Boktips: mord, kärlek och en sekt

07.03.2018 kl. 08:22
Något annat som är nytt här på ratata i vår är boktips! Varje onsdag är det någon av ratatas profiler som tipsar om läsvärda böcker, denna onsdag är det praktikant Sofie som tipsar om tre böcker hon gillar lite extra mycket.

Bild: Sofie Råholm

Mörka platser av Gillian Flynn

Gillian Flynn är författaren bakom succén Gone Girl, som jag totalt älskade, både filmen och boken. Så när jag såg boken ”Mörka platser” på flygplatsen tvekade jag inte en sekund före jag gick med den i handen till kassan. Mörka platser handlar då om Libby Day som bara var sju år när hennes mamma och två systrar kallblodigt mördades i det som kallas Satansoffret i Kinnakee. Libby lyckades fly ut i den kalla vinternatten, hon överlevde och vittnade om hur det var hennes femtonårige storebror Ben som var den skyldiga.

Tjugofem år senare när Libby lever på det sista från en fond, upprättad av välgörare som för länge sedan glömt bort henne, ser hon en möjlighet att tjäna mer pengar på sin tragedi. Mot en summa pengar från en grupp privatspanare som tror att Ben är oskyldig, tar hon kontakt med alla de som var involverade i den där kalla vinternatten. Vilket leder till en härva av lögner, fara och en mördare.

Det som jag fastnade för med denna bok var att den var så olidligt spännande och oförutsägbar, det var så svårt att luska ut vem som var mördaren. Var Ben oskyldig eller inte? Något Flynn gör bra i alla sina böcker är att berätta flera historier parallellt med varandra, alltså från olika karaktärers synvinklar. En berättelse med parallella historier kan lätt bli trög att läsa, men jag tycker Flynn lyckas bra med det och det ger både historien och karaktärerna mera djup.

Om att älska: 90 berättelser om hjärta och smärta av Michaela Forni

En bok jag kan läsa om och om igen. "Om att älska" är Fornis andra textsamling och innehåller 90 berättelser om hjärta, smärta och allt där emellan. Kärlek är som en drog, något vi både älskar och hatar samtidigt.

Jag älskar Fornis sätt att skriva och jag kan tro att många, precis som jag, har lätt att relatera till henne texter. Det är väl lite det boken vinner på, den höga igenkänningsfaktorn. Fornis språk är enkelt och rakt på sak, det behövs inga långa meningsuppbyggnader eller metaforer, för hennes texter väcker ändå känslor hos läsaren.

De oskuldsfulla av Kristina Jones, Celeste Jones & Juliana Buhring

Detta är då en sann historia om syskonenen Kristina, Celeste och Juliana som föddes in sekten Guds barn. Organisationen som ansvarade över deras uppfostran utövade fysisk och psykisk misshandel, hjärntvätt, prostitution och pedofili. Sekten grundades i USA i slutet av 1960-talet och är i dagens läge känd under namnet Familjen. Något av det mest upprörande är sektens religiösa syn på sex, för dem är sex att ”åskådliggöra Guds kärlek”, alltså med andra ord är sex mellan sektens medlemmar, oavsett ålder, okej så länge det är pga. Guds kärlek.

Denna historia är något av det värsta och rent utav äckligaste jag läst, men på samma gång är det en överlevnadshistoria. Den väcker så mycket känslor och fast man skulle vilja sluta läsa, måste man fortsätta. Boken berättar om syskonens livsresa i sekten, men även om det slutliga hoppet och deras liv efteråt.

Sofie Råholm
Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:
                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Intervju med Arvid Mörne-vinnaren Mathilda Larsson

Jag var helt i chock. Jag började gråta. Jag ringde till mamma och kunde inte alls förstå vad som hade hänt." Så beskriver Mathilda Larsson känslorna efter att ett mejl damp ner i inkorgen i april och titulerade henne som vinnare i Arvid Mörne-tävlingen 2019. Saga träffade henne för att prata mer om skrivande och vad som händer efter tävlingen.

Läs hela intervjun på Århundradets bokklubbs blogg.

24.05.2019 kl. 12:06

Morsdag

24.05.2019 kl. 12:03

Duktighetens kilopris

Jag har ett konstigt förhållande till duktighet. Jag känner mig duktig när jag äter sallad istället för chips till middag. Jag känner mig duktig när jag skriver uppsats istället för att ligga i sängen och scrolla instagram. Jag känner mig duktig när jag vågar vara social, fast den rädslan har tunnats ut under åren och numera visar sig bara ibland. Så duktigheten finns i vardagen, liksom. Den är en ständigt närvarande måttstock där antal kilogram duktighet på kvällen bestämmer huruvida jag ska få känna mig bra över dagen som varit. Om jag får tillåtelse att känna mig bra över mig själv. Om jag är värdig.

 

Om duktighet på den nya Ratatabloggen Tofflor.

24.05.2019 kl. 12:02