Sommar och skriverier med Kugge

Samtliga bilder är lånade från Michaelas blogg.

 

Efter författarfrukosten vi på Ratata ordnade i höstas ville vi kolla läget med författaren och frilandsjournalisten Michaela von Kügelgen för lite skriv- och boktips. 31-åringen som bor i Berghäll i Helsingfors skriver som bäst på sin andra roman som kommer att handla om studielivet, ett ämne hon tycker det skrivs för sällan om på den finlandssvenska litteraturfronten.

 

Du arbetar just nu på din nästa bok, Nationen. Kan du berätta lite om den?

Nationen handlar om studielivet och några aktiva vid den fiktiva studentnationen Västra Nylands Nation i Helsingfors. Historien berättas ur tre olika perspektiv. Mikael studerar journalistik för första året på Soc&kom men drömmer om att bli nästa stora internationella handbollsstjärna. Astrid går tredje året på Hanken och vill bli Nationens ordförande. Saga är Nationens kurator, studerar historia för n:te året och undrar om hon någonsin kommer att bli ”vuxen” på riktigt.

 

Hur skiljer sig skrivprocessen med din nya bok från skrivprocessen med din första bok?

När jag skrev på min första bok hade jag ingen aning om vad jag sysslade med. Jag bara skrev och skrev och fick i efterhand skriva om väldigt mycket eftersom dramaturgin inte fungerade. Men jag skrev faktiskt råmanuset till Nationen under skrivutmaningen NaNoWriMo hösten 2014 efter att jag skickat in min debut för första gången till förlag – så jag har fått skriva om en hel del nu också. Jag hoppas ändå att jag har lite bättre koll på hur en skriver romaner.

 

 

 

Var har du hittat inspirationen till Nationen? Var du själv aktiv inom studentnationerna när du studerade?

Min studietid handlade i stor utsträckning om fester och alla kompisar. Den galna gemenskapen vi upplevde då, men också all osäkerhet och ångest inför framtiden har inspirerat mig att skriva Nationen. Jag tycker att det saknas en studielivsroman i Svenskfinland. Själv var jag mest aktiv inom min studentförening StudOrg vid Soc&kom men också lite vid Nylands Nation. Jag valde att skriva om en nation eftersom den lätt kunde göras fiktiv och inkludera personer med olika studieinriktningar.

 

När skriver du som mest?

Oj, svår fråga. Jag är nog en periodare! Men egentligen skriver jag mest när jag bestämt mig för att göra det. När jag är inne i en skriv- eller redigeringsperiod brukar jag ha rätt bra flyt, men om det har varit en lång paus emellan kan det vara jobbigt att ta itu med projektet igen. Allra bäst och mest skriver jag alltså när jag verkligen har tid och möjlighet att göra det.

 

 

 

Har du några boktips du vill dela med dig av?

Några bra böcker jag läst på sistone är Jaga vatten av Ellen Strömberg, Glöm mig av Alex Schulman och nu håller jag som bäst på att läsa den avslutande delen (Midnattsljus) i Idijärvitrilogin som är skriven av min svenska författarkompis Charlotte Cederlund. Det är fantasy baserad på samisk mytologi och både spännande och välskrivet.

 

Vad ska du göra i sommar?

Första veckan i juni ska jag åka på det anrika Debutantseminariet på Biskops Arnö med fjolårsdebutanter från alla nordiska länder. Efter det ska jag börja redigera Nationen ytterligare ett varv. I slutet av juli åker jag sen till en av mina favoritstäder Berlin för tre veckor. Där ska jag cykla mellan parker, dricka öl och bara njuta av livet. Sen hoppas jag på ljusa sommarnätter tillsammans med kompisar – både i Helsingfors och förhoppningsvis i skärgården på någon kompis lande.

 

Michaelas blogg, med ännu fler intressanta inlägg om resande, skrivande och litteratur, hittar ni här.

 

Nanó Wallenius
31.05.2018 kl. 16:51

Svärmorssviten som vann pris

 

 

Hemma från Österbotten och för tillfället doktorand i Åbo - Emma Kanckos, även bloggare här på Ratata, vann nyligen andra pris i Arvid Mörne-tävlingen. Detta år gällde tävlingen poesi. Emma skrev en svärmorssvit som hedrar tantperspektivet, men hon står fast vid att det inte handlar om just hennes svärmor. Vi frågade henne om skrivandet och poesin.

 

Grattis till priset i Arvid Mörne-tävlingen! Vad är dina känslor nu i efterhand?

Tack så mycket! Jag har nog ännu lite svårt att tro att jag faktiskt knep andra plats i tävlingen, men jag är fruktansvärt stolt över det. Det är ett fint erkännande att få priset. Det bekräftar att det jag skriver verkligen är bra och att jag har en röst. Det har höjt mitt självförtroende och sporrar mig att skriva mer. 

 

Vilka är dina favoritpoeter? Vem inspirerar dig mest?

Det där är en svår fråga. Jag har inte läst så mycket poesi de senaste åren, men jag har nog en viss förkärlek till rymdepos Harry Martinsons Aniara. Sen var jag också väldigt imponerad av Adrian Pereras White Monkey som jag läste helt nyligen.

 

 

Hur länge har du skrivit poesi? Hur började det?

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. I mina tidigaste barndomsminnen sitter jag och knåpar ihop små berättelser om mina leksaker. Poesi blev det mera av i tonåren, men det var mest typiska tonårsangstiga grejer. Under studietiden skrev jag knappt alls, det fanns liksom inte hjärnkapacitet över. Men sedan jag började som doktorand 2014 har jag skrivit både romanmanus och dikter. Just nu är jag inne i en fas då jag skriver dagligen, både poesi och prosa. 

 

Vad är dina bästa skrivtips?

Att bara sätta sig ner, börja skriva och se vad som händer. Det är nästan någonting magiskt när man bara låter orden flöda fram. Och att skriva regelbundet funkar för mig. Om man dessutom kan prata ihop sig med andra skribenter för att få stöd i sitt skrivande är det guld värt. 

 

 

Du verkar läsa väldigt mycket finlandssvenska böcker ifall man läser din blogg. Har du en fäbless för just finlandssvensk litteratur eller hur kommer det sig att du läser så mycket finlandssvenskt?

Eftersom jag studerat både engelska och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi så har jag ofta känt att jag är i en dragkamp mellan den engelskspråkiga litteraturen och den finlandssvenska. Jag läser mycket på engelska och har gjort det sedan studietiden, men jag vill också hålla koll på vad Svenskfinland håller på med. Det finns så mycket som är unikt med vår lilla ankdamm. Och som någon som drömmer om att en dag ge ut en egen bok tror jag också det är viktigt att läsa mycket finlandssvenskt. 

 

Har du några boktips du vill dela med dig av?

Ted Chiangs novellsamling Stories of your life and others fick mig att tappa hakan. Det är en bok jag bara kan drömma om att skriva själv någon dag. Jag älskar hur den drar in science fiction och steampunk, religiösa teman och det akademiska. Men ja, om man inte tycker om sånt ska man nog inte sträcka sig längre än till filmen Arrival som baserades på en av novellerna i boken. 

 

Läs dikterna på Emmas blogg HÄR.

 

 

 

Nanó Wallenius
29.05.2018 kl. 11:57

Sommartakt - två artiklar per vecka

 

 

Sommaren är här!

Istället för tre artiklar per vecka kommer vi under sommaren publicera två artiklar per vecka, varje tisdag och torsdag. Vi lovar er många intressanta intervjuer i sommar! Lättast är det att följa med när artiklarna publiceras genom att prenumerera på våra artiklar via bloglovin '(klick!) eller genom att följa oss på instagram var vi lägger upp länkar till artiklarna i vår Instastory.

Njut av solskenet och blogga på!

 

mvh,

Ratataredaktionen

 

Nanó Wallenius
28.05.2018 kl. 15:38

Kulturproducentens nya producentuppdrag

Bilder lånade från Emilia Nybergs blogg

 

Nyfikna som vi är kunde vi inte låta bli att snoka lite hos vår kära Ratataprofil Emilia "Miilo" Nyberg, vars graviditet uppdagades på bloggen för några veckor sedan. Miilo gick som tur med på att stilla vår törst och uppdatera oss om detaljerna. Hon beskriver den första tiden som utmattande och lite nojig, men eftersom halva graviditeten nu passerat vågar hon äntligen prata om det hela mera öppet.

 

Var det en planerad graviditet?

Nja, det var inte precis som om vi hade plockat fram våra kalendrar för att "pricka rätt", men inte var det heller en total överraskning då jag aldrig velat proppa i mig några hormonella preventivmedel. Med hus, äktenskap, relativt stabil inkomst och ett tryggt socialt nätverk kändes ändå inte en graviditet som det värsta som kunde hända om vi säger som så. 

 

Tre ord som beskrivit din graviditet so far:

Utmattande, utmanande och relativt smärtfri. 

 

... berätta mer om ett av de tre orden du nyss nämnde!

Utmattande, eftersom det i dryga tre månader kändes som att jag knappt skulle orka existera. Eftersom vi valde att inte berätta till någon innan det första ultrat var det även ganska tungt att hålla god min på jobbet och i sociala sammanhang då jag helst hade velat gräva ner mig på sängbotten och aldrig mer stiga upp. Utmanande har det varit på många olika vis, bland annat att lägga om mitt tankesätt att prioritera mig själv i första hand och inte ungefär allt annat som jag vanligtvis kan ha en tendens att göra. Trots detta har graviditeten ändå varit ganska smärtfri och stundvis har jag kommit på mig själv att glömma bort att jag är på smällen då symptomen varit få. 

 

 

 

Har det varit svårt att "dölja" din graviditet? 

Som person hör jag inte till de som har ett behov av att vifta omkring med de korniga ultrabilderna i tid och otid eller snöar in mig på gravidsnack med personer som kanske inte är så intresserade, så ur den synvinkeln: nej. Dessutom har jag en kropp som det finns "att ta av", så dröjde nog till närmare vecka 16 innan det överhuvudtaget började synas för ett otränat öga. Den svåraste delen var nog att bortförklara den ohemula tröttheten som härjade i början av graviditeten. Därtill har jag även tidigare skämtat med kompisar om att den dagen jag tackar nej till ett glas bubbel vet de att jag högst antagligen är på smällen, så när en bästis kom släpande med en flaska vin i näven i början av graviditeten kunde jag inte dra några rövarhistorier. 

 

Av vilka orsaker har du varit nojig med att berätta om den?

Eftersom vi tidigare var med om ett missfall har jag verkligen tagit noll saker för givet den här gången. Det är först nu, över halvvägs, som jag äntligen börjar känna att jag vågar slappna av en aning och det överhuvudtaget känns lättare att prata mer öppet om det. 

 

Hur funkar det med att få barn och att vara egenföretagare?

Nu råkade det sig så att jag tidigare i vintras fick en fast, åttioprocentig tjänst som kommunikatör, så har släppt den mesta huvudbryn vad gäller kombinationen barn och företagande och tänker att den biten förhoppningsvis ordnar sig utan desto mer byråkratiskt strul. Får se hur det går. 

 

 

 

Vad är dina planer inför sommaren? Förra året hade ni ju sommarcafé på Sutarkulla vilket såg helt otroligt mysigt ut! 

Ja, fjolårets café var nog en stor succé och väldigt roligt att genomföra, men det här året blir det ett aningen lugnare tempo utan några större extra projekt utöver mina "vanliga" jobb som kommunikatör och fotograf. Har inget speciellt inplanerat för sommaren, utan ser bara fram emot en sommar som jag förhoppningsvis kommer hinna njuta av en aning då jag t.o.m. skall ha semester några veckor! Kommer antagligen mest att ägna mig åt turisteri i hemtrakten och så skall vi väl kanske renovera lite här hemma också. 

 

Vad för kultur konsumerar du just nu?

Eftersom jag jobbar med kultur i olika former, tycker jag det på fritiden är skönt med ett lite mer "lättsamt" kulturintag. Just nu gillar jag att lyssna på poddar som t.ex. En Underbar Pod och Billgren Wood, samt titta på tv-serier, där Timeless och The Handmaid's Tale är favoriterna just nu. 

 

Och sist men inte minst - har du sommartips till folk som vill besöka Raseborgsområdet i sommar?

Aldrig händer det så mycket i Raseborg som under sommaren så ett besök hitåt skulle jag definitivt rekommendera. Mina egna sommarmåsten är ett besök på Raseborgs sommarteater i Snappertuna, chokladkaka på Café Gamla Stan i Ekenäs (prickar gärna in detta på en trubadurtisdag), en dagsutflykt till Fiskars för att kolla in sommarutställningarna samt brunch på Köttkontrollens soliga terrass i Karis. Och så kvällsdopp vid någon mysig strand, som t.ex. Vitsjön, Flacksjö eller Lagmans.

 

För att följa Miilo online hittar ni hennes blogg och instagram här och här.

  

Nanó Wallenius
25.05.2018 kl. 08:23

"Att jobba med Kenza på heltid var en dream come true"

Bilder - Madelen Holmström

 

Ålänningen Madelen Holmström bor i Stockholm var hon fotograferar både bloggpersonligheter och modekampanjer. För fem år sedan blev hon färdig estenom vid Yrkeshögskolan Novia och efter en praktikplats i Stockholm blev hon kvar i staden, men drömmarna tar inte slut där. 29-åringen från Saltvik planerar som bäst att flytta till Köpenhamn.

 

När flyttade du till Stockholm och varför?

Efter att jag gjort den sista praktikperioden från min utbildning 2012 blev jag erbjuden jobb och lägenhet på en bra adress på Södermalm. Svårt att tacka nej till ett sådant erbjudande, så jag blev kvar. Jag har dock aldrig varit superförtjust i staden utan har flera gånger varit fem före att dra vidare till både Paris och Köpenhamn och snart verkar det som att det äntligen blir av! 

 

Vad har du gjort den senaste veckan?

Vi har ju haft en sommarvarm start på maj i Stockholm. Så jag har kört fullt semestermode med slappa dagar ute i solen och vin till maten varje dag. Fotar lite studiogrejer på eftermiddagarna och sitter med retuschen när solen gått ner.

Jag gick in i väggen förra våren och har fortfarande inte återhämtat mig helt, så mitt arbetstempo är anpassat efter hur mycket jag känner att jag orkar. Kommer aldrig att ignorera min kropps varningssignaler igen. 

 

 

Vad drömde du om att göra när du var liten? Fanns fotografi alltid på kartan?

Jag har alltid velat gå min egen väg och kreativiteten har absolut följt mig hela livet. Min mamma är hobbyfotograf och min första och enda fotokurs gick jag med henne när jag var 10 månader gammal. Så man kan väl säga att det alltid funnits där. Till en början i form av diverse engångskameror och mammas analoga systemkamera. Men när digitalkameran och bloggosfären kom med bara några års mellanrum så hittade jag verkligen hem. 

 

Vad är det coolaste du gjort i karriärsväg?

Jag tycker att mitt jobb är himla coolt och kul på många sätt. Jag har fått chansen att resa över hela världen och speciellt Coachella och allt vad det innebar är verkligen ett minne för livet. Men rent karriärsmässigt var det kul och utvecklande att skapa kampanjer för Ivyrevel. Att utveckla koncept, nya idéer och sätta ihop kreativa team är verkligen helt up my alley och känns också som ett naturligt nästa steg för mig i karriären. 

 

 

Många känner igen ditt namn från bloggar som Kenza Zouiten och andra modebloggare som du samarbetat med. Hur hamnade du i de kretsarna?

Det började med ett mail till Lisa Olsson där jag erbjöd mina tjänster gratis i utbyte mot länkar. Det visade sig vara perfekt timing, för många modebloggare stod just då i ett skifte där de vuxit så mycket att de behövde en professionell fotograf att jobba med. Så det rullade på ganska snabbt rent arbetsmässigt. Men jag började inte tjäna pengar på det förrän jag började jobba med Kenza. Då hade jag fotat gratis i ungefär ett år, så att hon frågade om jag skulle vilja jobba ihop på heltid var en dream come true. 

 

Att vara ålänning - var hamnar man rent kulturellt? Känns det naturligare att vara i Sverige eller Finland då?

Det är ganska svårt att sätta fingret på det. Antingen kan man se det som att man inte passar in någonstans - i Finland tar man för mycket plats och står ut med sin ”svenska” dialekt och i Sverige är man ett reserverat mumintroll. Men det finns många fördelar med att stå ut ur mängden. Man blir alltid ihågkommen och många säger att dialekten är charmig. Jag skulle inte påstå att något land känns mer naturligt än det andra. Jag kommer alltid se mig själv som 100% finsk men just nu passar det bättre för mig att bo i Sverige. 

 

 

Finns det saker du saknar från Finland eller Svenskfinland? Hur ofta är du i Finland nuförtiden?

Min familj och mina vänner bor nästan alla kvar på Åland eller på annan ort. Det är väldigt jobbigt såklart. Jag växte upp på en bondgård mitt på en stor slätt så jag saknar också närheten till naturen och djuren. Men sen också löjliga saker som lösgodisutbudet, Tupla, Berlinermunk, Muminläsk och Åländsk ost. 

Som ni hör så kommer det inte dröja allt för länge innan jag skaffar något fritidshus på Åland. Jag älskar min ö och försöker åka över åtminstone en gång i halvåret. 

 

Hur ser du på framtiden?

Målet är ju att fortsätta utvecklas yrkesmässigt men också på det personliga planet. När man har ett så roligt och fartfyllt jobb är det lätt att missa varningssignalerna och glömma bort hur viktigt det är med återhämtning, något som jag fick lära mig den hårda vägen. Mitt 2017 var riktigt tufft så framöver är fokus att ha kul och uppfylla drömmar. Har övertygat min kille om att vi ska flytta utomlands inom ett år så förhoppningsvis blir det Köpenhamn 2019! 

 

Alla bilder är lånade från Madelens Instagram, följ henne här och kolla in hennes hemsida här.

 

Nanó Wallenius
23.05.2018 kl. 08:49

Så var min praktik slut


Hur snabbt har inte denna vår gått? I fredags hade jag min sista praktikdag här på ratata och jag måste säga att dessa elva veckor bara swishat förbi. Har varit så kul att få vara en del av ratata familjen under denna vår. Liksom hur drömmigt är det inte att jag fått fylla vardagen med att läsa blogginlägg, träffa intressanta & inspirerande personer och göra intervjuer & reportage. 

När man har praktik brukar man sådär i allmänhet lära sig mycket praktiskt och hur man gör olika saker, men på den fronten skulle jag säga att denna praktik varit rätt annorlunda. Istället har den varit lärorik på det personliga planet - jag har fått testa på att jobba självständigt och på distans. Jag har fått vara min egen chef och lärt mig hur jag fungerar i olika arbetssituationer. 

Nu är sommaren här och jag vet faktiskt inte vad som väntar mig, om en månad får jag examen och då blir det en sommar på båten. Men efter det? Vem vet? Kanske jag flyttar, kanske jag börjar plugga igen eller flyr utomlands. Om ni är sugna på att hänga med mig i framtiden hittar ni min blogg här.

Tack Ratata för denna vår! 

 

Sofie Råholm
21.05.2018 kl. 08:59

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Varje vecka lyfter vi intressanta personer och projekt på vår framsida.

Höstlistan 2018

 

Hösten ligger bakom hörnet och lurar - det är dags för Ratatas årliga höstlista.

 

Vad är dina mål i höst?

Vad ser du mest fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

 

 

Bloggat hos oss

Kan jag?

Kan jag promenera bort dig?
Som jag gick mig hem i Madrid
som viskade för att jag skulle lyssna
när jag åkte vilse under jorden.

Läs resten av den fina dikten hos Diktsvikt.

12.09.2018 kl. 15:51

Efterskalv

jag tittar på bilder av oss, honom, men ibland också videor för att jag måste se och höra honom för att förstå han är påriktigt, vi var påriktigt och en gång var vi båda kära.

 

Alektopaten skriver vackert om ett efterskalv.

12.09.2018 kl. 15:48

Mest kommentarer

Vad är en bra lärare? 4 kommentarer
Studieledighet 4 kommentarer
efterskalv. 2 kommentarer
Tidsbrist 2 kommentarer
Vad händer? 2 kommentarer
En tuff motståndare 1 kommentarer
Om ord som lämnar spår. 1 kommentarer
En hälsning från en ny plats 1 kommentarer
Struktur 1 kommentarer
Panikvaknande och besök av polisen 1 kommentarer
Lingonterapi 1 kommentarer
Bordsfläkten 1 kommentarer
Höstläsningen 1 kommentarer
Zero Waste med ett barn 1 kommentarer
Pyttesmå frön 1 kommentarer
fredag i realtid 1 kommentarer
Diktator eller gud? 1 kommentarer