Ratata inaktivt från och med 16.09.2019

I september 2019 sker det ändringar på plattformen som berör just dig och vi vill påminna dig om detta. Från och med den 16 september 2019 kommer Ratata att avslutas som en aktiv bloggplattform.

Vi vill passa på att tacka samtliga bloggare som bidragit till en innehållsrik och färggrann plattform.

 

 

kärlek, vänskap och feminism

Denna onsdag är det ratata bloggaren Lina Hassel som delar med sig av sina bästa boktips!

 

Bitterfittan 2 av Maria Sveland (2017)

Bitterfittan 2 är uppföljaren till Svelands bok Bitterfittan. Vi får 
följa samma huvudkaraktär som fortsätter vända och vrida på äktenskapet och familjelivets dilemman och möjligheter. Bitterfittan 1 & 2 är som en fiktiv version av Peppe Öhmans Livet & Patriarkatet där de mest grundläggande feministiska analyser, tankar och problem läggs fram på ett lätt tillgängligt sätt. Boken är lättläst och alla karaktärer som presenteras finns till för att belysa ett visst perspektiv av den feministiska kampen. Om en inte orkar eller vill läsa teoritunga texter om just feminism är Svelands romaner ett bra alternativ.

 

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson (2016).

För att variera genre i detta inlägg vill jag även tipsa om en fenomenal ungdomsroman som vuxna självfallet kan läsa. Ormbunkslandet handlar om uppbrott, aktivism och en tabubelagd kärlek. Bengtsson har ett följsamt språk och en fragmentarisk uppbyggnad av berättelsen som gör att en inte kan lägga ifrån sij boken innan den är utläst. Det här är ungdomsromanen när den är som bäst, vågar jag nästan påstå.

 

Samtal med vänner av Sally Rooney (2017).

Samtal med vänner är en bok om två universitetsstuderande, deras relation till varandra och till andra och om tankar kring kärlek och livet. Det är politik, sex och en hel del ångest. Vid ett första ögonkast kan den verka vara lite väl pretto men all in all är det en fin gestaltning av relationsband och en skarp skildring av vår nutid.

 

Någon hatar oss igen av Blaue Frau (2017).

Som bonusbok eller som bubblare har jag valt att ta med chattboken Någon hatar oss igen som är ett nästan ocensurerat urklipp ut Joanna Wingrens och Sonja Ahlfors privata FB-chatt. Boken är illustrerad av Johan Isaksson vilket för tankarna till serieromanen och dess utformning. Genom att publicera sin privata chatt visar Wingren och Ahlfors att det som diskuteras (vänskap, feminism, systerskap, kreativt arbete, äckliga män) är av relevans. Texten är rörande, vardaglig och intim. Precis som de flesta medsysterliga chattar är, världen över. Läs, bara läs!

 

 

Tack Lina för veckans tips, besök hennes blogg här.

Bild: Lina Hassel.

Sofie Råholm
21.03.2018 kl. 09:28

"En suggestiv berättelse som rör sig i gränslandet mellan vacker och förskräcklig"

Onsdag idag vilket betyder boktips! Denna onsdag är det ratata bloggaren Kaneli som tipsar om tre stycken böcker.

 

Helioskatastrofen

Linda Boström Knausgård skriver korta och gripande böcker där handlingen rör sig i en vardag med en underton av absurditet. Hennes språk är enkelt men poetiskt, den kräver lyhördhet av läsaren. Helioskatastrofen handlar om en tolvårig flicka som föds ur sin fars huvud utan något minne från vad som hände innan. Hennes far läggs in på sjukhus med svår schizofreni och själv blir hon utplacerad i en vänlig och starkt troende familj i en by uppe i norr. Hon vill passa in i familjen och livet i trakten, hon vill vara lycklig, men det är något som tar emot.
 

Det kändes lugnt när mina känslor dog

Bim Eriksons seriealbum består av ett antal fristående längre serier fyllda av mörka men ärliga känslor. Det är ensamhet, heartbreak och känslan av att vara utelämnad och utnyttjad, otillräcklig. Serierna skyr inte känslan av sorg, men inte heller den svarta humorn som kan uppstå ur smärtan.
 

American Hotel

Sara Stridsberg novell publicerades av förlaget Novellix och är liksom hennes andra texter en suggestiv berättelse som rör sig i gränslandet mellan vacker och förskräcklig. Novellen utspelar sig i ett övergivet Detroit där träd spräcker asfalten, molnen seglar in i skyskrapornas högsta våningar och tre personer kämpar med sina känslor, gentemot varandra och livet.

 

Läs Kanelis blogg här.

Bild: Kaneli

Sofie Råholm
14.03.2018 kl. 09:57

Internationella kvinnodagen


Bild: Sofie Råholm


Kvinnodagen är en dag då många kanske får en ros och blir uppvaktade lite extra, vilket jag tycker är hur härligt som helst på sitt sätt. Liksom hur härligt är det inte med en dag att hylla alla vi starka och fantastiska kvinnor, men på samma gång får vi inte glömma bort varför vi egentligen har denna dag och hur lång bit vi ännu har kvar till ett jämställt samhälle.

Kvinnodagen har funnits sen 1910 för att uppmärksamma kvinnans situation och ojämställdhet. På många plan har vi kommit långt, men på samma gång finns det fortfarande många faktorer som är så fel. Vi har presidenter ute i världen som vill avskaffa rätten till abort, de flesta chefspositionerna tillhör män och löneskillnader mellan könen existerar ännu trots att det handlar om samma jobb. I höstas exploderade #metoo kampanjerna världen över och vi fick än en gång bevisat svart på vitt hur många det finns som inte respekterar kvinnan och hennes kropp. Vi blir lärda i tidig ålder att inte gå ensamma om kvällarna, att inte dricka allt för mycket alkohol och helt enkelt att vi inte är säkra i samhället.

Jag hoppas ni får en fin dag, men glöm inte bort de allvarliga aspekterna med denna dag. Kom ihåg alla de som kämpat för våra rättigheter och de som ännu kämpar. Vi alla måste föra kampen vidare om vi ska nå ett jämställt samhälle. Du och jag har fler privilegier, vi har rösträtt och möjligheten att göra vår egna val, men det betyder inte att alla kvinnor har det och det får vi inte glömma.


Vad är eran syn på kvinnodagen? Är det något att fira eller en påminnelse om att vårt samhälle inte är så jämställt som det borde vara i dagens läge? Skriv gärna ett blogginlägg med dina funderingar och länka bland kommentarerna!

 

Sofie Råholm
08.03.2018 kl. 09:08

Orörd mark

 

"när dammet lagt sig står jag på orörd mark
horisonten ligger vidöppen men jag har aldrig varit här förut 

åt vilket håll går jag nu?"

 

Koltrast om ett vägskäl.

 

31.12.2015 kl. 16:49

Tvåtusenfemton mitt bästa beslut

 

"Snart har äntligen år tvåtusenfemton nått sitt slut.
Året då jag uthärdade och hatade och vantrivdes
så stor del av min vardag.
För inte sant så är ju vardagen det en skall trivas med.
Vad har du om du inte har en vardag?"

Andas om året som gått.

 

22.12.2015 kl. 12:26

Jag måste börja någonstans

 

"På biblioteket gör de om och jag har blivit känslig för ljud. De borrar i väggen samtidigt som jag ska hitta litteraturhyllan (1 trappa). Jag tittar på fel hylla och inser mitt misstag först när jag gett upp och vänder mig om för att se efter något annat att läsa. Då står boken jag behöver rakt framför mig. De har slutat borra och jag skyndar mig ner för att slippa höra dem igen. På vägen hem blir jag glad eftersom det verkar som att Spotify börjar förstå att jag behöver fler kvinnor i mitt liv. "

Textfragment från Stormen.

 

21.12.2015 kl. 18:06
                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Intervju med Arvid Mörne-vinnaren Mathilda Larsson

Jag var helt i chock. Jag började gråta. Jag ringde till mamma och kunde inte alls förstå vad som hade hänt." Så beskriver Mathilda Larsson känslorna efter att ett mejl damp ner i inkorgen i april och titulerade henne som vinnare i Arvid Mörne-tävlingen 2019. Saga träffade henne för att prata mer om skrivande och vad som händer efter tävlingen.

Läs hela intervjun på Århundradets bokklubbs blogg.

24.05.2019 kl. 12:06

Morsdag

24.05.2019 kl. 12:03

Duktighetens kilopris

Jag har ett konstigt förhållande till duktighet. Jag känner mig duktig när jag äter sallad istället för chips till middag. Jag känner mig duktig när jag skriver uppsats istället för att ligga i sängen och scrolla instagram. Jag känner mig duktig när jag vågar vara social, fast den rädslan har tunnats ut under åren och numera visar sig bara ibland. Så duktigheten finns i vardagen, liksom. Den är en ständigt närvarande måttstock där antal kilogram duktighet på kvällen bestämmer huruvida jag ska få känna mig bra över dagen som varit. Om jag får tillåtelse att känna mig bra över mig själv. Om jag är värdig.

 

Om duktighet på den nya Ratatabloggen Tofflor.

24.05.2019 kl. 12:02