Earth hour - nu på lördag



Bild: Sofie Råholm


Nu på lördag 24.3 klockan 20.30 – 21.30 i lokal tid är det dags för den årliga Earth hour (jordtimmen), en kampanj världen över som uppmanar företag och hem att släcka belysningen (och gärna andra icke nödvändiga elektroniska apparater) för att uppmärksamma klimatfrågan. Så tänk vad mysigt, kanske du kan dra ihop ett gäng vänner och t.ex. ha en spelkväll med tända ljus eller lika gärna kan man ju unna denna timme att bara vara själv och sysselsätta sig med t.ex. yoga och meditation. Skriv gärna ett inlägg hur du tillbringade din Earth hour och länka det i kommentarsfältet.

 

Här kan du läsa mer om Earth hour.

Sofie Råholm
22.03.2018 kl. 09:37

kärlek, vänskap och feminism

Denna onsdag är det ratata bloggaren Lina Hassel som delar med sig av sina bästa boktips!

 

Bitterfittan 2 av Maria Sveland (2017)

Bitterfittan 2 är uppföljaren till Svelands bok Bitterfittan. Vi får 
följa samma huvudkaraktär som fortsätter vända och vrida på äktenskapet och familjelivets dilemman och möjligheter. Bitterfittan 1 & 2 är som en fiktiv version av Peppe Öhmans Livet & Patriarkatet där de mest grundläggande feministiska analyser, tankar och problem läggs fram på ett lätt tillgängligt sätt. Boken är lättläst och alla karaktärer som presenteras finns till för att belysa ett visst perspektiv av den feministiska kampen. Om en inte orkar eller vill läsa teoritunga texter om just feminism är Svelands romaner ett bra alternativ.

 

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson (2016).

För att variera genre i detta inlägg vill jag även tipsa om en fenomenal ungdomsroman som vuxna självfallet kan läsa. Ormbunkslandet handlar om uppbrott, aktivism och en tabubelagd kärlek. Bengtsson har ett följsamt språk och en fragmentarisk uppbyggnad av berättelsen som gör att en inte kan lägga ifrån sij boken innan den är utläst. Det här är ungdomsromanen när den är som bäst, vågar jag nästan påstå.

 

Samtal med vänner av Sally Rooney (2017).

Samtal med vänner är en bok om två universitetsstuderande, deras relation till varandra och till andra och om tankar kring kärlek och livet. Det är politik, sex och en hel del ångest. Vid ett första ögonkast kan den verka vara lite väl pretto men all in all är det en fin gestaltning av relationsband och en skarp skildring av vår nutid.

 

Någon hatar oss igen av Blaue Frau (2017).

Som bonusbok eller som bubblare har jag valt att ta med chattboken Någon hatar oss igen som är ett nästan ocensurerat urklipp ut Joanna Wingrens och Sonja Ahlfors privata FB-chatt. Boken är illustrerad av Johan Isaksson vilket för tankarna till serieromanen och dess utformning. Genom att publicera sin privata chatt visar Wingren och Ahlfors att det som diskuteras (vänskap, feminism, systerskap, kreativt arbete, äckliga män) är av relevans. Texten är rörande, vardaglig och intim. Precis som de flesta medsysterliga chattar är, världen över. Läs, bara läs!

 

 

Tack Lina för veckans tips, besök hennes blogg här.

Bild: Lina Hassel.

Sofie Råholm
21.03.2018 kl. 09:28

Måndagsprofil: Bröderna bakom Najslifestyle

Veckans måndagsprofiler är bröderna bakom klädföretaget Najslifestyle. Janne, 25 år, och Joni, 28 år, startade klädföretaget sommaren 2016 och beskriver deras kläder som lokalt, minimalistisk gatumode.



Bröderna bor i Vasa och till deras sortiment hör kläder och accessoarer såsom kepsar, mössor och tygkassar. De började smått men vidareutvecklar sitt företag hela tiden, designar fler plagg och skapar ett större sortiment.





Har ni alltid drömt om att starta ett eget klädföretag eller varifrån kom idén?
Nej, för fem år sedan hade jag nog inte ens tänkt tanken att starta ett eget klädföretag, svarar Janne. Det började helt enkelt med att vi började trycka upp kläder till oss själva som en kul grej. Folk tyckte vi hade bra idéer och gillade det, så vi började fundera, varför inte börja sälja våra egna designade kläder också?

Vad är det mest utmanande med att starta ett eget företag? Och vad är det roligaste?
Bröderna anser att det mest utmanande har varit allt byråkratiskt och allt pappersarbete. Det har mycket att hålla koll på när det kommer till momsberäkningar, beskattningar, saldon osv. Den roligaste delen enligt bröderna är absolut att designa nya produkter och vara på olika evenemang. Under det senaste året har de ett par gånger haft pop up försäljning både i Vasa och Seinäjoki, sedan har de varit på bland annat Aura fest i Åbo och nyligen på Vaasan nuorisovaltuustos evenemang i WS Arena.





Vad blir ni inspirerade av när ni designar era kläder?
Allt – musik, folk på gatan och det man ser på sociala medier. Idagens läge är sociala medier så stort och det finns så mycket där man kan bli inspirerad av och sätta sin egen twist på, säger Joni.

Hur upplever ni att det är att jobba med ett syskon? Hur delar ni upp jobbet, jobbar båda två med allting eller har ni era egna ”områden”?
Bröderna är överens om att för dem har det fungerat väldigt smidigt att jobba tillsammans. De tänker väldigt lika och tidsmässigt tror de att det fungerat smidigare på detta sätt, än om man skulle jobba tillsammans med någon annan.

När det kommer till hur de delar upp jobbet så jobbar de tillsammans med många saker t.ex. planerar design osv. Joni sköter mer av det kreativa så som gör logon och fotar, de har även sitt lager hemma hos honom så då blir det naturligt att Joni packar lite mera beställningar, medan Janne jobbar mer med tryckeriet, förfrågningar gällande evenemang och även redigerar deras videon.
 



Vad är eran framtidsvision?
Vi har väl ingen egentlig plan, vi tar det lite som det kommer. Det har fungerat hittills och vi hoppas folk kommer gilla det vi skapar i framtiden. En dröm är ju att någon gång i framtiden kunna jobba heltid med NAJS, nu jobbar vi ju båda heltid med våra vardagsjobb och har NAJS på sidan om, svarar bröderna.
 



Vad är era tips för andra unga som drömmer om att bli egenföretagare, t.ex. starta ett klädmärke?
Läsa på mycket gällande byråkratin, det är mer jobb än vad man kan tro. Många kanske tror att det bara är "fun and games" hela tiden, men att driva ett eget företag kräver mycket jobb. Annars att helt enkelt våga testa på, börja smått och se vad folk tycker och utveckla det därifrån.

Ni kan besöka NAJS webbutik här.

Bilder lånade, med Joni & Jannes tillåtelse, från deras instagramkonto: najslifestyle.

 

 

Sofie Råholm
19.03.2018 kl. 10:30

Om att åka iväg ensam i 1,5 månad

Denna fredag är det jag, praktikant Sofie, som berättar om mitt äventyr i Barcelona, dit jag tog mitt pick & pack och flydde efter studenten när allt jag ville vara att uppleva något nytt.




När jag tog studenten våren 2014 var jag så himla trött på allt som hade med skola och Finland att göra, så bestämde mig för att fly utomlands ett tag. Vart jag ville åka var den största frågan, vita stränder och ett tropiskt klimat lockade men att som ensam nittonåring åka till andra sidan jorden kändes lite väl läskigt. Så till slut bestämde jag mig för Barcelona, det var den perfekta mixen av strandliv och storstadspuls och dessutom var det inte allt för långt borta. Så sagt och gjort, bokade biljetter, hyrde en lägenhet och åkte iväg.
 


 

Jag kan ju säga att de första dagarna var rent ut sagt hemska, jag grät hela flygresan och började rätt snabbt tvivla på mitt beslut. Vad skulle jag, alldeles ensam, göra i Barcelona i en och en halv månad?? De första dagarna vågade jag knappt gå ut och när jag väl gick ut var det bara när det var ljust ute och i det lugna affärsområdet jag bodde i. Men vet ni, det vände rätt snabbt.
 


Min räddning blev facebook gruppen ”Svenskar i Barcelona”, där jag skrev ett inlägg om någon vill ta en fika nån dag och det var så jag träffade de två svenska tjejerna, R och F, som blev som min familj där borta. Vi hängde på stranden, drack billigt vin, upptäckte staden, dansade loss på Razzmatazz, tatuerade oss och lärde känna ett gäng amerikanska killar som var på eurotrip. Jag tog även en intensiv spanska kurs på två veckor där jag lärde känna mycket fint folk från alla världens hörn och kanter. Så med andra ord var jag allt annat än redo att åka hem när mina sex veckor var slut.




Mina tips om man åker till Barcelona är att åka på dagsutflykt till Costa Brava, käka tacos på La taqueria, åka upp till takterrassen på köpcentret vid Placa Espanya (det kostar en euro att åka upp med hissen på utsidan, men man kan lika gärna åka gratis upp med rulltrappor på insidan, haha) besöka matmarknaden La Boqueria, åka upp i bergen för dags festen Picnic Electronic (tror den ordnas på söndagar under sommaren) och ett annat viktigt tips – håll koll på era grejer. Barcelona är en så härlig stad på så många sätt och vis, men det kryllar av ficktjuvar. Vet inte hur många av mina vänner/bekanta blev bestulna under tiden jag var där.

 

Bilder: Sofie Råholm

 

Sofie Råholm
16.03.2018 kl. 10:19

"En suggestiv berättelse som rör sig i gränslandet mellan vacker och förskräcklig"

Onsdag idag vilket betyder boktips! Denna onsdag är det ratata bloggaren Kaneli som tipsar om tre stycken böcker.

 

Helioskatastrofen

Linda Boström Knausgård skriver korta och gripande böcker där handlingen rör sig i en vardag med en underton av absurditet. Hennes språk är enkelt men poetiskt, den kräver lyhördhet av läsaren. Helioskatastrofen handlar om en tolvårig flicka som föds ur sin fars huvud utan något minne från vad som hände innan. Hennes far läggs in på sjukhus med svår schizofreni och själv blir hon utplacerad i en vänlig och starkt troende familj i en by uppe i norr. Hon vill passa in i familjen och livet i trakten, hon vill vara lycklig, men det är något som tar emot.
 

Det kändes lugnt när mina känslor dog

Bim Eriksons seriealbum består av ett antal fristående längre serier fyllda av mörka men ärliga känslor. Det är ensamhet, heartbreak och känslan av att vara utelämnad och utnyttjad, otillräcklig. Serierna skyr inte känslan av sorg, men inte heller den svarta humorn som kan uppstå ur smärtan.
 

American Hotel

Sara Stridsberg novell publicerades av förlaget Novellix och är liksom hennes andra texter en suggestiv berättelse som rör sig i gränslandet mellan vacker och förskräcklig. Novellen utspelar sig i ett övergivet Detroit där träd spräcker asfalten, molnen seglar in i skyskrapornas högsta våningar och tre personer kämpar med sina känslor, gentemot varandra och livet.

 

Läs Kanelis blogg här.

Bild: Kaneli

Sofie Råholm
14.03.2018 kl. 09:57

Måndagsprofil: Kadi Lindman med Psykpepp

I juni 2017 började Kadi, 21 år, blogga öppet om psykisk ohälsa. Efter att ha kämpat med det själv i flera år vill nu Kadi slopa stigman kring psykisk ohälsa, på hennes blogg "Psykpepp" får man både läsa om hennes egna och andras erfarenheter. 


 

Bild: Kadi Lindman
 

Hej Kadi, vad kul att du ville ställa upp som denna veckas måndagsprofil! Kan du berätta lite om dig själv och din blogg ”psykpepp”?
Hej och vad kul att ni hörde av er till mig. Jag heter Kadi Lindman och är 21 år gammal, fyller snart 22. Jag studerar till socionom på Novia och är även aktiv i två föreningar. Dessutom går jag i terapi 2 gånger i veckan så jag har fullt upp! Psykpepp står mig väldigt nära. Där bloggar jag om psykisk ohälsa, både om mina egna tankar och erfarenheter samt andras. Bloggens huvudsyfte är att slopa stigman kring psykisk ohälsa.

Varför ville du börja blogga om psykisk ohälsa och vad är dina mål med din blogg?
Jag ville börja blogga om psykisk ohälsa eftersom jag själv vet hur jobbigt det är att hålla sina problem hemliga och att skämmas över dem. Ingen ska behöva skämmas över sin hälsa, därför tänkte jag att det kanske är lättare för folk att våga tala om det om de märker att de inte är ensamma. Mitt mål med bloggen är att få människor att förstå att psykisk ohälsa är lika värt att tala om som fysisk ohälsa.

Vad har du fått för respons på din blogg?
Jag har fått otroligt bra respons! Bara positiva kommenterar. Vissa läsare har önskat att jag skulle blogga mera än vad jag gör. Men jag har valt att publicera sådana inlägg som faktiskt kan göra skillnad hos någon istället för att blogga varje dag.

Psykisk ohälsa är ett väldigt vanligt fenomen i vårt samhälle men ändå pratas det inte tillräckligt om det, varför tror du att det är så? Vad tror du vi skulle kunna göra som samhälle för att det skulle bli enklare att prata om det samt enklare att våga söka hjälp?
Jag tror att det ännu idag talas så lite om psykisk ohälsa pga att folk vet väldigt lite om det. Det är ett väldigt obekant ämne för många trots att ett flertal ändå någongång i sitt liv kämpar med sin psykiska hälsa. Hela saken har tystats ner av samhället. Förr var det ännu mer tabubelagt än vad det är idag, så vi är nog på väg mot rätt håll! Genom att tala om psykisk ohälsa så blir det mindre stigmatiserat, vilket i sin tur skulle leda till att folk söker hjälp. Det är lättare att våga söka hjälp om man vet att man inte är ensam om sina problem.

Vad är dina tre bästa tips för någon som mår dåligt?
Det finns många tips jag skulle kunna ge. Men om jag ska välja tre så är det väl nog dessa: 1. Våga söka hjälp innan det blir för jobbigt. 2. Berätta åt dina närstående (en räcker) om hur du mår. 3. Kom ihåg att du inte är ensam.
 

Tack Kadi för svaren! Ni kan besöka hennes blogg Psykpepp HÄR.

 

Sofie Råholm
12.03.2018 kl. 15:54

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Intervju med Arvid Mörne-vinnaren Mathilda Larsson

Jag var helt i chock. Jag började gråta. Jag ringde till mamma och kunde inte alls förstå vad som hade hänt." Så beskriver Mathilda Larsson känslorna efter att ett mejl damp ner i inkorgen i april och titulerade henne som vinnare i Arvid Mörne-tävlingen 2019. Saga träffade henne för att prata mer om skrivande och vad som händer efter tävlingen.

Läs hela intervjun på Århundradets bokklubbs blogg.

24.05.2019 kl. 12:06

Morsdag

24.05.2019 kl. 12:03

Duktighetens kilopris

Jag har ett konstigt förhållande till duktighet. Jag känner mig duktig när jag äter sallad istället för chips till middag. Jag känner mig duktig när jag skriver uppsats istället för att ligga i sängen och scrolla instagram. Jag känner mig duktig när jag vågar vara social, fast den rädslan har tunnats ut under åren och numera visar sig bara ibland. Så duktigheten finns i vardagen, liksom. Den är en ständigt närvarande måttstock där antal kilogram duktighet på kvällen bestämmer huruvida jag ska få känna mig bra över dagen som varit. Om jag får tillåtelse att känna mig bra över mig själv. Om jag är värdig.

 

Om duktighet på den nya Ratatabloggen Tofflor.

24.05.2019 kl. 12:02