Samtal med vänner

 

En litteraturpodd är född - Samtal med vänner av ingen mindre än Kaneli Johansson och Hanna Ylöstalo som även bloggar på Ratata.

 

"I "Samtal med vänner" diskuterar litteraturvetarna och vännerna Kaneli och Hanna livet genom litteraturen. I det första samtalet, ”Samtal med vänner”, pratar de om hur de lärt känna varandra och på vilka sätt litteraturen format deras vänskap. Med utgångspunkt i Sally Rooneys debutroman och Hanya Yanagiharas ”Ett Litet liv” diskuterar de hur samtal mellan vänner egentligen kan se ut. Kaneli hävdar att det finns bättre och sämre läsare och Hanna berättar om sitt behov att blotta sig själv."

 

Lyssna på premiäravsnittet här.

 

Nanó Wallenius
24.05.2019 kl. 11:55

Konstutställning på Rupla

 

Tidskriften Astra har producerat en konstutställning som kommer hållas på Rupla i Helsingfors 9.3-9.4.2019. Vernissagen äger givetvis rum på den internationella kvinnodagen 8.3. Temat för utställningen är konstverk som prytt Astras pärmar genom åren.​

 

Läs mera om Astras evenemang på Vanessas blogg.

Evenemangets facebooksida hittas här.

 

 

Nanó Wallenius
01.03.2019 kl. 22:56

Rosalabon som flyttade till Uppsala

Samtliga bilder är publicerade med Elins tillstånd.

 

För 28-åriga Elin Örså från den lilla skärgårdsön Rosala började livet i Sverige med studier i Malmö. Efter tre år på Marimekko i Sverige jobbar hon nu för designföretaget Norrgavel i Uppsala var hon också bor. Att växa upp på en liten ö i Åbolands skärgård har format henne till att bli en relativt stressfri person, men det har det har också skapat en stark längtan efter havet.

 

Vad fick dig att flytta till Sverige?

Då jag hade blivit klar med mina studier inom design med inriktning mode på Yrkeshögskolan Novia i Åbo insåg jag att det inte riktigt var min grej. Jag bestämde mig för att studera vidare och söka in till grafisk design-skolor. I och med att det finns väldigt få utbildningar inom det ämne på svenska i Finland beslutade jag mig för att söka in till skolor i Sverige. Jag sökte till tre: Malmö, Sundsvall och Norrköping utan att veta någonting om dessa platser (jag hade aldrig besökt någon av städerna!). Det slutade med att jag kom in på utbildningen i Malmö och så tog jag min kille och mitt pick och pack med mig och flyttade till grannlandet. Det kändes spännande att testa på att bo i ett annat land, men också väldigt lätt att flytta till Sverige.     

 

Du kommer ju från Rosala, en ö i Åbolands skärgård. Hur har det påverkat dig att vara från en sådan plats?

Då jag vuxit upp på en så pass liten ö har det format en som en person. Jag tror att man har ett lugn inombords som inte alla andra har, man stressar inte upp sig lika lätt och har inte samma behov av att fylla sitt schema med olika aktiviteter hela tiden. Kan även ibland känna att det är jobbigt att bo i en stad där jag inte kan se havet (Uppsala) och stora städer mitt på sommaren kan vara olidligt jobbiga.   

 

Ett uppslag från Evelina & Snäckan som Elin illustrerat

 

Hur var det att jobba på Marimekko i Sverige? Har du några roliga historier på lager från butiken?

Det har varit helt fantastisk att jobba på Marimekko i Sverige! På något konstigt sätt har det lite mattat av min hemlängtan till Finland. Det verkar hjälpa att tillbringa dagen i ett rum fyllt av Unikko och Siirtolapuutarhaprodukter! Sedan är det helt otroligt hur mycket människor från Finland som besöker Marimekko även då de är på resa i Stockholm (även Malmö och Kastrup!). Genom att arbeta på Marimekko i både Sverige och Danmark får man verkligen en uppfattning om hur stolta finländare är över sin egen design. Som finlandssvensk fick jag även väldigt mycket uppskattning av de svenska kunderna och jag fick varje vecka kommentarer som: ”Jag älskar din finska brytning!”.      

 

Berätta om Elvelina & snäckan! Hur kom den till? 

Då jag bodde i Malmö såg jag ett inlägg på Facebook där en tjej, Rebecka Thulin, sökte en illustratör till sin bok. Jag var då på Kastrup påväg att flyga till Finland och skickade snabbt ett mail där jag visade vad jag gjort och anmälde mitt intresse för att få arbeta tillsammans med henne. Det tog inte länge innan jag fick svar och det visade sig att Rebecka älskade min stil och ville gärna arbeta med mig. Elvelina och Snäckan är en bok riktad till barn i åldern fyra-sex år handlar om vännerna älvan Elvelina och snigeln Snäckan. Det är en spännande berättelse om vänskap, mod och olikheter. Rebecka är verkligen en duktig författare och jag hoppas på fler böcker om vännerna i framtiden! Boken finns att köpa på hemsidan groendeord.se!

     

 

Du bor nu i Uppsala - hur är den staden? känner du dig hemma?

Uppsala är en mysig stad som påminner ganska mycket om Åbo. Fyrisån som rinner genom staden, den mäktiga domkyrkan som tornar upp i centrum och mycket studeranden som cyklar omkring. Jag flyttade hit på våren och då var målet att lära känna staden. Höstens mål (som jag för tillfället arbetar med) är att få staden att kännas som mitt hem. Till skillnad från Malmö är Uppsala inte en lika personlig stad och har inte lika mycket charm, men jag älskar att det är så pass mycket lättare/snabbare att åka hem till Finland. Ett annat plus med att bo i Uppsala är att man har möjlighet att både uppleva ett lugnt småstadsliv, men även ett pulserande storstadsliv i och med att Stockholm är endast 30 minuter borta.       

 

Har du några andra projekt på gång just nu?

I och med mitt tidigare arbete på Marimekko Norrmalmstorg lade jag det kreativa lite på paus. Pendlingen tog så pass mycket tid av min fritid att jag varken hade tid eller ork med annat. Men i och med det nya jobbet på Norrgavel i Uppsala har jag äntligen mer tid till kreativa projekt igen! Just nu arbetar jag med det finska företaget Punainen Norsu i Åbo och skapar mönster till dem som kommer att finnas på deras barnkläder. Jätteroligt arbete och hoppas på mer spännande projekt i vinter!

 

Länkar:

Elin Örsås hemsida





 

Nanó Wallenius
12.02.2019 kl. 11:27

Frukost på Fabbes med författaren och bloggaren Julia Degerth


Julia Degerth (bloggaren bakom Grön i Åbo) ordnar en bloggfrukost för hungriga bloggare! Frukosten är på Fabbes Café i Åbo, 23 februari klockan 11.00. Evenemanget är helt gratis och under frullen får man dessutom kika på och köpa Julias bok Min lilla gröna för 26€ (endast kontant betalning). Bindande anmälan görs genom att maila groniabo@gmail.com.

Ta gärna med en kompis eller två! Välkommen med!

Läs mera på Julias blogg.

 

 

Nanó Wallenius
29.01.2019 kl. 16:49

I mötet mellan konst och funktionalitet

Foto: Theresa Storbacka

 

Smyckeskonstnären Theresa Storbacka från Vasa kände efter formgivningsstudierna vid Novia att hon ville fördjupa sina studier. Det ledde till studier i smyckeskonst vid konstakademin i Antwerpen, Europas diamanthuvudstad. Efter studierna flyttade hon tillbaka till Finland, var hon nu jobbar med sin egen smyckeskonst i sitt arbetsrum i Helsingfors. Hennes vision är att smycken inte nödvändigtvis behöver vara bärbara, men att de har en koppling till omvandling av vår inre värld genom sin symbolism.

 

Hur började ditt intresse för smyckesdesign?

Kommer inte ihåg exakt hur eller när det började, men efter att jag utexaminerats som formgivare 2006 från Novia i Nykarleby (då Svenska yrkeshögskolan) kände jag att jag i något skede ännu vill gå mer in på djupet i något visst område. Formgivning kan nämligen vara ganska brett. Vänner har berättat att jag redan efter formgivningsstudierna nämnt smyckesdesign som ett alternativ. Men jag började fundera mer allvarligt på det först kring 2013-2014, eftersom jag kände ett behov att uttrycka mig och hade svårt att hitta arbete som kändes tillräckligt givande. Då förstod jag att jag måste våga satsa på egen konst eller design. Jag såg inget annat alternativ även om det var en osäker väg, men jag kunde inte längre fortsätta som förr. Behovet att växa och gå vidare var så stort. Själva smyckedesignen/konsten kändes rätt eftersom jag alltid njutit av att arbeta med händerna och uttrycka mig på ett personligt sätt. Jag kommer ihåg att lärarna sagt att jag uttrycker mig personligt, och själv kände jag att det inte riktigt passade in i traditionell formgivning, där funktionen oftast är den viktigaste aspekten. Smycken kan vara hur konstnärliga som helst och behöver inte ens vara bärbara om man gör konst. Dock känner jag att det är härligt ifall människor vill bära mina smycken eller om de berör estetiskt och/eller innehållsmässigt. 

 

 

Var hittar du inspiration?

Oj, på många ställen. För att hitta ett tema utgår jag oftast från personliga erfarenheter, tex något jag inte mår bra av men vill göra något åt eller kommentera genom min konst. Samtidigt funderar jag på om det är något som också kan beröra andra. Psykiskt och spirituellt välmående är ett tema som intresserar mig väldigt mycket. I mitt slutarbete i Antwerpen behandlade jag temat rytm från ett perspektiv av välmående. Jag hittar också inspiration i naturen, i hantverkstekniker men just nu även i moderna fenomen, tex. sociala medier. Det är en kombination av många element och inspirationskällor. 

 

Hur började du studera vid Akademin i Antwerpen?

Jag visste att jag ville studera utomlands i Europa. Först var jag inriktad på London men vid närmare eftertanke kändes det inte realistiskt att studera där för mig. Jag ville klara mig i stort sett på studielån och ha en viss livskvalitet, som för mig betydde att det måste vara enkelt att ta mig till ställen och ha det mesta jag behöver nära. Jag kollade sedan vidare på andra alternativ, tex Amsterdam, men kände också att det verkade för kaotiskt för mig. Till slut råkade jag hitta Antwerpen och läste att skolan var en av de äldsta konstskolorna i Europa. Staden är även ett av världens centrum för diamanthandel. Ju mer jag fick reda på, desto intressantare kändes staden. Staden var en viktig handelsstad under guldåldern och den pittoreska, gamla arkitekturen finns ännu kvar. Även utbildningen kändes utmanande i och med att den var inriktad på både smyckekonst och -design, dvs det fanns mycket jag kunde lära mig! 

 

 

"Nu är jag tacksam över att det var tufft. Det är inte alltid bekvämt eller lätt att utvecklas. Lite växtvärk hör till."

 

Hur var det att bo och studera där?

Studierna kändes verkligen tuffa! Det tog ett tag att vänja sig vid att studera igen, att bo i ett nytt land med ett nytt språk. Tempot och kritiken var hårdare än jag varit van vid i Finland. Det kändes i början främmande att ha massor av deadlines och dessutom bli poängsatt för sina färdigheter och inte enbart kurser i slutet av året. Om man inte fick tillräckligt höga poäng blev man tvungen att göra om året eller hoppa av! Jag förstod ändå att syftet var att vänja oss vid verkligheten efter skolan. Nu är jag tacksam över att det var tufft. Det är inte alltid bekvämt eller lätt att utvecklas. Lite växtvärk hör till. Ifråga om staden kändes det skönt att kunna bo mitt i centrum på gångavstånd till skolan. Prisnivån på hyror var mycket lägre än i Finland. Antwerpen är fullt av kreativa människor och evenemang. Där fanns alltid något på gång. Själv försökte jag dock fokusera mest på skolan eftersom det var ett stort beslut att flytta utomlands och ta studielån. Jag saknade dock mer natur där. Det var den största orsaken varför jag inte ville stanna i staden efter att jag utexaminerats. 

 

 

Berätta om ditt utbyte i Norge.

Då jag fick reda på att det fanns möjlighet att göra utbytesstudier kände jag att jag absolut ville göra det! Jag var nyfiken på hur det är att studera smyckedesign/-konst i ett annat land och skola; ifall deras sätt att närma sig smyckekonst var annorlunda. Jag valde Oslo och National Academy of Fine Art, eftersom dom har fantastiska faciliteter och utrustning där. Arbetssättet var också som natt och dag till skolan i Antwerpen. I Oslo var man utöver en del teorikurser fri att arbeta i sin egen takt med det man själv ville. Det var även lättare att samarbeta med andra avdelningar i skolan. Linjen fokuserade på både metall och smycken. En del studeranden gjorde inte alls bärbara smycken men istället skulptur eller installation. Det var ett mycket intressant och givande halvt studieår! Eftersom det var mitt sista och tredje studieår fokuserade jag på att hitta ett tema till mitt slutarbete och undersöka det på olika sätt, samt lära mig nya tekniker. Det kändes underbart att dessutom få promenera till skolan längs den forsande floden som går igenom staden! Så som jag hade saknat natur! 

 

 

"Jag kan ändå inte tänka mig att bara tillverka, eftersom jag känner ett behov av att kommunicera något; det bör kännas meningsfullt för mig innehållsmässigt, annars kan jag inte jobba med det."

 

Hur tänker du när du designar smycken?

För mig börjar det ofta med innehållet, åtminstone då det är frågan om ett konstnärligt projekt. Men materialet kommer också starkt med i ett tidigt skede och går hand i hand med innehållet, eftersom varje material har sina möjligheter och begränsningar som är bra att känna till. Jag funderar på vad jag vill säga och provar sedan på möjliga tekniker och material att arbeta med. Ibland gör jag prover i andra material för att se hur saker och ting funkar visuellt; lite som att skissa, men jag skissar även på papper. Det som leder vidare bäst för mig är dock att prova sig fram i det riktiga materialet, se kritiskt på proverna, och samtidigt ge rum för spontanitet och nya upptäckter. Om jag inte känner mig helt nöjd så fortsätter jag att prova på olika lösningar och ber gärna om feedback vid behov, tills jag får fram något som känns rätt. Jag tror att jag på något sätt försöker skapa balans i mig själv genom det jag gör. Uttrycket kan variera men det hittar sin form genom ett inre behov. Jag gillar inte alltid själva processen; den kan vara ångestfylld då och då men jag accepterar att det hör till den kreativa processen. Det jag njuter mest av är själva tillverkningen av det slutliga arbetet. Jag kan ändå inte tänka mig att bara tillverka, eftersom jag känner ett behov av att kommunicera något; det bör kännas meningsfullt för mig innehållsmässigt, annars kan jag inte jobba med det. Vad som är meningsfullt för mig har tagit åratal att luska ut. Det hänger starkt ihop med mina värderingar, styrkor, färdigheter och passion. Livserfarenheterna och svårigheterna på vägen har hjälpt mig lyssna på min inre röst; vad jag egentligen vill och vad som känns bra för mig. Egentligen känns det inte ens viktigt för mig längre att definiera vad jag gör, om det är design, hantverk eller konst. För mig handlar det mer om att skapa på det sättet som känns naturligt. 

 

Du har nyligen varit på ett art residency i Portugal. Hur var det? 

Det var helt fantastiskt! Jag var i Mértola i sydöstra Portugal på ett residens ägt av holländska konstnärer. Jag var där mitt på sommaren under den varmaste tiden och upplevde värmeböljan på 45 grader! Det gick bara att vistas ute på morgon och kväll pga hettan, så det gällde att försöka arbeta inomhus dagtid. Jag fick använda ateljén som är belägen i vad som en gång var en kyrka. Jag hade länge drömt om att resa till Portugal och är så tacksam att jag fick stipendie för residenset via Svenska Kulturfonden! Jag blev så inspirerad av allt jag upplevde i Portugal; det lokala hantverket, visuella uttryck och arkitektur, historia och natur. Mest av allt inspirerades jag dock av själva residenset som även hade en organisk trädgård, djur och lång historia. Det har varit både kloster, vingård och troligtvis fästning. Jag blev otroligt berörd av hur konstnärsfamiljen skötte stället och levde i symbios med omgivningen. Det stärkte mig som konstnär - jag vill skapa i symbios med mitt inre och den omgivning jag lever i, vilket är en outsinande källa för inspiration och idéer, eftersom allt är i ständig rörelse... 

 

Foto: Nathan Ishar

 

"Jag vill vara i kontakt med omvärlden genom skapandet. "

 

Hur var det att flytta tillbaka till Finland? Vad är dina planer där nu?

Det kändes inte helt lätt att flytta tillbaks till Finland, eftersom jag gillade att bo ute i Europa. Dock kändes det bra att kunna kommunicera på sitt eget språk igen och att knyta kontakter i hemlandet. Det var både en lättnad och svårighet att flytta tillbaks - lättnad för att studierna var utförda men en utmaning eftersom framtiden är osäker och kommer alltid att vara det. Det måste jag bara leva med så länge jag arbetar med konst eller design. Efter studierna kändes det bra med en liten paus för att återhämta mig men sen behövde jag ta mig vidare. Lyckligtvis fick jag möjligheten att arbeta som lärling på Lokal galleriet i Helsingfors, där jag fick vara i kontakt med människor och se hur man kan främja konst, design och hantverk. 

Just nu arbetar jag med hjälp av ett ettårigt arbetsstipendium från Svenska Kulturfonden, vilket jag är väldigt tacksam över. Det känns som att alla livsförändringar och stora beslut fick sin mening.

I övrigt har jag nyligen lärt mig att arbeta i sten, vilket ger nya möjligheter i fortsättningen. Jag har redan en massa idéer och tankar jag vill jobba vidare på det här året. Jag har också skaffat en mentor, Helena Lehtinen, som är en erfaren smyckekonstnär, eftersom jag känner att det är viktigt att få feedback och diskutera med människor som har erfarenhet, för att hitta nya synvinklar och perspektiv. Nu gäller det att utforska idéer, material och tekniker och arbeta för att kunna ställa ut arbeten nästa höst. Det känns som en intressant utmaning att lära mig leda mig själv och hitta min process nu efter skolan. Vad som händer efter stipendieåret vet jag inte, men jag gör mitt bästa för att kunna fortsätta med det här. Jag vill vara i kontakt med omvärlden genom skapandet. 

 

Vad är ditt roligaste smyckesrelaterade minne?

Ett väldigt roligt, nyligt minne är från september då jag tillsammans med min syster, som studerar konstpedagogik på Aaltouniversitetet, brainstormade om möjliga namn för några smycken jag skulle ställa ut i Porto på hösten. Vi skrattade så vi nästan grät då vi hittade en guldådra av passande namn! En annan kul grej som hände i höstas var att ett av mina smycken blev köpt av Smyckeskonstsamfundets kollektion i Finland för att vara med i ett nytt koncept där folk kan låna konstsmycken via Korutaidelainaamo i butiken Liike i Helsingfors.

 

Länkar:

Theresa Storbackas hemsida

 

Nanó Wallenius
22.01.2019 kl. 21:44

Sju frågor till skaparen bakom Minibom

Bilder: Petronella Bergfors

 

29-åriga Petronella Bergfors hittar man oftast i hennes atelje på Strandgatan i Vasa. Det är även där hennes företag Minibom håller till, ett finlandssvenskt barnklädsmärke med fokus på att barn ska få vara barn.

 

Hur blev du intresserad av design? 

Färger och former har intresserat mig så länge jag minns. Som liten kunde jag sysselsätta mig med att ordna diverse saker i färgordning eller samla på fina mönster klippta ur tidningar. 

 

Minibom - berätta om märket! 

MINIBOM är ett barnklädesmärke som strävar efter att barn ska få vara barn, inte specifika kön, att jorden ska få vara en hälsosam planet och för att tillföra vardagen mer färger och lekfullhet. Jag skapar allt från mönsterkonstruktion till färdig produkt i min ateljé i Vasa. Alla produkter är unika och sortimentet är dynamiskt med regelbundet nya färger och mönster. Plaggen skapas av återbrukade tyger och ekologisk bomull. Den första och mest populära produkten är en vändbar bomberjacka. Jackan, som också gav namnet MiniBOM, finns nu även i vuxenstorlek och säljs bl.a. i min Etsy shop och på Verket i Vasa. 

 

 

Vad gör just barnkläder intressanta att designa och tillverka?

För mig handlar det kanske mest om att mitt formspråk passar för barnkläder och därför valde jag att specialisera mig på barnkläder ganska tidigt. Sen vet jag också att många värderingar skapas i tidig ålder, vilket ger barnklädsformgivarna ett stort ansvar. Jag vill fortsätta jobba med barnkläder för jag tycker att det behövs mera barnkläder som inte tillverkats under dåliga arbetsvillkor, kategoriseras enligt kön eller innehåller farliga ämnen. 

 

Du har varit företagare i mer än ett år nu. Vad har varit de största utmaningarna och vad har varit det roligaste med att driva eget?

Den absolut största utmaningen är ekonomin. Det är en tuff bransch och ännu är jag inte uppe i de försäljarsiffror som krävs för att jag skulle kunna leva på mitt företag. En annan utmaning är att konstant tvingas sälja. Sociala medier har bidragit till att det inte räcker med att bara ha kvalitativa kläder, utan idag ska det också finnas en stark image och hype kring ett varumärke. En måste konstant fiska efter likes, och följare och det kan bli psykiskt utmattande i längden. En får försöka hitta en balans gällande sociala medier så att de inte tar över ens glöd och passion. 

Det bästa med att vara egenföretagare är friheten. Jag har fått vara hemma med min son mycket, och välja vilken tid på dygnet jag ska jobba. Dessutom mår jag väldigt bra, jag lider inte av någon jobbångest och jag känner aldrig på kvällarna att jag verkligen inte skulle orka gå till jobbet följande dag. Jag utvecklas varje dag och får jobba med både det praktiska och det administrativa.   

 

 

Vad är enligt dig de största problemen inom klädbranschen? 

Masskonsumtion och fast fashion. Vi köper så otroligt mycket kläder idag. Trender ändras alltför snabbt och plagg slängs i stora mängder. En ny T-shirt kan kosta samma som ett flingpaket så varför skulle vi inte köpa en ny varje vecka? Så tror jag tyvärr att många tänker.

 

Vad är bra design enligt dig?

Ett plagg ska vara hållbart, tidlöst och bekvämt. Produktionen ska ske så lokalt som möjligt, med rättvisa arbetsförhållanden. Ett varumärke ska vara transparent. Kunden ska inte behöva anstränga sig jättemycket för att få reda på vem som gjort produkten, var den gjorts och vilka ämnen materialet innehåller. 

 

Vilka är dina favoritdesigners och var hittar du inspiration?

Marjut Rahkola (grundaren av VIMMA) och Anna Kurkela samt Hanna-Riikka Heikkilä (grundarna av Papu) är förebilder och inspirationskällor när det gäller barnklädesdesign. Jag delar deras värderingar kring hållbar design och hoppas att jag en dag ska känna att jag lyckats lika bra som dem. Jag är en självutnämnd loppisexpert och än idag, fastän det är en del av mitt jobb, är loppisar det bästa stället för mig att nollställa mina tankar och tanka energi. Efter en loppisrunda är jag ofta inspirerad. 

 

 

Länkar:

Instagram: Minibom

Shop: Minibom

Facebook: Petronella Natalie Design

 

 

 

Nanó Wallenius
05.12.2018 kl. 15:31

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Den ultimata hösten enligt Kia

 

  • ylletröjor och yllesockor. Inga akryl, polyester tröjor talar jag inte nu om för dom kommer inte värma dig alls. 
  • äppelpaj och morotskaka.
  • långa promenader ute i skogen.
  • vain elämää börjar, som är ett av mina favorit program. 
  • filmkväll och fairy lights.
  • mitt andra favorit program som börjar, vilket jag kanske lite skäms att jag kollar på men typ hela Finland älskar det så varför skulle inte jag. Sohvaperunat, det är som att få veckans program i en timme men på ett mycke roligare sätt. Kollar alltid det på lördag morgon när jag äter frukost, finns inget bättre.

 

Kias höstlista hittar du här.

 

06.09.2018 kl. 10:39

Sömnig kisse

06.09.2018 kl. 10:36