F L O R I D A

Sol, värme, alligatorer, tornadovarning och överraskande spring break partaj. Denna fredag är det Chevelle som berättar om Florida.


 

Hej Chevelle! Du har ju besökt Florida tre gånger under de senaste åren, vad är det med Florida som gjort det varit värt att besöka tre hela gånger?

Hejsan! Alldeles riktigt, nu i mars var tredje gången jag besökte Florida. Första gången vi åkte dit var det nog värmen och spänningen av att få se en annan kultur som lockade, och andra gången vi åkte dit kände vi att vi ännu hade massor av platser vi ville besöka, och nu tredje gången blev det bara så. Vi trivdes så himla bra där, gillade klimatet, människorna och allt där. Dessutom är ju Florida så pass stort att man nog kan åka dit flera gånger, det finns oändligt med saker att se och göra där!
 


Vilka alla städer i Florida har du besökt? Vad har varit ditt favoritställe?

Det har blivit en ganska lång lista eftersom vi alla gånger har road-trippat genom hela delstaten, men dessa orter/städer har vi besökt eller spenderat åtminstone en natt i: St. Augustine, Daytona Beach, Fort Lauderdale, Miami, Key West, Key Largo, Naples, Fort Myers, Clearwater Beach, Ocala, Gainesville, Orlando & Kissimmee. Av alla ställen jag har besökt känns Daytona Beach som stället jag helst skulle bo på om jag skulle få välja, men Key west och Miami var nog de ställen som fick en att tappa andan mest. Helt otroligt fina ställen!
 



 

Vad är dina tre bästa Florida tips när det kommer till: mat, shopping och sevärdheter/turistattraktioner?


Tre mattips:

- En kedja som heter Outback Steakhouse har väldigt bra mat för billiga priser, det finns nog i varje stad skulle jag tro!

- Att strosa genom de gigantiska matbutikerna och laga mat på amerikanskt vis (om man har tillgång till kök) är väldigt roligt, det finns så mycket intressanta, konstiga och goda saker.

- Leta upp lokala restauranger via t.ex Yelp, det finns så otroligt många gömda pärlor när det kommer till restauranger. Fråga lokalbefolkningen eller t.ex personalen på hotellet, dom har ofta väldigt bra tips!

 

Tre shoppingtips:

- Tj. Maxx, Ross & Marshalls är kedjor som finns överallt och som säljer märkeskläder, smink, skor, väskor osv. till otroligt rabatterade priser. Nike skor för 30€, Ralph Lauren t-shirts för 10€ och Michael kors väskor på -50% kan man b.la hitta där. Jag shoppade nästan bara på de butikerna, det är verkligen en fröjd att shoppa där. Både för en själv och plånboken!

- Gillar man smink och skönhet är det Ulta man ska gå till. Där finns alla märken man kan tänka sig och bra personal som hjälper dig. Vill man shoppa billigare märken kan man gå in på vilken ''drugstore'' som helst, där är det ofta bra rabatter också.

- På de stora varuhusen som t.ex Macys, Target eller varför inte Walmart hittar man verkligen allt man kan tänka sig. Butikerna är enorma och man får lätt flera timmar att gå där!

 

Tre Sevärdheter tips:

- En av de bästa sakerna vi gjorde var att bila genom nationalparken Everglades, det är något jag nog kommer rekommendera alla som frågar efter tips på saker att göra i Florida. Det kostar ingenting och det enda du behöver är en bil och bensin. Vi bilade från Key Largo upp till Fort Myers och då kör man genom hela Everglades, vi tog bra med tid på oss och tog en liten sidoväg som heter ''Loop road'' där man ser vilda alligatorer vart man än kollar. Den närmsta vi såg var högst 2 meter från bilen, den låg i vägrenen och solade. Verkligen en upplevelse som inte går att beskriva, man måste helt enkelt se det med egna ögon för att förstå.

- På västkusten finns det massor av små öar och stränder som alla har två saker gemensamt: kritvit sand och turkost vatten. Vi besökte Sanibel Island och Honeymoon Island statepark och på båda stränderna såg vi massor av delfiner som simmade nära stranden, vilket man ofta gör i de områderna.

- Att bila ner till Key west genom alla broar och öar i The Florida Keys är också något man helt enkelt måste se med egna ögon. En roadtrip på några timmar och du är omgiven av palmer, turkost vatten och fina hus hela vägen. Man kan stanna lite här och där för kanske en lunch vid en tikibar, eller ett dopp i havet vid Sombrero Beach som vi besökte. I hela Key west och The keys området är det väldigt mycket kubansk stil och känsla, eftersom det längst ut i Key west är närmare till Kuba än vad det är till Miami.
 


På din blogg fick man läsa om att under din senaste Florida resa fick ni tornado varning, hur var det?

Det var en lite speciell tisdagsmorgon kan man lugnt säga.. Vi vaknade i vanlig ordning, åt frukost och drack morgonkaffe och allt sånt. Mamma och pappa gick ut på en promenad på stranden och 10 minuter senare fick min pojkvän ett nödmeddelande på sin telefon där det stod ''Tornado Warning in this area, take shelter now''. Vi försökte få tag i mamma och pappa medan vi slog på nyheterna på tv där dom visade att en oväder som kunde framkalla en tornado skulle dra över Daytona Beach där vi befann oss. Strandvakterna tömde stranden otroligt snabbt och mamma och pappa kom tillbaka och den följande timmen satt vi inne i hotellet och kollade på nyheterna, kollade ut på åskvädret utanför och följde med. Det kom aldrig någon tornado som tur, men det var nog det värsta åskvädret jag har sett. Men det kändes inte så farligt när man var beredd på en tornado hehe.. Måste dock säga att det var väldigt bra organiserat och informerat på nyheterna, men dom är väl vana med såna nödsituationer eftersom Florida ofta drabbas av diverse stormar och orkaner.
 


Vad är ditt bästa minne från Florida?

Det är så svårt att bestämma ett minne av allting vi har gjort, men en sak som jag nog aldrig kommer glömma är hur otur vi hade med hotellen andra gången var i Florida. Vi skulle spendera en hel vecka i Daytona Beach och hade bokat ett hotell mitt i centrum, precis vid stranden. Taggade som få på en vecka på beachen checkade vi in på hotellet, och redan i lobbyn insåg vi att vi kanske borde ha gjort lite backgroundcheck om hotellet, eftersom vi insåg då att vi hade bokat in oss på Daytonas nr. 1 partyhotell under amerikanarnas springbreak, som såklart var i full gång just den veckan. När vi kom upp till vår våning möttes vi av en icke så trevlig lukt, det luktade kloak vilket var helt logiskt när vi sen fick veta att någon kille hade slitit loss en toalettstol från väggen dagen innan. Det säger kanske en del om nivån på hotellet :-) vi gjorde vårt bästa för att hålla uppe humöret men när det blev kväll och vi skulle sova startade grannarna upp världens fest och dom höll på till sju på morgonen. Det blev inte så många timmar sömn den natten, men som tur fick vi checka ut på morgonen och fick alla pengar tillbaka.

Efter vår vecka i Daytona skulle vi bila ner mot Miami-trakten och hade planerat att sova en natt i Fort Pierce som ligger 2h norr om Miami. En stund före vi skulle börja vår roadtrip ner dit träffade vi på vår en bekant från Österbotten som frågade oss om våra planer, och han blev lite knepig när vi berättade att vi skulle till Fort Pierce, han hade nämligen spenderat en natt på just det hotellet och när vi hade hört hans berättelser insåg vi att det kanske var bäst att boka ett nytt hotell om vi ville ha livet i behåll. När vi läste recensioner på det hotellet hade många skrivit att det skedde mycket drogaffärer där, det var skottlossning på parkeringen och en tjej hade varit så rädd att hon inte hade vågat sova där utan hade gått till Walmart som hade öppet dygnet runt och spenderat natten där. Så, vi lärde oss iallafall en sak efter den resan: att kolla recensioner lite extra noga före man bokar ett hotell.
 


Känner du dig klar med Florida nu eller tror du att du ännu i framtiden kommer åka dit?

Jag börjar väl känna att jag har sett det mesta jag vill se, men samtidigt vill jag så gärna åka tillbaka dit ytterligare en gång. Nu senaste gången kändes det inte som att man var på semester, utan det kändes på något konstigt sätt som att man var vid sitt andra hem. Konstig känsla att känna för ett ställe man bara har varit några veckor i sammanlagt, men det säger väl kanske en del om hur bra jag har mått där. Det är något speciellt med känslan jag har haft alla gånger vi har varit där, det känns verkligen som att jag hör hemma där. Skulle det inte vara så invecklat att bo och jobba i Usa skulle jag absolut kunna ta mitt pick och pack och flytta dit!

 

Tack Chevelle, om ni vill se mer kan ni besöka hennes blogg här.

Bilder: Chevelle Ekström

Sofie Råholm
06.04.2018 kl. 09:54

"det är både fascinerande och underhållande"

Denna onsdag är det moddaläraren och ratatabloggaren Rofa som tipsar om litteratur.

Kampen om Edith av Agneta Rahikainen

Det är den 4 april, Edith Södergrans födelsedag, då jag skriver det här, så det känns lämpligt att tipsa om en av de bästa södergranbiografier (och biografier i allmänhet) jag någonsin läst. I sin bok Kampen om Edith gör Agneta Rahikainen – till synes en gång för alla - upp med myten om Edith Södergran som en fattig och sjuk naturbegåvning som uteslutande diktar om sin trängda belägenhet. Med boken sällar sig Rahikainen till den skara litteraturvetare som i sin forskning fokuserar på Södergrans obestridliga begåvning, istället för att som hennes tidigaste biografer reducera henne till något slags kvinnligt naturbarn – ett öde som många skrivande kvinnor utsatts för av de män som gett sig själva makten att avgöra vad som är konst och vad som inte är det.

Kampen om Edith är lätt att närma sig och erbjuder sund eskapism för den som vill fly till en annan tid och ta del av ett spännande människoöde.

 

Samlade dikter av Edith Södergran

Jag försöker inte göra det lätt för mig, jag lovar. Tycker bara att dikter är en bra grej och vad skulle passa bättre att kombinera med en södergranbiografi än Edith Södergrans Samlade dikter. I just den här samlingen ingår typ allt Södergran någonsin har skrivit och gett ut och den ger därför en bra bild av varför Södergran är en av våra absolut största författare.

Dessutom är lyrik en bra genre för den som har ont om tid. En hinner alltid läsa en dikt, också under perioder då det finns på tok för lite tid för att njuta av att läsa romaner eller noveller. Jag läste själv Södergrans Samlade dikter under en ovanligt stressig period och njöt stort av de skönlitterära pauser verket bjöd på. Tyckte dessutom det var intressant att märka att de flesta av dikterna fortfarande kändes aktuella och gick att känna igen sig i.

 

Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes – the definitive audio collection inläst av Stephen Fry

Jag lyssnar på en massa ljudböcker nuförtiden och vill passa på att tipsa om Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes – the definitive audio collection inläst av Stephen Fry. Utöver att Frys röst kanske är en av de mest behagliga någonsin bjuder boken på en imponerande samling av Arthur Conan Doyle’s berättelser om mästerdetektiven Sherlock Holmes. Jag är själv inne på det tredje äventyret och skulle kanske beskriva boken som något slags trygghetsläsning eller -lyssning: en vet ju vad en får då en väljer Sherlock Holmes. Samtidigt hittar jag som inte läst verken tidigare hela tiden likheter och tydliga beröringspunkter mellan Conan Doyle’s original och tv-serierna Sherlock och Elementary som jag blivit lite besatt av på senare år. Att hitta kopplingarna blir ett eget slags detektivarbete och det är både fascinerande och underhållande.

Så är det ju inte alls fel att Stephen Fry verkar fullkomligt förälskad i berättelserna om mästerdetektiven Holmes. Mellan de olika äventyren i samlingen står Fry för förord i vilka han kort presenterar det aktuella mysteriet, kontextualiserar, bjuder på trivia och kopplar till samtid. Visste ni till exempel att Hugh Lauries karaktär Gregory House i tv-serien House i och med sitt sätt att diagnostisera sjukdomar har en uppenbar förebild i Conan Doyle’s detektiv och dennes sätt att lösa brott? Det tycker jag är fascinerande.

 

Besök Rofas blogg här.

 

Sofie Råholm
04.04.2018 kl. 10:56

Måndagsprofil: Matilda Wahl

Hon är instagramfeministen med elvatusen följare, på sitt konto både diskuterar hon feminism samt lyfter fram andra kvinnor som inspirerar henne. Denna veckas måndagsprofil är Matilda Wahl. 


Hej Matilda, vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Vill du ta och berätta lite om dig själv till att börja med?
Jag heter Matilda Wahl, är 26 år gammal och bor i Malmö! Jag är en feministisk aktivist och har ett Instagramkonto och en podcast som handlar mycket om det.

Vad handlar feminism om för dig?
Feminism handlar för mig om att kvinnor ska kunna leva på samma villkor och med samma rättigheter som män och dit har vi en lång jävla bit kvar!
 



När och hur fick du upp ögonen för feminism?
Jag har alltid haft feministiska åsikter och brunnit för kvinnors rättigheter men jag började sätta mig in i och förstå feminism på riktigt när jag var runt 20 och då startade också min aktivism.

Precis som med allt här i världen finns det blandade åsikter om feminism, ibland får du en del ”hate”/ kritik för dina texter på instagram, hur hanterar du det?
Jag får så himla mycket mer positiv feedback på det jag gör och det väger mycket tyngre än några kränkta tönt-män som sitter hemma och gråter över att kvinnor tar plats.
 


Du har ju också nyligen startat din egna podcast ”Låt en kvinna leva”, vad går den ut på?
Min pod handlar om allt möjligt! Jag är med i varje avsnitt och så har jag olika gäster. Ibland spelar jag in med en kompis och ibland kommer jag att spela in med feminister eller andra som inspirerar mig som jag inte känner. Vi pratar bland annat om sådant som är aktuellt just när poden spelas in, psykisk ohälsa, sex och såklart feminism! In och lyssna med er!

Om du fick makten att genomföra tre politiska beslut här i Norden, vilka skulle det då bli?
Oj, vilken svår fråga! Vi måste skärpa lagarna för sexual och hatbrott och undervisningen i skolan måste bli mer inkluderande och normkritisk. Jag tycker också att alla män ska tvingas gå i terapi och lära sig hantera sina känslor! Det skulle lösa extremt många av de problem vi har i samhället idag.
 

 

Att vara sig själv och köra sitt eget race är någonting som ofta uppmuntras till bland unga, men ibland kan det ju vara läskigt så hur vågar man? Har du några tips?
När man är ung så är man ofta i en process där man lär känna sig själv och försöker förstå vem man är och det är såklart svårt att vara sig själv när man inte vet vem det är. Jag tänker att man inte ska pressa sig själv utan ta det lugnt och låta saker och ting ta sin tid: det blir mycket lättare när man blir äldre! Sedan så tror jag att det är jätteviktigt att försöka omge sig med personer som accepterar och uppskattar en för den man är!

 

Tack Matilda, ni hittar hennes instagram här. 

Bilder: Matilda Wahl.

 

Sofie Råholm
02.04.2018 kl. 10:33

"Öl och våfflor är nog Belgien i ett nötskal"

Emilia, 23 år, studerar juridik och förra hösten packade hon sitt pick & pack och åkte på utbyte till Belgien halva läsåret. Denna fredag berättar hon om sina upplevelser att flytta ensam till ett främmande land.


Hej Emilia! Varför bestämde du att åka på utbyte i samband med dina studier?

Hej! Jag har alltid velat, enda sedan högstadiet, åka på utbyte. Tänkte på det i gymnasiet men det är ju rätt dyrt då och har alltid vetat att jag ska studera vidare på universitet, så bestämde att åka när jag studerat några år. Känns som om man får mer utav det då också. Annars så kände jag väl att jag ville få miljöbyte, se nya saker och helt enkelt testa på att bo i ett annat land.


Förutom att studera på Université de Liège, vad pysslade du med under tiden du var där?

I början av läsåret blev det ju en hel del fest och evenemang, ett perfekt sätt att lära känna folk. Sen reste jag väldigt mycket under mitt utbyte, hann besöka sju olika länder och fjorton städer. Det var otroligt billigt att resa från Belgien, buss till Paris kostade 15 euro och tåg till Amsterdam fick man för 18 euro. Belgien överlag har väldigt många fina städer, så passade på att besöka några av dem också.
 


Vad var det allra roligaste/bästa under ditt utbyte?

Alla nya kompisar man fick, blev förvånad över att man i denna ålder kan få så mycket nya goda vänner. Det var relativt lätt att träffa människor och lära känna dem. Det fanns väldigt mycket andra utbytesstuderanden så alla sitter ju lite i samma båt, ensamma i en ny stad, så då blir det rätt naturligt att man börjar umgås.
 

Vad var sen igen allra jobbigast/svårast?

De två första veckorna, hela processen att komma ensam till ett helt nytt ställe var väldigt jobbigt och efter en vecka ville jag inget annat än att åka hem igen. Sedan upplevde jag det väldigt energikrävande att man i början måste vara så otroligt social och bjuda på sig själv för att lära känna andra människor. Man ville ju inte ge ett dåligt intryck.
 


Om du jämför universitet du går på här i Finland med skolan du gick på i Belgien, vad var största skillnaden?

Det första jag reagerade på var att lärarna var mycket mer engagerade i Belgien samt undervisningsgrupperna var mindre. Jag gick kurser på magisternivå i Belgien och här hemma i Finland är jag ju på kandi nivå, så det var ju en skillnad och sen så var det mycket mer skrivande i Belgien. Något som vi har bättre här hemma i Finland är skolutrymmen, skolan i Belgien var i princip bara en betongbyggnad där det inte fanns några utrymmen, såsom soffor och liknande, som man kunde umgås i.
 

Bortsett från skolan, upplevde du annars några oväntade kulturkrockar?

Största kulturkrocken för mig var nog gymmet jag gick på, haha. Man hälsade på varandra i omklädningsrummen och personalen tog sig tid att lära känna sina kunder, t.ex. om man gick på ledda grupptimmar frågade timdragaren ens namn osv. Också det hur man hälsar på varandra, med två kindpussar, kändes väldigt nytt i början men man vande sig väldigt snabbt. Andra roliga grejer var att det såldes öl och vin i skolkafeterian och det fanns våfflor precis överallt. Öl och våfflor är nog Belgien i ett nötskal.
 


Har du några tips för de som funderar på att åka på utbyte i samband med sina studier?

Ja, om man ens funderar över det ska man göra det, det är en jättebra erfarenhet. Minst pappersarbete är det om man åker någonstans inom Europa med Erasmus. Enda knepiga var att hitta boende, men det löste sig också. Före man åker på utbyte måste man oftast välja sina kurser på förhand, och ibland när man väl är på plats kan det visa sig att kurserna man valt inte heller går, så det måste man vara beredd på. Men om det skulle ske går det väldigt smidigt att fixa, så det är inga problem.

 

Bilder: Emilia Skön

 

Om du skulle få åka på utbyte eller få flytta till ett valfritt land för sex månader, vad skulle då ditt val bli?
 

Sofie Råholm
30.03.2018 kl. 14:08

Tre böcker från våren 2018

Denna onsdag är det ratata bloggaren Hanna som tipsar om tre böcker som kommit utkommit våren 2018.

 

Denna framtid är vår

Tidskriften Astras feministiska jubileumsantologi varvar 12 texter med 12 bilder. Istället för att blicka bakåt alltför mycket funderar skribenterna kring aktuella strategier och feministisk utopi. Jag tycker om mångstämmigheten genom flera röster, olika genrer och olika format. Antologins kanske vildaste text är Ida Kronholms om att inte vilja gå med på att som kvinna ta ansvar för graviditeter, ett fenomen jag starkt kan relatera till. Modiga texter är ett måste i antologier, och viktigt för att inte reproducera det redan sagda. Och bilderna! De är nice! De tillbakablickande texterna av bland annat Monika Fagerholm bjuder en annan sorts nöje, jag antecknar hennes lästips med omsorg, ser fram emot att läsa Suzanne Brøgger och Kathy Acker.

Jaga vatten

Ellen Strömberg, eller vår bloggande BFF, står bakom årets finlandssvenska bloggardebut. Jaga vatten är en fragmenterad uppväxtskildring som handlar mycket om vänskap och sex. Det finns också en välkommen, skör mamma-dotterrelation och en älskvärd pappa-dottersamvaro. Miljön och tonen känns väldigt bekant, närheten till havet och insjön känns som en Fagerholmsk arena. Stundvis undrar jag om kladdigheten och porrigheten svämmar över, men å andra sidan är det fint att det får ske. Det blir inte anstötande, det skildrade tas lagom mycket på allvar, jag uppskattar hur snabbläst boken är. Jaga vatten känns ny och fräsch!

Tjugofemtusen kilometer nervtrådar

I estradpoeten Nino Micks första tryckbok möter vi ett diktjag som besöker könsutredaren och känner att hen vill ha en hemvist i en manskropp, samtidigt som rörligheten mellan kroppar bejakas. Språkligt böljande, stundvis påtagligt estradpoetiskt och ibland lite rytmiskt ryckigt, skriver Mick en fin debut. "När jag blir stor ska jag bli fjolla, japp/en doll att dressa upp" Upproriskt och fränt ibland, men också med längtan efter en beständighet. Lyssna på Nino Mick på podpoesi om du vill ha ett smakprov! Särskilt bra bok att läsa för att fundera på kroppar och tryckta böcker versus det talade ordet.

 

Tack Hanna för tipsen, ni kan besöka hennes blogg här för fler tips.

Bild: Hanna

 

Sofie Råholm
28.03.2018 kl. 11:43

Måndagsprofil: Olivia Hageus

Veckans måndagsprofil är den 20-åriga bloggaren och skribenten Olivia Hageus. Förutom sin blogg och sitt instagram konto med över tiotusen följare, har hon en podcast tillsammans med Emelie Olsson och skrivit en bok om hur man går vidare efter ett uppbrott.



Hej Olivia! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Kan du berätta lite kort om dig själv och din blogg till att börja med?

Hejsan, vad kul att ni ville ha med mig! Jag heter Olivia Hagéus, är 20 år och bosatt i Stockholm. När jag inte driver bloggen, podden och övriga sociala medier jobbar jag som skribent för SvD Perfect Guide. Jag har skrivit i hela mitt liv och gav i september ut min första bok Bli kvar, som handlar om tiden efter att man blivit lämnad.

Min blogg är textbaserad och jag har ett väldigt nära förhållande till mina läsare. Jag ser gärna att vi skapar ett innehåll tillsammans så att det inte blir en ensidig kommunikation utan mer av en gemenskap. På min blogg skriver jag om mina tankar, åsikter, funderingar över livet, eller bara vad jag har hittat på under dagen. Mitt mål med bloggen är att skapa en plats där alla känner sig välkomna och inspirerade, men samtidigt är jag noga med att spegla verkligheten och inte försköna mitt liv. Är ju i första hand bara en ung, lätt förvirrad tjej som brottas med frågor som de flesta 20-åringar gör; identitet, kärlek, existens och så vidare.

Du är väldigt ärlig på din blogg och skriver en hel del om psykisk ohälsa, olycklig kärlek osv. Varför är det viktigt för dig att det du delar med dig av på sociala medier är mer än bara en rosaskimrande fasad?

Jag hoppas att jag, genom att visa mig mänsklig, kan ge mina läsare ett utrymme att växa i. Skapa marginaler för felsteg, misstag och annat som helt enkelt inte passar in i bilden av “den perfekta människan”. I och med sociala medier är det lätt att det istället skapas mallar för hur man ska vara och leva, vad som är rätt och fel.
 

 

Du är även flera gånger nämnt att du tycker diverse influencers har ett ansvar på sina sociala kanaler. Vad menar du med det?

Jag tycker inte att det är moraliskt försvarbart att frånsäga sig ansvaret över hur man påverkar sina följare, som dessutom ofta är yngre. Visst, man har “inte valt att vara en förebild” men det argumentet är ju helt irrelevant.

Alltså, jag kan förklara såhär; min tre år yngre syster och jag har alltid varit väldigt nära varandra. Trots det så har jag under vår uppväxt medvetet valt att inte dela med mig av vissa saker, typ som när jag bodde i Paris och testade kokain. Tänk om jag hade berättat om det, och därmed normaliserat knarket för henne så att hon också testade? Den risken tänker jag inte ta. Som storasyster är jag mina systrars förebild och mitt ansvar ligger i att vara noga med vilket inflytande jag har över dem. Det är inte värt att dela med mig av vissa grejer om man riskerar att orsaka lidande för någon annan. Det är helt enkelt inte värt det. Håll vissa saker privat, diskutera med dina vänner, men kom inte och säg att det inte är ditt fel för det är det. Se det som att du är storasyster. Det är inte så svårt.
 


Förutom bloggen har du ju också skrivit boken ”Bli kvar”. Vad handlar boken om?

Den handlar om en tjej, Erika, som precis har blivit lämnad av sin kille. Boken cirkulerar kring hur hon hanterar uppbrottet dag för dag, hur hon mår och hur hon känner. Det är på många sätt en bok om att gå vidare, men framförallt ville jag skriva något som var realistiskt; vägen till att komma över ett uppbrott är inte spikrak utan helt hysterisk.

Har du länge haft författardrömmar?

I hela mitt liv! Skrev min första novell när jag var åtta, den handlade om ett spöke som härjade på Gröna Lund haha. Jag har alltid velat bli författare, det har aldrig funnits en plan B.
 


Hur börjar man skriva en bok? Har du några tips för andra unga som drömmer om att bli författare?

Släpp kraven. Jobba bort känslan av att bli “sedd”. Att skriva ska vara en lättnad, inte en plåga. Bli lite mer lekfull, tänj på gränserna och se aldrig din text genom någon annans ögon. Det är ofta pressen som gör att man tappar lusten, får ångest av processen, förkastar idén för att den inte är tillräckligt bra och så vidare. Hitta tillbaka till varför du vill skriva och påminn dig själv hela tiden.
 

 Vad upplever du att är svårast under en skrivprocess?

Skrivkramp är ju inte kul alls, det gör mig oerhört frustrerad när jag inte känner att jag får till det. En gång blev jag så knäckt över att jag inte kunde förklara en speciell känsla att jag började gråta, haha. Väldigt stabilt. Men skrivandet är i största allmänhet svårt och kan vara smärtsamt när man skriver om något jobbigt. Ibland har man grävt upp vissa känslor och så plötsligt är de där i dagsljus och man vill bara värja sig. Det är terapiform.


Sist men inte minst, våren närmar ju sig med stormsteg, vad är dina planer inför våren?

Åh, har längtat så himla mycket. Jag ska dricka vin i solen, bära långa kjolar och alltid ha ett par solglasögon i väskan. Promenera på Djurgården, få sömnbrist pga att solen alltid är uppe, somna i gräset i Humlegården och äta lunch på en parkbänk. Fy fan vad trevligt

 

Tack Olivia för att du ställde upp! Ni hittar hennes blogg här.

Bilder: Olivia Hageus

Sofie Råholm
26.03.2018 kl. 12:36

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Varje vecka lyfter vi intressanta personer och projekt på vår framsida.

Höstlistan 2018

 

Hösten ligger bakom hörnet och lurar - det är dags för Ratatas årliga höstlista.

 

Vad är dina mål i höst?

Vad ser du mest fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

 

 

Bloggat hos oss

Kan jag?

Kan jag promenera bort dig?
Som jag gick mig hem i Madrid
som viskade för att jag skulle lyssna
när jag åkte vilse under jorden.

Läs resten av den fina dikten hos Diktsvikt.

12.09.2018 kl. 15:51

Efterskalv

jag tittar på bilder av oss, honom, men ibland också videor för att jag måste se och höra honom för att förstå han är påriktigt, vi var påriktigt och en gång var vi båda kära.

 

Alektopaten skriver vackert om ett efterskalv.

12.09.2018 kl. 15:48

Mest kommentarer

Vad är en bra lärare? 4 kommentarer
Studieledighet 4 kommentarer
efterskalv. 2 kommentarer
Tidsbrist 2 kommentarer
Vad händer? 2 kommentarer
En tuff motståndare 1 kommentarer
Om ord som lämnar spår. 1 kommentarer
En hälsning från en ny plats 1 kommentarer
Struktur 1 kommentarer
Panikvaknande och besök av polisen 1 kommentarer
Lingonterapi 1 kommentarer
Bordsfläkten 1 kommentarer
Höstläsningen 1 kommentarer
Zero Waste med ett barn 1 kommentarer
Pyttesmå frön 1 kommentarer
fredag i realtid 1 kommentarer
Diktator eller gud? 1 kommentarer