Skumpa, serpentiner och picknickar

Valborg och första maj närmar sig och idag berättar tre av våra bloggare om minen, traditioner och vad för mat de förknippar med den våriga högtiden.

 

Hej Filosofia! Har du några speciella valborgs traditioner?

I Ekenäs var det alltid tradition att grilla och dricka några kalla på vappen, och sedan var det stormiddag med pappas fotbollslag på första maj. Nu i Åbo har jag bara hunnit fira vappen ordentligt en gång eftersom jag varit på jobb ett år och på utbyte ett annat. Men den ena gången vet ni, DÅ var det hela hoiton med vårdberg, fest och såklart picknick på första maj (skoja, det orkade jag inte med det året för jag hade krapula hemma på soffan - men lyckades med picknick förra året).

 

Hur brukar du klä dig på valborg, har du redan tänkt ut detta års outfit?

Förra året var jag Ville Viking. I år tror jag kör på färggrann överdel, fancyga svarta byxor, ljusblå kappa och sneakers. Snyggt, festligt men bekvämt! Lär ju vara kallt så kanske förra årets dräkt vore varmare?

 

Vad är ditt bästa valborg minne?

Den första Åbo vappen för tre år sen! Fick uppleva allt som det innebar med mösspåsättning, skumpa i parken på en skitig filt & träffade massor med roliga människor - gamla och nya! Rekommenderar en Åbo-vapp till alla människor.

 

 

 

Hellou Miilo! Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet "vapp"?

Oj, har verkligen lite svårt att komma på några standardgrejer eftersom jag haft en tendens att fira vappen på väldigt olika sätt. Under några år flydde jag fältet utomlands, under studietiden var det tjo och tjim i Helsingfors från tidiga morgon till sena kväll och under de senaste åren har jag fördragit lugnare typer av festligheter med familjen eller nära vänner. Men för att sammanfatta vappen på något vis säger jag: utomhushäng, bubbel och långledigt (om man har turen att den infaller i samband med en helg, som detta år)!

 

Hur firade du valborg/första maj när du var liten?

Rätt så ofta brukade vi fira med någon annan familj och temat var inte sällan maskerad. Älskar maskerader, så känner definitivt att detta är något som vi snart måste återinföra i våra vappentraditioner.

 

Har du några planer redan inför årets valborg?

Som den småtråkiga vuxna individ jag kommit att bli, så: nej, hehe :D Men i ärlighetens namn har Vappen alltid fått vara en dag som är rätt spontan som man tar lite som den kommer och anpassar enligt vädret. Jag ser faktiskt mest fram emot att vara ledig, umgås med nära och kära och eventuellt smälla i mig årets första dos av grillmat. Såg att det är någon typ av jippo vid Raseborgs slottsruiner, så kanske till och med jag drar iväg på det? Lever man ett crazy liv så gör man, som ni förstår.

 

 

Hej Astrid! Har du redan några planer inför valborg?

Jag kommer troligen att spendera vappen i Stockholm med en annan finsk kompis. Jag har också blivit bjuden på en klasskompis fest till Uppsala som också lockar lite..

 

Vad brukar du göra på första maj?

Jag har ingen tradition för första maj så det brukar vara otroligt varierande. En gång var jag med min syster och svåger i Paris, en annan gång festade jag till det i Brunnsparken i Helsingfors. Någon gång har jag varit på picknick med en drös kompisar. Vanligtvis brukar jag ändå bara vara hemma, kanske sover jag, kanske ser jag på film, kanske städar jag. 

 

Finns det någon mat du förknippar med valborg/första maj?

Grillmat går mina tankar omedelbart till. Främst korv och potatissallad som man äter med engångsbestick. När det kommer till drickbart så är det förstås skumppa och mjöd som gäller.

 

 

Vad är era planer inför valborg/första maj?

 

Sofie Råholm
igår kl. 08:22

Måndagsprofil: Elin Willows

Radio, debutroman och nu Berlin. Denna måndag delar Elin Willows med sig av vad som händer i livet just nu och skrivandet som process.



Bilder: Elin Willows

 

Hej Elin, vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Vem är du och hur ser en vanlig dag ut i ditt liv?

Jag är en person som gillar att använda mitt språk på flera olika sätt. Jag är utbildad till kulturjournalist och i år gavs min debutroman, Inlandet, ut. Jag är 36 år och född i Stockholm som jag lämnade när jag var nitton. Sedan dess har jag bott på flera olika ställen och sedan 2009 i Finland, först i Åbo och sen Vasa. Där har jag i många år jobbat med radio på Yle. Men, just nu bor jag i Berlin och därför ser mitt liv väldigt annorlunda ut, jag jobbar nämligen inte som journalist just nu. Istället hänger jag med min familj, vi går långa promenader och upptäcker Berlin, och så skriver jag mycket mer än jag brukar ha tid med. Och läser mycket mer, och ställer inte väckarklockan. Ett underbart mellanår som vi tar hela familjen!

 

Du är nu aktuell med din debutroman ”Inlandet”, vad handlar den om?

Inte om så mycket alls, faktiskt! Innan jag skickade den till förlag var jag osäker på om andra skulle tycka att det var intressant, men det har det visat sig att många ändå gjorde! Men förstås finns det en grundhistoria i den. En tjej flyttar från Stockholm till en liten ort i Norrlands inland där hennes kille bor, men de gör slut. Hon blir ändå kvar där. Och vi får följa henne på hennes nya plats under ungefär ett och ett halvt år. Det är mer än bok om känslor än en historia med tydlig utveckling, även om det finns där, ganska subtilt.

 

Att skriva kan ju vara en rätt plågsam och utdragen process med mycket självkritik, vad är dina bästa tips för att fortsätta kämpa och inte ge upp?

Skapa rutiner är mitt bästa tips. De flesta har inte obegränsat med tid, när jag skrev Inlandet jobbade jag, hade två små barn och läste en kurs i skrivande. Jag skrev bara tio minuter varje dag, men jag gjorde det. Den rutinen var viktig för mig, det var all tid jag hade. Nån annan kanske har möjlighet att skriva en eller två timmar i veckan? Schemalägg!

Mitt andra tips är nästan lika viktigt, ha någon som du kan prata med ditt skrivande om. Gå en kurs och träffa folk där eller hitta en skrivare nån annanstans, jag har hittat en av mina viktigaste skrivkompisar i ett forum på Facebook! Att prata om skrivande är något av det bästa jag vet.
 

 

Hur blir man en bättre skribent, har du några konkreta tips?

Läs! Läs massa olika böcker, man lär sig också av sånt som man inte gillar.

Skriv! Hur mycket som helst. Tänk inte så mycket just i skrivögonblicket, tänkandet kan man ta i nästa runda, det blir en hel del rundor innan en text är färdig.

Gå en kurs! Där får du tips, lär dig förstå dig själv som skrivande person bättre samt har möjligheten att träffa skrivkompisar.

 

Om du bara fick läsa tre böcker under resten av i ditt liv, vilka tre böcker skulle du välja då?

Homegoing/Vända hem av Yaa Gyasi. Jag läste den på engelska men det är inte det viktiga, det viktiga är att det här är en bok som har allt. Som skrivande människa är det svårt att inte bli imponerad och tänka på hur det har gått till att skriva det här mästerverket. Boken har historia (i ordets båda betydelser), upplägg, språk och idé.

Det här är natten av Karolina Ramqvist. En liten essäbok om skrivande som personligen betytt väldigt mycket för mig. Bra lästips för folk som skriver.

Marken av David Väyrynen. Läser mest prosa och inte så mycket poesi men Marken blev jag helt knockad av. Den är en samling av röster om Malmfälten i nordligaste Sverige.  En del av Marken finns också tonsatt!

 

Sist men inte minst – vad är dina planer nu? Har du börjat jobba på något nytt skrivprojekt?

Jag skriver på det jag hoppas kan bli min andra bok, det är skönt att ha lämnat Inlandet på det sättet, att inte behöva peta mer i den, det gjorde jag ändå i fyra och ett halvt år. Det nya är en bok i tre delar varav den tredje delen till största del utspelar sig i Åbo. Samtidigt skriver jag ibland på ett helt annat projekt och ännu ett, faktiskt, men det är inte så farligt, det är bra att ha något att växla till när jag kör fast.

 

Tack Elin!

 

Sofie Råholm
23.04.2018 kl. 10:45

Lite skrik från Hong Kong till Helsingfors

 

Ett kortvarigt jobb utomlands, tillräckligt långt för att lära känna en ny kultur, tillräckligt kort för att inte få en allt för dramatisk hemlängtan, är en dröm för manga unga i dagens globala värld. För 29-åriga frilansjournalisten Liisa Mendelin blev detta verklighet. Under tre månader hösten 2016 jobbade hon som volontär för Finska Missionssällskapet i Hong Kong. Sedan några år tillbaka har hon bloggen Lite skrik. Ratata fragade Liisa om livet både i öst och väst.

 

 

Hur skulle du beskriva din tid i Hong Kong?

Det var omvälvande att bo i en så annorlunda kultur, mitt i en miljonstad. Det var tungt på många sätt (ensamt, svårt att hitta vegetarisk mat, trångt på gatorna och mycket avgaser i luften ) men också roligt. Hong Kong har fantastiska vandringsleder, väldigt trevliga människor och välorganiserade system för allt från lokaltrafiken till offentliga toaletter.

 

Berätta lite om hur du bodde!

Jag bodde i en minilägenhet på tre kvadrat. Rummet var lika brett som en enkelsäng (90 cm) och sängen var uppe på ett loft. Under sängen fanns ett litet skrivbord och krokar att förvara grejer på. Jag hade tur som hade ett litet fönster som gick att öppna. Jag delade badrum och ett provisoriskt kök (utan spis) med ca 30 andra.

 

 

 

Vad var mest meningsfullt med dina arbetsuppgifter?

Att intervjua människor och få höra deras livsberättelser. Likaså att umgås med barn och ungdomar i församlingen jag jobbade i. De lever under väldigt hög press att prestera bra i skolan för att inte bli gatsopare när de blir vuxna. Allt är dyrt i Hong Kong så för att undvika fattigdom måste du verkligen prestera på topp för att få ett toppjobb för att kunna bekosta det som i mina ögon är ett helt vanligt liv, med anspråkslöst boende och mat.

 

Vad är tre saker du skulle vilja ta med dig från Hong Kong till det finska samhället?

1) Glädjen över att vara tillsammans. Det syntes i Hong Kong oftast i att alla ville ta selfies och gruppfoton, inte bara några gånger utan flera gånger på en kväll. Den här glädjen syntes också i att jag fick ett entourage från församlingen som följde med mig till flygfältet på natten när jag skulle åka hem från HK.

2) Frimodigheten att öppet visa att man tycker om gulliga saker. Flera av farbröderna jag jobbade med i församlingen hade mjukisdjur som hängde från jackans dragkedja eller pennor med gulliga suddgummin, och de älskade verkligen att jobba med barn, hur odrägliga de än kunde vara stundvis. Att barnen var så gulliga verkade kompensera det mesta.

3) Gatumatskulturen. Hongkongare älskar att ta middag på gatan: man går ut med sina vänner till fullsmockade gator och plockar olika rätter från olika gatuförsäljare. Så äter man medan man strosar runt i människomassan.

 

 

Och sedan, över till något annat! Du har bloggat i ett par år på bloggen Lite Skrik. Hur ser du på bloggandet idag, vilken roll spelar det i ditt liv?

Jag är väldigt kluven inför det. Mina bästa inlägg är de allra personligaste, där jag blottar min sårbarhet. Men på sistone har jag blivit väldigt tveksam till om det är så klokt att hålla på med detta "oversharing". Men det känns inte heller meningsfullt att blogga utan att bjuda på den här inre kärnan av mig själv.

 

För ett tag sedan fick du negativa reaktioner nar du skrev om massagefastan du utövade i påskas. Finns det vissa "ideal" som man ska leva upp till som kristen finlandssvensk?

Det finns små kretsar som har starka ideal kring hur en kristen människa bör vara. De här idealen är ofta omedvetna och outtalade, därför är det svårt att diskutera dem. Men jag märker att jag ofta faller utanför idealen, bara genom att leva det liv som ter sig kristet för mig. Men det känns som att majoriteten av de kristna finlandssvenskarna håller mig om ryggen och tycker att det jag gör är bra. Jag får jättemycket positiv respons när jag skriver om tro. Det är väl en gång vartannat år som en eller två personer så här öppet säger till mig att mitt sätt att vara kristen är fel enligt dem.

 

 

Du var också nyss på en resa man kunde följa med genom din Instagram, berätta lite om den.

Jag åkte på studieresa till Nepal med Finska Missionssällskapet. Just nu känns det här som det enda försvarbara sättet för mig att resa till fjärran länder: att sätta mig ordentligt in i landet före resan och att medvetet lära mig något under resans gång. Vi besökte väldigt många av Missionssällskapets samarbetspartners och lärde oss om deras projekt. Det var så roligt att se vilka vettiga utvecklingsprojekt som finländarna är med och stöder där. Arbete för att höja människovärdet för: hiv-smittade, personer med funktionsnedsättning, personer med psykisk ohälsa, fattiga kvinnor. Det moderna biståndsarbetet handlar väldigt lite om att göra människor beroende av utomstående hjälp, utan om att genom utbildning och mikrolån ge egna försörjningsmöjligheter för personer som är marginaliserade i samhället. Det var också inspirerande att besöka en ledarskapskurs för kvinnor. 

 

Sist men inte minst, dina tre bästa lifehacks!

1) Sov minst 8 h per natt. Kroppen behöver det!

2) Öva dig i att våga visa din sårbarhet, åtminstone för några få utvalda. Det kommer minska dina känslor av skam och ångest. Läs Brené Brown för mer info!

3) Sätt väckarklockan några meter från sängen

 

Lisas Instagram och blogg Lite Skrik hittar ni här och här.

 

Alla bilder är lånade av Liisa med hennes tillstånd.
Nanó Wallenius
20.04.2018 kl. 13:40

"Jag kan vara rädd att ens se på en plastförpackning i butiken"

 

 

24-åriga Julia Degerth känner väl så gott som alla ratataiter igen. Hon startade Grön i Åbo-bloggen på Ratata för ett par år sedan, och i takt med att bloggen växte kom beslutet om att ta bloggandet till en ny nivå. Nuförtiden håller hon till på www.groniabo.fi, föreläser om Zero Waste-livsstilen som hon följer och kommer även att ge ut en bok inom en snar framtid. Vi kollade tempen med Julia och vad hon håller på med idag, efter tiden på Ratata.

 

Vad sker i ditt liv just nu, Julia? Vi har hört rykten om en bok!

Hej!! Vad roligt att höra från er! Just nu sker faktiskt mycket, mitt liv är ett annat liv än för ett år sedan då jag ännu bloggade på fina Ratata. Nu har jag plötsligt startat företag inom vilket jag föreläser och håller workshops om ämnet Zero Waste som jag lever enligt. Dessutom har jag fått en praktikplats i Köpenhamn och kommer att vara där liksom på riktigt hela sommaren!! SÅ glad, har aldrig bott utanför Åbo! Innan dess skall jag dessutom hinna få mitt slutarbete om hur man påverkar med hjälp av bilder på Instagram klart och ja, helt rätt har ni hört om boken! Efter att slutarbetet är inlämnat och godkänt skall jag börja göra om vissa bloggtexter som både finns och inte finns från tidigare och slå ihop dem till en inspirerande bok! Är minst sagt pepp och tacksam! Är helt klart också en tidsoptimist haha.

 

 

 

Du var nyss på en resa till New York. Som Svenskfinlands Zero Waste-ansikte utåt får du ibland ta en del skit på bloggen om du gör nåt som avviker från din livsstil. Du skrev även ett särskilt inlägg om flygplan och New York var du förklarade och försvarade din flygresa. Det verkar som att många offentliga profiler med politiska ståndpunkter eller särskilda livsstilar får leva med negativa kommentarer som ramlar in så fort de gör "fel". Är detta inte jobbigt att leva med? Hur hanterar du det? Och är offentligheten värt rädslan att "göra fel" och bli "påkommen"?

Jag fick faktiskt höra något gällande min livsstil och flygplanen, trots förklaringar på bloggen. Och så får jag höra om annat också nu och då. Och visst är det jobbigt!! Man blir alltid lite ledsen men måste komma ihåg att hålla god ton eftersom man annars upplevs som otrevlig eller omogen. Det vill jag ju inte vara, men sedan hoppas jag att folk skulle förstå att jag är människa. Ibland blir min mat möglig innan jag hinner äta upp den och även om det inte är särskilt Zero Waste, så är jag ju ingen dålig person för det. I början när jag började få kritik blev jag himla sårad och kunde gråta och göra mig liten, men ju oftare jag blir kritiserad, desto mindre bryr jag mig egentligen hehe. Man lär sig helt enkelt och vissa människor vill bara såra en och då tycker jag att man inte behöver ta åt sig eftersom de antagligen har egna sorger som gör att de vill klanka ner på en. Det är lite synd om internettroll!

Sedan kan jag ibland uppleva att jag är iakttagen var jag än är, vilket jag inte orkar med. Jag kan vara rädd att ens se på en plastförpackning i butiken för då tror jag att någon tittar på mig och går och berättar till sina bekanta att jag köpte plast (fastän jag inte ens gjorde det). Tror jag blivit lite paranoid men jag arbetar på att sluta bry mig om vad andra tänker. Som svar på frågan skulle jag ändå säga att det ÄR värt att vara offentlig på det viset. Jag har fått helt otroligt bra möjligheter tack vare min blogg och det skulle jag inte vilja göra annorlunda.

 

 

Vilken roll vill du att bloggen ska spela i din framtid? Vilken roll spelar den nu i det du gör runt bloggen?

Jag vill att bloggen blir mitt arbete! Jag har velat det redan länge och nu är jag äntligen påväg åt det hållet då jag startat företag för att kunna arbeta med den och föreläsningarna. Jag arbetar otroligt hårt på bloggen och lägger ner några timmar (eller hela dagen) på den varje dag, antingen i form av brainstorming, fotografering, bildredigering, skriva texter eller lite av allt.

Nu har jag dessutom en otroligt kreativ och bra praktikant hos mig, Jemina, som är en riktig idéspruta. Hon hjälper mig att komma på bloggrubriker och tillsammans lär vi oss hur man skall tänka när man skapar innehåll till blogg, Instagram, Facebook, Pinterest och så vidare. Roligt! Så just nu jobbar jag mest för att bloggen skall växa och bli en blogg med hög klass, vilket den inte alltid varit. Men det är helt okej! Det bästa som finns är ju när saker utvecklas i stället för att vara perfekta från början.

 

Avfallsfri matshopping à la Julia Degerth. 

 

Du har nyligen gått igenom ett uppbrott. Är det lättare att leva Zero Waste som singel? Vad är för- och nackdelarna med att ha en specifik livsstil och att vara i ett förhållande vs singel?

Det är nog en stor skillnad tycker jag, åtminstone med tanke på det förhållandet jag var i. Det är bara sex månader sedan det hände vilket betyder att såret är ganska oläkt fortfarande. Så jag har kanske inte för tillfället positiva Zero Waste-hurfungerardetiettförhållande-tankar, men skall försöka formulera det någorlunda vackert haha. Jag tycker det är lättare att leva så här nu eftersom ingen kommenterar negativt det jag gör eller det jag inte gör på grund av mina värderingar. Jag får köpa den mat jag vill, jag får vara som jag vill, jag får tänka vad jag vill. Jag får vara precis så konstig jag vill utan att känna att någon som står mig nära kanske inte riktigt förstår eller är på samma sida. Jag blir min egen bättre hälft och anser därför att det är lättare nu.

Å andra sidan var det här uppbrottet det som gjort mest ont i mig i hela mitt liv, vilket helt klart fick mig ur balans. Det gjorde att allt som heter ekologisk hållbarhet och Zero Waste i början kändes ganska ointressant. Tror liksom att det kanske var ganska svårt för mig att leva upp till mina egna värderingar när det var nytt, när jag mest bara ville kräkas på allt. Sedan fanns det ju så klart roliga saker med Zero Waste och ett förhållande: vi drog Zero Waste-skämt och han småbråkade med mig sådär vänligt som man gör om han tyckte jag var lite crazy med mina konstiga ZW-produkter jag köpte hem. Det kan absolut fungera tillsammans med en annan människa, det handlar bara om attityd och vilja!

 

 

Samtliga bilder är från Julias blogg som ni hittar här.

 

Nanó Wallenius
18.04.2018 kl. 18:06

"Du är inte tjock, du är fin" Guess what? Jag är båda.

Veckans måndagsprofil är Moa Ericson, som med sitt instagramkonto lyfter kroppspositivism. Idag svarar Moa på frågor om samhällsnormer, elaka kommentarer och hur hennes relation till sin kropp förändrats under åren.




 Hello Moa! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund. Vem är du och hur ser en vanlig dag ut i ditt liv?

Hej! Ja oj, vem är jag? Haha. Jag tycker alltid att det är lika svårt att presentera mig själv utan att det ska bli och låta så torrt och påklistrat. Jag är ganska rolig tror jag, en kvinna på snart 25 vårar som har ett ganska ospännande liv egentligen. Jag är mamma, sambo, hundägare, sjukskriven och lägger ner osunt mycket tid på min instagram @moaericsons. 


Ditt instagram-konto fokuserar väldigt mycket på body positivity, vad handlar kroppspositivism om för dig? 

För mig handlar kroppspositivism om att se både sin egen och andras kroppar med ett snällare öga. Ingen kropp är den andra lik och alla kroppar är bra kroppar. I dagens samhälle har vi en bild av hur idealkroppen ska se ut. Du ska vara smal, du ska ha runda fasta bröst och en rumpa likt Kim Kardashian. Många kämpar hela livet med att uppnå idealkroppen, kosta vad det kostar vill – de ska dit. Vi är alla naturligt byggda olika men ändå vill samhället att vi ska se precis likadana ut. Kroppspositvismen vill sätta stopp för normen där tjock är lika med ful, för det är så långt ifrån sanningen. "Du är inte tjock, du är fin" Guess what? Jag är båda. 
 


Hur har din relation till din kropp ändras under åren? 

Den relationen har varit som en berg-och dalbana under hela mitt liv. I huvudsak har den varit rätt kass faktiskt. Mycket jojo-bantning, matvägran, dieter och även en del tröstätande. Det är inte förrän för kanske två år sedan som relationen till min kropp stadigt började bli mer kärleksfull. Med mina gosiga 120 kilo är jag nu tjockare än vad jag någonsin varit men jag har heller aldrig känt mig mer bekväm än vad jag gör just nu. Tack och lov säger jag bara, tack för att jag tillslut insåg att problemet hela tiden suttit i mitt huvud och faktiskt aldrig i siffrorna på vågen. Det trodde jag allt för länge och därför är det så himla skönt att bara kunna slappna av nu och strunta i att jag oftast är störst i sällskapet. Så länge jag är frisk och mår bra i mig själv så är jag glad och nöjd med kroppen jag bor i.  
 


Du har skrivit på din instagram att du dagligen får synpunkter angående ditt utseende, hur hanterar du det? Varför tror du att det finns de som har ett behov att kommentera andras kroppar? 

Ibland blir jag ledsen och ibland inte. Oftast så försöker jag att i tanken skicka över lite kärlek tillbaka, då jag tror att det egentligen är precis vad dom behöver. Jag tror inte att en person som mår bra i sig själv har ett behov av att påpeka och klanka ner på någon annan. Därför tycker jag mest att det är tråkigt att personen i fråga inte kommit lika långt som jag i sitt sätt att se på kroppen. Förhoppningsvis så kommer hen dit tillslut.  
 


Vad tror du att vi som samhälle skulle kunna göra för att ”krossa normerna” när det kommer till tjejers och killars utseende? 

Det är en väldigt stor fråga. Jag tror att vi kommer långt med att börja med oss själva. Att verkligen börja se sitt eget värde, sluta jämföra oss med varandra och se våra olikheter som tillgångar istället för någonting att vilja förändra. En annan viktig sak är att aldrig vara tyst! Klaga, ifrågasätt och säg ifrån. När klädbutiker bara säljer kläder för en typ av kroppsform eller när media pratar och skriver om bantningskurer, säg ifrån. Jag tror att vi kommer långt på det också. 
 


Vad har du för tips för unga som kämpar med sin relation till sin kropp och sin självkänsla? 

Åh, jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa alla. Denna kroppshets förstör så himla mycket för så många människor och inte allra minst för våra unga. Några konkreta tips som har hjälpt mig en bit på vägen är att avfölja sociala medier konton som påverkar dig negativt. För mycket "för- och efter bilder" och juicedieter är inte bra att läsa om när självkänslan till din kropp redan är dålig. Börja följ kroppspositiva konton! Det hjälper mer än vad man kan tro när instagramflödet fylls av härliga cellulitmagar och en dallrande dans här och där. Alla olika kroppsformer normaliseras för ditt öga fortare än vad man kan tro, vilket i sin tur hjälper dig att se på din egen kropp på ett snällare sätt. Sist men inte minst, börja ge dig själv komplimanger. Det kommer förmodligen att kännas som lögner allt ihop till en början men till slut så luras hjärnan och orden du sagt till dig själv blir till en omedveten sanning i ditt huvud. Tänk att du pratar till dig själv som ett litet barn, du kan omöjligt säga till ditt 8-åriga jag att hen är ful, värdelös och otillräcklig. Barnet i dig förtjänar bara de allra finaste. Lycka till! 

 

Tack Moa! Här hittar ni hennes instagramkonto.

Bilder: Moa Ericson
 

Sofie Råholm
16.04.2018 kl. 11:14

Nannyjobb, fikor och en fantastisk stad

Denna fredag är det Jessica som berättar om Paris livet.



Hello Jessica! 2014 efter att du tog studenten tog du ditt pick & pack och flyttade till Paris för ett år – vad pysslade du med där borta? Varför valde du just Paris?

Hej, eller bonjour kanske jag ska säga! Jag flyttade till Paris ett år för att jobba som au pair åt en svensk-fransk familj med två barn, Louise 4 år och Hugo 10 år. Min tanke var att åka som au pair efter att jag gått ut gymnasiet och sedan passade det sig så bra att en vän till mig jobbade i den familjen före mig. Det kändes både tryggt och smidigt att ta över efter henne i Paris.

 

Hur såg en vanlig dag ut för dig som aupair?

Varje dag varierade lite. Jag vaknade oftast vid 7 på morgonen, fixade frukost åt barnen och körde lilltjejen till något som motsvarar våran förskola. Var det måndag-, tisdag- eller torsdag förmiddag studerade jag franska på en skola tillsammans med cirka 80 andra au pairer. När jag inte studerade franska umgicks jag med vänner och veckohandlade mat och färska frukter på marknaden. Vid fyra tiden hämtade jag upp barnen och kvällarna bestod av läxläsning, lekar och matlagning. Vi åt middag lagom tills att mamman kom hem och sedan slutade jag oftast för dagen.
 


 

Vad var det allra bästa med Paris?

Det allra bästa med Paris var hela känslan och den franska kulturen. Paris är en otroligt vacker stad med massvis av fina parker och byggnader. På sommaren bjuder staden på mysiga uteserveringar, picknickställen och självklart en hel hög av sevärdheter. Sen måste jag självklart säga alla fina människor jag lärde känna under året. Vi blev ett tajt gäng på några tjejer som alla arbetade som au pairer. Det var skönt eftersom vi alla var i samma situation och ville få ut så mycket av Paris som möjligt.
 


Fem grejer man inte får missa om man besöker Paris, enligt dig?

Alla har vi ju koll på eiffeltornet, triumfbågen och Louvren. Men förutom alla välkända sevärdheter skulle jag nog nämna parker, till exempel Jardin du Luxembourg. Strosa längs latinkvarterens gator i kvällsljus och besök Galeries Lafayette och dess lyxiga känsla. Gå en sväng i Montmartre på mysiga gator tills du möts av Sacré-Coeur. Främst skulle jag säga njut av staden, arkitekturen och pausa ofta för en fika på alla franska caféer.
 

När man flyttar ensam till ett främmande land, vad är dina bästa tips att få nya vänner?

Var glad, social och föreslå en kaffe tillsammans med någon du pratat med ett fåtal gånger. Gå med i grupper på facebook som ”svenskar i Paris” till exempel. Åker du som au pair är det ganska enkelt eftersom alla är i samma situation och alla vill skaffa sig nya vänner. Jag fick även kontakt med au pairer via skolan och familjebekanta till min au pairfamilj. En gång kom en tjej fram till mig i matbutiken och presenterade sig som ny och frågade om jag ville ses. Våga, det värsta som kan hända är att få ett nej!
 


Har du några tips för andra som vill åka iväg som aupair?

Åk, åk åk. Det är ett perfekt sätt att våga ta steget ut i världen samtidigt som tryggheten finns kvar på grund av att man får både boende och jobb fixat åt en. Man utvecklas otroligt mycket som människa och lär sig att ta ansvar. Försök njuta av staden, lära känna nya människor och res gärna till närliggande städer eller länder. Au pair är så mycket annat än att ta hand om småbarn, det är liksom en hel upplevelse!

 

Tack Jessica! Ni kan besöka hennes blogg här.

Bilder: Jessica Ravall

 

Sofie Råholm
13.04.2018 kl. 15:59

                      

 

Viktigt meddelande

 

Vi har för tillfället stängt av skapa blogg-funktionen på grund av en massiv invasion av spam som kommit in de senaste dagarna här på Ratata. Medan vi väntar på hjälp från Webbhuset kan vi inte låta skapa blogg-funktionen stå på eftersom vi då riskerar att få en överfull server. Vi ursäktar oss ifall detta orsakar besvär för någon!

Under tiden kan ni köra bloggutmaningen här på framsidan!

 

Bloggat hos oss

Jag överlevde en andra omgång av Gossip Girl

 

Puh nu är jag alldeles matt. Så mycket intriger och diadem. Vad ska jag se på nu?

Helena har analyserat sin andra omgång av gossipgirl, har ni några serietips vad hon kan se på till näst?

Praktikant Sofie här på ratata tipsar i varje fall om Love och New Girl.

 

 

27.03.2018 kl. 09:14

​BLOGGRUBRIKER

Nu är våren och ljuset äntligen här, så vad passar då bättre än lite inspiration att kicka igång bloggen sin igen efter vintermörkret? Vi här på ratata har skapat en lista med 14 bloggrubriker – antagligen kan du köra på alla fjorton rubriker eller sedan bara välja ut & blogga om de rubriker du tycker är intressantast! Vi hoppas på många skojiga inlägg av er, och såklart lyfts de inläggen här på startsidan.

 

1. Ett foto i timmen

2. Fem saker jag alltid har i mitt kylskåp

3. Tio fakta om mig

4. En bild av mig när jag just vaknat #Iwokeuplikethis

5. Hur mitt liv såg ut för fem år sen

6. Mina favorit bloggare/instagrammare

7. Hur en perfekt dag skulle se ut enligt mig

8. Fem viktiga saker jag lärt mig av livet

9. Mina önskeresemål

10. Jag är feminist/inte feminist för att

11. Tio saker som gör mig glad

12. Fem suveräna lifehacks

13. Om jag skulle få göra tre politiska beslut skulle de vara

14. Mina sommarplaner