Ratata inaktivt från och med 16.09.2019

I september 2019 sker det ändringar på plattformen som berör just dig och vi vill påminna dig om detta. Från och med den 16 september 2019 kommer Ratata att avslutas som en aktiv bloggplattform.

Vi vill passa på att tacka samtliga bloggare som bidragit till en innehållsrik och färggrann plattform.

 

 

Vad kostar ett liv?

 

"Nu läste jag i VBL om att en ny cancermedicin för bröstcancerpatienter, som redan är godkänd i Sverige och fler än 50 andra länder, inte godkänts i Finland pga priset. Vi har ju den stora förmånen i våra fantastiska länder både i Sverige och Finland att vi behövande får våra mediciner ersatta. En vanlig medborgare skulle inte själv ha möjlighet att betala dem. Men nu har läkemedelsföretagets ansökan alltså förkastats här i Finland och många behövande har inte tillgång till ett lovande läkemedel som både skulle kunna förbättra livskvalitet och förlänga liv."

 

Leena om Finland och cancermediciner.

 

08.12.2017 kl. 12:36

Varm tjinuskisås

08.12.2017 kl. 12:33

Finland 100 år

 

Glad självständighetsdag önskar Ratata!

 

 

06.12.2017 kl. 15:52

"Tänkte inte att det var rätt, tänkte inte att det var fel - tänkte bara att "såhär är det"

 

"Som 18-åring skulle jag inte ha kunnat förklara åt någon vad feminism är, än mindre förtydliga begreppet patriarkat. Knappast som 28-åring heller. Nu vid 32 kanske det lyckas lite bättre.

Tonårsfeminister - jag beundrar er! Stå på er och sprid meddelandet åt dem som låter sig förtryckas. Stötta varandra och var starka tillsammans! "

 

Skåpfeministen undrar hur tonåringar lyckas luska ut att patriarkatet existerar.

 

01.12.2017 kl. 20:03

#Dammenbrister

grafik - Lina Raunio

 

"Nu kräver 6 111 kvinnor: Bryt tystnaden!

Vi vill lägga ansvaret och skammen där den hör hemma – hos förövarna. I Svenskfinland, Finland, Norden och i världen ska alla kvinnor, flickor, och personer som uttrycker sig eller uppfattas som feminina få vara trygga och slippa vara rädda, äcklade, ärrade och traumatiserade av sexuella trakasserier."

 

 

Även på Ratata bloggas det om #Dammenbrister. Läs mer om uppropet här.

 

 

29.11.2017 kl. 12:40

Menorrhoea - Vanessa Forstén

 

 

Hej Vanessa, fotokonstnär samt Ratatait sedan starten av vår bloggportal! Din nyaste utställning "Menorrhoea" öppnar den 1 december på Asbestos Art Space i Helsingfors. Du berättar att ordet Menorrhoea syftar på blodflödet under menstruationen. Vi på Ratata tycker det är spännande att du blåser liv i menstruation som konstnärligt tema, något som är återkommande just inom feministisk konst. Vad tillför just din konst till detta tema?

När jag studerade fotokonst i England 2010-2013 insåg jag för första gången att jag är en feminist. Jag har alltid idkat jämställdhet men inte varit påläst eller sagt det högt för mig själv. Jag började låna feministiska böcker, filmer och texter från biblioteket. En kan vara feminist men inte göra feministisk konst. För mig är det viktigt att jag både är en feminist och gör feministisk konst. Jag har funderat under många år vad för tema min första politiska utställning skulle ha. Mens är ett klassiskt och precis som du, Nanó, säger ett återkommande tema inom feministisk konst men ändå har jag inte stött på detta tema på väldigt länge och aldrig i Finland. Finland törstar efter feministisk konst. Bara för att ett tema redan använts behöver det inte betyda att en annan kan göra sin egen tolkning. Mens är fortfarande ett tabu i vårt samhälle och det vill jag ändra på. Den feministiska kampen är långt ifrån avklarad. 

Vilka konstnärer har inspirerat dig under arbetet med Menorrhoea? Hur har din research sett ut?

Jag älskar att researcha! Ur ett feministiskt perspektiv har jag givetvis kollat alla drottningar från det förflutna, vissa av dessa konstnärinnor lever än idag. Judy Chicago, Guerilla Girls, Alice Neel, Catharina van Hemessen, Valie Export, Ana Mendieta, Gina Pane, Carolee Schneeman, Cheri Gaulke, Jenny Saville mfl. Jag har även använt mig av instagram och youtube smink videon för att modernisera detta klassiska tema. Jag älskar Patrick Starrr och Nikkie de Jager. Rent visuellt älskar jag Elina Brotherus, Hellen van Meene, Francesca Woodman, Katy Grannan, Rineke Dijkstra, Dorit Cypis och Kelly Nipper mfl.

Hur såg din arbetsprocess ut från idé till utställning? Var den annorlunda från tidigare arbetsprocesser du gått igenom?

Idén blev konkret då jag för ett år sedan var på Sinebrychoffs museum i Helsingfors och såg gamla oljemålningar med förmögna personer klädda i pipkragar. Det sa bara klick och jag ville göra ett självporträtt med en liknande krage gjord av oanvända tamponger. Använda tamponger var inte möjligt för jag avskyr använda dem och det hade tagit tid att samla på sig över 60 st blodiga tamponger. Att förvara dem skulle också vara ett problem. Så fort jag hade den första bilden i tanken sökte jag till Asbestos utan något färdigt material. De litade på min pitch och jag fick en utställningstid. Jag planera och researcha hela vintern och våren 2017. I somras tog jag ledigt hela Juli för att kunna fördjupa mig i processen och börja fotografera. Processen skilde sig från tidigare men något jag alltid behöver är lugn och ro. 

I texten som berättar om din utställning står det att dina verk även presenterar alternativ medicin och miljömedvetna mensbindor. Är ett pedagogiskt perspektiv en ny aspekt i ditt arbete?

Absolut, har inte använt mig av dylika metoder tidigare. Jag har läst mycket om vildörter och vilka kombinationer som kan lindra dysmenorré, alltså mensvärk. Kamomill, rödklöver, daggkåpa, rölleka och gråbo är några alternativ. Jag brukar lägga dessa vildörter i min sallad eller torka dem för att kunna dricka te. Te gjort på rödklöver lär ska vara väldigt effektivt. Nu är jag ju ingen läkare och förstår absolut om en lider av grav pms etc att dessa metoder inte hjälper. Mig har det dock underlättat. Bomullsbindor har jag använt i många år. Tror jag köpte min första 2013. Har alltså inte köpt en endaste tampong eller plastbinda under 5 år förutom när jag byggde min krage. Blev riktigt till mig hur mycket avfall det blir. Jag har kragen kvar och kommer nog inte slänga den. 

Vilka attityder har du stött på under arbetet med Menorrhoea?

Jag är ganska selektiv vem jag umgås med och det är ofta feminister och allmänt vettigt folk. Har inte stött på något negativt från någon nära men när jag sökte sponsorer var det annat. Jag har 3 gånger tidigare fått sponsorer av stora företag men denna gång svarade ingen av dessa kontakter. De enda som svarat har varit kvinnor i åldern 25-40 som peppat utställningen men pga resurser har de inte kunnat ge sponsor. Ett företag blev helt förskräckt och shockade över mina bilder, kallade mig dum i huvudet osv. Skall bli intressant att se reaktionerna då utställningen är över vad som hänt. Önskar mig positiva reaktioner eller vettig debatt men är tyvärr beredd på det värsta. Synd att det skall vara så. 

Och sist men inte minst - vad är din intressantaste mensupplevelse?

Jag fick mens mycket senare än alla mina vänner. Min kompis syster som gick i 4an började blöda före mig. Då kändes det som en 10 åring börjat 9an men 10-betyg och jag fick gå ner ett antal klasser och skämmas. Kunde inte delta i diskussioner och kände mig allmänt outvecklad och annorlunda. Det var jobbigt men blev tack och lov aldrig retad. Jag gick på ultraljud och undersökningar men läkarna var inte oroliga då mina bröst ändå hade utvecklats och mitt BMI var normalt. Var 15 år gammal, det var sommaren före 9an skulle börja när den äntligen kom! Jag var jag överlycklig och vi firade med mamma. Tyvärr blodade jag ner mina favorit shorts och en solstol på landet. Pga detta har jag alltid haft en relativt positiv inställning till mens. Blir alltid glad när den kommer för då vet jag att allt är som det ska. En frisk kropp som inte använder preventivmedel skall menstruera. Det är kanske inte min intressantaste men något jag aldrig kommer att glömma. 

 

Vernissaget av Menorrhoea äger rum kl 18 fredagen den 1.12.2017 på Asbestos Art Space, Mäkelänkatu 45 i Helsingfors. Läs mera om utställningen på Vanessas Ratatablogg här.

Länk till facebookeventet!

 

Matricharia Chamomilla - Vanessa Forstén

 

 

27.11.2017 kl. 16:12
                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

När resan är målet

Ändå pratar man ju hela tiden om att "det är resan som räkas", inte målet. Både när det gäller lycka och framgång brukar man tala om att satsa på resan och inte målet, för då kommer lyckan och framgången när man minst anar det. Men tydligen tror vi ju inte på det alls när det gäller våra semesterresor eller liknande. Det viktigast är att komma så snabbt som möjligt till destinationen, inte att uppleva resan dit.

Och därför älskar jag att bloggare såsom Linnea Portin på sin blogg Brygd, lyfter fram det här i sitt blogginlägg "Drömmen om att inte flyga".

 

Jasmine har skrivit tankeväckande om att resa.

20.10.2018 kl. 18:25

Fager Dam 10 år

 

Grattis säger vi till Fager Dam vars blogg fyller tio år idag! Här följer en liten jubileumsintervju.

 

Vad är dina bästa bloggminnen från dessa tio år?

Den första Ratata-festen var det mest magiska jag varit med om. Bloggportalen Ratata hade nyss öppnat och det ordnades en fest för att fira det på reklambyrån Peoples kontor. Jag minns hur jag steg in där och det fanns cupcakes och folk var klädda i granna färger för vi hade något tema för klädseln. Alla var så öppna och glada och intresserade av att prata med en. Det kändes magiskt att så där på en kväll plötsligt lära känna en hel hop med roliga och kreativa mänskor och festa till sena natten.

Bloggkryssningen jag var på sommaren 2011 var också något alldeles extra. Vi fick hälsa på hemma hos superbloggaren Ebba von Sydow! Det var visst tidningen Papper som ordnade kryssningen.

De gånger Bloggpriset ordnades på Korjaamo i Helsingfors var också något alldeles extra. Minns hur jag på det första Bloggpriset bara gick omkring och pratade och pratade för det fanns så många härliga bloggare på plats.

 

Hur har din blogg förändrats?

I början ville jag fokusera på inredning och mode. Modebloggar var stora när jag började hösten 2008 och jag har alltid haft ett stort modeintresse. Men det som verkligen blev gnistan till att börja blogga var att jag renoverade min nya lägenhet samma höst som det blev finanskris och allt såg väldigt mörkt ut. Jag behövde lägga upp bilder på vackra tapeter på nätet för att orka med allt.

Efter att jag flyttat bloggen från Blogspot till Ratata började jag lära känna andra finlandssvenska bloggare. 2010-2011 var dom stora bloggåren för mig. Jag fokuserade mycket på mode, jag tog outfitbilder och recenserade de internationella modevisningarna.

Sedan började jag jobba som journalist, och där var bloggen en stor orsak till att jag vågade mig på att skriva professionellt. Men samtidigt så ledde journalistjobbet till att tiden och energin för bloggandet stadigt har minskat.

Lite av en nytändning för bloggandet fick jag i januari 2017 när jag började med bulletjournal. Då blev jag ivrig att visa upp hurdana sidor jag gjort i min anteckningsbok. Sedan expanderade jag och startade ett Instagramkonto som fokuserar på min bulletjournal.

 

Hur skulle du beskriva din blogg?

Just nu står det i bloggbeskrivningen bara ”spretiga dagboksanteckningar från mitt liv”. Det som alltid har gällt min blogg är att jag fokuserar på sådant som är fint och positivt. Ibland kan jag också ta upp något svårare ämne, som min syn på #meetoo. Men ja, bloggen har varit ett andningshål för mig, ett ställe där jag får vara mig själv och tänka på sådant som är kul. Jag bloggar alltid just så mycket som jag har lust med och planerar väldigt lite.

 

Hur kommer du fortsätta med bloggen?

Tror jag fortsätter i samma lugna takt som de senaste åren. Har jag varit på en bra resa vill jag berätta om den på bloggen, som när jag for till Ischia den här hösten. Tycker jag innehållet i min handväska matchar fint lägger jag upp ett i-min-väska-inlägg. Om jag lagt upp en ny video på Youtube så gör jag ett blogginlägg om det. Instagram och Youtube har stulit av min tid, men bloggen behövs för att samla ihop allt jag gör i sociala medier.

17.10.2018 kl. 19:30