Ratata inaktivt från och med 16.09.2019

I september 2019 sker det ändringar på plattformen som berör just dig och vi vill påminna dig om detta. Från och med den 16 september 2019 kommer Ratata att avslutas som en aktiv bloggplattform.

Vi vill passa på att tacka samtliga bloggare som bidragit till en innehållsrik och färggrann plattform.

 

 

Ratata läggs ner

 

Bästa bloggare på Ratata,

Dagen som vissa har anat att ska komma är snart här.

För nio år sedan, år 2010, grundade Karin Lindroos vår fina bloggplatform. För fyra år sedan tog KSF Media över och har fungerat lite som en ambassadör för Ratata, ett moderskepp som möjliggjort en hel massa kul tillsammans med oss frilansande redaktörer och praktikanter. Och oj vad det har hänt sedan dess! Det har festats, Ratata-kalendrar har skapats och säljts, evenemang och föreläsningar har ordnats och duktiga praktikanter har kommit och gått. Och nu, nio år efter Ratatas födelse, är det dags att ta farväl av Svenskfinlands mysigaste bloggplats.

Ett e-mail från KSF Media och Webbhuset har skickats till samtliga bloggare på Ratata. Det lyder enligt följande:

 

I september 2019 sker det ändringar på plattformen som berör just dig och vi vill redan nu informera dig om detta. Från och med den 16 september 2019 kommer Ratata att avslutas som en aktiv bloggplattform. Vi ser att antalet användare på Ratata gått ned och att en del bloggar inte längre uppdateras lika aktivt som tidigare. Därtill finns det i dagens läge andra goda alternativ för den som vill fortsätta blogga. Vad betyder detta konkret för dig?

Du kommer inte längre att kunna uppdatera din blogg på Ratata från och med den 16 september 2019.

Nya inlägg kan alltså inte skapas efter det, men vi kommer se till att bloggarna är tillgängliga ända fram till utgången av 2020. På det sättet hinner du fundera över fortsättningen och vidta nödvändiga åtgärder.

Gällande tekniska frågor kan man även vända sig till Webbhuset på adressen contact@webbhuset.fi.

Alla dina blogginlägg går att flytta, med en JSON-exportfil. Andra format kan vi tyvärr inte erbjuda.

Om du har intresse att ta över hela bloggtjänsten är Webbhuset öppet för diskussion. Ta då kontakt så snart som möjligt med Webbhusets vd Ant Simons på adressen ant@webbhuset.fi.

Vi vill passa på att tacka för att du bidragit till ett mångsidigt innehåll på Ratata, och hoppas att du under den kommande tiden hittar en bra väg framåt för dig som bloggare!

 

Vad som sagts i mejlet sammanfattar situationen. Innan processen började blev jag, Ratatas redaktör Nanó, tillfrågad om jag ville ta över Ratata helt på egen hand men på grund av annat jobb och minskat antal aktiva bloggare tackade jag nej. Men ifall just du känner dig manad att ta över Ratata finns möjligheten alltså där!

Anvisningar till hur man laddar ner och hanterar JSON-filen kommer att publiceras här på framsidan inom kort.

 

26.06.2019 kl. 22:49

Samtal med vänner

 

En litteraturpodd är född - Samtal med vänner av ingen mindre än Kaneli Johansson och Hanna Ylöstalo som även bloggar på Ratata.

 

"I "Samtal med vänner" diskuterar litteraturvetarna och vännerna Kaneli och Hanna livet genom litteraturen. I det första samtalet, ”Samtal med vänner”, pratar de om hur de lärt känna varandra och på vilka sätt litteraturen format deras vänskap. Med utgångspunkt i Sally Rooneys debutroman och Hanya Yanagiharas ”Ett Litet liv” diskuterar de hur samtal mellan vänner egentligen kan se ut. Kaneli hävdar att det finns bättre och sämre läsare och Hanna berättar om sitt behov att blotta sig själv."

 

Lyssna på premiäravsnittet här.

 

24.05.2019 kl. 11:55

Konstutställning på Rupla

 

Tidskriften Astra har producerat en konstutställning som kommer hållas på Rupla i Helsingfors 9.3-9.4.2019. Vernissagen äger givetvis rum på den internationella kvinnodagen 8.3. Temat för utställningen är konstverk som prytt Astras pärmar genom åren.​

 

Läs mera om Astras evenemang på Vanessas blogg.

Evenemangets facebooksida hittas här.

 

 

01.03.2019 kl. 22:56

Han har en miljon lyssnare på Spotify

Bildkälla: Tomppabeats instagram

 

Med sina 136 000 följare och en miljon månatliga lyssnare på Spotify är 21-åriga Tomi “Tomppabeats” Lahtinen betydligt större än många kända finska artister på Spotify. I Helsingfors, staden var han både är född och uppvuxen, är det dock få som känner igen honom på gatorna.

 

Tomi Lahtinen är ett barn av sin tid. Via musikplattformer som Bandcamp, SoundCloud och Spotify har han fått lyssnare över hela världen. Majoriteten av hans följare på Spotify kommer från USA, något som få finska artister kan skryta med. Intresset för musiken har alltid funnits där och att börja göra egen musik kom också tidigt in i bilden.

- Intresset för att faktiskt börja göra egen musik kom när jag var runt 10 och försökte starta ett punkband som typ fejlade. Så jag satte det åt sidan och fortsatte att bara lyssna på musik till att jag blev tonåring. Då märkte jag att man kan ladda ner program från nätet för att göra egen musik och det startade det hela. Från och med det spenderade jag mycket tid på mitt rum för att klippa och klistra i låtar. Genom åren blev jag mer och mer experimentell och just nu befinner jag mig i ett musikaliskt limbo var jag inte riktigt vet vad jag vill göra längre. Det känns dock som att jag ändå är så pass ny inom musik så jag försöker ta dagen som den kommer.

 

Lofi Hiphop

Tomis musik placeras under genren lofi hiphop, eller vad man idag också kan kalla chillhop - musik som man kan chilla till, baserad på hiphop & jazz. Lofi hiphop- och chillhopgenren har vuxit sig stark på nätet de senaste åren genom bland annat Youtube radio och streaming på Twitch. Många unga  idag använder flera olika streamingtjänster för att lyssna på musik. Tomi själv förhåller sig dock ytterst modest till sina höga lyssnarsiffror online.

 

Hur blev din musik stor på Spotify? När lade du till din musik där och när märkte du ett ökande lyssnarantal?

- Jag vet faktiskt inte själv heller, min musik fanns först bara på Soundcloud och Bandcamp som på sin tid var mer av sina egna små communityn. Efter att ha fått ett erbjudande om att spela in “Harbor” på skiva fick jag chansen att släppa min musik på större samt fysiska musikplattformar, och så kom sommaren och allting blev helt galet efter det. Men jag försöker att inte fokusera för mycket på siffror, det kan bli rätt tungt mentalt.

 

Hur skulle du beskriva din musik? Var hittar du inspirationen?

- Jag vet aldrig hur jag ska svara på den frågan. Jag hoppas att min musik är den råaste formen av mig själv som jag kan visa, men jag ser att folk hittar sina egna sätt att beskriva musiken på, vilket troligen är det bästa sättet att beskriva min musik. Jag hittar inspiration överallt runtomkring mig, men mest från musik jag själv lyssnar på. På senare tid har jag en besatthet med afrobeat/funk-skivor och jag känner att det också påverkat min musik. Madlib har varit en inspiration från början och kommer troligen vara en inspiration ända fram till slutet, så jag måste alltid nämna honom, haha.

 

Flera alias

Tomis första gig någonsin utomlands var ett rave i ett förfallet hus i Belgrad i Serbien, en plats som har en speciell plats i hans hjärta. Det var även där han nyligen debuterade utanför Finland gränser som DJ CASSHISS, ett alias han använder när han gör house/elektro. Taiwan och Nya Zeeland är också speciella platser han spelat på.

 

Har du någon kul musikrelaterad historia på lager?

- Nå, jag och min kompis missade vår flight till Taiwan eftersom vi hade haft en hejdå-fest med kompisar i Melbourne, och vi var på flygplatsens toaletter och kaskadspydde medan flyget åkte. Min agent var inte så glad och bokade mig ett nytt flyg samma kväll men inte för min kompis som skulle åka tillbaka till Helsingfors med mig via Taiwan. Så jag fick lämna honom i Australien med några nyfunna vänner där. Som tur fick vi honom hem i slutändan så allt blev bra tillslut.

 

När jag frågar om hans framtidsplaner var gällande musiken berättar Tomi att han just nu jobbar på fler projekt än bara Tomppabeats-musik, men mer än så vill han inte avslöja.

- Vi får se vad framtiden för med sig, det är bäst att inte tänka på det för mycket.

 

Länkar:

Tomppabeats på Spotify

Tomppabeats på Soundcloud

DJ CASSHISS på Soundcloud

Tomppabeats på Instagram

Spotifyspellista (som han skapat exklusivt för Ratata!) med låtar som Tomi har lyssnat på under sommaren:

 

 

23.10.2018 kl. 19:06

När välmåendet är viktigare än prestation

Alla bilder är lånade med Corinne Grönholms tillstånd.

 

Välmående är viktigare än prestation - så säger Corinne Grönholm som bloggar om matrecept, hälsa och livsstil. Ratata kollade läget med Corinne och hur hennes bloggresa tett sig.

 

Corinne Grönholm från Helsingfors flyttade som 16-åring 1200 km bort från familj och vänner. Då väcktes tanken på att hon ville hitta ett sätt att hålla dem uppdaterade kring hennes liv.

- Samtidigt älskade jag redan då att skriva och fattade genast tycke för bloggandet. Hur bra blogginläggen var under de första åren är däremot en helt annan sak, haha.

Sedan dess har bloggen utvecklats till en plats för vardagsbalans. Vid en första anblick utstrålar Corinnes blogg harmoni - ett ord som också kan beskriva hur hon vill leva sitt liv.

- Jag tror på att man med en bra vardagsbalans mår som bäst. Mitt välmående är viktigare än prestation och fina jobb och är alltid noga med att det ska finnas tillräckligt med tid för återhämtning och för att göra saker som jag blir glad av, bland annat att hänga med min pojkvän, familj och vänner. Jag hoppas att min blogg kan bidra med glädje men även med insikt i att vi inte kan ånga på i 180% utan att vi mår bra av att ta det lugnt ibland och bara vara.

Corinne menar dock att hon aldrig skulle försköna livet på sin blogg. Har något varit jobbigt skulle hon aldrig ljuga om att det varit roligt.

- Jag vill att mina läsare ska veta att min blogg är äkta och ärlig.

 

 

Skidåkning på elitnivå

När Corinne redan som 16-åring flyttade hemifrån var det det brinnande intresset för alpin skidåkning som fick henne att flytta upp till norra Norrland, rättare sagt Gällivare. Vid den tidpunkten hade hon redan vunnit alla mästerskapsguld som gick att vinna i Finland.

- Jag hade så mycket förväntningar på min tid i Sverige. Jag ville fortsätta utvecklas och bli ännu bättre. Tyvärr kantades hela min gymnasietid av år av skador vilket var väldigt tungt samtidigt som jag levde livet uppe i norra Norrland. Jag trivdes så bra med människorna, miljön och hela livet i Gällivare. Jag saknar det ofta.

Corinne beskriver att vara elitidrottare som det häftigaste hon någonsin varit med om. Trots idrottsskadorna ångrar hon ingenting och känner en att hon har nytta av allt hon lärde sig under dessa 6,5 år. Till slut sade dock kroppen ifrån.

- Det var riktigt jobbigt eftersom motivationen fanns att fortsätta, men ibland säger kroppen stopp och då måste man lyssna. Samtidigt var det så här i efterhand inte så tokigt ändå, med tanke på allt fantastiskt jag har varit med om under de senaste två åren som ”pensionerad elitidrottare”.

Hon är dock glad över att flyttat tillbaka till Finland för att landa lite.

- Det var lite rörigt där ett tag när idrotten tog slut och man plöstligt skulle gå från plan A till plan B med livet. Men som tur har det gått superbra!

 

Krämig linssoppa med morot (Recept nedan bland länkarna)

 

Matintresse sedan barnsben

Corinne blev intresserad av mat och att skapa recept genom sin mamma. Som barn fick Corinne alltid vara med i köket och lärde sig göra soppa, baka kakor och pajer.

- I början var vi nog troligen mest i vägen men redan i lågstadiet kunde jag överraska min familj med att ha lagat middag eller något gott eftermiddagsfika när de kom hem från jobbet. Vi hade alltid tillgång till att laga mat och baka vilket gjorde att inspirationen fick flöda. Jag är så tacksam för att min mamma väckte detta intresse inom mig.

Kostrådgivningsstudier har också bidragit till Corinnes inspiration och kunskap när det gäller att skapa recept.

Hur tänker du när du skapar ett recept?

- Att det ska vara gott, näringsrikt och inte för invecklat. Att det ska innehålla så mycket närproducerade råvaror som möjligt och att man inte ska behöva vara någon superkock för att lyckas. Jag är väldigt noga med mina recept och provar om och om igen med olika mått tills jag är helt nöjd. Först då delar jag med mig av receptet på bloggen.

Recepten som dyker upp på Corinnes blogg förändras också efter årstiden. På hösten uppskattar hon exempelvis nybakt bröd.

- En smarrig morotssoppa med nybakt havrebröd kommer förgylla åtminstone mina höstkvällar. Recepten hittar ni på min blogg.

Drömmen för Corinne är att i framtiden ha driva ett eget företag som kan främja människors välmående. I och med hennes pågående studier i medieanalys tänker hon att hon på ett eller annat sätt troligen kan involvera media för att förverkliga sin dröm.

- Men exakt hur det blir får framtiden visa!

 

Länkar:

Corinne Grönholms blogg

Krämig linssoppa med morot på Corinnes blogg

Samtliga brödrecept på Corinnes blogg

 

04.10.2018 kl. 12:25

Brustna hjärtan och mörka klipprumsnätter

Foto: Jessie Adler

 

Frilansjournalisten och dokumentärfilmaren Hanna Nordenswan är aktuell med “Det som kunde varit”, en minidokumentär om brustna hjärtan i tre generationer.

Medan 29-åriga Hanna Nordenswan svarar på mina frågor sitter hon i sängen och lyssnar på vädret. Utomhus, i staden New York City, åskar det. Efter en en kandidatexamen i journalistik vid Soc&Kom i Helsingfors och en period av av jobb flyttade hon till USA för att börja studera dokumentärfilm på magisternivå vid School of Visual Arts, studier som hon nyligen blivit klar med. Hennes senaste dokumentärfilm, “Det som kunde varit”, har också nyss publicerats på Yle Arenan.

- Just nu jobbar jag på lite olika film- och fotoprojekt och förbereder mig för premiärvisningen av mitt slutarbete, en 25 minuters dokumentärfilm om nattstädare. Och så har jag precis börjat podda med min kollega och kompis, Yles Afrikakorre Liselott Lindström!

Hanna har redan hunnit jobba inom flera journalistiska områden, men för tillfället är det historieberättandet genom dokumentärt filmande som står främst. Som frilansande journalist och dokumentärfilmare går hennes dagar ut på att skriva, banda, klippa, fota och filma. Hon berättar att hon älskar att ställa frågor till folk. Som journalist kan man i princip ringa upp eller gå fram till vem som helst och ställa frågor, och alla accepterar det systemet utan att tveka.

 

Du har nyligen gjort minidokumentären "Det som kunde varit". Berätta lite om den! Hur kom du fram till att brustna hjärtan var ett tema du ville göra en dokumentär av?

- Ja! Började jobba på den som ett skolprojekt vintern 2016 och sedan utvecklades den till något lite mer. Den utgår från mig själv och att jag var hjärtekrossad och utforskar sedan hur min pappa och min farfar klarade av liknande situationer och hur deras liv blev på basis av det. Det började med att jag tänkte på telefonsamtalet jag ringde till min pappa när jag blivit dumpad och låg på golvet och grät, och tänkte att det kunde vara en inledande scen i en dokumentär om krossade hjärtan. Sedan utvecklades det till en tanke om att intervjua pappa och farfar, för att ställa de frågor jag annars inte skulle ställa medan båda fortfarande lever. Igen - det fantastiska med att vara journalist och bara knäppa på en kamera eller bandspelare och kunna fråga en massa konstiga frågor bara för att "det är ens jobb", och den som intervjuas bara accepterar situationen.

En annan tanke med projektet var att visa en annorlunda mansbild, att lyfta män som pratar om kärlek och känslor. Eftersom Hanna dessutom själv var mitt i att sörja ett avslutat förhållande kändes det naturligt att inleda samtal med både sin pappa och farfar, som under sina liv också blivit dumpade av kvinnor de trodde de skulle leva sina liv tillsammans med. Hjärtesorgen blev en bra utgångspunkt för att ställa frågor om deras erfarenheter.

 

Från Helsingfors till Johannesburg

Under sina studier vid Soc&Kom valde Hanna att åka på utbytesstudier till både Johannesburg och Dar es Salaam. Hon berättar att hon var intresserad av Afrika främst eftersom det kändes som att hon visste så lite om kontinenten på grund av underrepresetationen i medier. Bilden av Afrika i västerländsk media är dramatisk - å ena sidan är det kaos, å andra sidan är det extrem och exotifierad skönhet. Studierna i Johannesburg påverkade Hanna på många sätt. Hon fick snabbt äta upp en hel del fördomar hon haft. Efter att ha fått se kontinenten med egna ögon kändes det dessutom ännu viktigare att jobba med journalistik som representerar länder i Afrika på ett bredare och bättre sätt.

 

Vilka är de största lärdomarna du fick genom att jobba och studera där?

- I Johannesburg studerade jag film för första gången och lärde mig grunderna i dokumentärfilmsproduktion - kunde verkligen inget innan så var 100% mer kompetent efter de studierna. Och som sagt var det en sådan ögonöppnare att bo i Johannesburg i några månader, jag insåg till exempel för första gången på riktigt alla privilegier jag har som vit. Det känns lite dumt att säga men efter att ha levt i en europeisk och väldigt vit bubbla fram tills dess så slog det mig faktiskt ordentligt först då.

I Dar es Salaam lärde Hanna sig hur man frilansar på riktigt. Där och då blev hon både en modigare resenär och modigare frilansjournalist. Hon började höra av sig till medier hon gillade och erbjöd sig att göra reportagen åt dem, och valde att åka till ställen som verkade intressanta.

- Det värsta som hände var att jag fick en massa nej, det bästa var att jag fick uppleva en många olika platser och träffa så många människor.

 

Stressigt men underbart

I maj blev hon klar med magisterstudierna från the Social Documentary Program vid the School of Visual Arts i New York. Hanna menar att det är superstressigt men också underbart att bo i the Big Apple.

- Under de två studieåren var tempot helt sinnessjukt och allt var mindre underbart, så här i efterhand vet jag inte hur allt riktigt gick ihop. Det var väldigt lite *rooftop parties in Brooklyn* och *hailing a cab on Broadway* och massor av stressiga nätter i mörka klipprum och evighetslånga metrofärder släpandes på kamerautrustning. Men efter drygt två år trivs jag ändå så pass bra att jag stannar kvar ett tag till och ser hur det funkar att jobba och leva och så.

Mitt under studierna i New York fick hon även veta att hon fått Kim Wall-stipendiet från Thanks to Scandinavia, en organisation som stöder nordiska studenter ekonomiskt i USA. Kim Wall var själv stipendiat hos organisationen när hon studerade vid Columbia.

- Nu har det ju dykt upp flera stipendier i hennes namn, eftersom hon kände och berörde så många - till exempel Columbia har ett eget Wall-stipendium nu. Men självklart betydde TTS:s stipendium jättemycket för mig, att de som kände henne ens placerade mig i samma kategori som henne var otroligt rörande och hedrande. Jag har fått träffa hennes familj och lärt mig mycket om hennes arbete sedan dess och känner mig otroligt inspirerad och imponerad av henne, och de diskussioner om kvinnliga journalisters säkerhet och ställning som nu pågår är otroligt viktiga.

 

Press på att lyckas

Hanna säger att hon funderar mycket på prestationer och att vara duktig. Hon känner press på att “lyckas” och att hon måste bevisa för sig själv och andra att hon klarar av saker och ting. Samtidigt njuter hon av det hon jobbar med och att det säkert delvis ligger i hur hon är - att vara ambitiös och alltid kämpa sig vidare.

- Det har ju kanske hänt på bekostnad av annat - jag har flyttat massor de senaste åren och känner mig ibland ganska rotlös. Jag tycker ju inte själv att jag hunnit med så mycket, jag ser på andra och tycker att de gjort så mycket mer. Men så bläddrar jag i mitt eget flöde i sociala medier och tänker att det ger en så glansig bild av hur mitt liv egentligen är, jag lyfter ju bara upp sådant som jag är stolt över och inte allt som inte är så bra. Trots att jag är medveten om att det är så för andra också jämför jag mig väldigt mycket med andra människor och deras prestationer, det är ju klassiskt duktig flicka-beteende. Jobbar på att chilla lite och känna mig trygg i det jag klarar av. Och försöker balansera rädslan att misslyckas och att känna ett behov av att bevisa något med att ändå kunna vara stolt över vad jag gör och njuta av det.

 

 

Länkar:

 

Podden om Afrika, podcast med Hanna Nordenswan & Liselott Lindström

Det som kunde varit, dokumentärkortfilm av Hanna Nordenswan på Yle Arenan

Stipendiatintervju (Thanks to Scandinavia Kim Wall Memorial Scholar) med Hanna Nordenswan, av Liv Grimsby


 

25.09.2018 kl. 10:15
                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Svarta skuggan

Svarta skuggan har varit dålig i magen igen. Han går på skonkost, mer än så märks det inte. Han har lärt sig att hoppa upp i soffan. De borde väl hindra, men samtidigt är det lättare än att försöka få honom att sluta bita på femtontusen kronor-fåtöljen. 

 

Saxat från Stormens blogg.

01.10.2018 kl. 09:29

Om att äntligen ha ett namn

 

Att bestämma oss för ett namn till vår nyaste lilla familjemedlem har inte varit det allra lättaste. Det känns ju liksom som ett lite mer avgörande beslut än att namnge en katt. Under de gångna månaderna hade vi hunnit samla ihop en ganska diger lista på namn, men inte riktigt kommit överens om något som vi båda gillar fullt ut.

 

Så vad heter den lilla krabaten nudå? Svaret finns på Miilos blogg.

 

01.10.2018 kl. 09:23

Vad behöver jag egentligen i livet?

Och jag börjar igen fundera vad jag behöver i mitt liv.

För nog är det ju konstigt hur få av oss som på något sätt uttrycker en vilja i att leva ett lugnare liv. Ett liv bortom storstadens gator och oljud och damm. Ett liv med kanske lite mindre inkomst, men desto mera livsglädje.

 

Jasmine funderar över vad just hon behöver i livet.

 

01.10.2018 kl. 09:22