"Jag kan vara rädd att ens se på en plastförpackning i butiken"

 

 

24-åriga Julia Degerth känner väl så gott som alla ratataiter igen. Hon startade Grön i Åbo-bloggen på Ratata för ett par år sedan, och i takt med att bloggen växte kom beslutet om att ta bloggandet till en ny nivå. Nuförtiden håller hon till på www.groniabo.fi, föreläser om Zero Waste-livsstilen som hon följer och kommer även att ge ut en bok inom en snar framtid. Vi kollade tempen med Julia och vad hon håller på med idag, efter tiden på Ratata.

 

Vad sker i ditt liv just nu, Julia? Vi har hört rykten om en bok!

Hej!! Vad roligt att höra från er! Just nu sker faktiskt mycket, mitt liv är ett annat liv än för ett år sedan då jag ännu bloggade på fina Ratata. Nu har jag plötsligt startat företag inom vilket jag föreläser och håller workshops om ämnet Zero Waste som jag lever enligt. Dessutom har jag fått en praktikplats i Köpenhamn och kommer att vara där liksom på riktigt hela sommaren!! SÅ glad, har aldrig bott utanför Åbo! Innan dess skall jag dessutom hinna få mitt slutarbete om hur man påverkar med hjälp av bilder på Instagram klart och ja, helt rätt har ni hört om boken! Efter att slutarbetet är inlämnat och godkänt skall jag börja göra om vissa bloggtexter som både finns och inte finns från tidigare och slå ihop dem till en inspirerande bok! Är minst sagt pepp och tacksam! Är helt klart också en tidsoptimist haha.

 

 

 

Du var nyss på en resa till New York. Som Svenskfinlands Zero Waste-ansikte utåt får du ibland ta en del skit på bloggen om du gör nåt som avviker från din livsstil. Du skrev även ett särskilt inlägg om flygplan och New York var du förklarade och försvarade din flygresa. Det verkar som att många offentliga profiler med politiska ståndpunkter eller särskilda livsstilar får leva med negativa kommentarer som ramlar in så fort de gör "fel". Är detta inte jobbigt att leva med? Hur hanterar du det? Och är offentligheten värt rädslan att "göra fel" och bli "påkommen"?

Jag fick faktiskt höra något gällande min livsstil och flygplanen, trots förklaringar på bloggen. Och så får jag höra om annat också nu och då. Och visst är det jobbigt!! Man blir alltid lite ledsen men måste komma ihåg att hålla god ton eftersom man annars upplevs som otrevlig eller omogen. Det vill jag ju inte vara, men sedan hoppas jag att folk skulle förstå att jag är människa. Ibland blir min mat möglig innan jag hinner äta upp den och även om det inte är särskilt Zero Waste, så är jag ju ingen dålig person för det. I början när jag började få kritik blev jag himla sårad och kunde gråta och göra mig liten, men ju oftare jag blir kritiserad, desto mindre bryr jag mig egentligen hehe. Man lär sig helt enkelt och vissa människor vill bara såra en och då tycker jag att man inte behöver ta åt sig eftersom de antagligen har egna sorger som gör att de vill klanka ner på en. Det är lite synd om internettroll!

Sedan kan jag ibland uppleva att jag är iakttagen var jag än är, vilket jag inte orkar med. Jag kan vara rädd att ens se på en plastförpackning i butiken för då tror jag att någon tittar på mig och går och berättar till sina bekanta att jag köpte plast (fastän jag inte ens gjorde det). Tror jag blivit lite paranoid men jag arbetar på att sluta bry mig om vad andra tänker. Som svar på frågan skulle jag ändå säga att det ÄR värt att vara offentlig på det viset. Jag har fått helt otroligt bra möjligheter tack vare min blogg och det skulle jag inte vilja göra annorlunda.

 

 

Vilken roll vill du att bloggen ska spela i din framtid? Vilken roll spelar den nu i det du gör runt bloggen?

Jag vill att bloggen blir mitt arbete! Jag har velat det redan länge och nu är jag äntligen påväg åt det hållet då jag startat företag för att kunna arbeta med den och föreläsningarna. Jag arbetar otroligt hårt på bloggen och lägger ner några timmar (eller hela dagen) på den varje dag, antingen i form av brainstorming, fotografering, bildredigering, skriva texter eller lite av allt.

Nu har jag dessutom en otroligt kreativ och bra praktikant hos mig, Jemina, som är en riktig idéspruta. Hon hjälper mig att komma på bloggrubriker och tillsammans lär vi oss hur man skall tänka när man skapar innehåll till blogg, Instagram, Facebook, Pinterest och så vidare. Roligt! Så just nu jobbar jag mest för att bloggen skall växa och bli en blogg med hög klass, vilket den inte alltid varit. Men det är helt okej! Det bästa som finns är ju när saker utvecklas i stället för att vara perfekta från början.

 

Avfallsfri matshopping à la Julia Degerth. 

 

Du har nyligen gått igenom ett uppbrott. Är det lättare att leva Zero Waste som singel? Vad är för- och nackdelarna med att ha en specifik livsstil och att vara i ett förhållande vs singel?

Det är nog en stor skillnad tycker jag, åtminstone med tanke på det förhållandet jag var i. Det är bara sex månader sedan det hände vilket betyder att såret är ganska oläkt fortfarande. Så jag har kanske inte för tillfället positiva Zero Waste-hurfungerardetiettförhållande-tankar, men skall försöka formulera det någorlunda vackert haha. Jag tycker det är lättare att leva så här nu eftersom ingen kommenterar negativt det jag gör eller det jag inte gör på grund av mina värderingar. Jag får köpa den mat jag vill, jag får vara som jag vill, jag får tänka vad jag vill. Jag får vara precis så konstig jag vill utan att känna att någon som står mig nära kanske inte riktigt förstår eller är på samma sida. Jag blir min egen bättre hälft och anser därför att det är lättare nu.

Å andra sidan var det här uppbrottet det som gjort mest ont i mig i hela mitt liv, vilket helt klart fick mig ur balans. Det gjorde att allt som heter ekologisk hållbarhet och Zero Waste i början kändes ganska ointressant. Tror liksom att det kanske var ganska svårt för mig att leva upp till mina egna värderingar när det var nytt, när jag mest bara ville kräkas på allt. Sedan fanns det ju så klart roliga saker med Zero Waste och ett förhållande: vi drog Zero Waste-skämt och han småbråkade med mig sådär vänligt som man gör om han tyckte jag var lite crazy med mina konstiga ZW-produkter jag köpte hem. Det kan absolut fungera tillsammans med en annan människa, det handlar bara om attityd och vilja!

 

 

Samtliga bilder är från Julias blogg som ni hittar här.

 

Nanó Wallenius
18.04.2018 kl. 18:06

"Du är inte tjock, du är fin" Guess what? Jag är båda.

Veckans måndagsprofil är Moa Ericson, som med sitt instagramkonto lyfter kroppspositivism. Idag svarar Moa på frågor om samhällsnormer, elaka kommentarer och hur hennes relation till sin kropp förändrats under åren.




 Hello Moa! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Vem är du och hur ser en vanlig dag ut i ditt liv?

Hej! Ja oj, vem är jag? Haha. Jag tycker alltid att det är lika svårt att presentera mig själv utan att det ska bli och låta så torrt och påklistrat. Jag är ganska rolig tror jag, en kvinna på snart 25 vårar som har ett ganska ospännande liv egentligen. Jag är mamma, sambo, hundägare, sjukskriven och lägger ner osunt mycket tid på min instagram @moaericsons. 


Ditt instagram-konto fokuserar väldigt mycket på body positivity, vad handlar kroppspositivism om för dig? 

För mig handlar kroppspositivism om att se både sin egen och andras kroppar med ett snällare öga. Ingen kropp är den andra lik och alla kroppar är bra kroppar. I dagens samhälle har vi en bild av hur idealkroppen ska se ut. Du ska vara smal, du ska ha runda fasta bröst och en rumpa likt Kim Kardashian. Många kämpar hela livet med att uppnå idealkroppen, kosta vad det kostar vill – de ska dit. Vi är alla naturligt byggda olika men ändå vill samhället att vi ska se precis likadana ut. Kroppspositvismen vill sätta stopp för normen där tjock är lika med ful, för det är så långt ifrån sanningen. "Du är inte tjock, du är fin" Guess what? Jag är båda. 
 


Hur har din relation till din kropp ändras under åren? 

Den relationen har varit som en berg-och dalbana under hela mitt liv. I huvudsak har den varit rätt kass faktiskt. Mycket jojo-bantning, matvägran, dieter och även en del tröstätande. Det är inte förrän för kanske två år sedan som relationen till min kropp stadigt började bli mer kärleksfull. Med mina gosiga 120 kilo är jag nu tjockare än vad jag någonsin varit men jag har heller aldrig känt mig mer bekväm än vad jag gör just nu. Tack och lov säger jag bara, tack för att jag tillslut insåg att problemet hela tiden suttit i mitt huvud och faktiskt aldrig i siffrorna på vågen. Det trodde jag allt för länge och därför är det så himla skönt att bara kunna slappna av nu och strunta i att jag oftast är störst i sällskapet. Så länge jag är frisk och mår bra i mig själv så är jag glad och nöjd med kroppen jag bor i.  
 


Du har skrivit på din instagram att du dagligen får synpunkter angående ditt utseende, hur hanterar du det? Varför tror du att det finns de som har ett behov att kommentera andras kroppar? 

Ibland blir jag ledsen och ibland inte. Oftast så försöker jag att i tanken skicka över lite kärlek tillbaka, då jag tror att det egentligen är precis vad dom behöver. Jag tror inte att en person som mår bra i sig själv har ett behov av att påpeka och klanka ner på någon annan. Därför tycker jag mest att det är tråkigt att personen i fråga inte kommit lika långt som jag i sitt sätt att se på kroppen. Förhoppningsvis så kommer hen dit tillslut.  
 


Vad tror du att vi som samhälle skulle kunna göra för att ”krossa normerna” när det kommer till tjejers och killars utseende? 

Det är en väldigt stor fråga. Jag tror att vi kommer långt med att börja med oss själva. Att verkligen börja se sitt eget värde, sluta jämföra oss med varandra och se våra olikheter som tillgångar istället för någonting att vilja förändra. En annan viktig sak är att aldrig vara tyst! Klaga, ifrågasätt och säg ifrån. När klädbutiker bara säljer kläder för en typ av kroppsform eller när media pratar och skriver om bantningskurer, säg ifrån. Jag tror att vi kommer långt på det också. 
 


Vad har du för tips för unga som kämpar med sin relation till sin kropp och sin självkänsla? 

Åh, jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa alla. Denna kroppshets förstör så himla mycket för så många människor och inte allra minst för våra unga. Några konkreta tips som har hjälpt mig en bit på vägen är att avfölja sociala medier konton som påverkar dig negativt. För mycket "för- och efter bilder" och juicedieter är inte bra att läsa om när självkänslan till din kropp redan är dålig. Börja följ kroppspositiva konton! Det hjälper mer än vad man kan tro när instagramflödet fylls av härliga cellulitmagar och en dallrande dans här och där. Alla olika kroppsformer normaliseras för ditt öga fortare än vad man kan tro, vilket i sin tur hjälper dig att se på din egen kropp på ett snällare sätt. Sist men inte minst, börja ge dig själv komplimanger. Det kommer förmodligen att kännas som lögner allt ihop till en början men till slut så luras hjärnan och orden du sagt till dig själv blir till en omedveten sanning i ditt huvud. Tänk att du pratar till dig själv som ett litet barn, du kan omöjligt säga till ditt 8-åriga jag att hen är ful, värdelös och otillräcklig. Barnet i dig förtjänar bara de allra finaste. Lycka till! 

 

Tack Moa! Här hittar ni hennes instagramkonto.

Bilder: Moa Ericson
 

Sofie Råholm
16.04.2018 kl. 11:14

Nannyjobb, fikor och en fantastisk stad

Denna fredag är det Jessica som berättar om Paris livet.



Hello Jessica! 2014 efter att du tog studenten tog du ditt pick & pack och flyttade till Paris för ett år – vad pysslade du med där borta? Varför valde du just Paris?

Hej, eller bonjour kanske jag ska säga! Jag flyttade till Paris ett år för att jobba som au pair åt en svensk-fransk familj med två barn, Louise 4 år och Hugo 10 år. Min tanke var att åka som au pair efter att jag gått ut gymnasiet och sedan passade det sig så bra att en vän till mig jobbade i den familjen före mig. Det kändes både tryggt och smidigt att ta över efter henne i Paris.

 

Hur såg en vanlig dag ut för dig som aupair?

Varje dag varierade lite. Jag vaknade oftast vid 7 på morgonen, fixade frukost åt barnen och körde lilltjejen till något som motsvarar våran förskola. Var det måndag-, tisdag- eller torsdag förmiddag studerade jag franska på en skola tillsammans med cirka 80 andra au pairer. När jag inte studerade franska umgicks jag med vänner och veckohandlade mat och färska frukter på marknaden. Vid fyra tiden hämtade jag upp barnen och kvällarna bestod av läxläsning, lekar och matlagning. Vi åt middag lagom tills att mamman kom hem och sedan slutade jag oftast för dagen.
 


 

Vad var det allra bästa med Paris?

Det allra bästa med Paris var hela känslan och den franska kulturen. Paris är en otroligt vacker stad med massvis av fina parker och byggnader. På sommaren bjuder staden på mysiga uteserveringar, picknickställen och självklart en hel hög av sevärdheter. Sen måste jag självklart säga alla fina människor jag lärde känna under året. Vi blev ett tajt gäng på några tjejer som alla arbetade som au pairer. Det var skönt eftersom vi alla var i samma situation och ville få ut så mycket av Paris som möjligt.
 


Fem grejer man inte får missa om man besöker Paris, enligt dig?

Alla har vi ju koll på eiffeltornet, triumfbågen och Louvren. Men förutom alla välkända sevärdheter skulle jag nog nämna parker, till exempel Jardin du Luxembourg. Strosa längs latinkvarterens gator i kvällsljus och besök Galeries Lafayette och dess lyxiga känsla. Gå en sväng i Montmartre på mysiga gator tills du möts av Sacré-Coeur. Främst skulle jag säga njut av staden, arkitekturen och pausa ofta för en fika på alla franska caféer.
 

När man flyttar ensam till ett främmande land, vad är dina bästa tips att få nya vänner?

Var glad, social och föreslå en kaffe tillsammans med någon du pratat med ett fåtal gånger. Gå med i grupper på facebook som ”svenskar i Paris” till exempel. Åker du som au pair är det ganska enkelt eftersom alla är i samma situation och alla vill skaffa sig nya vänner. Jag fick även kontakt med au pairer via skolan och familjebekanta till min au pairfamilj. En gång kom en tjej fram till mig i matbutiken och presenterade sig som ny och frågade om jag ville ses. Våga, det värsta som kan hända är att få ett nej!
 


Har du några tips för andra som vill åka iväg som aupair?

Åk, åk åk. Det är ett perfekt sätt att våga ta steget ut i världen samtidigt som tryggheten finns kvar på grund av att man får både boende och jobb fixat åt en. Man utvecklas otroligt mycket som människa och lär sig att ta ansvar. Försök njuta av staden, lära känna nya människor och res gärna till närliggande städer eller länder. Au pair är så mycket annat än att ta hand om småbarn, det är liksom en hel upplevelse!

 

Tack Jessica! Ni kan besöka hennes blogg här.

Bilder: Jessica Ravall

 

Sofie Råholm
13.04.2018 kl. 15:59

INSPIRATION - 14 BLOGGRUBRIKER



Nu är våren och ljuset äntligen här, så vad passar då bättre än lite inspiration att kicka igång bloggen sin igen efter vintermörkret? Vi här på ratata har skapat en lista med 14 bloggrubriker – antagligen kan du köra på alla fjorton rubriker eller sedan bara välja ut & blogga om de rubriker du tycker är intressantast! Vi hoppas på många skojiga inlägg av er, och lämna gärna en kommentar med länkar till era inlägg!

 

1. Ett foto i timmen

2. Fem saker jag alltid har i mitt kylskåp

3. Tio fakta om mig

4. En bild av mig när jag just vaknat #Iwokeuplikethis

5. Hur mitt liv såg ut för fem år sen

6. Mina favorit bloggare/instagrammare

7. Hur en perfekt dag skulle se ut enligt mig

8. Fem viktiga saker jag lärt mig av livet

9. Mina önskeresemål

10. Jag är feminist/inte feminist för att

11. Tio saker som gör mig glad

12. Fem suveräna lifehacks

13. Om jag skulle få göra tre politiska beslut skulle de vara

14. Mina sommarplaner

Sofie Råholm
11.04.2018 kl. 11:26

ASTRA LIVE 13.4

 

Den 13 april ordnar Astra i samarbete med Judith (genusvetenskapens ämnesförening vid Åbo Akademi) en paneldiskussion under rubriken "Åldrande och samhället". Detta samtidigt som nyaste numret av Astra har sin releasefest! Evenemanget går av stapeln i Arken i Åbo Akademis lokaler.

Inbjudna paneldeltagare är Mio Lindman, Alm Nyman och Jutta Ahlbeck.

Paneldiskussionen hålls i Arken, Åbo Akademi i föreläsningssalen Helikon/Parnassos. Både evenemanget och toaletter är tillgängliga.

Temat för numret är åldrande och vi ordnar paneldiskussion under rubriken "Åldrande och samhället". 

Ta med din en kompis och kom och lyssna på en intressant diskussion eller bara för att mingla! Det bjuds på smått och gott!

Om det efter releasefesten ännu känns som att det finns mer att diskutera eller om mingelsuget sitter i så ordnas en inofficiell efterfest på Bar Ö!

VAD? Astra L!VE och paneldiskussion
NÄR? 13 april 2018, kl. 18-20
VAR? Fabriksgatan 2, Åbo, föreläsningssal: Helikon-Parnassos
TEMA? Åldrande!


>> Facebookeventet hittar ni här! <<

Nanó Wallenius
10.04.2018 kl. 19:42

Måndagsprofil: Elin Skoglund

Denna måndag snackar vi om sociala medier och karriär med Nouws chefredaktör Elin Skoglund.



 

Hej Elin! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund med oss! Kan du berätta lite om dig själv och din blogg?

Hej på er, tack för att jag fick vara med. Jag heter Elin Skoglund och har drivit min blogg i över 9 år, ja vet, det är helt galet. Jag är ursprungligen från Göteborg men bor numera i Stockholm där jag även jobbar som chefredaktör för Nouw.com, Nordens största bloggportal. Jag är en tjej med höga ambitioner och har alltid satt mycket mål för mig själv. 

Du jobbar ju också som chefredaktör på bloggportalen Nouw, hur ser en vanlig dag ut på jobbet för dig?

Mina dagar ser oftast väldigt olika ut. Men en typisk måndag i mitt liv - är på gymmet vid 07 för att beta av dagens träningspass. Sedan är jag på kontoret vid 09 och har ett uppsamlingsmöte med redaktionen, då går vi igenom veckans schema och om det hänt några nyheter under helgen. Innan lunch har vi också ett möte med vårt säljteam för att gå igenom affärerna som är ute just nu samt bygger upp lite kommande kampanjer. Jag brukar även vilja klämma in möten under lunchen för det är effektivt. På eftermiddagen sätter jag på mig mina hörlurar och går igenom mailkorgen som i princip alltid är fylld. Vid 16-tiden brukar jag sätta mig och skriva dagens blogginlägg. Jag är hemma olika tider varje dag men brukar gå ifrån kontoret runt 18-19. Jag brukar lämna datorn på kontoret för att kunna koppla av.
 


Vad är det roligaste med ditt jobb?

Att jag får tänka kreativt och träffa så otroligt många spännande människor. 

När det kommer till bloggvärlden är det ju en hel del press, man ska bjuda på intressant innehåll, fina bilder och bra texter, så hur hanterar du prestationsångesten som kan uppstå nu som då?

Jag har några vänner som jag inte pratar jobb med alls, det får mig att koppla bort jobbet på fritiden. Annars är det ett jobb som pågår dygnet runt. Jag har även fått jobba mycket med min självkänsla, för att bli trygg i mig själv. Jag vet att jag har människor som älskar mig för exakt den jag är. Sedan är jag även helt mig själv i mina kanaler och det gör att jag slipper fakea att jag är någon annan.
 

 

Om du inte skulle jobba med sociala medier, vad tror du att du skulle jobba med då?

Det är mycket som går hand i hand med sociala medier. Men något jag kommer vilja göra ännu mer längre fram är att föreläsa samt inspirera unga människor till att våga följa sina drömmar. 

Vad har du för framtidsvision när det kommer till din karriär?

Jag har många visioner men även målsättningar. Jag vill starta flera bolag. Jag vill ha något att kolla tillbaks på när jag är äldre och tänka ”Shit, det där skapade jag”.
 

 

Vad är dina tips för de som vill jobba med sociala medier?

Stick ut, var personlig, uppdatera regelbundet och häng med i trenderna. Dvs om du driver en blogg nu så borde du även starta en youtube-kanal, för det är väldigt stort.  

 

Tack Elin! Ni kan besöka hennes blogg här.

Bilder: Elin Skoglund.

 

 

Sofie Råholm
09.04.2018 kl. 12:36

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Varje vecka lyfter vi intressanta personer och projekt på vår framsida.

Höstlistan 2018

 

Hösten ligger bakom hörnet och lurar - det är dags för Ratatas årliga höstlista.

 

Vad är dina mål i höst?

Vad ser du mest fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

 

 

Bloggat hos oss

Kan jag?

Kan jag promenera bort dig?
Som jag gick mig hem i Madrid
som viskade för att jag skulle lyssna
när jag åkte vilse under jorden.

Läs resten av den fina dikten hos Diktsvikt.

12.09.2018 kl. 15:51

Efterskalv

jag tittar på bilder av oss, honom, men ibland också videor för att jag måste se och höra honom för att förstå han är påriktigt, vi var påriktigt och en gång var vi båda kära.

 

Alektopaten skriver vackert om ett efterskalv.

12.09.2018 kl. 15:48

Mest kommentarer

Vad är en bra lärare? 4 kommentarer
Studieledighet 4 kommentarer
efterskalv. 2 kommentarer
Tidsbrist 2 kommentarer
Vad händer? 2 kommentarer
En tuff motståndare 1 kommentarer
Om ord som lämnar spår. 1 kommentarer
En hälsning från en ny plats 1 kommentarer
Struktur 1 kommentarer
Panikvaknande och besök av polisen 1 kommentarer
Lingonterapi 1 kommentarer
Bordsfläkten 1 kommentarer
Höstläsningen 1 kommentarer
Zero Waste med ett barn 1 kommentarer
Pyttesmå frön 1 kommentarer
fredag i realtid 1 kommentarer
Diktator eller gud? 1 kommentarer