Boktips: mord, kärlek och en sekt

07.03.2018 kl. 08:22
Något annat som är nytt här på ratata i vår är boktips! Varje onsdag är det någon av ratatas profiler som tipsar om läsvärda böcker, denna onsdag är det praktikant Sofie som tipsar om tre böcker hon gillar lite extra mycket.

Bild: Sofie Råholm

Mörka platser av Gillian Flynn

Gillian Flynn är författaren bakom succén Gone Girl, som jag totalt älskade, både filmen och boken. Så när jag såg boken ”Mörka platser” på flygplatsen tvekade jag inte en sekund före jag gick med den i handen till kassan. Mörka platser handlar då om Libby Day som bara var sju år när hennes mamma och två systrar kallblodigt mördades i det som kallas Satansoffret i Kinnakee. Libby lyckades fly ut i den kalla vinternatten, hon överlevde och vittnade om hur det var hennes femtonårige storebror Ben som var den skyldiga.

Tjugofem år senare när Libby lever på det sista från en fond, upprättad av välgörare som för länge sedan glömt bort henne, ser hon en möjlighet att tjäna mer pengar på sin tragedi. Mot en summa pengar från en grupp privatspanare som tror att Ben är oskyldig, tar hon kontakt med alla de som var involverade i den där kalla vinternatten. Vilket leder till en härva av lögner, fara och en mördare.

Det som jag fastnade för med denna bok var att den var så olidligt spännande och oförutsägbar, det var så svårt att luska ut vem som var mördaren. Var Ben oskyldig eller inte? Något Flynn gör bra i alla sina böcker är att berätta flera historier parallellt med varandra, alltså från olika karaktärers synvinklar. En berättelse med parallella historier kan lätt bli trög att läsa, men jag tycker Flynn lyckas bra med det och det ger både historien och karaktärerna mera djup.

Om att älska: 90 berättelser om hjärta och smärta av Michaela Forni

En bok jag kan läsa om och om igen. "Om att älska" är Fornis andra textsamling och innehåller 90 berättelser om hjärta, smärta och allt där emellan. Kärlek är som en drog, något vi både älskar och hatar samtidigt.

Jag älskar Fornis sätt att skriva och jag kan tro att många, precis som jag, har lätt att relatera till henne texter. Det är väl lite det boken vinner på, den höga igenkänningsfaktorn. Fornis språk är enkelt och rakt på sak, det behövs inga långa meningsuppbyggnader eller metaforer, för hennes texter väcker ändå känslor hos läsaren.

De oskuldsfulla av Kristina Jones, Celeste Jones & Juliana Buhring

Detta är då en sann historia om syskonenen Kristina, Celeste och Juliana som föddes in sekten Guds barn. Organisationen som ansvarade över deras uppfostran utövade fysisk och psykisk misshandel, hjärntvätt, prostitution och pedofili. Sekten grundades i USA i slutet av 1960-talet och är i dagens läge känd under namnet Familjen. Något av det mest upprörande är sektens religiösa syn på sex, för dem är sex att ”åskådliggöra Guds kärlek”, alltså med andra ord är sex mellan sektens medlemmar, oavsett ålder, okej så länge det är pga. Guds kärlek.

Denna historia är något av det värsta och rent utav äckligaste jag läst, men på samma gång är det en överlevnadshistoria. Den väcker så mycket känslor och fast man skulle vilja sluta läsa, måste man fortsätta. Boken berättar om syskonens livsresa i sekten, men även om det slutliga hoppet och deras liv efteråt.

Sofie Råholm
Kommentarer (0)
Skriv siffran 10 med bokstäver:
                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Augusti och rutiner

 

Och jag är fortsättningsvis helt överlycklig att jag blivit antagen till Författarskolan. Jag kan knappt vänta tills det börjar! Lite tjuvstart med skrivveckoslut och skrivarkurs blir det ändå, för nästa veckas helg bär det av till Nötö på skrivkurs med Åbolands Litteraturförening. Det blir mycket skrivande nu i höst och jag är otroligt glad att jag byggt upp en bra rutin kring mitt skrivande. 

 

Emma om hösten som kommer.

 

08.08.2018 kl. 14:20

Favoriter i Stockholm

08.08.2018 kl. 14:19

Rädd för hundar men litar på hästar

 

Är rädd för hundar men hästar litar jag på automatiskt. Inte ponnys, men hästar. Ju större häst desstu mer litar jag på hen. Hästars vackraste snällhet och min tilltro till den växer med mankhöjden. Hästar har lena nosar och flackande öron som lyssnar på dig. Och de snällaste ögon jag hittat någonstans. Saknar den där ena finnhästen som brukade blåsa varm luft på mina kinder och puffa mig på armen för att hälsa. Han som lyssnade när jag bad och blev så glad över att få uppmärksamhet, att man borstade och flätade små flätor i manen.

Saxat från bloggen Tofflor.

08.08.2018 kl. 14:16