade berättat om det, och därmed normaliserat knarket för henne så att hon också testade? Den risken tänker jag inte ta. Som storasyster är jag mina systrars förebild och mitt ansvar ligger i att vara noga med vilket inflytande jag har över dem. Det är inte värt att dela med mig av vissa grejer om man riskerar att orsaka lidande för någon annan. Det är helt enkelt inte värt det. Håll vissa saker privat, diskutera med dina vänner, men kom inte och säg att det inte är ditt fel för det är det. Se det som att du är storasyster. Det är inte så svårt.
 


Förutom bloggen har du ju också skrivit boken ”Bli kvar”. Vad handlar boken om?

Den handlar om en tjej, Erika, som precis har blivit lämnad av sin kille. Boken cirkulerar kring hur hon hanterar uppbrottet dag för dag, hur hon mår och hur hon känner. Det är på många sätt en bok om att gå vidare, men framförallt ville jag skriva något som var realistiskt; vägen till att komma över ett uppbrott är inte spikrak utan helt hysterisk.

Har du länge haft författardrömmar?

I hela mitt liv! Skrev min första novell när jag var åtta, den handlade om ett spöke som härjade på Gröna Lund haha. Jag har alltid velat bli författare, det har aldrig funnits en plan B.
 


Hur börjar man skriva en bok? Har du några tips för andra unga som drömmer om att bli författare?

Släpp kraven. Jobba bort känslan av att bli “sedd”. Att skriva ska vara en lättnad, inte en plåga. Bli lite mer lekfull, tänj på gränserna och se aldrig din text genom någon annans ögon. Det är ofta pressen som gör att man tappar lusten, får ångest av processen, förkastar idén för att den inte är tillräckligt bra och så vidare. Hitta tillbaka till varför du vill skriva och påminn dig själv hela tiden.
 

 Vad upplever du att är svårast under en skrivprocess?

Skrivkramp är ju inte kul alls, det gör mig oerhört frustrerad när jag inte känner att jag får till det. En gång blev jag så knäckt över att jag inte kunde förklara en speciell känsla att jag började gråta, haha. Väldigt stabilt. Men skrivandet är i största allmänhet svårt och kan vara smärtsamt när man skriver om något jobbigt. Ibland har man grävt upp vissa känslor och så plötsligt är de där i dagsljus och man vill bara värja sig. Det är terapiform.


Sist men inte minst, våren närmar ju sig med stormsteg, vad är dina planer inför våren?

Åh, har längtat så himla mycket. Jag ska dricka vin i solen, bära långa kjolar och alltid ha ett par solglasögon i väskan. Promenera på Djurgården, få sömnbrist pga att solen alltid är uppe, somna i gräset i Humlegården och äta lunch på en parkbänk. Fy fan vad trevligt

 

Tack Olivia för att du ställde upp! Ni hittar hennes blogg här.

Bilder: Olivia Hageus

Sofie Råholm
Kommentarer (1)
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Intressant intervju, kommer definitivt börja besöka hennes blogg!
K28.03.18 kl. 12:34
                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

När resan är målet

Ändå pratar man ju hela tiden om att "det är resan som räkas", inte målet. Både när det gäller lycka och framgång brukar man tala om att satsa på resan och inte målet, för då kommer lyckan och framgången när man minst anar det. Men tydligen tror vi ju inte på det alls när det gäller våra semesterresor eller liknande. Det viktigast är att komma så snabbt som möjligt till destinationen, inte att uppleva resan dit.

Och därför älskar jag att bloggare såsom Linnea Portin på sin blogg Brygd, lyfter fram det här i sitt blogginlägg "Drömmen om att inte flyga".

 

Jasmine har skrivit tankeväckande om att resa.

20.10.2018 kl. 18:25

Fager Dam 10 år

 

Grattis säger vi till Fager Dam vars blogg fyller tio år idag! Här följer en liten jubileumsintervju.

 

Vad är dina bästa bloggminnen från dessa tio år?

Den första Ratata-festen var det mest magiska jag varit med om. Bloggportalen Ratata hade nyss öppnat och det ordnades en fest för att fira det på reklambyrån Peoples kontor. Jag minns hur jag steg in där och det fanns cupcakes och folk var klädda i granna färger för vi hade något tema för klädseln. Alla var så öppna och glada och intresserade av att prata med en. Det kändes magiskt att så där på en kväll plötsligt lära känna en hel hop med roliga och kreativa mänskor och festa till sena natten.

Bloggkryssningen jag var på sommaren 2011 var också något alldeles extra. Vi fick hälsa på hemma hos superbloggaren Ebba von Sydow! Det var visst tidningen Papper som ordnade kryssningen.

De gånger Bloggpriset ordnades på Korjaamo i Helsingfors var också något alldeles extra. Minns hur jag på det första Bloggpriset bara gick omkring och pratade och pratade för det fanns så många härliga bloggare på plats.

 

Hur har din blogg förändrats?

I början ville jag fokusera på inredning och mode. Modebloggar var stora när jag började hösten 2008 och jag har alltid haft ett stort modeintresse. Men det som verkligen blev gnistan till att börja blogga var att jag renoverade min nya lägenhet samma höst som det blev finanskris och allt såg väldigt mörkt ut. Jag behövde lägga upp bilder på vackra tapeter på nätet för att orka med allt.

Efter att jag flyttat bloggen från Blogspot till Ratata började jag lära känna andra finlandssvenska bloggare. 2010-2011 var dom stora bloggåren för mig. Jag fokuserade mycket på mode, jag tog outfitbilder och recenserade de internationella modevisningarna.

Sedan började jag jobba som journalist, och där var bloggen en stor orsak till att jag vågade mig på att skriva professionellt. Men samtidigt så ledde journalistjobbet till att tiden och energin för bloggandet stadigt har minskat.

Lite av en nytändning för bloggandet fick jag i januari 2017 när jag började med bulletjournal. Då blev jag ivrig att visa upp hurdana sidor jag gjort i min anteckningsbok. Sedan expanderade jag och startade ett Instagramkonto som fokuserar på min bulletjournal.

 

Hur skulle du beskriva din blogg?

Just nu står det i bloggbeskrivningen bara ”spretiga dagboksanteckningar från mitt liv”. Det som alltid har gällt min blogg är att jag fokuserar på sådant som är fint och positivt. Ibland kan jag också ta upp något svårare ämne, som min syn på #meetoo. Men ja, bloggen har varit ett andningshål för mig, ett ställe där jag får vara mig själv och tänka på sådant som är kul. Jag bloggar alltid just så mycket som jag har lust med och planerar väldigt lite.

 

Hur kommer du fortsätta med bloggen?

Tror jag fortsätter i samma lugna takt som de senaste åren. Har jag varit på en bra resa vill jag berätta om den på bloggen, som när jag for till Ischia den här hösten. Tycker jag innehållet i min handväska matchar fint lägger jag upp ett i-min-väska-inlägg. Om jag lagt upp en ny video på Youtube så gör jag ett blogginlägg om det. Instagram och Youtube har stulit av min tid, men bloggen behövs för att samla ihop allt jag gör i sociala medier.

17.10.2018 kl. 19:30

Mest kommentarer

Unga Tetern vågar 1 kommentarer