Ratata söker personer att intervjua i höst

 

RATATA SÖKER PERSONER ATT INTERVJUA

 

Känner du till en intressant person som bloggar / instagrammar / youtube:ar som du tycker förtjänar att få lite extra uppmärksamhet?

Är du nyfiken på ett projekt som någon har på gång?

Har du precis upptäckt en finlandssvensk konstnär eller författare du tycker är intressant?

Detta är din chans! Tipsa Ratata om vad du vill se på framsidan i höst! Teman vi är intresserade av är livsstil, ekologi, samhällsfrågor, media, författarskap, konstnärsskap och dylikt. Tipsen skickar du till nano.wallenius (snabel-a) gmail.com.

 

Nanó Wallenius
08.08.2018 kl. 14:08

"OPEN är ett projekt som i första hand handlar om skönhet och kreativitet."

 

Foto - Tapio Ranta-aho. Alla bilder i artikeln är publicerade med Johanna Bruuns och Ida Enegrens tillstånd.

 

Designern Johanna Bruun och fotografen Ida Enegren fick för några år sedan upp ögonen för skyltfönstren till Thaimassageparlörer, de färgglada fönstren i Finlands stadsbild som många förbipasserande inte fäster någon större notis vid. Men även bakom dessa fönsters design ligger både estetik och tanke. Hösten 2015 började Johanna och Ida knacka dörr för att intervjua formgivarna bakom fönstren och i våras kom de ut med resultaten av dokumenteringen och intervjuerna - OPEN - On Thai massage windows in Finland. 

 

 

Hur kom ni på idéen till boken?

J: Idén föddes i samband med ett ”fritt konstprojekt” till Lahden muotoiluinstituutti. En dag stannade jag bara utanför det thaimassageställe som finns i huset där jag bor. Jag fastnade för ett vackert blått och rött tygstycke som hängde i fönstret. Det var första gången jag verkligen betraktade fönstret jag gått förbi dagligen i flera år. Då insåg jag vilken spännande världar som fanns i de här fönstren och bestämde mig för att dokumentera dem som mitt konstprojekt. Jag cyklade runt i Åbo och fotograferade olika fönster och fortsatte sedan Lahtis. Resultatet blev ett handgjort fanzine med bilderna av fönstren.

Jag kunde ändå inte sluta tänka på thaimassagefönstren, utan ville veta hur de hade skapats och vad personerna som designat dem tänkt. Jag hade tidigare jobbat med Ida i och med ett par tidningsartiklar och tyckte att samarbetet hade fungerat bra. Så jag kontaktade henne och frågade om hon ville vara fotograf ifall vi arbetade vidare med temat. Hon var genast med på noterna och redan samma höst år 2015 började vi knacka på dörrar och gjorde de första intervjuerna.

 

I: Ja, fönstren hade också fångat min uppmärksamhet innan. Genom diskussion kring Johannas kursarbete så föddes planen på en förlängning och ett samarbete mellan oss. Vi ville vara öppna för mötena med de som gjort sina egna thaimassageskyltfönster och låta dem styra processen. Men vi hade redan från början tankar på att projektet kunde resultera i en bok. Det föll sig också naturlig sedan, när vi hade samlat ihop allt material, att det skulle bli just en bok. Boken ger läsaren möjlighet att i lugn och ro bekanta sig med var och en av de intervjuade fönsterdesignerna och att återkomma till bilderna och texterna om och om igen.

 

 

Var har ni sökt inspiration?

J: Den visuella inspirationen till formgivningen av boken och utställningarna har kommit från fönstren själva och från våra samtal med de som designat dem. Till frågeställningarna och projektets grundidé har inspirationen, i alla för min del, kommit från arbetet med min pro gradu-avhandling i konstvetenskap och från de tio år jag arbetade som konstkritiker. Jag har alltid haft ett intresse för frågor om makt och klasstrukturer på konstfältet; och därmed problemställningar kring smak, stil och estetik. De här intresset gick jag djupare inpå i min gradu, där jag hanterade konstförfalskningar i förhållande till rysk avantgardekonst. När man skriver om konstförfalskningar blir man också tvungen att fråga sig vad ett äkta konstverk är. I samband med detta satt jag mig in i teori kring genimyten, smak som klassmarkör, det autonoma konstbegreppet och tankar om konstverkets originalitet. Alla de här frågorna har på ett eller annat sätt legat som grund för arbetet med OPEN. OPEN är ett projekt som i första hand handlar om skönhet och kreativitet.

 

I: Detta är i grunden ett dokumentärt projekt, så jag har inte direkt sökt inspiration utan snarare utgått ifrån thaimassageskyltfönstren och från samtalen vi haft med fönsterdesignerna när jag arbetat. När jag pratar om arbetet med projektet brukar jag använda termen post-dokumentarism, vilket är en mellanform av journalistik och bildkonst. I dokumenterandet har jag använt mig av bildkonstens mera poetiska och kontemplativa egenskaper. Vi båda anser nog inte att vi framställer något på ett rätt eller neutralt sätt – vi är medvetna om och försöker göra våra positioner synliga för den som läser boken, både i texterna och i bilderna.

 

 

 

Var det svårt för er att hålla en gemensam vision? Eller hade ni ofta samma tankar?

I: Under arbetets gång har vi varit väldigt samstämmiga kring tematiken och kring hur vi ska närma oss den. Det har varit frågan om ett mycket tight och jämlikt samarbete, där vi hela tiden varit i dialog med varandra. Så det här projektet har lärt oss mycket, inte bara om själva temat utan också om samarbete.

 

J: När det kom till de visuella uttrycken var det utmanande på ett helt annat sätt. Men vi har försökt ge rum åt varandras intuition och konstnärliga val när våra personliga åsikter har gått isär.

 

Vad har varit viktigast under arbetsprocessen och hur har den sett ut?

J: Viktigast under arbetsprocessen skulle jag nästan säga att har varit dialogen mellan mig och Ida och en genomgående respekt, lyhördhet och öppenhet för temat och de personer vi arbetat med. Det har varit en lång process på över tre år, så allt har fått avancera i en ganska lugn takt, vilket också ha gett oss tid att reflektera och låta processen guida oss.

 

I: Som Johanna redan beskrev så har vi arbetat mycket tätt, både fältarbetet och editeringen har vi gjort tillsammans. Vi hade inga kontakter till någon som designat ett thaimassageskyltfönster från tidigare, så vi började helt enkelt med att gå runt och knacka på hos olika thaimassageparlörer. Vi presenterade oss och vårt projekt och frågade ifall den som designat skyltfönstret ville prata med oss om det. Vi bestämde sedan en tid för intervju och utförde den tillsammans med en tolk. Efteråt editerade vi allt material tillsammans från bilder till intervjuer och essen. Vi har också gått igenom, visat och diskuterat materialet med deltagarna under flera repriser, och de har haft möjligheten att ändra, ta bort och lägga till saker i de slutgiltiga texterna.

 

 

Stötte ni på några fördomar under arbetet?

I: Fördomar gällande thaimassage har nog förekommit. En av de vanligaste reaktionerna när vi talat om det här projektet är att folk tror att vi närma oss det med ironi. Det gör vi inte.

 

J: Många verkar också ha en väldigt tydlig uppfattning om hur de här fönstren ser ut utan att egentligen någonsin stannat och betrakta dem på djupet.

 

 

Planerar ni flera projekt tillsammans?

J: Vi har ännu en del jobb kvar med OPEN. Arbetet med en bok slutar ju inte efter att den kommit från tryckeriet. Nu vill vi ännu få fler återförsäljare och så ska vi delta i en grupputställning med OPEN i augusti. Så just nu har vi fullt upp ännu med detta, men jag har svårt att tänka mig att sluta diskutera konst och estetik med Ida.

 

I: Jag håller med : ) ! Vi försöker ännu nå ut till läsare, boken kan en bekanta sig mera med tex på vår hemsida: www.openproject.fi.

 

 

Kort om projektet:

OPEN- On Thai massage windows in Finland är grafiker och journalist Johanna Bruuns och fotograf Ida Enegrens gemensamma projekt som består av en konstbok och en utställning (i Galleria Kalleria 25.4.–29.4.2018 och i B-galleria 24.6.–1.7.2018). Projektet handlar om de finländska thaimassageparlörernas skyltfönster och byggs upp av tio intervjuer med thailändska kvinnor som designat sina egna skyltfönster. Kvinnorna bor och arbetar i Helsingfors, Åbo eller Lahtis och driver alla sina egna thaimassageparlörer. Vid sidan av intervjuerna finns porträtt av designerna och fotografier av skyltfönstren. Boken innehåller också en analytisk essä där arbetsprocessen och temat fördjupas ytterligare.

I intervjuerna diskuterar vi thaimassageställenas skyltfönsterdesign och reflekterar kring frågor som smak, stil och skönhetens och kreativitets betydelse i våra liv. Samtalen utgår från thaimassageparlörernas dekorationer men innefattar också personliga berättelser om livet, om drömmar, förhoppningar och orosmoment. Boken är helt tvåspråkig på engelska och thailändska och intervjuerna är genomförda med hjälp av en tolk.

 

Johanna Bruun är 31 år och jobbar som grafisk designer, som skribent och med videoproduktion. Hon har studerat konstvetenskap vid Åbo Akademi och grafisk design vid Lahden muotoiluinstituutti. Vid sidan av studierna har hon jobbat som grafiker, konstkritiker och journalist. OPEN är hennes och Ida Enegrens slutarbete i studierna till grafisk designer respektive fotograf vid Lahden muotoiluinstituutti.

Ida Enegren är 23 år och nyutexaminerad medianom med huvudinriktning fotografi från Lahden Muotoiluinstituutti. Förutom linsbaserad media använder hon sig också av material som keramik i mitt uttryckssätt.

 

Nanó Wallenius
08.08.2018 kl. 13:30

"Att bo i ett litet kollektiv har öppnat upp mina ögon"

 

24-åriga Amanda Grönroos bor i ett kollektiv i Åbo och bloggar sedan länge på Ratata. På hennes visuellt tilltalande blogg delar hon med sig av personliga texter och bilder av vardagen. Just nu jobbar hon på en specialskola, frilansar som fotograf och studerar steinerpedagogik.

 

Vad lär man sig av att vara "borttappad", som du på bloggen beskriver att du varit?

Man lär sig mycket, men det viktigaste jag lärde mig är att faktiskt lyssna på mig själv. Jag har en stark magkänsla/intuition och de gånger jag inte litat på den så har jag tappat bort mig och allt har känts kaotiskt. Nu vågar jag lyssna och lita på den mycket mer - både gällande små och stora saker.

 

På senare tid har du börjat skriva mer på din blogg. Vad inspirerar till skrivandet?

Oj, vilken svårt fråga egentligen - det finns inget rakt svar på det. Skriver oftast mest då jag går igenom förändringar och har mycket tankar och känslor som snurrar runt i mig, jag måste känna att det jag skriver är genuint. De senaste åren har jag skrivit mest privat, men nu börjar jag känna inspiration att skriva öppet igen. Det beror dels på att jag har en fungerande dator för första gången på några år men också att jag mår bättre än på länge. Önskar att jag kunde skriva öppet också medan jag mår dåligt men gör det först i efterhand - det är svårt att ge av sig själv när det känns som att man inte har energi att få vardagen att gå runt. Vet inte om det svarade på frågan ens, haha? Behöver lugn inombords för att vara inspirerad att skriva.

 

 

På bloggen skriver du att bo i kollektiv har lett till att du insett att ett heteronormativt parförhållande kanske inte är något för dig. Vill du berätta mer om det?


Ja, att bo i ett litet kollektiv har öppnat upp mina ögon! Det har gett mig insikten om att det finns så många alternativ hur man kan leva och att jag mår bäst av att bo med andra, helst fler än en annan. Tanken på att gifta mig med en man och få barn har länge känts lite obekvämt och onaturligt, men länge var jag så påverkad av normer och ideal att det ändå var så jag såg min framtid. Just nu har jag ingen aning om hur jag vill bo och leva i framtiden, men det känns så himla skönt att det är öppet och att jag blivit bekväm med det. Tycker konceptet ekoby är otroligt fascinerande och otroligt och har en dröm om att någon gång bo i något sådant!

 

Vad är SEEDS-projektet du nämnt på din blogg?

Ett internationellt projekt om socialt entreprenörskap (om begreppet är obekant rekommenderar jag att googla). Själva projektet är över nu, men det gav otroligt mycket. Har länge varit skeptisk mot företag och affärsvärlden, det är så mycket som liksom inte klingar rätt och inte känns bra, men det här projektet visade en helt ny sida av företagande. På hösten åkte vi på ett ungdomsutbyte till Italien tillsammans med andra ungdomar från 8 olika länder. Där blev vi utbildade i socialt entreprenörskap, och under våren förverkligade alla grupper ett lokalt evenemang för att lyfta fram begreppet. Den finländska gruppen arrangerade en mässa i Åbo med program som lyfte fram socialt entreprenörskap.

 

 

Vad är det bästa med att jobba med barn och vad gör just steinerpedagogik intressant?

Det bästa att jobba med barn är att ingen dag är den andra lik och att det känns så meningsfullt. Har alltid drömt om att påverka och jobba för en bättre värld men aldrig vetat hur, men när man jobbar med barn jobbar man ju med framtiden. Vilket är en viktig uppgift och stort ansvar – man sitter inte bara och vaktar barn som en del verkar tro ibland. Det är långt ifrån lätt alla gånger men så givande, barn inspirerar och ger så mycket glädje!

Steinerpedagogik är intressant på väldigt många sätt, men speciellt helhetsbilden av människan och världen tilltalar mig. Man vill utveckla alla sinnen och fokuserar på att jobba både teoretiskt, konstnärligt och praktiskt och ser varje barn som en egen individ. En fin och viktigt sak jag blivit rörd av är också hur viktigt det inom Steinerpedagogiken är att pedagogen skall må bra. Känns så otroligt viktigt när man hela tiden ser människor bränna ut sig och må dåligt. Men ja, det är så omfattande så det är svårt att fatta mig kort!

 

Varför är Åbo en så bra stad?

Åbo är levande, otroligt vackert och så är allting på gång- eller cykelavstånd. Skärgården och naturen är nära och det finns ett passligt utbud av kulturupplevelser. Det händer liksom alltid något men inte så mycket att jag får beslutsångest, haha. Och det är lätt att ta sig till både Helsingfors och Stockholm! Känns svårt att sätta fingret på vad det är men Åbo har nog fångat mitt hjärta på ett sätt jag inte trodde var möjligt (skulle flytta utomlands och bara bo något år i Åbo, men är snart inne på mitt fjärde år).

 

Har du några kulturtips på lager?

Natural High Healing Festival i Nystad. Har aldrig varit där tidigare men skall i år volontärarbeta som fotograf och ser otroligt mycket fram emot den. Festivalen är alkohol/drogfri och vegansk – det tycker jag är fint!

 

Läs Amandas blogg här.

 

Nanó Wallenius
26.07.2018 kl. 07:14

"Jag vaknar och låter ögonen fortfarande vara blundade, jag vet inte hur länge jag sovit, inga klockor och inga mobiler är tillåtna."

Alla bilder är lånade från Nayabs Instagram med hennes tillåtelse.

 

26-åriga konstnären Nayab Noor Ikram testade redan i högstadiet på att jobba i mörkrummet. Där och då bestämde hon sig för att det var fotograf hon skulle bli. Idag är hon visuell konstnär tillfälligt bosatt i Åbo med hela världen som arbetsfält. Ratata intervjuade Nayab om hennes yrkesval, plus och minus i konstbranschen samt det gångna årets mest intressanta konsterfarenhet - en upplevelse som fick henne att somna.

 

 

Hur kom det sig att du ville börja studera konst?


Som dyslektiker har skolgången alltid varit tung för mig. Jag var inte en av dem som var akademiskt begåvad, vilket tog hela skolgången att komma fram till. Men jag kompenserade för det i de praktiska ämnena, som bildkonst.

Som tillvalsämne i högstadiet valde jag fotografi, och fick lära mig allt från att framkalla film till grundläggande mörkrumsarbete. Det var i mörkrummet som tiden flög iväg, där jag fick utlopp för min kreativitet och där jag bestämde mig för att bli fotograf. Under mina fotostudier blev det tydligt att jag behövde undersöka olika koncept med andra medium som video, performance och installationer som lett till att jag idag både arbetar som fotograf, men främst som konstnär.

 


Vad önskar du att du skulle ha vetat om konstnärsyrket innan du började med det? Fanns det någonting du inte var beredd på?


Jag måste nog säga att jag fick en rätt omfattande bild av konstnärsyrket under studietiden, vilket jag varvade med frilansuppdrag och utställningar som gav en verklighetstrogen bild av hur det såg ut i branschen. För mig blev det därför inte någon större förändring från att vara studerande till att vara i arbetslivet, då jag mestadels fortsatte som jag tidigare gjort.

Det jag dock önskar att jag fått bättre verktyg till att veta HUR jag ska gå till väga då jag vill skapa ett nytt konstverk med material eller medium jag tidigare inte arbetat med? HUR jag ska komma över writersblock i den skapande processen? HUR man ska kunna balansera jobb och fritid? Och till sist HUR ska jag få tag på en viss sorts kunskap om man inte vet var man ska leta efter den?

Vad är det bästa och sämsta med att vara konstnär?


+ Känslan av flow i en skapande process.
+ Friheten att få skapa vad man vill, hur man vill, när man vill.
+ Att använda konstnärliga uttryck för att utmana samhället.
+ Att besöka nya platser och träffa personer i samband med arbetet som bland annat kan bestå av utställningar, workshops, föreläsningar, residenser, projekt och mera.
+ Att det är ett varierat yrke där man ständigt utmanas och utvecklas.
+ Möjligheten till stipendier genom systemet i Finland


- Att inte alltid tas på allvar i sin profession som konstnär.
- Att arbetskontrakt med detaljerade uppgifter inte är en självklarhet att få av en uppdragsgivare som frilansare och/ eller som konstnär.
- Att gallerierna i Finland har svindlande hyror som konstnären förväntas betala, samtidigt som man också ska stå för all produktionskostnad, för att sedan vid sålt verk ge 25%-50% av provisionen till galleriet utan att ens få arvode för att ställa ut.
- Att största delen av arbetet går till administrativt arbete istället för skapandet.
- Att en stor del av Finlands konstscen är så Helsingfors-centrerad.


 

Vad är den mest intressanta konstupplevelsen du varit med om under det gångna året? Berätta!


Utställningar med installationer och verk som berör kropp och identitesfrågar är något som ständigt berör mig. Performance är också något jag gillar att ta del av då jag själv sätts i en position då jag inte vet hur jag kommer reagera.

Jag blev berörd av Mona Hatoums utställning på Kiasma, i Helsingfors 2016 – 2017. Hon är en konstnär som jobbar på ett träffsäkert sätt genom objekt och installationer som får mig att tappa andan. En performance jag senast tog del av som verkligen var en upplevelse var Marina Abramovićs kollektiva performance The Cleaner i Eric Ericsonhallen, i Stockholm 2017. Performancen började med tre timmars köande ute i kylan en kall februaridag. Väl inne möts jag av en person som tar tag i min hand och leder mig till ett ställe där jag får sätta mig på golvet. 

Det är en kör som sjunger abstrakta melodier, folk sitter på golvet, vissa på stolar, en del står, och andra ligger på golvet. Alla i grupp, alla runt om i hela rummet. Olika personer leder folk sakta in till rummet, de leder folk till att byta från sittandes, till ståendes till liggandes.

Akustiken är helt fantastisk, jag sitter på golvet och lyssnar, tar in och somnar. Jag vet inte hur länge jag sover men en person rör plötsligt min axel och leder mig till golvet där jag får ligga ner, och somnar efter en stund igen till sånger av olika melodier.

Jag vaknar och låter ögonen fortfarande vara blundade, jag vet inte hur länge jag sovit, inga klockor och inga mobiler är tillåtna.

Då jag sakta rör på mina ben kommer en person igen, tar tag i mina händer och leder mitt till ett annat ställe där jag får stå. Jag känner inte igen personerna som är i rummet längre, folk att kommit och gått och känslan av tid existerar inte.

Det är som en söndagsmässa, ett sätt att känna andlighet i ett sekulariserat samhälle där andlighet inte finns på samma sätt som tidigare. Den här gången skapas den genom konsten tillsammans med andra personer som också sökt sig ditt för en konstupplevelse som näst intill blir religiöst.


 

Vad jobbar du på just nu?


Just nu är jag i Mustarinda, Hyrynsalmi där jag deltar i utställningen If I change something, what is being moved? som hålls 16.6. - 12.8.2018 och är kuraterad av feministduon Nynnyt (Selina Väliheikki & Hanna Ohtonen). Veckan här kommer bestå av att bygga utställningen varvat med att gå långa promenader.

Efter det kommer jag fara till Åland för att arbeta klart med ett projekt som heter Arkiverat. Projektet baserar sig på en fotoserie som består av fotomanipulationer av gamla porträtt fotograferade av den åländska fotografen John Karlsson/ Clemens, varvat med mina fotografier tagna av olika fasader i Mariehamn. Det jag gör är att jag fysiskt sätter upp porträtten runt om i Mariehamn, som urban art. Utöver det arbetar jag även med konstfestivalen MOMENT, som är en performancefestival på Åland som hålls på sommaren mellan 13.6 – 10.8.2018. Festivalen har jag skapat tillsammans med Ursula Sepponen och Fredrik Enges.


Och till sist så håller jag på att förbereda det första numret av online publikationen PPLATS, som lanseras i samband med en utställning jag kuraterar på Fotocentrum Peri i augusti. Utställningen är en förlängning av tidskriften ut i det fysiska rummet, där första numret behandlar Ö som plats.

Du har nyligen samarbetat med Lindex, var ditt fotografi användes som inspiration för ett par örhängen. Kan du tänka dig att samarbeta med företag på modemarknaden igen?


Jag kan absolut tänka mig att samarbeta med ett företag på modemarknaden igen. Tycker det alltid är spännande när olika uttryckssätt möts i den skapande processen och se vad resultatet blir. Däremot skulle drömmen vara ett samarbete där jag är mera involverad i processen och skapa något ur ett hållbarhetspespektiv, där allt material är återvunnet.

 

Vem inspirerar dig?

Det är många som inspirerar mig, många gånger är det personer som jag har en personlig anknytning till då det bästa jag vet är att följa med i andras personer processer och tankar.

Så jag säger konstnärerna Saadia Hussain och Sabah Ejaz, författaren och redaktören Koko Hubara och Ruskeat Tytöt media, feminstiska kuratorduon Nynnyt med Selina Väliheikki & Hanna Ohtonen, konstnären Alex Backstrom och kläddesignern Minna Palmqvist.

Just nu känner jag mig som mest inspirerad och peppad över den här låten (GVerse - Underground) som får mig att hamna i ett flow som är så väldigt behövligt just nu.

 

Nayabs hemsida hittar ni här och hennes instagram här.

 

Nanó Wallenius
23.07.2018 kl. 12:43

Ila Nordmans 5 bästa hälso- och lifehacks

 

 

Hälsa, kost och kemikaliebantning är tre ord som driver 37-åriga Ila Nordman. Sedan flera år tillbaka driver hon bloggen och företaget Morotsliv, ett koncept som började som en liten blogg där man kunde följa Ilas väg tillbaka till hälsa efter en utmattning. Ila är uppvuxen i Pörtom men bor numera i Stockholm, där hon föreläser och driver workshops om ekologisk och hälsosam livsstil.

 

Hur blev du intresserad av en mer ekologisk livsstil?

Jag tänkte väl inte så mycket på min livsstil förrän jag drabbades av utmattning 2009. Att vara en ambitiös tidsoptimist och perfektionist som tackar ja till allt som låter kul (och det är ju det mesta) är en farlig kombination. När jag väl kraschade var jag en skugga av mitt forna jag, och jag visste att jag måste göra stora förändringar för att återhämta mig. Men jag ville inte bara gå tillbaka och fortsätta som tidigare. Jag ville må bättre än nånsin! Och därför valde jag att börja undvika gifter, kemikalier, tillsatsämnen och annat som hindrade mig från att må mitt allra bästa. Och då blev samtidigt ekologiska val självklara.

 

Hur startade du Morotsliv? Vill du berätta vad konceptet går ut på?

Morotsliv var från början en liten blogg där jag skrev om den kost jag började äta för att hjälpa kroppen läka och återhämta sig efter utmattningen. (Därav namnet.) Snart vidgades mina vyer mer och mer för hur man kan leva hållbart. Jag började också skriva om hur man kan ta hand om sin kropp och hud utan att behöva befatta sig med hormonstörande ämnen och så började jag med ekostädning. Snart kom förfrågningar om kurser och jag började med det som bisyssla vid sidan av mitt arbete. Och på den vägen är det. Idag driver företaget Morotsliv på heltid och erbjuder föreläsningar och workshops i hela Svenskfinland och Sverige.

 

 

Berätta om dina fem bästa hälso- och lifehacks!

  1. Köp miljömärkt och ekologiskt! Om du inte orkar läsa innehållsförteckningar, gå då på märkningar istället.
  2. Välj naturmaterial! Speciellt viktigt i köket. Köp inte plast då det finns så många alternativ i trä, bambu, rostfritt, glas, keramik och gjutjärn.
  3. Gör själv! Laga stora matsatser hälsosam mat (eller hälsosamt godis) och frys in till sådana gånger då man har tidsbrist. Också hudvårdsprodukter och tvättmedel är enkla att tillverka själv.
  4. Tvätta kläder med tvättnötter! Det blir mycket billigare, hälsosammare, miljövänligare och dessutom kan man skippa sköljmedel.
  5. Var extra uppmärkam då det gäller barn! Barn är känsligare än vuxna när det gäller hormonstörande ämnen i leksaker och hudvårdsprodukter. 

 

Hur hamnade du i Sverige? 

Min pojkvän fick jobb i Stockholm och staden passade oss båda utmärkt. Jag visste att jag skulle trivas, eftersom jag har studerat näringsterapi här och vi båda har både släkt och vänner i Stockholm. 

 

 

Vad gör du där just nu?

Jag jobbar nu med att bygga upp mitt företag för att passa både den finlandssvenska OCH den svenska marknaden. Majoriteten av föreläsningar och workshoppar är bokade för den kommande höstterminen i Österbotten. Men en stor nyhet är att det snart kommer att publiceras webbkurser på morotsliv.com! Då kommer man också att kunna gå mina kurser på distans i bekvämligheten av sitt eget hem. Jag är också på slutrakan av skrivandet på min kommande life hack-bok om hur man skapar en giftfri och hållbar vardag.

 

Vad saknar du med Finland?

Torkskåp för handdisken och bastu! Jag fattar verkligen inte varför svenskarna fortfarande inte har torkskåp i sina kök. 

Och så saknar jag naturligtvis familjen och vännerna ibland, men då är det tacksamt med videochatt.

 

Och sist men inte minst - dina bästa sommartips i Stockholm?

Paradiset är en kedja med ekologiska matvaruaffärer med stort utbud och som dessutom har mysiga caféer och restauranger. Och man bör testa en lunch på Ekobarens uteterrass på innergården vid Drottninggatan. Slutligen så älskar jag berg- och dalbanor, så ett besök till Gröna Lund är ju en självklarhet. 

 

Besök Ilas hemsida och blogg Morotsliv här.

 

 

Nanó Wallenius
06.07.2018 kl. 16:10

"Tack vare en datanördig pappa så har vi haft internetuppkoppling där hemma sedan 1996"

 

Linnea Portin beskriver sig själv som en munter dysterkvist och skriver om sin vardag med bebis, partner och katter på bloggen Brygd. Hon dras mera till det gamla än det nya, något som syns i alla vackra bilder hon tar i sitt hem.

 

Vad betyder nätet och bloggandet för dig?

Väldigt mycket! Tack vare en datanördig pappa så har vi haft internetuppkoppling där hemma sedan 1996. Sen dess har jag haft hemsida eller blogg och tendensen att bli lite jobbigt nostalgisk vad det gäller ämnet. Det är svårt att säga helt definitivt förstås men jag gissar att jag hade känt mig ganska ensam och nedstämd utan nätet.

 

Berätta innebörden bakom namnvalet på din blogg!

Den hette förr Häxbrygd, med innebörden hopkok, något som bloggar brukar bestå av. Jag ville också reclaima "häxa" som för en evighet sen användes som skällsord mot mitt tonårsgothiga jag. Sen kände jag att det var gjort! Förr var jag också mer intresserad av mer pynt, fler krusiduller. Nu gillar jag att skala av. Så då blev det bara Brygd.

 

 

Hur ser dina vardagar ut just nu?

Ja, hur ser de ut. De flyter lätt ihop -- jag är föräldraledig och försöker ströjobba lite med ett fåtal kreativa projekt. Lite kan jag sakna rutinen i att ha ett jobb att gå till, men njuter verkligen av att få stanna hemma och ha god orsak till det. Sällan känns någon dag onödig eller meningslös, men jag ska inte bli alltför läbbigt bebisromantisk sååå punkt slut där då.

 

Vad skulle du själv säga att är de största förändringarna hos dig sedan du fick Blenda?

Det har blivit lättare för mig att sätta all annan verklighet utöver bebisen åt sidan. Om något besvärar mig så ältar jag det inte längre lika mycket. Jag försöker att skaka av mig det och till exempel bara *tänka* att den där personen är ju fan dum i huvudet just nu och känna mig okej med att jag besitter den vetskapen för mig själv utan att yppa den högt. Går sådär.

Men sen har vi saker som klyschigt nog berör barn och framtid. När jag tänker på miljön och allt möjligt som kan skita på sig rejält inom min dotters livstid så knyter det sig i magen. Det är så mycket som är fruktansvärt. Det visste jag innan också, men nu berör det mig på ett helt annat sätt eftersom det också berör min dotter.

Summan är kanske densamma men jag ägnar alltså mindre energi åt saker som upprör mig samtidigt som jag blivit känsligare och lättare upprörs utav andra saker! Sen är jag inte längre äckelrädd för bebisar, det är ett stort plus.

 

 

Bilderna från ditt hem är alltid så fina! Var hittar du inredningsinspiration?

Tack så mycket! Nu känner jag mig ganska ohederlig för oftast är det ju dessvärre så att strax utanför bildrutan så svämmar ett Mordor av oreda ut. Det vill jag inte smussla med, men GUD NEJ inte heller visa upp. Mycket inspiration hämtar jag från Pinterest och alla loppisbesök jag strövar iväg på. Tycker också att det är spännande att få se glimtar ur andra bloggares hem förstås! Det inspirerar mig ofta.

 

Har du några kulturtips på lager?

Häromdagen tittade jag på första avsnittet av The Break with Michelle Wolf på Netflix, det var kul! Oursäktande, humoristiskt, fräckt och rent av elakt, inklusive absurda sketcher i lagom liten mängd och en charmigt illa dold feministisk agenda.

 

 

Sist men inte minst - vad tror du om bloggens framtid?

Jag tror inte att bloggandet riskerar dö ut i alla fall, så som ibland brukar påstås. Människan har ett behov av att uttrycka sig och innan bloggandet gjorde entre på 90-talet skrev ju folk böcker och dagböcker. Allt rör sig i cykler och nu har vi en lång tid sett nischade inlägg och bloggar, så då faller det sig naturligt att det är den dagboksmässiga tankeflödesmodellen som ska göra revansch. Vi ser den allt mer ofta, tycker jag, men än så länge sällan utan disclaimer om att inlägget är av den typen. Nu verkar många nappa på bloggandet med förhoppningen om att bli influencers -- de flesta lär besvikna hoppa av. Om några år kommer det dammet ha lagt sig och folk återgår till att se bloggarna som en kanal för att anknyta till varandra istället för att få följare. Eller vad vet jag! Det kanske bara är min nostalgi som pratar.

 

Linneas blogg kan ni läsa här och hennes Instagram kan ni följa här.

 

 

Nanó Wallenius
04.07.2018 kl. 13:13

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Varje vecka lyfter vi intressanta personer och projekt på vår framsida.

Höstlistan 2018

 

Hösten ligger bakom hörnet och lurar - det är dags för Ratatas årliga höstlista.

 

Vad är dina mål i höst?

Vad ser du mest fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

 

 

Bloggat hos oss

Jag har tänkt fel

Höstlovet var nyttigt. I och för sig var det svårt att inte tänka på jobb hela tiden, men jag känner att jag tänkte konstruktivt. Jag tänkte mycket och analyserade mitt sätt att arbeta och konstaterade att jag inte kommer orka om jag fortsätter som jag gjort hittills. Jag har hela hösten prioriterat jobbet och prestationerna och inser nu att jag har tänkt fel.

 

Läs resten av Kaffepausens inlägg här.

24.10.2018 kl. 11:27