Internationella kvinnodagen


Bild: Sofie Råholm


Kvinnodagen är en dag då många kanske får en ros och blir uppvaktade lite extra, vilket jag tycker är hur härligt som helst på sitt sätt. Liksom hur härligt är det inte med en dag att hylla alla vi starka och fantastiska kvinnor, men på samma gång får vi inte glömma bort varför vi egentligen har denna dag och hur lång bit vi ännu har kvar till ett jämställt samhälle.

Kvinnodagen har funnits sen 1910 för att uppmärksamma kvinnans situation och ojämställdhet. På många plan har vi kommit långt, men på samma gång finns det fortfarande många faktorer som är så fel. Vi har presidenter ute i världen som vill avskaffa rätten till abort, de flesta chefspositionerna tillhör män och löneskillnader mellan könen existerar ännu trots att det handlar om samma jobb. I höstas exploderade #metoo kampanjerna världen över och vi fick än en gång bevisat svart på vitt hur många det finns som inte respekterar kvinnan och hennes kropp. Vi blir lärda i tidig ålder att inte gå ensamma om kvällarna, att inte dricka allt för mycket alkohol och helt enkelt att vi inte är säkra i samhället.

Jag hoppas ni får en fin dag, men glöm inte bort de allvarliga aspekterna med denna dag. Kom ihåg alla de som kämpat för våra rättigheter och de som ännu kämpar. Vi alla måste föra kampen vidare om vi ska nå ett jämställt samhälle. Du och jag har fler privilegier, vi har rösträtt och möjligheten att göra vår egna val, men det betyder inte att alla kvinnor har det och det får vi inte glömma.


Vad är eran syn på kvinnodagen? Är det något att fira eller en påminnelse om att vårt samhälle inte är så jämställt som det borde vara i dagens läge? Skriv gärna ett blogginlägg med dina funderingar och länka bland kommentarerna!

 

Sofie Råholm
08.03.2018 kl. 09:08

Boktips: mord, kärlek och en sekt

Något annat som är nytt här på ratata i vår är boktips! Varje onsdag är det någon av ratatas profiler som tipsar om läsvärda böcker, denna onsdag är det praktikant Sofie som tipsar om tre böcker hon gillar lite extra mycket.

Bild: Sofie Råholm

Mörka platser av Gillian Flynn

Gillian Flynn är författaren bakom succén Gone Girl, som jag totalt älskade, både filmen och boken. Så när jag såg boken ”Mörka platser” på flygplatsen tvekade jag inte en sekund före jag gick med den i handen till kassan. Mörka platser handlar då om Libby Day som bara var sju år när hennes mamma och två systrar kallblodigt mördades i det som kallas Satansoffret i Kinnakee. Libby lyckades fly ut i den kalla vinternatten, hon överlevde och vittnade om hur det var hennes femtonårige storebror Ben som var den skyldiga.

Tjugofem år senare när Libby lever på det sista från en fond, upprättad av välgörare som för länge sedan glömt bort henne, ser hon en möjlighet att tjäna mer pengar på sin tragedi. Mot en summa pengar från en grupp privatspanare som tror att Ben är oskyldig, tar hon kontakt med alla de som var involverade i den där kalla vinternatten. Vilket leder till en härva av lögner, fara och en mördare.

Det som jag fastnade för med denna bok var att den var så olidligt spännande och oförutsägbar, det var så svårt att luska ut vem som var mördaren. Var Ben oskyldig eller inte? Något Flynn gör bra i alla sina böcker är att berätta flera historier parallellt med varandra, alltså från olika karaktärers synvinklar. En berättelse med parallella historier kan lätt bli trög att läsa, men jag tycker Flynn lyckas bra med det och det ger både historien och karaktärerna mera djup.

Om att älska: 90 berättelser om hjärta och smärta av Michaela Forni

En bok jag kan läsa om och om igen. "Om att älska" är Fornis andra textsamling och innehåller 90 berättelser om hjärta, smärta och allt där emellan. Kärlek är som en drog, något vi både älskar och hatar samtidigt.

Jag älskar Fornis sätt att skriva och jag kan tro att många, precis som jag, har lätt att relatera till henne texter. Det är väl lite det boken vinner på, den höga igenkänningsfaktorn. Fornis språk är enkelt och rakt på sak, det behövs inga långa meningsuppbyggnader eller metaforer, för hennes texter väcker ändå känslor hos läsaren.

De oskuldsfulla av Kristina Jones, Celeste Jones & Juliana Buhring

Detta är då en sann historia om syskonenen Kristina, Celeste och Juliana som föddes in sekten Guds barn. Organisationen som ansvarade över deras uppfostran utövade fysisk och psykisk misshandel, hjärntvätt, prostitution och pedofili. Sekten grundades i USA i slutet av 1960-talet och är i dagens läge känd under namnet Familjen. Något av det mest upprörande är sektens religiösa syn på sex, för dem är sex att ”åskådliggöra Guds kärlek”, alltså med andra ord är sex mellan sektens medlemmar, oavsett ålder, okej så länge det är pga. Guds kärlek.

Denna historia är något av det värsta och rent utav äckligaste jag läst, men på samma gång är det en överlevnadshistoria. Den väcker så mycket känslor och fast man skulle vilja sluta läsa, måste man fortsätta. Boken berättar om syskonens livsresa i sekten, men även om det slutliga hoppet och deras liv efteråt.

Sofie Råholm
07.03.2018 kl. 08:22

Måndagsprofil: Danielas dagbok

Daniela är en glad finlandssvensk tjej som bloggat i flera år och förra året kammade hon hem titeln "Årets blivande stjärnskott 2017" på blogg.se. Denna vecka är hon ratatas måndagsprofil och svarar på frågor gällande bloggandet.




Hej Daniela! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Kan du berätta lite om dig själv och din blogg? 
Hej och tack! Absolut kan jag det. Jag är väl en helt vanlig (eller ovanlig, beror lite på hur man ser på saken) 25-åring, som man kanske i bloggvärlden kunde beskriva som svenskfinlands Egoina. Gillar både att skämta och snacka allvarliga saker, är klumig som få och fruktansvärt trött på allt det perfekta som målas upp i sociala medier. Jag och min blogg i ett nötskal.

Vad är det bästa med att blogga enligt dig?
Nästan allt! Alla fina kommentarer, alla vänner jag fått via bloggen och alla möjligheter bloggen gett mig. Men, det allra, allra bästa, är väl helt enkelt att det bara är så himla roligt. Älskar att blogga.

Har du några tips vad man kan blogga/skriva om när man saknar inspiration?
Än så länge har jag faktiskt aldrig haft bloggtorka (peppar, peppar), så har lite svårt att svara på denna fråga. Men, skulle jag någon gång få brist på inspiration, tror jag faktiskt jag skulle ta bloggpaus ett par dagar, och helt enkelt vänta på att blogglusten kommer tillbaka? Blir knappast speciellt bra om man försöker skriva blogginlägg med våld.

Finns det något ämne du aldrig skulle skriva om på din blogg?
Man borde ju aldrig säga aldrig, men vågar nog påstå att jag aldrig skulle skriva ut privata saker som t.ex. vänner, bekanta, familjemedlemmar eller pojkvän berättat åt mig. Eller privata saker, överlag. Är väldigt personlig i min blogg, men ALLT som känns privat hålls utanför bloggen.
 



Hurdana bloggar läser du själv? Har du någon favorit bloggare?
Läser massvis med bloggar, säkert upp till femtio stycken - en salig blandning av vardagsbloggar, resebloggar, modebloggar, humorbloggar, träningsbloggar och åsiktsbloggar. Bland de svenska storbloggarna är Hugo Rosas blogg en stor favorit just nu, hans blogg känns äkta och är en härlig blandning av träning, resor, humor, business och familjeliv!

Tack Daniela, för svaren. Ännu en sista fråga, våren är ju snart här så hur ser dina planer ut inför den?
Jobba, träna, blogga och pendla mellan Vasa och Helsingfors - ungefär så. Tack själv för att jag fick vara med!

 

Läs Danielas blogg här.

Bilder: Daniela Skoglund. 

Sofie Råholm
05.03.2018 kl. 10:11

På djupet med Malin Öhman

bilder - Malin Öhman

 

24-åriga Malin Öhman driver bloggen Färgklickar på Ratata sedan år 2010. Hon bor sedan sex år tillbaka i Helsingfors var hon studerar nordisk litteratur och nordiska språk. När hon inte jobbar som layoutjournalist sitter hon oftast hemma och skriver, läser eller lagar mat. Eller, om hon ska vara helt ärlig, kanske hon också ser om en tv-serie för sjunde gången.

 

Hej Malin! Berätta historien bakom ditt bloggnamn Färgklickar.

Jag har egentligen bloggat på olika ställen sedan 2008 (hjälp) och hade då det väldigt 2008-iga bloggnamnet ”Life in suburbia”. Cute. När jag flyttade till Ratata 2010 böt jag så småningom namn till ”Färgklickar” för att jag ville ha ett svenskt namn och något som speglade min tanke med min blogg – att det skulle vara en plats där jag skrev om höjdpunkterna i vardagen, om färgklickarna bland allt det gråa. Jag tycker fortfarande att det är ett ganska mysigt namn.

 

Du är ju med i århundradets bokklubb som även har en blogg på Ratata. Hur började ditt läsande?

Jag har egentligen inte varit en så flitig läsare som ung. Jag var mycket mer dragen till film och jag hade svårt att koncentrera mig på text. Det var nog först i gymnasiet som min modersmålslärare fick mig att börja älska litteratur och se vilka möjligheter litteraturen har och hur stort inflytande en välformulerad text kan ha. Älskar känslan när man läser något som känns utvecklande och som provocerar ens tankegångar. Nu läser jag hela tiden, gärna fler böcker på samma gång.

 

 

Berätta lite mer om samarbetet mellan Schildts & söderströms som du nämnt i din blogg. Du har stått för klippningen av något ni kallar Möte med Märta Tikkanen, vad handlar det om? Vi är nyfikna!

Det var i höstas som vår bokklubb blev tillfrågade att göra en videointervju med Märta Tikkanen för att dokumentera hennes berättelser och prata om sånt vi har gemensamt — litteratur, feminism och skrivande. Vi har ju namngett vår bokklubb efter Märtas mästerverk Århundradets kärlekssaga så vi hakade självklart på direkt. Vi hängde med henne en hel eftermiddag i november medan solen gick ner och kastade solkatter på väggarna. I januari tog jag över det råklippta materialet och nu ska vi ha releasefest den 6 mars där vi förhandsvisar den längsta av filmklippen. Vi har gjort ett helt gäng kortare klipp också som kommer att dyka upp på olika sociala medier efter releasen. Vi hoppas att många kommer på festen och skålar med oss och firar feminism och litteratur tillsammans! 

 

Tillbaka till dig personligen - hur har ditt år 2018 börjat?

Det har varit en ganska skakig början. Jag led av den numera klassiska ungdomsångesten, alltså ”vad ska jag göra med mitt liv” och kände mig lite vilsen på alla plan i livet. Så måste det ju vara ibland också och jag tänker att det egentligen är väldigt positivt att ha sådana perioder för man får en chans att reflektera över sitt liv och eliminera sånt som inte känns bra och jobba på sånt man kan jobba på. Och också att släppa sånt man inte kan klamra sig fast vid längre.

 

 

Ifall vi får fråga - i din blogg nämner du något om en paus i din relation. Att nämna pågående faser i relationer är ett ämne som känns rätt tabubelagt i bloggvärlden. Hur kommer det sig tror du? Hur känns det att gå igenom en sådan sak och nämna det på bloggen? Kommer du skriva mer om det? Kan skrivandet fungera som terapi?

Man får alltid fråga! I alla fall av mig. Jag är en väldigt öppen person och får ibland höra att jag är lite väl öppen. Det tycker jag är ett väldigt tråkigt synsätt – jag tror att många skulle må bättre av att vara lite mer öppna med sina problem och inte hålla allt för sig själv. Men över till frågorna: Jag har varit tillsammans med min pojkvän i sju år och efter en lång tids velande hit och dit bestämde vi oss för att ta en paus från varandra. I praktiken handlar det om att vi ska flytta ifrån varandra och inte ses lika ofta och mer har vi inte egentligen bestämt. Vi vet inte ännu vart det kommer leda och det känns skrämmande och hemskt men också som helt rätt beslut. Det är ett i högsta grad gemensamt beslut och jag tror att det är anledningen till att jag ”vågar” blogga om det. För det handlar inte om att någon har varit otrogen eller att vi hatar varandra utan det är mycket mindre dramatiskt än så. Vi har vuxit ifrån varandra och älskar varandra fortfarande men just nu funkar det bara inte längre att bo tillsammans.

Jag tänkte helt ärligt inte så mycket kring om jag skulle skriva om det eller inte. Bloggen har blivit som en säker plats för mig at skriva ner vad jag tänker och känner och efter att ha varit ledsen i flera veckor och känt mig blockerad var det tydligt att jag måste skriva ärligt om vad som händer för att också kunna skriva om typ mat eller filmer jag sett. Jag visar alltid inläggen som handlar om Oliver för honom men han har aldrig haft något emot att jag skriver öppet om vår situation, det är ju ingen hemlighet, så varför dölja det?

Jag tror att det är lite tabu att skriva om relationer just för att den andra parten inte kan försvara sig – det man läser är ju bara den ena partens upplevelse och den behöver inte vara sann för båda i relationen, men den är i alla fall sann för den som skriver det och jag tror att det handlar mycket om hur man skriver också. Och varför man skriver. Om man skriver för att smutskasta eller trycka ner den andra är det ju inte okej. Men jag tror starkt på att man måste få äga sin upplevelse, inte bara när det kommer till bloggvärlden, utan också i annan litteratur. Det finns såklart bra och dåliga sätt att göra det på. Jag ska kanske inte bli nästa Knausgård och blotta alla i min närhet men när jag skriver utgår jag alltid från mitt eget liv och det jag varit med om. Jag kan inte skriva något annat än det jag vet. Det behöver ju inte betyda att alla andra håller med eller har upplevt situationer på samma sätt som mig – men det är min upplevelse. Och den måste jag få skriva. 

Hur det blir i fortsättningen är oklart, jag tror och hoppas att jag till slut inte känner ett behov av att skriva om vår relation så mycket. Att det kommer annat att fokusera på och skriva om. Och det beror ju till stor del på vad som händer i förhållandet också. Om det gör för ont för någon av oss att jag skriver om det så skriver jag såklart inte. Det är inte meningen att såra någon med mina texter. 

När jag går igenom något svårt får jag alltid mer inspiration att skriva. Det känns som att jag faktiskt har något av substans att skriva i stället för att bara berätta om min frukost. Jag har själv aldrig fastnat för en blogg där det bara är yta som gäller, det måste finnas både och för mig. Jag måste kunna relatera till personen bakom alla frukostbilder och fina inredningsbilder i eftermiddagssol för att bloggen ska ge mening. 

För mig fungerar skrivande utan tvekan terapeutiskt. Det har det alltid gjort. När jag bråkade med mamma när jag var liten skrev jag alltid ner allt jag kände i dagboken eller i ett brev till henne för att kunna uttrycka mig. Det har alltid varit naturligt för mig att använda skrivande som ett sätt att få utlopp för mina känslor. Så är det fortfarande. Genom att skriva får jag allt svart på vitt. Allt fult, allt svårt och allt jag inte vill känna blir mindre stort och jobbigt när det står på ett papper. 

 

 

 

Du har ett väldigt vackert hem! Var hittar du inspirationen?

Tack! Jag är jobbigt besatt av inredning ibland. Har inte ännu hittat en ny lägenhet men jag planerar liksom redan vilken soffa jag ska ha och hur jag ska måla om min byrå. Jag har en ganska vanlig inredningsstil – nordiskt och ljusa träslag blandat med lite färg och massor av krukväxter och får ganska ofta ryck när jag vill göra om allt och flytta på möbler och hänga upp nya tavlor och jag tycker att det är så barnsligt roligt. Inspirationen kommer mest från Pinterest och Instagram och från att gå omkring i inredningsbutiker. 

 

Vad betyder kultur för dig? Hur vill du jobba med kultur i framtiden?

För mig är kultur en tillflyktsplats som ger mig ny energi. Som dels kan vara vackert men också svårt och provocerande och som får mig att utvecklas som person. Jag vill väldigt gärna jobba med litteratur i framtiden, men också olika former av design och speciellt mötet mellan illustrationer, bilder och text inspirerar mig. Skulle gärna jobba med lite mer banbrytande layoutarbete än det vi gör inom dagspressens snäva ramar. Jag studerar just nu för att få behörighet som lärare i modersmål och litteratur på gymnasienivå och jag vet inte om jag kommer att jobba som lärare utan att jobba inom förlagsbranschen känns mest lockande just nu. Något med litteratur måste det hur som helst bli. Film är också grymt spännande och jag drömmer i hemlighet om att bli skådespelare eller regissör men det får väl bli något jag ångrar att jag aldrig satsade på när jag är 80. 

 

 

Du har även Instagramkontot hudresan. Vill du berätta lite om det?

Jag startade instagramkontot för två år sen när jag just hade inlett min Topical Steroid Withdrawal (tsw)- resa. Jag har haft atopisk hud hela mitt liv och haft sämre perioder till och från. Sedan högstadieåldern använde jag starka kortisonsalvor och en ännu mer obehaglig salva, Protopic, dagligen och alla hudläkare sa att jag bara ”måste lära mig att leva med mina besvär” och smörja mer med starkare kortison hela tiden. Jag lydde blint läkarna och huden blev sämre hela tiden. Till slut började jag läsa på om folk som slutade använda kortison och gick genom en lång reningsprocess för att sedan bli helt friska i huden. Jag hade testat allt och bestämde mig för att slänga alla salvor. Det var sommaren 2015 jag började trappa ner med smörjningen och om jag visste den där sommardagen 2015 vilket helvete som väntade vet jag inte hur jag skulle klarat det. Det har varit två år av sömnlöshet, viktnedgång, håravfall, öppna sår i ansiktet som aldrig ville läka, mun som inte gick att öppna för att huden var så stram, dietändring på dietändring, dyra homeopatbesök och timmar av badande. Miljoner tårar. Det har utan tvekan varit det jobbigaste jag har gått igenom i mitt liv. Jag är fortfarande inte helt återställd och jag kommer nog fortfarande alltid ha mer känslig hud än andra, men jag går varje dag omkring och smeker mina lena armar och eksemfria rygg och jag är så obeskrivligt tacksam för att jag fått mitt liv tillbaka. Jag trodde inte att jag skulle överleva. Helt ärligt hade jag perioder när jag var säker på att jag skulle dö. Att jag en dag bara skulle ge upp.


På instagramkontot har jag dokumenterat hela den här resan. Jag tycker att det är helt fantastiskt att se hur min tomma blick sakta blir livfull igen och hur fantastisk min kropp är. Att den helt av sig själv, bara av att äta bra mat och ta hand om sig själv kan förvandlas från röd och brännande och vätskande till len och hel igen. Helt otroligt. 

Det här har gjort mig väldigt skeptiskt till sjukvården och hela industrin bakom den – hur läkare kan skriva ut de här salvorna och förstöra människors liv är helt ofattbart för mig. Jag har många gånger tänkt tanken på att besöka min hudläkare och visa vilket helvete jag gått igenom för att visa vad som händer om man inte ser till ursprungsproblemet till eksemen utan bara trycker undan eksemen tillfälligt med salvor. Eksem är inget man ”måste leva med”. Inte alls. Det tyder på en obalans i kroppen och högst troligen en diet som kroppen inte mår bra av. Det svider i mitt hjärta när jag hör om hur läkare rekommenderar kortisonsalvor till spädbarn med eksem. Det är helt fel väg att gå. Helt fel. Jag svarar flera gånger per vecka på mejl från folk som just påbörjat sin tsw-resa eller från oroliga föräldrar med barn som har eksem och det är väldigt jobbigt att se hur vanligt det är men jag är alltid glad när jag kan bidra till förändring. Jag berättar mer än gärna allt jag vet och lät mig och jag hoppas att jag i alla fall kan hjälpa några så att de inte behöver gå igenom det jag gått igenom.

 

Och till sist - vad gör du för att överleva slutet av vintern? Vad gör du medan du väntar på våren?

Vinter betyder luftfuktare som går på högvarv hemma hos mig, te i mängd och massor och många luncher och solskenspromenader inbokade i kalendern. I väntan på våren försöker jag fylla tiden med att umgås med vänner så mycket som möjligt, äta god mat, gå på bio eller gå ut och dansa. Tycker att det är viktigt att fylla livet med små färgklickar (hehe) för att orka. 

 

Följ Malins blogg Färgklickar här.

 

 

Nanó Wallenius
03.03.2018 kl. 23:23

Vi kickstartar våren!

 

Den långa vintern börjar så småningom lida mot sitt slut! Det är dags att trotsa snö och stormar och välkomna våren med öppna armar. På Ratata kickstartar vi våren med en ny layout, ett nytt system på framsidan och en ny praktikant, Sofie Råholm!

Så vad har egentligen förändrats på framsidan?

Nu har vi två nyhetsspalter. Den lilla sidospalten till höger är små utklipp från vad det bloggas om på Ratata, det som alltså tidigare var huvudinnehållet på framsidan. Huvudspalten kommer från och med nu att fokusera på intervjuer, artiklar och liknande. Ni fattar grejen.

Här kommer några vårfakta för att kickstarta era vårkänslor:

» Våren på norra halvklotet omfattar vanligtvis månaderna mars april och maj. På södra halvklotet däremot, innebär våren månaderna september, oktober och november.

» I Nordamerika och Nordeuropa är det vanligt med så kallad "spring cleaning", d.v.s. vårstädning. Innan dammsugaren uppfanns ansågs månaden mars vara den bästa för att damma av hemma då det är tillräckligt varmt för att öppna fönstren utan att få insekter in samt att vårvindarna kan blåsa ut dammet från hemmet.

» En stigande dygnstemperatur över 0° men under 10 plusgrader - detta är den meteorologiska definitionen av vår.

» Årets sommartid börjar natten mellan lördagen den 24 och söndagen den 25 mars.

» Årets vår började minst sagt annorlunda i stora delar av kontinentala Europa var stormen Emma dök upp med snöoväder och minusgrader.

 

 

Nanó Wallenius
03.03.2018 kl. 22:36

Ratata blir med praktikant!

bilder: Sofie Råholm

 

Ratata är med praktikant! Från och med måndag den 5 mars kommer Sofie Råholm praktisera hos oss. Fram till mitten av maj kommer hon att boosta Ratatas framsida med artiklar och intervjuer. Till vardags studerar hon till estenom vid yrkeshögskolan Novia i Vasa. På Ratata hoppas hon kunna utveckla ett av sina stora intressen, nämligen skrivandet.

 

Hej Sofie, kommande praktikant på Ratata! Vem är du och hur ser en typisk dag i ditt liv ut?

Hej! Så vem är jag? Kort och gott är jag en tjugotvå årig tjej som studerar sista året till estenom, alltså inom skönhetsbranschen. Älskar glitter, tatueringar, festivaler och drömmer om att en vacker dag skriva böcker. Annars så är jag den som hellre pratar lite för mycket än för lite och kan relatera till nästan varje Veronica Maggio låt. Under en typisk dag i mitt liv sitter jag några timmar i skolan, hänger med vänner, kollar x antal timmar på netflix och snackar via facetime med le boyfriend. Facetime är ju det bästa som finns när man är i ett distansförhållande!

 

Vad har du tänkt göra här på Ratata?

Jag kommer göra mycket olika reportage, t.ex. intervjua olika profiler, komma med olika tips såsom boktips och resetips plus lite annat smått och gott. Vi får helt enkelt se lite vad denna vår kommer bjuda på! :)

 

Du har en egen blogg på Nouw. Vad skriver du om där?

På min egen blogg skriver jag om allt och ingenting. Den fokuserar mest på min vardag men skriver även mycket kring mina åsikter och funderingar osv. En liten mix av allt helt enkelt!

 

Vad betyder bloggandet för dig?

För mig är bloggen en plats att få vara kreativ och koppla bort allt annat. När jag var yngre handlade bloggen mycket om statistik och besökarantal, men nu för tiden bloggar jag nog mera för min egen skull!

 

 

Bilderna på din blogg är himla snygga! Hur editerar du dem?

Tack så mycket!! Det beror på lite, ibland redigerar jag de på photoshop men oftast använder jag mig av appen VSCO. Lite väl komplicerat när appen bara finns på telefonen så är tvungen att mejla bilderna till mig själv från datorn, men gillar deras filter så mycket så! 

 

På din blogg nämner du ibland ångest och vikten av att ta hand om sin mentala hälsa. Är det viktigt för dig att det du delar med dig av på sociala medier inte bara är en rosaskimrande fasad?

Ja det är det! Inte bara för andras skull utan även för min egna. Allt blir mycket klarare för mig när jag ser det svart på vitt och det är lättare för mig att bearbeta saker då också. Har flera gånger fått höra att folk uppskattar min ärlighet på bloggen, så det känns verkligen super fint! 

 

Vilka influencers/bloggare följer du själv och varför?

Flora Wiström är nog den influencer jag följer mest, tycker hon är så himla cool och vettig!

 

Och sist men inte minst - vad gör dig på riktigt gott humör?

Oj, rätt mycket nog! Mina nära och kära, en god nattssömn, känslan efter ett träningspass i simhallen, mozarellastickor och när jag för en gångs skull har det städat hemma. 

 

Sofies blogg hittar ni här.

 

Nanó Wallenius
03.03.2018 kl. 19:45

                      

Bloggat hos oss

Augusti och rutiner

 

Och jag är fortsättningsvis helt överlycklig att jag blivit antagen till Författarskolan. Jag kan knappt vänta tills det börjar! Lite tjuvstart med skrivveckoslut och skrivarkurs blir det ändå, för nästa veckas helg bär det av till Nötö på skrivkurs med Åbolands Litteraturförening. Det blir mycket skrivande nu i höst och jag är otroligt glad att jag byggt upp en bra rutin kring mitt skrivande. 

 

Emma om hösten som kommer.

 

08.08.2018 kl. 14:20

Favoriter i Stockholm

08.08.2018 kl. 14:19

Rädd för hundar men litar på hästar

 

Är rädd för hundar men hästar litar jag på automatiskt. Inte ponnys, men hästar. Ju större häst desstu mer litar jag på hen. Hästars vackraste snällhet och min tilltro till den växer med mankhöjden. Hästar har lena nosar och flackande öron som lyssnar på dig. Och de snällaste ögon jag hittat någonstans. Saknar den där ena finnhästen som brukade blåsa varm luft på mina kinder och puffa mig på armen för att hälsa. Han som lyssnade när jag bad och blev så glad över att få uppmärksamhet, att man borstade och flätade små flätor i manen.

Saxat från bloggen Tofflor.

08.08.2018 kl. 14:16

SOMMARLISTA 

Bara ben, glass och bad. Sommaren närmar sig, så nu har vi pysslat ihop en liten sommarlista för våra bloggare. Vad gör du helst en ledig kväll och hur ser den perfekta sommardagen ut, enligt dig?
 


Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?
Kommer du jobba i sommar eller ha semester?
Vad gör du helst en ledig kväll?
Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?
Vad är ditt favorit ställe att vara på under sommaren?
Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?
Ett fint sommarminne?
Finns det någon låt du förknippar med sommaren?
Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?

 

Bild: Sofie Råholm

 

​BLOGGRUBRIKER

Nu är våren och ljuset äntligen här, så vad passar då bättre än lite inspiration att kicka igång bloggen sin igen efter vintermörkret? Vi här på ratata har skapat en lista med 14 bloggrubriker – antagligen kan du köra på alla fjorton rubriker eller sedan bara välja ut & blogga om de rubriker du tycker är intressantast! Vi hoppas på många skojiga inlägg av er, och såklart lyfts de inläggen här på startsidan.

 

1. Ett foto i timmen

2. Fem saker jag alltid har i mitt kylskåp

3. Tio fakta om mig

4. En bild av mig när jag just vaknat #Iwokeuplikethis

5. Hur mitt liv såg ut för fem år sen

6. Mina favorit bloggare/instagrammare

7. Hur en perfekt dag skulle se ut enligt mig

8. Fem viktiga saker jag lärt mig av livet

9. Mina önskeresemål

10. Jag är feminist/inte feminist för att

11. Tio saker som gör mig glad

12. Fem suveräna lifehacks

13. Om jag skulle få göra tre politiska beslut skulle de vara

14. Mina sommarplaner